Mys-ungar
2011-05-02
Så har vi då redan kommit in i Maj! Allt är tidigt, föret försvann fort från isar och skoterleder, nu är nästan all snö borta, och Kalix älven har inte gått så tidigt sedan 1910! Tror det var den 28/4 den drog hädan... Själv gick jag ut på altan för att skotta snö, två dagar innan Valborgs, bara för att inse att det fanns inget att skotta bort! Det lilla som låg var så poröst, så det sladdade Danica bort! När jag stod där och tittade ut över våra domäner (ler), insåg jag att det var väldigt lite snö generellt. I princip bara takraset på norr-sidan, från inglasningen, är det som ligger i hög. Inte ens särskilt blött på gården. Oj, oj, jämför man med i fjol är det sjukt tidigt! Så i fredags hade vi lite premiär-lek på gården, och ännu mer på lördag och söndag. Oj, så både ungarna och jag gillar det! Man blir rätt trött också! Jag kombinerar klicker-träning och bus med boll mm. Funkade för alla utom Jackie, men hon är så fokuserad på sin boll, så vi får träna in klicker vid annat tillfälle. Har även tagit fram ett litet hinder, som jag ska börja nöta in. Vann en Agillity-bok på en Tradera-auktion, som borde komma i dagarna, så där hoppas jag på tips till att bygga lite hinder. Har lite tips sen tidigare också, så det blir nog bra. Allt för omväxlingen!
Jag har läst en bra bok av Memea Mohlin under helgen; "Hur får jag hunden att..." Mycket tankar som "självklart, varför har jag inte tänkt på det?!" och been there, done that, samt lite utveckling och vidareutveckling blev det. Väldigt lite var helt nytt, men det blev en bra kick i rumpan, och på kvällis testade vi en del igår. Funkade! Boken var lätt-läst, och mesta delen av den sög jag i mig under den fantastiskt (o)spännande VM-premiären i hockey, där Sverige fick stryk av Norge för första gången i historien! Suck!
Husses täcke har ramlat ner lite på golvet, vilket uppskattas av Niki
Kickan har slocknat i fåtöljen
Go-tassarna i kors
Lill-Jackie på rygg i min fotände av soffan
Danica har somnat och gömmer sig under svansen
Låt mig va i fred!
Underbara lilla skogsrå!
Jackie tycker inte att hon är stor, så då alla platser i soffan var upp-
tagna, klättrade hon helt självklart upp i husses famn!
Pirellis favoritplats = på fönsterbrädan med "överhänget" ut över
soffans ryggstöd. Tur hon inte väger mer än 33 kg, vår lilla kattunge!
Skönt!
Go-tassarna
Slocknat på mattes hundbok (Hur får jag hunden att... - Memea Mohlin)
Trött... zzz zzz Låt mig vara! zzz zzz...
Så har vi då redan kommit in i Maj! Allt är tidigt, föret försvann fort från isar och skoterleder, nu är nästan all snö borta, och Kalix älven har inte gått så tidigt sedan 1910! Tror det var den 28/4 den drog hädan... Själv gick jag ut på altan för att skotta snö, två dagar innan Valborgs, bara för att inse att det fanns inget att skotta bort! Det lilla som låg var så poröst, så det sladdade Danica bort! När jag stod där och tittade ut över våra domäner (ler), insåg jag att det var väldigt lite snö generellt. I princip bara takraset på norr-sidan, från inglasningen, är det som ligger i hög. Inte ens särskilt blött på gården. Oj, oj, jämför man med i fjol är det sjukt tidigt! Så i fredags hade vi lite premiär-lek på gården, och ännu mer på lördag och söndag. Oj, så både ungarna och jag gillar det! Man blir rätt trött också! Jag kombinerar klicker-träning och bus med boll mm. Funkade för alla utom Jackie, men hon är så fokuserad på sin boll, så vi får träna in klicker vid annat tillfälle. Har även tagit fram ett litet hinder, som jag ska börja nöta in. Vann en Agillity-bok på en Tradera-auktion, som borde komma i dagarna, så där hoppas jag på tips till att bygga lite hinder. Har lite tips sen tidigare också, så det blir nog bra. Allt för omväxlingen!
Jag har läst en bra bok av Memea Mohlin under helgen; "Hur får jag hunden att..." Mycket tankar som "självklart, varför har jag inte tänkt på det?!" och been there, done that, samt lite utveckling och vidareutveckling blev det. Väldigt lite var helt nytt, men det blev en bra kick i rumpan, och på kvällis testade vi en del igår. Funkade! Boken var lätt-läst, och mesta delen av den sög jag i mig under den fantastiskt (o)spännande VM-premiären i hockey, där Sverige fick stryk av Norge för första gången i historien! Suck!
Husses täcke har ramlat ner lite på golvet, vilket uppskattas av Niki
Kickan har slocknat i fåtöljen
Go-tassarna i kors
Lill-Jackie på rygg i min fotände av soffan
Danica har somnat och gömmer sig under svansen
Låt mig va i fred!
Underbara lilla skogsrå!
Jackie tycker inte att hon är stor, så då alla platser i soffan var upp-
tagna, klättrade hon helt självklart upp i husses famn!
Pirellis favoritplats = på fönsterbrädan med "överhänget" ut över
soffans ryggstöd. Tur hon inte väger mer än 33 kg, vår lilla kattunge!
Skönt!
Go-tassarna
Slocknat på mattes hundbok (Hur får jag hunden att... - Memea Mohlin)
Trött... zzz zzz Låt mig vara! zzz zzz...
(O)Härlig årstid!
2011-04-28
Idag har trollen haft skoj. Jag hämtar ju in dem så fort de börjar skälla i rastgården, men idag var det en ovanligt fridfull dag. När de varit ute ett tag, blev jag lite misstänksam och gick och kollade :
Spana in Niki´s tassar!
... så även Penske´s!
Det här var vad man sysselsatt sig med, då det var så "lugnt och tyst"
i hagen!
Idag har trollen haft skoj. Jag hämtar ju in dem så fort de börjar skälla i rastgården, men idag var det en ovanligt fridfull dag. När de varit ute ett tag, blev jag lite misstänksam och gick och kollade :
Spana in Niki´s tassar!
... så även Penske´s!
Det här var vad man sysselsatt sig med, då det var så "lugnt och tyst"
i hagen!
Mer hundkex!
2011-04-26
De första hundkexen tog snabbt slut, så jag bakade fler igår. Den här gången med ett gäng imalda hamburgare, som mamma stekt till trollen. Alla utom Danica käkar dem med god aptit! Men detta innebär att jag förmodligen gör nästa omgång med lever igen, för det var ju för att få Danica att äta jag gjorde dem från början...
Igår hade jag trevlig träning med trollen, singelträning med alla utom Kickan och Penske som fick en gemensam runda. Skogen börjar vara rätt så spännande på många håll, och det mass-pinkas på tik-fronten. Detta får mig att misstänka att det är nån form av gemensam löp på G. Om nu även trollen ska löpa två gånger per år, är det mer än hög tid! Dessutom avlösta Jackie Andretti vid förra löpet, och Andretti hade sin andra löp i Januari...
Jackie hittade förresten kongen som Kickan tappade bort i långfredags. Jag bad henne söka, och vipps stod hon där och grävde fram den! Sen ville hon ogärna släppa den, och det blev mycket bus för att jag skulle få låna den. Hon pep som en vilde då hon tyckte det tog för lång tid för mig att få kastat iväg den. Älskade troll-unge!
Niki tuggar på blodpudding- och korvpreparerat märgben, och Jackie
tuggar på ett hembakt hundkex.
Gott är det!
Det här monstret stötte Emma på, på väg ner mot Axelsviksvägen,
från vägen till två av våra vindkraftverk. Dvs där vi brukar leka med
trollungarna... Blä, usch och tvi, dags att plocka på sig och vara redo
med Betapred!
Pirelli-stumpan på gårdagens kvällis. Hon var jätte-duktig och lyhörd
på inkallning!
Jackie har precis grävt fram kongen som Kickan tappade bort i
långfredags! Kong är en rolig leksak, som studsar lite hur som helst.
Rekommenderas! Men kom ihåg att den finns i olika storlekar! Vi har
den största till våra stor-käftade troll, så vi inte riskerar att den åker
ner i nån hals. Dessutom har vi knutit en lina i den, dels för att det går
lättare att kasta den, men även som säkerhet!
De första hundkexen tog snabbt slut, så jag bakade fler igår. Den här gången med ett gäng imalda hamburgare, som mamma stekt till trollen. Alla utom Danica käkar dem med god aptit! Men detta innebär att jag förmodligen gör nästa omgång med lever igen, för det var ju för att få Danica att äta jag gjorde dem från början...
Igår hade jag trevlig träning med trollen, singelträning med alla utom Kickan och Penske som fick en gemensam runda. Skogen börjar vara rätt så spännande på många håll, och det mass-pinkas på tik-fronten. Detta får mig att misstänka att det är nån form av gemensam löp på G. Om nu även trollen ska löpa två gånger per år, är det mer än hög tid! Dessutom avlösta Jackie Andretti vid förra löpet, och Andretti hade sin andra löp i Januari...
Jackie hittade förresten kongen som Kickan tappade bort i långfredags. Jag bad henne söka, och vipps stod hon där och grävde fram den! Sen ville hon ogärna släppa den, och det blev mycket bus för att jag skulle få låna den. Hon pep som en vilde då hon tyckte det tog för lång tid för mig att få kastat iväg den. Älskade troll-unge!
Niki tuggar på blodpudding- och korvpreparerat märgben, och Jackie
tuggar på ett hembakt hundkex.
Gott är det!
Det här monstret stötte Emma på, på väg ner mot Axelsviksvägen,
från vägen till två av våra vindkraftverk. Dvs där vi brukar leka med
trollungarna... Blä, usch och tvi, dags att plocka på sig och vara redo
med Betapred!
Pirelli-stumpan på gårdagens kvällis. Hon var jätte-duktig och lyhörd
på inkallning!
Jackie har precis grävt fram kongen som Kickan tappade bort i
långfredags! Kong är en rolig leksak, som studsar lite hur som helst.
Rekommenderas! Men kom ihåg att den finns i olika storlekar! Vi har
den största till våra stor-käftade troll, så vi inte riskerar att den åker
ner i nån hals. Dessutom har vi knutit en lina i den, dels för att det går
lättare att kasta den, men även som säkerhet!
Bakat hundgodis!
2011-04-24
Har ju glömt att delge er att jag testat att baka lite hundkex! Jag gjorde nån blandning av flera recept och eget tycke, och det blev uppskattat kan jag säga!
Jag började med att koka den mumsiga levern, och oj så ogott det luktar i huset då! (ler) Sen skulle jag försöka köra den i min blender / mixer, eller vad det nu heter. Men den dög ju inte till det så klart, så jag körde med Roberts gamla mixer-stav, som han har kvar sen den tiden han var nån typ av träningsnarkoman. Det funkade!
Sen blandade jag i ganska mycket hundmat, men nästa gång jag bakar, ska jag vara smart nog att lägga den i blöt i förväg så behöver man jobba mindre med att få krossat kulorna! Sen satt jag i några rivna morötter, majs och gröna ärtor. Glömde sätta i persiljan, som mamma köpt enkom till mitt bak. Men jag tror det blir nytt bak ikväll eller i morgon, så den går åt! Sen satt jag nog övervägande del grahamsmjöl och resten vetemjöl, lagom för att degen skulle gå att baka ut. Men nu inser jag att jag håller på att glömma, att jag faktiskt satt både linfrön, psylliumfrön och lite vetekross i smeten också. Det är tydligen nyttigt även för hundarnas magar! Som vätska använde jag lite fil, och så räckte det med vattnet jag använt för att blötlägga fodret i övrigt.
Jag gjorde rullar som jag plattade ut, hyffsat tunna, men ändå som kex. Först körde jag på 200 grader i ugnen (3 plåtar samtidigt i ugnen) till kexen såg "färdiga" ut, och då sänkte jag till 120 grader och lät dem stå och torka i ganska många timmar, stundvis med öppen ugnslucka för att de inte skulle hållas fuktiga.
Trollungarna älskar kexen! Dessutom var de gode sugna på "degen" och jag hade flocken väl samlad runt mig under hela proceduren!
Krasst ekonomiskt har jag ingen aning om hur kexen står sig i konkurrensen, då det förmodligen går en hel del el under torkningen. Men å andra sidan vet man vad som är i kexen, dvs att de är fantastiskt nyttiga! Vi som har Danica som är inne i en anti-äta-hundmat-period, vet ju att hon får i sig i princip hundmat men med lite mer nyttigheter när hon åtminstone äter dessa kex!
Den smarriga leversmeten, innan mjölet åkt i.
Färdig deg, med mjölet på plats. Liknar nästan pepparkaksdeg! (ler)
Rullar
Plattade ut på plåten
Färdiga kex!
Härlig påsk!
2011-04-23
Vilket väder vi förärats med, och vilket sällskap! Redan förra helgen, i söndags, kom morbror Jan med döttrarna Lisa och Sofa upp från Linköping. Gillas! Men det har varit en lite konstig vecka, och jag har hunnit umgås alldeles för lite med Lisa. Lite tog vi dock igen igår, då Robert hade foto-undervisning med henne, och jag körde "praktik" i detsamma. Rätt många fina bilder blev det, varav en del finns att se nedan.
Skärtorsdag kom Tobbe och Linda från Skellefteå, med sönerna Colin och Sebastian. Helt underbar familj! Man ser på Colin och Sebbe hur härliga Linda och Tobbe är som föräldrar, för maken till harmoniska och fina ungar, vet jag inte om jag sett. Det heter att de kan vara ganska vilda och ganska tjuriga, men hållå, det är ju barn! Men samtidigt ger det mig ett ännu bättre intryck av dem som föräldrar, att man inte försöker försköna sina barn. Hundarna var som väntat jätte-snälla, men ganska på, för det här med små 2-benta varelser är ju så spännande! Pirelli och Niki i synnerhet, ville hoppa och busa, och Niki gav också Sebbe en reva i ansiktet. Där hade man förväntat sig krokodiltårar och en smått upprörd mamma, men inte då! Hon tittade bara på honom och konstaterade att det var inte den första skavank han fått i ansiktet, och Sebbe började inte ens gråta. När han ville bli buren för att han var lite rädd för hundarna, sa Linda bara att han var fjantig, men bar honom några gånger och till slut vågade han själv, och hundarna lugnade också ner sig när de fick chansen att få lära sig vad som gällde. Innan de åkte igår, alldeles för tidigt, ville också grabbarna ta med sig minst halva vår flock! (ler) Dessutom tyckte Colin att han hellre stannade här än åkte på IKEA! (ler) Behöver jag säga att Tobbe sa likadant?! (skratt)
Synd de bor så långt bort, de kunde gärna ha fått plantera sin husvagn här permanent! Tobbe kunde gjort Robert sällskap i garaget, och som jag och Linda kunde promenerat! Det här är en av dessa få tjejer som det är så förbaskat lätt att prata med! Vettiga åsikter, eller, tja, bara för att vi tycker rätt lika om rätt mycket... (ler generat) Men, ja, ni förstår hur jag menar!
Penske blev ju kär i deras kortbenta Jack Russel, Nellie, redan förra sommaren. Då var han dubbelt så stor som henne, nu var det aaaningen mer! (se bilder nedan) Men Penske var lika kär, och de funkade jätte-bra ihop. Vi han med två promenader av hyffsad längd i alla fall, men mycket vill ju som bekant ha mer!
Som sagt, familjen Forsman åkte redan igår, och i morse åkte familjen Jan. Så nu har lugnet börjat infinna sig, och det är faktiskt ett gäng rätt trötta trollungar. Många nya intryck = jätte-nyttigt!
Alldeles nyss har jag varit och skottat fram dörren till bodan, och fått fram alla cyklar. Så nu håller Robert som bäst på att fylla hjulen med luft, så ska jag se om jag kan rasta ur lite energi från ungarna sen. Med livet som insats dock, för min 3-hjuliga sparkcykel är rätt ranglig... Jag vill ha en 4-hjulig, men de är ju så förbaskat dyra!
På gårdagens kvällsrundor, lyckades jag kasta bort Kickans stora kong. Så ikväll blir det att ta med spade och göra ett nytt försök att slippa en extra utgift!
.......................
Innan jag kommit så långt att jag publicerat detta inlägg, har jag hunnit vara ut och köra några rundor med sparkcykel och hund. Lever gör jag uppenbarligen fortfarande, och jag har inte möblerat om utseendet ens fläckvis. Riktigt roligt var det också, fast rätt jobbigt! Man tänker att det är peace of a cake att åka runt och glassa med en sparkcykel, men det är rätt likt att sparka på vintern. Några skillnader bara; föret är rätt konstant med sparkcykel på sommaren, men hundarna får dra på vintern. Så nog blev jag ganska varm, för nog blev det nån mil i alla fall. Nu ska trollen snart utfodras. Har avsikligt väntat längre ikväll. Dels sov vi länge så det blev senare frukost, men sen sover de så fint nu! Blir senare kvällisar än brukligt, så då kan vi lika gärna vänta en stund till.
.........................
Penske vacker-pojke
Penske och hans hjärtevän Nellie
Nellie 9 kg och Penske 45 kg...
Så duktiga man är!
Hmmm... Frestande att se men inte röra...
... nu kan jag inte hålla mig längre!
Men spana in Nellies blick så förstår ni att pojken är såld!
Sebastian
Coola morsan Linda var inte det minsta orolig, till skillnad från
fotografen som trodde cykel-huliganerna skulle vurpa i varenda
dike!
Sebastian
Coole Colin
Sebastian
Jackie
Niki
Sebastian och Pirelli
Sebastian, Pirelli och Colin
Boys will be boys! Skulle ta en "hej-då-på-återseende-bild" på
Linda och Tobbe, och då var ju Tobbe givetvis på hugget direkt!
Så Linda försökte få byta ut honom mot några trevligare krabater!
... och givetvis var det ju Penske hon helst ville fylla Tobbes säng-
plats med!
Hej då Forsmans, kom snart tillbaka!
Niki och Penske tittar på mig och Lisa när vi går iväg med Danica.
Fotat av Lisa
Hela gänget spanar efter matte och Danica!
Danica, vacker-tjejen (foto: Lisa)
Förmodligen en av de bästa bilder Lisa hittills tagit, för den är ju bara
helt underbar!
Kickan snö-marodör! Foto : Lisa
Kickan
"Packet" på kvällis med trollen. Foto : Lisa
Brottningsmatch mellan Jackie och Pirelli, dock i all vänskaplighet!
Foto : Lisa
Jackie och Pirelli. Foto : Lisa
Senna och Pirelli. Foto : Lisa
Pirelli, Rut och Senna. Foto : Lisa
Senna. Foto : Lisa
Lisa söker efter den bortflugna kongen. Hon var den enda skaren
höll för...
Niki håller koll
Lisa och Kickan söker Kongen
Lisa och Niki söker kongen
Skaren höll inte för mamma!
Niki hittade en vattenpöl att leka i!
Niki busar med Kickan
Lite suddig bild som jag tagit, men den var ändå så läcker att jag
var tvungen att dela den med er!
Samma med den här; kolla spegelbilden!
Vilket väder vi förärats med, och vilket sällskap! Redan förra helgen, i söndags, kom morbror Jan med döttrarna Lisa och Sofa upp från Linköping. Gillas! Men det har varit en lite konstig vecka, och jag har hunnit umgås alldeles för lite med Lisa. Lite tog vi dock igen igår, då Robert hade foto-undervisning med henne, och jag körde "praktik" i detsamma. Rätt många fina bilder blev det, varav en del finns att se nedan.
Skärtorsdag kom Tobbe och Linda från Skellefteå, med sönerna Colin och Sebastian. Helt underbar familj! Man ser på Colin och Sebbe hur härliga Linda och Tobbe är som föräldrar, för maken till harmoniska och fina ungar, vet jag inte om jag sett. Det heter att de kan vara ganska vilda och ganska tjuriga, men hållå, det är ju barn! Men samtidigt ger det mig ett ännu bättre intryck av dem som föräldrar, att man inte försöker försköna sina barn. Hundarna var som väntat jätte-snälla, men ganska på, för det här med små 2-benta varelser är ju så spännande! Pirelli och Niki i synnerhet, ville hoppa och busa, och Niki gav också Sebbe en reva i ansiktet. Där hade man förväntat sig krokodiltårar och en smått upprörd mamma, men inte då! Hon tittade bara på honom och konstaterade att det var inte den första skavank han fått i ansiktet, och Sebbe började inte ens gråta. När han ville bli buren för att han var lite rädd för hundarna, sa Linda bara att han var fjantig, men bar honom några gånger och till slut vågade han själv, och hundarna lugnade också ner sig när de fick chansen att få lära sig vad som gällde. Innan de åkte igår, alldeles för tidigt, ville också grabbarna ta med sig minst halva vår flock! (ler) Dessutom tyckte Colin att han hellre stannade här än åkte på IKEA! (ler) Behöver jag säga att Tobbe sa likadant?! (skratt)
Synd de bor så långt bort, de kunde gärna ha fått plantera sin husvagn här permanent! Tobbe kunde gjort Robert sällskap i garaget, och som jag och Linda kunde promenerat! Det här är en av dessa få tjejer som det är så förbaskat lätt att prata med! Vettiga åsikter, eller, tja, bara för att vi tycker rätt lika om rätt mycket... (ler generat) Men, ja, ni förstår hur jag menar!
Penske blev ju kär i deras kortbenta Jack Russel, Nellie, redan förra sommaren. Då var han dubbelt så stor som henne, nu var det aaaningen mer! (se bilder nedan) Men Penske var lika kär, och de funkade jätte-bra ihop. Vi han med två promenader av hyffsad längd i alla fall, men mycket vill ju som bekant ha mer!
Som sagt, familjen Forsman åkte redan igår, och i morse åkte familjen Jan. Så nu har lugnet börjat infinna sig, och det är faktiskt ett gäng rätt trötta trollungar. Många nya intryck = jätte-nyttigt!
Alldeles nyss har jag varit och skottat fram dörren till bodan, och fått fram alla cyklar. Så nu håller Robert som bäst på att fylla hjulen med luft, så ska jag se om jag kan rasta ur lite energi från ungarna sen. Med livet som insats dock, för min 3-hjuliga sparkcykel är rätt ranglig... Jag vill ha en 4-hjulig, men de är ju så förbaskat dyra!
På gårdagens kvällsrundor, lyckades jag kasta bort Kickans stora kong. Så ikväll blir det att ta med spade och göra ett nytt försök att slippa en extra utgift!
.......................
Innan jag kommit så långt att jag publicerat detta inlägg, har jag hunnit vara ut och köra några rundor med sparkcykel och hund. Lever gör jag uppenbarligen fortfarande, och jag har inte möblerat om utseendet ens fläckvis. Riktigt roligt var det också, fast rätt jobbigt! Man tänker att det är peace of a cake att åka runt och glassa med en sparkcykel, men det är rätt likt att sparka på vintern. Några skillnader bara; föret är rätt konstant med sparkcykel på sommaren, men hundarna får dra på vintern. Så nog blev jag ganska varm, för nog blev det nån mil i alla fall. Nu ska trollen snart utfodras. Har avsikligt väntat längre ikväll. Dels sov vi länge så det blev senare frukost, men sen sover de så fint nu! Blir senare kvällisar än brukligt, så då kan vi lika gärna vänta en stund till.
.........................
Penske vacker-pojke
Penske och hans hjärtevän Nellie
Nellie 9 kg och Penske 45 kg...
Så duktiga man är!
Hmmm... Frestande att se men inte röra...
... nu kan jag inte hålla mig längre!
Men spana in Nellies blick så förstår ni att pojken är såld!
Sebastian
Coola morsan Linda var inte det minsta orolig, till skillnad från
fotografen som trodde cykel-huliganerna skulle vurpa i varenda
dike!
Sebastian
Coole Colin
Sebastian
Jackie
Niki
Sebastian och Pirelli
Sebastian, Pirelli och Colin
Boys will be boys! Skulle ta en "hej-då-på-återseende-bild" på
Linda och Tobbe, och då var ju Tobbe givetvis på hugget direkt!
Så Linda försökte få byta ut honom mot några trevligare krabater!
... och givetvis var det ju Penske hon helst ville fylla Tobbes säng-
plats med!
Hej då Forsmans, kom snart tillbaka!
Niki och Penske tittar på mig och Lisa när vi går iväg med Danica.
Fotat av Lisa
Hela gänget spanar efter matte och Danica!
Danica, vacker-tjejen (foto: Lisa)
Förmodligen en av de bästa bilder Lisa hittills tagit, för den är ju bara
helt underbar!
Kickan snö-marodör! Foto : Lisa
Kickan
"Packet" på kvällis med trollen. Foto : Lisa
Brottningsmatch mellan Jackie och Pirelli, dock i all vänskaplighet!
Foto : Lisa
Jackie och Pirelli. Foto : Lisa
Senna och Pirelli. Foto : Lisa
Pirelli, Rut och Senna. Foto : Lisa
Senna. Foto : Lisa
Lisa söker efter den bortflugna kongen. Hon var den enda skaren
höll för...
Niki håller koll
Lisa och Kickan söker Kongen
Lisa och Niki söker kongen
Skaren höll inte för mamma!
Niki hittade en vattenpöl att leka i!
Niki busar med Kickan
Lite suddig bild som jag tagit, men den var ändå så läcker att jag
var tvungen att dela den med er!
Samma med den här; kolla spegelbilden!
"Rart med barn"
2011-04-20
Undrar om man kan få nog av att titta på sina underbara troll när de sover?! De är bara för rara! Så är det givetvis när de är vakna också, men de är så näpna och försvarslösa när de kurar ihop sig i allehanda ställningar, att det riktigt snörper ihop hjärtat på en!
Danica trycker jämt in huvudet mot något hörn eller kant, antingen
på soffan eller som här i dörrposten till ytterdörren. Ser inte bekvämt
ut, men söt är hon!
Kickan ligger gärna mot något, men inte lika hoptryckt som Danica.
Penske, livsnjutaren, han ligger ofta mitt på golvet, gärna på rygg.
Så även Pirelli-bruden!
"... de ska va gött å leva..."
Niki ligger gärna vid min skrivbordsstol, så jag får jämt passa så jag
inte kör på nån svans eller öra. Eller för den delen ligger hon alltid
i närheten av där jag är, ungefär som hela gänget då!
Rätt mycket livsnjuteri i Kickan också! Hon ligger dock sällan på
golvet, fördrar nån soffa eller säng!
Pirelli-puss-maja
Lill-Jackie, charm-trollet nr 1, med jordens oskyldigaste blick!
Den här ställningen ser väl skön ut?!
Pirelli mys-maja
Niki både ser ut och har blivit en riktig sammets-hund! Hon är så
mysig att gosa med, liksom hela gänget! Niki hade strävast päls ett
tag, men nu är det bara en sträng mitt på ryggen som är sträv, resten
är som silke. Här syns hennes vita svanstoffs rätt tydligt, charmigt!
Danica, med rådjurs-ögonen
Världens vackraste Senna!
Kan ni tänka er något som ser gosigare ut än trollet på den här bilden?!
Trött, skiter i kameran, super-söt!
Mattes troll-pojke!
Det är otroligt så fort man vänjer sig vid olika saker. Jag fick precis kollräkna vilka hundar jag lagt in bilder på, för det kändes som så få... Men det var allt sju små ulliga huliganer som ryms i denna kavalkad!
Jag kom att tänka på en sak, i synnerhet igår, efter att ha träffat Andretti som var så super-lydig. Då ser man direkt skillnaden mot sina egna. Nu stämmer ju inte riktigt det jag tänker komma till i Andretti-fallet, då hon ju faktiskt är en av "mina egna" och mitt hjärta är så super-stolt över henne. Men, i alla fall, så tänker man direkt man ser en lydig hund, på vad man har misslyckats med hos sina egna. Man tänker inte dåliga tankar om sin hund, utan anklagar sig själv. Vilket i sig är helt rätt, för en hund blir ju sällan lydigare än dens ägare har lärt den att vara. Men, det jag tänkte komma till, är att olika hundar har olika kvaliteter. Jag ser ju att jag har världens finaste hundar, och jag skulle inte byta bort dem mot jordens lydigaste hur mycket pengar jag än fick i mellan-skillnad. Trots att jag säger till Senna att han hamnar på blocket om han inte slutar skälla, för det är ju bara snack och ingen verkstad alls (ler) Men man får istället sätta sig ner och titta vad man åstadkommit. Exempelvis sa Emma igår, att "rör de inte något när du bakar?!". Nä, de gör de ju faktiskt inte. De skulle inte ens försöka, utan lägger sig istället och sover, och kanske hoppas på att få smaka när jag är klar. Som Emma också sa, är det ju faktiskt väldigt bra då jag har en hel flock, där övervägande del är obstinata tonåringar! När någon kommer hit blir det ett fasligt liv, men stannar man mer än några minuter, inser man att det också är över på några minuter. När man väl fått hälsa, går man och lägger sig igen. Istället för att tycka det är jobbigt att de är på våra besök, ska man väl se glädjen i att de faktiskt älskar folk!
Jag har tänkt på det här när man pratar med andra hundägare, att många sällan säger att deras hundar har några brister. Detta får ju följden att man känner sig ännu sämre om man misslyckas med något, för "alla andra kan ju!". Men så är det ju inte. Utan jag tror helt enkelt att det handlar om att man inte vill berätta om olika tabernakel, för att man fått för sig att det ställer en själv i dålig dager. Så är faktiskt inte jag, jag berättar om allt, både här på bloggen och till vänner och bekanta. I vissa fall har det fått positiva effekter, att den andra parten vågat berätta om problem med sina 4-beningar, och då har man tillsammans kunnat komma fram till vad man testat, vad som funkat / inte funkat, etc. Man får inte vara rädd att fråga, för som jag brukar säga :
- Att fråga är att erkänna sig dum för ett ögonblick, att låta bli att fråga, är att förbli dum!
Sen finns det en till livsdevis :
- Ingen kan allt, men alla kan något!
Glad påsk mina vänner, på både två och fyra ben!
Undrar om man kan få nog av att titta på sina underbara troll när de sover?! De är bara för rara! Så är det givetvis när de är vakna också, men de är så näpna och försvarslösa när de kurar ihop sig i allehanda ställningar, att det riktigt snörper ihop hjärtat på en!
Danica trycker jämt in huvudet mot något hörn eller kant, antingen
på soffan eller som här i dörrposten till ytterdörren. Ser inte bekvämt
ut, men söt är hon!
Kickan ligger gärna mot något, men inte lika hoptryckt som Danica.
Penske, livsnjutaren, han ligger ofta mitt på golvet, gärna på rygg.
Så även Pirelli-bruden!
"... de ska va gött å leva..."
Niki ligger gärna vid min skrivbordsstol, så jag får jämt passa så jag
inte kör på nån svans eller öra. Eller för den delen ligger hon alltid
i närheten av där jag är, ungefär som hela gänget då!
Rätt mycket livsnjuteri i Kickan också! Hon ligger dock sällan på
golvet, fördrar nån soffa eller säng!
Pirelli-puss-maja
Lill-Jackie, charm-trollet nr 1, med jordens oskyldigaste blick!
Den här ställningen ser väl skön ut?!
Pirelli mys-maja
Niki både ser ut och har blivit en riktig sammets-hund! Hon är så
mysig att gosa med, liksom hela gänget! Niki hade strävast päls ett
tag, men nu är det bara en sträng mitt på ryggen som är sträv, resten
är som silke. Här syns hennes vita svanstoffs rätt tydligt, charmigt!
Danica, med rådjurs-ögonen
Världens vackraste Senna!
Kan ni tänka er något som ser gosigare ut än trollet på den här bilden?!
Trött, skiter i kameran, super-söt!
Mattes troll-pojke!
Det är otroligt så fort man vänjer sig vid olika saker. Jag fick precis kollräkna vilka hundar jag lagt in bilder på, för det kändes som så få... Men det var allt sju små ulliga huliganer som ryms i denna kavalkad!
Jag kom att tänka på en sak, i synnerhet igår, efter att ha träffat Andretti som var så super-lydig. Då ser man direkt skillnaden mot sina egna. Nu stämmer ju inte riktigt det jag tänker komma till i Andretti-fallet, då hon ju faktiskt är en av "mina egna" och mitt hjärta är så super-stolt över henne. Men, i alla fall, så tänker man direkt man ser en lydig hund, på vad man har misslyckats med hos sina egna. Man tänker inte dåliga tankar om sin hund, utan anklagar sig själv. Vilket i sig är helt rätt, för en hund blir ju sällan lydigare än dens ägare har lärt den att vara. Men, det jag tänkte komma till, är att olika hundar har olika kvaliteter. Jag ser ju att jag har världens finaste hundar, och jag skulle inte byta bort dem mot jordens lydigaste hur mycket pengar jag än fick i mellan-skillnad. Trots att jag säger till Senna att han hamnar på blocket om han inte slutar skälla, för det är ju bara snack och ingen verkstad alls (ler) Men man får istället sätta sig ner och titta vad man åstadkommit. Exempelvis sa Emma igår, att "rör de inte något när du bakar?!". Nä, de gör de ju faktiskt inte. De skulle inte ens försöka, utan lägger sig istället och sover, och kanske hoppas på att få smaka när jag är klar. Som Emma också sa, är det ju faktiskt väldigt bra då jag har en hel flock, där övervägande del är obstinata tonåringar! När någon kommer hit blir det ett fasligt liv, men stannar man mer än några minuter, inser man att det också är över på några minuter. När man väl fått hälsa, går man och lägger sig igen. Istället för att tycka det är jobbigt att de är på våra besök, ska man väl se glädjen i att de faktiskt älskar folk!
Jag har tänkt på det här när man pratar med andra hundägare, att många sällan säger att deras hundar har några brister. Detta får ju följden att man känner sig ännu sämre om man misslyckas med något, för "alla andra kan ju!". Men så är det ju inte. Utan jag tror helt enkelt att det handlar om att man inte vill berätta om olika tabernakel, för att man fått för sig att det ställer en själv i dålig dager. Så är faktiskt inte jag, jag berättar om allt, både här på bloggen och till vänner och bekanta. I vissa fall har det fått positiva effekter, att den andra parten vågat berätta om problem med sina 4-beningar, och då har man tillsammans kunnat komma fram till vad man testat, vad som funkat / inte funkat, etc. Man får inte vara rädd att fråga, för som jag brukar säga :
- Att fråga är att erkänna sig dum för ett ögonblick, att låta bli att fråga, är att förbli dum!
Sen finns det en till livsdevis :
- Ingen kan allt, men alla kan något!
Glad påsk mina vänner, på både två och fyra ben!
Hemgjort hundgodis!
2011-04-20
Hundar som äter bra är en ynnest! Det tänker jag på nästan varje dag, då jag har av båda sorterna.
Våran Laban, min första hund, en labrador som delade mitt liv från jag var 7 till 21. Hans ätande kan man
främst sammanfatta med Emma´s ord : - Han inhalerade maten! Han åt också det mesta. Jag lärde honom
till och med att äta vinbär direkt från buskarna. Så jag skulle slippa plocka... (ler) Laban var rund och go, och
visst tänkte man ibland att det vore bra om han inte var så matglad, så skulle det vara lättare att hålla vikten.
Sen hade vi Aki, en akita som blev nästan 14, en kräsen-mage utan dess like. Han åt när han kände för det,
och det var inte ens säkert att det var varje dag. Fodret skulle vara torrt, och maten fick stå framme, för han
åt ofta på natten. Det enda som alltid gick ner, var typ kött och liknande go-produkter, inte ens tjurmuskler for
ner på en gång! Då tänkte man på sina funderingar kring Laban, och insåg att det vore betydligt enklare att ge
diet-foder till en matglad hund.
Senna har haft Aki-stuk, fram till vi kastrerade honom. Nu äter han mycket och gärna, men långsamt, så vi
får vakta så ingen hinner knycka hans mat innan han ätiti klart. Jackie har varit som Aki, ända sedan vi började
servera trollen mat i egna skålar. Hon äter när hon känner för det. Går i vågar, ibland äter hon bra, ibland inte
alls. Men eftersom hon mår bra, och äter andra saker, samt har ok avföring, så får vi nog bara leva med det
helt enkelt. Sen har vi då Danica, och hon har ätit både snabbt och bra, fram till vi tror att hon blev sken-dräktig.
Efter det är hon lika dålig som Jackie på att äta, och även för henne går det i vågor. Penske däremot, snarast
inhalerar sin mat, och knycker helst även syrrornas. Pirelli är nästan lika snabb och minst lika matglad. Niki äter
lika långsamt som Senna, men äter bra. Igår hade dock både Niki och Senna ett ryck, där de inte tänkte äta alls,
och jag han tänka "nej, inte två till!". Men lite godsaker i maten, och allt åkte, och idag var allt som vanligt.
Detta med maten har fått mig att tänka på godis som är lika nyttigt som mat, som man borde kunna göra själv.
För ibland tror jag att de äter dåligt bara för att det serveras just i matskålen. Man ska inte pjåska med hundarna,
jag vet, men man blir ju orolig när de inte äter. Jag för bok över ungarnas matvanor, och där skriver jag även in
om någon spyr eller är dålig i magen. Detta är något jag borde gjort redan när jag bara hade en hund, för man kommer
baske mig inte ihåg sånt, och det är det säkraste sättet att hålla koll på hur hunden mår, och också bland det första
en veterinär frågar om, i de fall man får en hund som inte mår bra.
Så med detta i baktankarna, fick jag för mig att jag skulle googla lite på recept för hundgodis, och ramlade direkt in på en hemsida
som hade gott om den varan :
http://www.happytails.se/index.php?option=com_content&view=article&id=182&Itemid=141
Sen googlade jag vidare, och hittade den här :
http://www.phweb.se/Elvisen/Nagra%20recept%20pa%20hundgodis.htm
och en sida till :
http://www.motalabrukshundklubb.se/hundgodis.html
här finns även hundmat :
http://www.kvistagrans.com/hundgodis.htm
här finns bl a morotskex, till våra morots-galningar :
http://benganbus.wordpress.com/hundgodis-recept/
lite levergodis :
http://www.hundlottas.se/28468884
många bra recept :
http://www.infoom.se/mysite/index.php?sida=54723
och så insåg jag att samma hemsida hade ju sååååå mycket mer, dvs bla tips och råd, sjukdomar, etc. Rekommenderas!
Är lagt i mina egna favoriter också :
http://www.infoom.se/mysite/index.php?sida=54570&user=15802
Så nu har jag en hel del olika saker jag kan prova. Vet inte vad jag ska börja med, men jag återkommer med
mina upplevelser, dvs både hur det varit att tillreda och ännu viktigare hur hundarna gillar det!
Börjar bli lite tung i huvudet. Hade ett skrämskott av ont i halsen i förrgår, men det gav sig och jag andades ut. Men nu
är det tungt i huvudet och lite snuvigt, men jag hoppas även det är skrämskott, för jag har inte tid att däcka i nån förkylning!
Skönt ska det bli med påsk i alla fall, då vi får ha husse hemma fr o m ikväll och ändå till på tisdag, för de har jobbat in
skärtorsdag!
Hundar som äter bra är en ynnest! Det tänker jag på nästan varje dag, då jag har av båda sorterna.
Våran Laban, min första hund, en labrador som delade mitt liv från jag var 7 till 21. Hans ätande kan man
främst sammanfatta med Emma´s ord : - Han inhalerade maten! Han åt också det mesta. Jag lärde honom
till och med att äta vinbär direkt från buskarna. Så jag skulle slippa plocka... (ler) Laban var rund och go, och
visst tänkte man ibland att det vore bra om han inte var så matglad, så skulle det vara lättare att hålla vikten.
Sen hade vi Aki, en akita som blev nästan 14, en kräsen-mage utan dess like. Han åt när han kände för det,
och det var inte ens säkert att det var varje dag. Fodret skulle vara torrt, och maten fick stå framme, för han
åt ofta på natten. Det enda som alltid gick ner, var typ kött och liknande go-produkter, inte ens tjurmuskler for
ner på en gång! Då tänkte man på sina funderingar kring Laban, och insåg att det vore betydligt enklare att ge
diet-foder till en matglad hund.
Senna har haft Aki-stuk, fram till vi kastrerade honom. Nu äter han mycket och gärna, men långsamt, så vi
får vakta så ingen hinner knycka hans mat innan han ätiti klart. Jackie har varit som Aki, ända sedan vi började
servera trollen mat i egna skålar. Hon äter när hon känner för det. Går i vågar, ibland äter hon bra, ibland inte
alls. Men eftersom hon mår bra, och äter andra saker, samt har ok avföring, så får vi nog bara leva med det
helt enkelt. Sen har vi då Danica, och hon har ätit både snabbt och bra, fram till vi tror att hon blev sken-dräktig.
Efter det är hon lika dålig som Jackie på att äta, och även för henne går det i vågor. Penske däremot, snarast
inhalerar sin mat, och knycker helst även syrrornas. Pirelli är nästan lika snabb och minst lika matglad. Niki äter
lika långsamt som Senna, men äter bra. Igår hade dock både Niki och Senna ett ryck, där de inte tänkte äta alls,
och jag han tänka "nej, inte två till!". Men lite godsaker i maten, och allt åkte, och idag var allt som vanligt.
Detta med maten har fått mig att tänka på godis som är lika nyttigt som mat, som man borde kunna göra själv.
För ibland tror jag att de äter dåligt bara för att det serveras just i matskålen. Man ska inte pjåska med hundarna,
jag vet, men man blir ju orolig när de inte äter. Jag för bok över ungarnas matvanor, och där skriver jag även in
om någon spyr eller är dålig i magen. Detta är något jag borde gjort redan när jag bara hade en hund, för man kommer
baske mig inte ihåg sånt, och det är det säkraste sättet att hålla koll på hur hunden mår, och också bland det första
en veterinär frågar om, i de fall man får en hund som inte mår bra.
Så med detta i baktankarna, fick jag för mig att jag skulle googla lite på recept för hundgodis, och ramlade direkt in på en hemsida
som hade gott om den varan :
http://www.happytails.se/index.php?option=com_content&view=article&id=182&Itemid=141
Sen googlade jag vidare, och hittade den här :
http://www.phweb.se/Elvisen/Nagra%20recept%20pa%20hundgodis.htm
och en sida till :
http://www.motalabrukshundklubb.se/hundgodis.html
här finns även hundmat :
http://www.kvistagrans.com/hundgodis.htm
här finns bl a morotskex, till våra morots-galningar :
http://benganbus.wordpress.com/hundgodis-recept/
lite levergodis :
http://www.hundlottas.se/28468884
många bra recept :
http://www.infoom.se/mysite/index.php?sida=54723
och så insåg jag att samma hemsida hade ju sååååå mycket mer, dvs bla tips och råd, sjukdomar, etc. Rekommenderas!
Är lagt i mina egna favoriter också :
http://www.infoom.se/mysite/index.php?sida=54570&user=15802
Så nu har jag en hel del olika saker jag kan prova. Vet inte vad jag ska börja med, men jag återkommer med
mina upplevelser, dvs både hur det varit att tillreda och ännu viktigare hur hundarna gillar det!
Börjar bli lite tung i huvudet. Hade ett skrämskott av ont i halsen i förrgår, men det gav sig och jag andades ut. Men nu
är det tungt i huvudet och lite snuvigt, men jag hoppas även det är skrämskott, för jag har inte tid att däcka i nån förkylning!
Skönt ska det bli med påsk i alla fall, då vi får ha husse hemma fr o m ikväll och ändå till på tisdag, för de har jobbat in
skärtorsdag!
Andretti på besök!!!
2011-04-19
Idag fick jag för mig att jag skulle uppfylla ett av min makes önskemål, och baka filbullar till honom. Älskar ju att baka, men det mesta av energin satsar man normalt på troll-ungarna. Men så idag kom jag till skott, och då blev det även bröd (nån blandning av Svärmors Rieska, Gammel-mormors mjukkaka och mammas grötfranska). Mitt i det nedsmetade köket och så även köksan själv, ser jag till min glädje en Passat köra förbi köksfönstret. Inte för att jag tycker om Folkvagn, nej då tvärtom, men för att jag vet vem den tillhör : Peter och Andretti!!!
Vår förstfödda lilla tjej kom på besök med sin husse.
- Jag är så dålig på att ta bilder Jenny, så jag kom hit med henne får du fota själv, konstaterade Peter glatt.
Så blev också gjort, och det kommer en kavalkad av bilder på vacker-tjejen, och om ni tycker det är många, så skyll inte på mig. Skyll på charmtrollet som stylade för kameran! Så vacker hon är, den svarta pälsen bara glänser i solen, och så fantastiskt lydig hon är! Där ligger gänget i lä kan jag säga, men vi jobbar på det, och kommer tid kommer råd, vi ska ikapp. Vi är ju medvetna om att det mesta tar betydligt längre tid när vi har så många. Men det är det värt!
Spana in fröken vacker-tass!
Så duktig på att charma kameran!
Andretti var största tjejen i kullen redan från början, och jag undrar
om hon inte fortfarande är det. Snäppet större, om än inte stor skillnad
mot våra (förutom lill-Jackie), men det är möjligen Monza som kan
konkurrera om den platsen. Svårt att bedöma bara på bilder, men de
två verkar vara resligaste damerna. Jackie och Lola verkar konkurrera
om att vara minst i alla fall.
Andretti har verkligen sin egen stil, och är egentligen inte jätte-lik
nån i våran flock, även om man ser drag av flera. Men hon är definitivt
inte lik sina föräldrar. Dock skulle jag väl säga att hon och Ozzy (Mansell)
är ganska ordentligt lika varandra! Men det är också svårare att säga
när man inte ser dem utmed varandra.
Men visst är det mycket Ozzy över henne?! Eller vad säger matte-Malin,
kan vi få nån bild på Ozzy som bekräftar likhets-teorin?
Bus i blicken! "Hur länge måste jag ligga här då?"
Ser ni manikyren? Oj så vackra tassar!
Bus med husse i bilen
Kärlek
Idag fick jag för mig att jag skulle uppfylla ett av min makes önskemål, och baka filbullar till honom. Älskar ju att baka, men det mesta av energin satsar man normalt på troll-ungarna. Men så idag kom jag till skott, och då blev det även bröd (nån blandning av Svärmors Rieska, Gammel-mormors mjukkaka och mammas grötfranska). Mitt i det nedsmetade köket och så även köksan själv, ser jag till min glädje en Passat köra förbi köksfönstret. Inte för att jag tycker om Folkvagn, nej då tvärtom, men för att jag vet vem den tillhör : Peter och Andretti!!!
Vår förstfödda lilla tjej kom på besök med sin husse.
- Jag är så dålig på att ta bilder Jenny, så jag kom hit med henne får du fota själv, konstaterade Peter glatt.
Så blev också gjort, och det kommer en kavalkad av bilder på vacker-tjejen, och om ni tycker det är många, så skyll inte på mig. Skyll på charmtrollet som stylade för kameran! Så vacker hon är, den svarta pälsen bara glänser i solen, och så fantastiskt lydig hon är! Där ligger gänget i lä kan jag säga, men vi jobbar på det, och kommer tid kommer råd, vi ska ikapp. Vi är ju medvetna om att det mesta tar betydligt längre tid när vi har så många. Men det är det värt!
Spana in fröken vacker-tass!
Så duktig på att charma kameran!
Andretti var största tjejen i kullen redan från början, och jag undrar
om hon inte fortfarande är det. Snäppet större, om än inte stor skillnad
mot våra (förutom lill-Jackie), men det är möjligen Monza som kan
konkurrera om den platsen. Svårt att bedöma bara på bilder, men de
två verkar vara resligaste damerna. Jackie och Lola verkar konkurrera
om att vara minst i alla fall.
Andretti har verkligen sin egen stil, och är egentligen inte jätte-lik
nån i våran flock, även om man ser drag av flera. Men hon är definitivt
inte lik sina föräldrar. Dock skulle jag väl säga att hon och Ozzy (Mansell)
är ganska ordentligt lika varandra! Men det är också svårare att säga
när man inte ser dem utmed varandra.
Men visst är det mycket Ozzy över henne?! Eller vad säger matte-Malin,
kan vi få nån bild på Ozzy som bekräftar likhets-teorin?
Bus i blicken! "Hur länge måste jag ligga här då?"
Ser ni manikyren? Oj så vackra tassar!
Bus med husse i bilen
Kärlek
Dyrt är inte alltid bäst!
2011-04-18
Igår var min mamma och moster-Rut till Haparanda på shopping-runda. Mamma köpte en leksak till hundarna för 5 kr, och den blev jätte-poppis! Först var det Danica som lekte med den, därefter Pirelli som till slut somnade med den, innan Niki fick tag på den och började noppra sönder den.
Danica leker sällan med några specifika leksaker, men den här lilla
billiga saken var tydligen skoj. En stund i alla fall.
Pirelli älskade leksaken...
... så mycket att hon till slut somnade med den!
Första gången jag har konserverad sparris i kylskåpet!
Igår kväll hade vi ett slagsmål light, där Danica hade något otalt med Pirelli. Men det var så klart inte ömsesidigt, eftersom Pirelli hatar slagsmål. Började när mamma kom, och Danica är ju så otroligt svartis. Men det var över lika fort som det börjat, och det blev tack och lov inga skador den här gången. Förutom möjligen Pirellis självförtroende. Hon var jätte-ledsen hela kvällen, men är som vanligt idag igen. Värre var det väl med stackars kusin-Lisa, som kom på besök med lillasyster-Sofia och min morbror-Jan från Linköping igår. Hon fick nog minst en hjärtinfarkt av att bara se och höra. För det låter våldsamt kan jag lova. Men hon överlevde, och vågade sig med på våra kvällsrundor också!
Igår var jag mör i kroppen och var seg att gå på dagen, vilket jag normalt inte är på helgen, då man sett fram emot singelträningen hela veckan. Men idag har jag ont i halsen... Kanske man har nåt i kroppen som man inte alls har tid med!
Igår var min mamma och moster-Rut till Haparanda på shopping-runda. Mamma köpte en leksak till hundarna för 5 kr, och den blev jätte-poppis! Först var det Danica som lekte med den, därefter Pirelli som till slut somnade med den, innan Niki fick tag på den och började noppra sönder den.
Danica leker sällan med några specifika leksaker, men den här lilla
billiga saken var tydligen skoj. En stund i alla fall.
Pirelli älskade leksaken...
... så mycket att hon till slut somnade med den!
Första gången jag har konserverad sparris i kylskåpet!
Igår kväll hade vi ett slagsmål light, där Danica hade något otalt med Pirelli. Men det var så klart inte ömsesidigt, eftersom Pirelli hatar slagsmål. Började när mamma kom, och Danica är ju så otroligt svartis. Men det var över lika fort som det börjat, och det blev tack och lov inga skador den här gången. Förutom möjligen Pirellis självförtroende. Hon var jätte-ledsen hela kvällen, men är som vanligt idag igen. Värre var det väl med stackars kusin-Lisa, som kom på besök med lillasyster-Sofia och min morbror-Jan från Linköping igår. Hon fick nog minst en hjärtinfarkt av att bara se och höra. För det låter våldsamt kan jag lova. Men hon överlevde, och vågade sig med på våra kvällsrundor också!
Igår var jag mör i kroppen och var seg att gå på dagen, vilket jag normalt inte är på helgen, då man sett fram emot singelträningen hela veckan. Men idag har jag ont i halsen... Kanske man har nåt i kroppen som man inte alls har tid med!
Sparris är bra!
2011-04-16
Igår berättade jag om att vindruvor och xylitol är jätte-farligt för hundar, idag tänkte jag berätta om ett bra tips jag fick av min kusin Jonas. Ett tips som han och hans sambo Sara fått, när deras Jack Russel tuggat i sig ett par glasögon och man var orolig för att splittret skulle skära i tarmarna. Då fick man höra att man skulle köpa konserverad Sparris och... så har jag för mig att det var Paraffinolja han sa att man också skulle ge. Osäker på det sista, men tror det var så. Sparrisen kapslar i alla fall in det "farliga" och Paraffinoljan smörjer dels i tarmen och så löser det upp avföringen en aning. Jag brukar ge Paraffinolja till Pricken, vår katt, då han av och till blir förstoppad. Så jag som till igår inte ens visste hur sparris såg ut, ska nu snarast inhandla en burk till att ha för säkerhets skull i kylskåpet. Rekommenderar detta till alla hundvänner, för man vet ju aldrig när oturen är framme, och konserverade saker brukar ju ha lång hållbarhet.
Köpte en ny, lite mindre aktiveringsflaska förra veckan. Meningen var
att tjejerna och Senna skulle få låna den, för Penske abonnerar på
den stora vi har. Men Penske tyckte även denna var han, och lyckades
skruva upp botten och bita sönder gängorna, redan första dagen. Så
nu är det lagat med rallycross-tejp! Jag har även tagit bort trossen som
var i korken, för att göra det lite lättare för tjejerna som inte riktigt
fått in samma schvung som Penske. En bra grej som rekommenderas,
bra hjärngympa! Finns bla på Djurmagazinet.
Verkar kanske lite dumt att göra sina "barn" beroende av flaskan,
men... I det här fallet är det faktiskt en bra grej! Niki har bestämt
att den lilla flaskan är hennes. Får nog inhandla fler... De är i en
stadig plast, så den håller för de flesta. Som inte får upp botten vill
säga... (ler ironiskt)
Penske, kungen med flaskan! Han har verkligen fått till tekniken att
dra i trossen och vippa på flaskan!
Aktiveringsbollen som ungarna fått ärva efter Aki, är mycket populär,
och används flitigt så länge husse och matte laddar den med godis!
T o m Kickan gillar den!
Niki och Jackie med aktiveringsbollen
Kickan försöker tugga ut godisarna ur Pyramiden, som man ska slå
på med tassen så den vippar åt sidorna, för att godiset ska komma ut.
Inte riktigt allt går att lösa med våld... (ler)
Vi har även en aktiveringskub någonstans, men av någon anledning blir leksakerna kvar precis där godiset tog slut eller ännu vanligare någonstans där man fastnat. Vilket innebär att man gör sina fynd när man städar!
Allehanda aktivering är bra, och det behöver inte alltid vara dyra leksaker från djuraffärer. Köttbulle under vanlig kaffekopp är en annan aktivitet vi ofta använder oss av, men den kräver mer övervakning av husse / matte, för det är obra att tugga på kaffe-koppar!
Äntligen helg, så vi får ha husse hemma!
Igår berättade jag om att vindruvor och xylitol är jätte-farligt för hundar, idag tänkte jag berätta om ett bra tips jag fick av min kusin Jonas. Ett tips som han och hans sambo Sara fått, när deras Jack Russel tuggat i sig ett par glasögon och man var orolig för att splittret skulle skära i tarmarna. Då fick man höra att man skulle köpa konserverad Sparris och... så har jag för mig att det var Paraffinolja han sa att man också skulle ge. Osäker på det sista, men tror det var så. Sparrisen kapslar i alla fall in det "farliga" och Paraffinoljan smörjer dels i tarmen och så löser det upp avföringen en aning. Jag brukar ge Paraffinolja till Pricken, vår katt, då han av och till blir förstoppad. Så jag som till igår inte ens visste hur sparris såg ut, ska nu snarast inhandla en burk till att ha för säkerhets skull i kylskåpet. Rekommenderar detta till alla hundvänner, för man vet ju aldrig när oturen är framme, och konserverade saker brukar ju ha lång hållbarhet.
Köpte en ny, lite mindre aktiveringsflaska förra veckan. Meningen var
att tjejerna och Senna skulle få låna den, för Penske abonnerar på
den stora vi har. Men Penske tyckte även denna var han, och lyckades
skruva upp botten och bita sönder gängorna, redan första dagen. Så
nu är det lagat med rallycross-tejp! Jag har även tagit bort trossen som
var i korken, för att göra det lite lättare för tjejerna som inte riktigt
fått in samma schvung som Penske. En bra grej som rekommenderas,
bra hjärngympa! Finns bla på Djurmagazinet.
Verkar kanske lite dumt att göra sina "barn" beroende av flaskan,
men... I det här fallet är det faktiskt en bra grej! Niki har bestämt
att den lilla flaskan är hennes. Får nog inhandla fler... De är i en
stadig plast, så den håller för de flesta. Som inte får upp botten vill
säga... (ler ironiskt)
Penske, kungen med flaskan! Han har verkligen fått till tekniken att
dra i trossen och vippa på flaskan!
Aktiveringsbollen som ungarna fått ärva efter Aki, är mycket populär,
och används flitigt så länge husse och matte laddar den med godis!
T o m Kickan gillar den!
Niki och Jackie med aktiveringsbollen
Kickan försöker tugga ut godisarna ur Pyramiden, som man ska slå
på med tassen så den vippar åt sidorna, för att godiset ska komma ut.
Inte riktigt allt går att lösa med våld... (ler)
Vi har även en aktiveringskub någonstans, men av någon anledning blir leksakerna kvar precis där godiset tog slut eller ännu vanligare någonstans där man fastnat. Vilket innebär att man gör sina fynd när man städar!
Allehanda aktivering är bra, och det behöver inte alltid vara dyra leksaker från djuraffärer. Köttbulle under vanlig kaffekopp är en annan aktivitet vi ofta använder oss av, men den kräver mer övervakning av husse / matte, för det är obra att tugga på kaffe-koppar!
Äntligen helg, så vi får ha husse hemma!
Jag tog mig in!
2011-04-15
För tillfället är jag så glad att det bubblar i mig! Var nyss och tog in posten, och där var ett enda stort, vitt kuvert. På det stod det Sunderby Folkhögskola, och i det stod det att jag blivit antagen till Hundsjukvårdutbildningen på distans!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jisses, när jag läste att det var 160 sökande för två år sedan (är bara intag vartannat år) och 16 platser, då la jag ner mina förhoppningar. Men jag tog mig in, och jag nyper mig i armen för att kolla så jag inte drömmer... Men jag är vaken! Den är en ettårig utbildning, som körs på halvfart och därmed två år, helt på distans, med videokonferenser via datorn ca en gång i månaden. Gillar inte tanken på web-kamera... Men, vad fasen, nu kastar jag loss och kör! Det här vill jag verkligen göra!
För tillfället är jag så glad att det bubblar i mig! Var nyss och tog in posten, och där var ett enda stort, vitt kuvert. På det stod det Sunderby Folkhögskola, och i det stod det att jag blivit antagen till Hundsjukvårdutbildningen på distans!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jisses, när jag läste att det var 160 sökande för två år sedan (är bara intag vartannat år) och 16 platser, då la jag ner mina förhoppningar. Men jag tog mig in, och jag nyper mig i armen för att kolla så jag inte drömmer... Men jag är vaken! Den är en ettårig utbildning, som körs på halvfart och därmed två år, helt på distans, med videokonferenser via datorn ca en gång i månaden. Gillar inte tanken på web-kamera... Men, vad fasen, nu kastar jag loss och kör! Det här vill jag verkligen göra!
Bra hemsida för hundägare!
2011-04-15
Mamma och pappa var snälla nog att åka till Kalix för att fixa ny krage till Jackie igår, då OMP-kragen givetvis var aningen liten för att hålla tungan borta från såret. På Djurmagazinet hade man bara hemma en storlek som kunde passat till Pricken, vår katt. De ringde även DM i Haparanda, men där var det för stort eller för litet det man hade. Så sista chansen blev veterinärstationen, och de hade en i rätt storlek, om än inte i lika käck färg som den som numera har punktering. TACK mina kära föräldrar, vad gjorde jag utan er?!
Nu har jag vaktat på henne med kragen, så ingen får för sig att "låna den" idag igen, och nu har lugnet infunnit sig i flocken. Endast Pirelli är vaken, och hon ligger under skrivbordet vid mina fötter och gnager ben.
Så här trött blir man av att gnaga ben! Den gamla kragen hade käckare
färg, men hade ack så lite luft för att fungera längre. Turligt nog är
det inte färgen som är avgörande för funktionen! (ler)
Jag har hittat en bra hemsida, som bland annat säljer en bok om Första-hjälpen för hundar. Jag har köpt den själv, och den verkar jätte-bra, även om jag inte hunnit pärm till pärm än.
Dessutom kan man prenumerera på ett nyhetsbrev (gratis). Det är en veterinär som skriver det, och hon tar upp allehanda viktiga saker att tänka på som hundägare. Det som kom bara för en stund sedan, tar upp hur oerhört gifigtigt det är med vindruvor och xylitol. Bara några xylitol-tuggummin kan vara döden för en hund, likaså några få vindruvor!
Det finns också en kurs i hundsjukvård som jag absolut ska gå nån gång, men den är lite dyr, så det blir inte riktigt än... Måste nog köpa lite triss-lotter först! (ler)
Http://www.canisacademy.se
Mamma och pappa var snälla nog att åka till Kalix för att fixa ny krage till Jackie igår, då OMP-kragen givetvis var aningen liten för att hålla tungan borta från såret. På Djurmagazinet hade man bara hemma en storlek som kunde passat till Pricken, vår katt. De ringde även DM i Haparanda, men där var det för stort eller för litet det man hade. Så sista chansen blev veterinärstationen, och de hade en i rätt storlek, om än inte i lika käck färg som den som numera har punktering. TACK mina kära föräldrar, vad gjorde jag utan er?!
Nu har jag vaktat på henne med kragen, så ingen får för sig att "låna den" idag igen, och nu har lugnet infunnit sig i flocken. Endast Pirelli är vaken, och hon ligger under skrivbordet vid mina fötter och gnager ben.
Så här trött blir man av att gnaga ben! Den gamla kragen hade käckare
färg, men hade ack så lite luft för att fungera längre. Turligt nog är
det inte färgen som är avgörande för funktionen! (ler)
Jag har hittat en bra hemsida, som bland annat säljer en bok om Första-hjälpen för hundar. Jag har köpt den själv, och den verkar jätte-bra, även om jag inte hunnit pärm till pärm än.
Dessutom kan man prenumerera på ett nyhetsbrev (gratis). Det är en veterinär som skriver det, och hon tar upp allehanda viktiga saker att tänka på som hundägare. Det som kom bara för en stund sedan, tar upp hur oerhört gifigtigt det är med vindruvor och xylitol. Bara några xylitol-tuggummin kan vara döden för en hund, likaså några få vindruvor!
Det finns också en kurs i hundsjukvård som jag absolut ska gå nån gång, men den är lite dyr, så det blir inte riktigt än... Måste nog köpa lite triss-lotter först! (ler)
Http://www.canisacademy.se
En sån där dag...
2011-04-14
Idag, också en dag. Suck! Den började faktiskt lugnt, med alla sedvanliga procedurer som tar sin lilla tid. Rastning, frukost, rastning, rengöra Jackie´s sår, preparera märgben med köttbullar, blodpudding och prinskorv, och därefter egen morgontoalett när lugnet börjar återinfinna sig. Men idag ville inte lugnet riktigt infinna sig. Några försökte slå sig till ro, men idag var ju morsan (=Kickan) hemma, och hon har ju väldigt svårt att ta det lugnt. Stackarn har det med sig från sin uppväxt, och vi jobbar på det. Men det tar tid. När hon är med i Lappträsk är hon jätte-lugn, men i flocken blir det mer oreda.
Nåväl, till slut tog jag mig ändå till min kära dator och började kolla lite mail. Så hörde jag att det blev värre livat i vardagsrummet, och gick för att kolla : RULLGARDIN! Där håller man för fullt på att leka vilda lekar med Jackie´s fina krage (i förra inlägget kallat "Guds gåva till hundägarna") som fått avslitet kardborreband och punktering. Var fanns Jackie då? Jo, hon låg under mitt skrivbord och slickade sitt nyss rengjorda sår! Suck upphöjt till 3! Bara börja om med rengöringen och plåster på. Men krage? Jag vägrar använda den stora plast-tortyren man får från veterinären. Så nu kör hon med min gamla OMP-krage! Tänk att den skulle komma till användning igen!
Nu har lugnet åter infunnit sig i flocken, alla sover som små änglar, och nu är allt bara så där underbart härligt i hundlivet igen! Men det är väl som med allt annat i livet; - Det krävs prövningar för att man ska uppskatta det man har!
Punktering!
En äkta race-tjej, med OMP-krage
Idag, också en dag. Suck! Den började faktiskt lugnt, med alla sedvanliga procedurer som tar sin lilla tid. Rastning, frukost, rastning, rengöra Jackie´s sår, preparera märgben med köttbullar, blodpudding och prinskorv, och därefter egen morgontoalett när lugnet börjar återinfinna sig. Men idag ville inte lugnet riktigt infinna sig. Några försökte slå sig till ro, men idag var ju morsan (=Kickan) hemma, och hon har ju väldigt svårt att ta det lugnt. Stackarn har det med sig från sin uppväxt, och vi jobbar på det. Men det tar tid. När hon är med i Lappträsk är hon jätte-lugn, men i flocken blir det mer oreda.
Nåväl, till slut tog jag mig ändå till min kära dator och började kolla lite mail. Så hörde jag att det blev värre livat i vardagsrummet, och gick för att kolla : RULLGARDIN! Där håller man för fullt på att leka vilda lekar med Jackie´s fina krage (i förra inlägget kallat "Guds gåva till hundägarna") som fått avslitet kardborreband och punktering. Var fanns Jackie då? Jo, hon låg under mitt skrivbord och slickade sitt nyss rengjorda sår! Suck upphöjt till 3! Bara börja om med rengöringen och plåster på. Men krage? Jag vägrar använda den stora plast-tortyren man får från veterinären. Så nu kör hon med min gamla OMP-krage! Tänk att den skulle komma till användning igen!
Nu har lugnet åter infunnit sig i flocken, alla sover som små änglar, och nu är allt bara så där underbart härligt i hundlivet igen! Men det är väl som med allt annat i livet; - Det krävs prövningar för att man ska uppskatta det man har!
Punktering!
En äkta race-tjej, med OMP-krage
Tävling om bädd till våra kära!
2011-04-13
Det pågår en tävling på facebook, där man kan vinna en bädd till sina kära. Alltid trevligt när man vet att någon hund ska få bli glad, och en trevlig hemsida hade de :
http://www.facebook.com/home.php#!/event.php?eid=124183267656863
Gå in och tävla, så kan man ju hålla tummarna att nån av race-valparna eller annan i kompiskretsen kunde bli förärad med den!
Var en länk till trevlig hemsida där också, där det är lätt att göra av med pengar... (ler)
http://www.hundar.se
Har precis klippt klor och borstat sju små troll, som nu är så snygga och fina! Alla var dessutom jätte-duktiga! Jackies sår läker fint, men jag märkte idag att det samlades lite vätska i sårfickan, så jag masserade igång såret så det blev en liten öppning som vätskan kom ut genom. Men till slut insåg jag att det behövde nog spolas också, så då fixade vi det med den fina lilla sprutan vi har sedan tidigare. Blev helt klar vätska till slut, och såret ser jätte-fint ut nu! Men det är till att hålla koll! Dessutom testade vi att låta henne slippa antibiotika, så då får man vara extra noga. Vore ju fint om hon slapp!
Det pågår en tävling på facebook, där man kan vinna en bädd till sina kära. Alltid trevligt när man vet att någon hund ska få bli glad, och en trevlig hemsida hade de :
http://www.facebook.com/home.php#!/event.php?eid=124183267656863
Gå in och tävla, så kan man ju hålla tummarna att nån av race-valparna eller annan i kompiskretsen kunde bli förärad med den!
Var en länk till trevlig hemsida där också, där det är lätt att göra av med pengar... (ler)
http://www.hundar.se
Har precis klippt klor och borstat sju små troll, som nu är så snygga och fina! Alla var dessutom jätte-duktiga! Jackies sår läker fint, men jag märkte idag att det samlades lite vätska i sårfickan, så jag masserade igång såret så det blev en liten öppning som vätskan kom ut genom. Men till slut insåg jag att det behövde nog spolas också, så då fixade vi det med den fina lilla sprutan vi har sedan tidigare. Blev helt klar vätska till slut, och såret ser jätte-fint ut nu! Men det är till att hålla koll! Dessutom testade vi att låta henne slippa antibiotika, så då får man vara extra noga. Vore ju fint om hon slapp!
Lugnet efter stormen!
2011-04-12
Idag är det värre lugnt i flocken, har nog inte upplevt något liknande med det här gänget tidigare. Men trots det inte på ett sätt så man blir orolig. Har nog mycket att göra med att Jackie är så lugn och försiktig idag, efter gårdagens tilltuffsning. Hon brukar annars vara den som har för mycket överskottsenergi och får igång de andra.
Efter raggar-slagsmålet vi hade för några veckor sedan i rastgården, har det varit hur lugnt som helst i flocken. Tendens till att somliga vill vara för ivriga på kvällsrundan, när de får vara lösa, vilket vi misstänker att beror på att det snart är dags för löp hos somliga. Men inget som bekräftar det än. Danica har satt sig i respekt i flocken, och är hur gullig som helst i övrigt, och så länge de andra låter henne vara har det varit lugnt. Igår höll hon t o m på att leka med de andra här inne, vilket är länge sen senast. De var ute en stund i rastgården, och jag hade dörren in öppen ett tag. Men efter ett tag började det dra så kallt på golvet, så när Danica och Senna kom in så stängde jag. Efter ett tag ville de ut igen, och eftersom det varit så lugnt var jag inte ens orolig när jag släppte ut dem. Än en gång lämnade jag dock dörren öppen för att åtminstone ha bra koll med hörseln. Jag hant knappt av med skorna inne, förrän jag hörde att det blev bråk. Pirelli kom inspringande, för hon tycker inte om bråk. Kan leka våldsamt och låta farlig, men när det verkligen gäller tar hon till flykten = skönt! Så jag hoppade i skorna och ut. Tyvärr stängde jag ju inte, så Senna och Pirelli följde efter mig ut, och på sitt lilla tafatta sätt ville de väl få stopp på bråkmakarna, vilket idag var som vanligt Niki och Danica, men desto ovanligare var det Jackie som fick sig på nöten. Jag började med att ta tag Senna och Pirelli för att få in dem igen, och när jag drog iväg med dem, följde bråkarna efter, varefter jag han stänga den yttre dörren till inglasningen (mellan rastgården och inglasningen) så Niki och Penske blev kvar där, och så sprang Pirelli och Senna frivilligt in i huset, varefter jag fick stängt även den dörren. Under tiden rände Danica och Jackie rätt in i trädgårdsbordet, och blev nog så paff av smällen att de kom av sig i bråket. Över på mindre än en minut, men givetvis var ju Jackie tvungen att ha fått sig en reva på bogen. Hade tur och fick snabbt tag på Christina på veterinärstationen, och fick komma in för koll. Såret var så fint, att hon först inte tänkte sy, men så beslutade vi gemensamt att sätta ett stygn på mitten av revan för att hjälpa sårkanterna att ta ihop. Men vi slapp sövningen, och kom undan med bara lokalbedövning, tack och lov! Nu är det våran fina uppblåsbara krage som gäller, en gudagåva till hundägarna! Mycket smidigare än de traditionella, men funkar tyvärr inte mot alla åkommor.
Jackie med den fina kragen, som jag rekommenderar att man köper
hem så den finns om det mot alla förhoppningar en dag skulle
behövas. Tyvärr är det sällan man får planera sånt...
Lill-hjärtat Jackie, följer mig som en skugga och är en riktig har-palt idag. Hon sov som vanligt på min kudde i natt, med avbrott för en stund på husses kudde, men höll sig mer stilla än vanligt. Dessutom lät hon bli att påbörja morgonen med att busa igång de andra ungarna, så det blev lite sovmorgon idag. Nu börjar hon komma tillbaka i gamla banor, men det tar nog en stund innan hon blir trygg med de andra igen. Hon tittar lite vaksamt på dem, men har så smått börjat komma igång med lite små-bus igen. Bara bra att hon väntar lite, så får såret lite mer tid på sig att ta ihop! Så har det varit med Niki också.
Tur i oturen så var inte Kickan hemma när det small, så jag hade en hulligan mindre att få bort. Hon var med "mormor & morfar" (mamma och pappa) i Lappträsk. Hon älskar att åka bil, och blir överlycklig när hon får följa.
Veterinären frågade mig om det inte är jobbigt med dessa sammandrabbningar. Självklart är det jobbigt, men främst för att det gör ont i mig när min troll har skador, eller är ledsna på varandra. Det är inte så skoj med fakturorna till veterinären heller. Men i övrigt börjar man, hör och häpna, så smått vänja sig. Jag har kunnat hålla mig helt lugn till alla är särade, men när jag börjar söka efter skador, vilket jag kommit på att lättast görs med hjälp av en ren och vit handduk, brukar det bli lite kastanjetter i knäna. Men då är det OK, då är ju läget under kontroll, och någon he-man är man ju inte! Bara en hund-mamma med stort hjärta, som mer än gott och väl rymmer alla våra fyrbeningar!
En vän från Kilafors hade en fin bild på sin facebook som jag var tvungen att "låna", för den kändes som om den passade väldigt bra på mig :
OBS! Denna bild tillhör Suzanne B Larsson!
Pirelli har lagt sig att vila på "jul-älgen" de fått av "mommo". Härligt
att se att det inte tuggas för en gångs skull! (ler)
Penske och Niki, för bra precis ett år sedan! Tyckte den här texten
passade rätt bra... Jag har börjat med sampling och den här har jag
gjort en tavla av!
Idag är det värre lugnt i flocken, har nog inte upplevt något liknande med det här gänget tidigare. Men trots det inte på ett sätt så man blir orolig. Har nog mycket att göra med att Jackie är så lugn och försiktig idag, efter gårdagens tilltuffsning. Hon brukar annars vara den som har för mycket överskottsenergi och får igång de andra.
Efter raggar-slagsmålet vi hade för några veckor sedan i rastgården, har det varit hur lugnt som helst i flocken. Tendens till att somliga vill vara för ivriga på kvällsrundan, när de får vara lösa, vilket vi misstänker att beror på att det snart är dags för löp hos somliga. Men inget som bekräftar det än. Danica har satt sig i respekt i flocken, och är hur gullig som helst i övrigt, och så länge de andra låter henne vara har det varit lugnt. Igår höll hon t o m på att leka med de andra här inne, vilket är länge sen senast. De var ute en stund i rastgården, och jag hade dörren in öppen ett tag. Men efter ett tag började det dra så kallt på golvet, så när Danica och Senna kom in så stängde jag. Efter ett tag ville de ut igen, och eftersom det varit så lugnt var jag inte ens orolig när jag släppte ut dem. Än en gång lämnade jag dock dörren öppen för att åtminstone ha bra koll med hörseln. Jag hant knappt av med skorna inne, förrän jag hörde att det blev bråk. Pirelli kom inspringande, för hon tycker inte om bråk. Kan leka våldsamt och låta farlig, men när det verkligen gäller tar hon till flykten = skönt! Så jag hoppade i skorna och ut. Tyvärr stängde jag ju inte, så Senna och Pirelli följde efter mig ut, och på sitt lilla tafatta sätt ville de väl få stopp på bråkmakarna, vilket idag var som vanligt Niki och Danica, men desto ovanligare var det Jackie som fick sig på nöten. Jag började med att ta tag Senna och Pirelli för att få in dem igen, och när jag drog iväg med dem, följde bråkarna efter, varefter jag han stänga den yttre dörren till inglasningen (mellan rastgården och inglasningen) så Niki och Penske blev kvar där, och så sprang Pirelli och Senna frivilligt in i huset, varefter jag fick stängt även den dörren. Under tiden rände Danica och Jackie rätt in i trädgårdsbordet, och blev nog så paff av smällen att de kom av sig i bråket. Över på mindre än en minut, men givetvis var ju Jackie tvungen att ha fått sig en reva på bogen. Hade tur och fick snabbt tag på Christina på veterinärstationen, och fick komma in för koll. Såret var så fint, att hon först inte tänkte sy, men så beslutade vi gemensamt att sätta ett stygn på mitten av revan för att hjälpa sårkanterna att ta ihop. Men vi slapp sövningen, och kom undan med bara lokalbedövning, tack och lov! Nu är det våran fina uppblåsbara krage som gäller, en gudagåva till hundägarna! Mycket smidigare än de traditionella, men funkar tyvärr inte mot alla åkommor.
Jackie med den fina kragen, som jag rekommenderar att man köper
hem så den finns om det mot alla förhoppningar en dag skulle
behövas. Tyvärr är det sällan man får planera sånt...
Lill-hjärtat Jackie, följer mig som en skugga och är en riktig har-palt idag. Hon sov som vanligt på min kudde i natt, med avbrott för en stund på husses kudde, men höll sig mer stilla än vanligt. Dessutom lät hon bli att påbörja morgonen med att busa igång de andra ungarna, så det blev lite sovmorgon idag. Nu börjar hon komma tillbaka i gamla banor, men det tar nog en stund innan hon blir trygg med de andra igen. Hon tittar lite vaksamt på dem, men har så smått börjat komma igång med lite små-bus igen. Bara bra att hon väntar lite, så får såret lite mer tid på sig att ta ihop! Så har det varit med Niki också.
Tur i oturen så var inte Kickan hemma när det small, så jag hade en hulligan mindre att få bort. Hon var med "mormor & morfar" (mamma och pappa) i Lappträsk. Hon älskar att åka bil, och blir överlycklig när hon får följa.
Veterinären frågade mig om det inte är jobbigt med dessa sammandrabbningar. Självklart är det jobbigt, men främst för att det gör ont i mig när min troll har skador, eller är ledsna på varandra. Det är inte så skoj med fakturorna till veterinären heller. Men i övrigt börjar man, hör och häpna, så smått vänja sig. Jag har kunnat hålla mig helt lugn till alla är särade, men när jag börjar söka efter skador, vilket jag kommit på att lättast görs med hjälp av en ren och vit handduk, brukar det bli lite kastanjetter i knäna. Men då är det OK, då är ju läget under kontroll, och någon he-man är man ju inte! Bara en hund-mamma med stort hjärta, som mer än gott och väl rymmer alla våra fyrbeningar!
En vän från Kilafors hade en fin bild på sin facebook som jag var tvungen att "låna", för den kändes som om den passade väldigt bra på mig :
OBS! Denna bild tillhör Suzanne B Larsson!
Pirelli har lagt sig att vila på "jul-älgen" de fått av "mommo". Härligt
att se att det inte tuggas för en gångs skull! (ler)
Penske och Niki, för bra precis ett år sedan! Tyckte den här texten
passade rätt bra... Jag har börjat med sampling och den här har jag
gjort en tavla av!
Niki - en lapphund?
2011-04-08
Dagarna går i ett rasande tempo, och värmen har infunnit sig så alltför fort. Skönt med värme förvisso, men mina fina promenadstigar efter diverse skoterspår, är snart ett minne blott. Än finns väl ett minimalt hopp åtminstone om natt-kyla, men frågan är om det kommer att funka mer i år?! Troligen inte.
Veckan har varit lik många andra, och inget spännande har väl egentligen hänt. Förutom att Jackie blivit allt mindre lyhörd när hon fått vara lös, och lyssnat allt sämre. Så nu har hon hamnat under husses omsorger, och får singelträning / singelpromenader med honom sedan i förrgår. Själv singeltränar jag med Niki för tillfället, för hon har fått för sig att dra iväg på väl så långa lover hon med, med Pirelli i släptåg. Så de nya kvällskonstilationerna är Pirelli, Penske & Senna, samt Danica och Kickan. Niki tränar jag lite att vara lös fortfarande, men hon är betydligt mer uppmärksam på mig, när det är bara hon och jag. Tack och lov! Jackie är vi dock lur på att det är löp på G, så vi är lite mer försiktiga med att ha henne lös för tillfället.
I flocken har det annars varit lugnt, tack och lov! Kickan har fått följa med mamma och pappa till Lappträsk flera dagar, och det är genast lugnare när hon är borta. Hemskt att säga så, eller att ens tänka så, men hon är så pass stressig vår gumma som inte haft så lätt inledning på sitt liv. Men hon är snäll, och hon är duktig på mycket annat. Men det är lugnare när hon är på "jobbet", det går inte att komma ifrån. Fördelen är att hon älskar att följa med dem, för bilen är ett av hennes smultronställen!
Läste en rolig vits i en gammal Året Runt, som jag sökte bilder till mina smycken i. Jag knyckte den och gjorde om den till : - Vi har funderingar på att registrera in Niki som Lapphund! För hon har blivit ihoplappad så många gånger efter deras slagsmål nu! (ler ironiskt) Usch, så hemskt! Men hon är vår otursgumma, lill-Nickan! Men som sagt, för tillfället är det lugnt och man kan hoppas att det snart är uppgjort om rollerna, och att vi 2-benta också blivit duktigare att läsa deras signaler och kan avvärja tråkigheter i tid!
Danica & Jackie; så här rart är det allt som oftast i familjen HN!
Pirelli och den x flera ihopsydda Djurmagazinet-nallen
Senna-pojken
Niki med DM-nallen
Det här är "vår" vackra Monza, som bor utanför Skellefteå. Helt
underbart vacker tjej, och det är så roligt att få bilder på sina
utflyttade troll! TACK Gun-Mari!!!
Att Monza har det bra, är inte svårt att se!
Här är Monza och hennes bästis Rulle
Ha ha, det här är vad Monza har kvar av sin gris, som hon fick med
sig från sitt första hem. Av de 5 grisar våra hade, undrar jag om det
ens är så här mycket kvar, av de "oförstörbara" leksakerna! Men
inget är oförstörbart för en race-valp!
Dagarna går i ett rasande tempo, och värmen har infunnit sig så alltför fort. Skönt med värme förvisso, men mina fina promenadstigar efter diverse skoterspår, är snart ett minne blott. Än finns väl ett minimalt hopp åtminstone om natt-kyla, men frågan är om det kommer att funka mer i år?! Troligen inte.
Veckan har varit lik många andra, och inget spännande har väl egentligen hänt. Förutom att Jackie blivit allt mindre lyhörd när hon fått vara lös, och lyssnat allt sämre. Så nu har hon hamnat under husses omsorger, och får singelträning / singelpromenader med honom sedan i förrgår. Själv singeltränar jag med Niki för tillfället, för hon har fått för sig att dra iväg på väl så långa lover hon med, med Pirelli i släptåg. Så de nya kvällskonstilationerna är Pirelli, Penske & Senna, samt Danica och Kickan. Niki tränar jag lite att vara lös fortfarande, men hon är betydligt mer uppmärksam på mig, när det är bara hon och jag. Tack och lov! Jackie är vi dock lur på att det är löp på G, så vi är lite mer försiktiga med att ha henne lös för tillfället.
I flocken har det annars varit lugnt, tack och lov! Kickan har fått följa med mamma och pappa till Lappträsk flera dagar, och det är genast lugnare när hon är borta. Hemskt att säga så, eller att ens tänka så, men hon är så pass stressig vår gumma som inte haft så lätt inledning på sitt liv. Men hon är snäll, och hon är duktig på mycket annat. Men det är lugnare när hon är på "jobbet", det går inte att komma ifrån. Fördelen är att hon älskar att följa med dem, för bilen är ett av hennes smultronställen!
Läste en rolig vits i en gammal Året Runt, som jag sökte bilder till mina smycken i. Jag knyckte den och gjorde om den till : - Vi har funderingar på att registrera in Niki som Lapphund! För hon har blivit ihoplappad så många gånger efter deras slagsmål nu! (ler ironiskt) Usch, så hemskt! Men hon är vår otursgumma, lill-Nickan! Men som sagt, för tillfället är det lugnt och man kan hoppas att det snart är uppgjort om rollerna, och att vi 2-benta också blivit duktigare att läsa deras signaler och kan avvärja tråkigheter i tid!
Danica & Jackie; så här rart är det allt som oftast i familjen HN!
Pirelli och den x flera ihopsydda Djurmagazinet-nallen
Senna-pojken
Niki med DM-nallen
Det här är "vår" vackra Monza, som bor utanför Skellefteå. Helt
underbart vacker tjej, och det är så roligt att få bilder på sina
utflyttade troll! TACK Gun-Mari!!!
Att Monza har det bra, är inte svårt att se!
Här är Monza och hennes bästis Rulle
Ha ha, det här är vad Monza har kvar av sin gris, som hon fick med
sig från sitt första hem. Av de 5 grisar våra hade, undrar jag om det
ens är så här mycket kvar, av de "oförstörbara" leksakerna! Men
inget är oförstörbart för en race-valp!
Blandat ihop bloggarna!
Jaha, hur jyr får man vara?! Ungefär som jag antagligen, helst rätt mycket mindre, men än har jag ju inte blivit omhändertagen i alla fall! Detta inlägg hade jag lagt på min motorblogg, och dröm om min förvåning när jag inte hittade det på "rätt blogg". Jag fick fundara ett tag innan jag kom på vad jag gjort.
2011-04-03
En hyffsat aktiv helg!
Jisses, det är redan April! Var har hela vintern tagit vägen? Jag har ju inte hunnit med hälften av vad jag planerade i somras! Köra släde i massor, jo då, en gång har det blitt. Var ju inte direkt som att lära sig cykla... Men vi ska knäcka nöten, även om det blev mer skidor för oss i år. Insåg att det var lättare att träna in flera moment för släden på det viset istället. Dessutom är det ju ingen nackdel att "småttingarna" hinner bli två år, innan det blir mer "allvar", vilket är positivt för lederna. När jag kör skidor drar de mer lagom, och jag kör aldrig längre än att jag ser när de börjar bli lite trötta, då vänder jag. Nu handlar det ju om att bygga upp dem, kör man för mycket blir det nedbrytning istället. Förra helgen blev det närmare 2,5 mils vandring på söndagen, och knappa hälften på lördagen. Är så himla härligt att traska efter skoterlederna! Har en väg där jag går första biten efter vägen, in i skogen, ut på isen, över en väg, ut på isen, över en väg, in på en skogsväg, in i skogen och ut på isen igen, innan det blir några hundra meter väg hem. Helt perfekt, och rundvandring. Som jag hade sett fram emot den här helgens vandringar. Men så går det och blir pluss-grader! Suck! Två rundor blev det, mot förra söndagens 4 + en bya-sväng (utöver kvällis), sen var det så mjukt att det inte gick mer. Men Danica och Penske fick sig i alla fall varsin perfekt träningsrunda, med mycket hjärngympa av alla djurspår, och dessutom fick de vara lös stor del av de 6 km rundan innefattar. Duktiga på inkallning var de också! Sen fick det bli skidor med först Kickan och Niki och sen Pirelli och Jackie. Gick jätte-bra! Trodde det skulle vara för tungt, men det var helt perfekt. Sen gick Robert med Senna, för då var mina hälar rätt anti... I natt blev det aldrig minusgrader, så min runda var helt körd. I princip kan man säga detsamma om min skidrutt, för nu var det verkligen löst, och en hel del vatten. Gick väl hyffsat för mig på skidor, men hundarna fick jobba i det lösa underlaget. Så jag åkte bara två korta svängar, först med Niki och Pirelli och sen med Kickan och Jackie. Gick efter omständigheterna bra. Men Kickan är så jäkla ivrig, så det går inte att kommunicera med henne de första hundratalet meter. Så när hon var på väg rätt in i värsta flö´vattnet, var det bara att välja var jag skulle ramla, så jag slängde mig i förtid. Adrenalin! Sen hade vi precis kommit igång igen, så blev Jackie akut bajs-nödig, och tvärnitade, med påföljden av att jag och Kickan inte fick stopp innan vi dragit av henne selen. Svårt att välja om man skulle skratta eller gråta när hon for runt och hoppade som en kanin, och tyckte det var jätte-skoj att vara lös! Blev några svordomar måste jag erkänna! Men sen gick det jätte-bra! Efter de svängarna valde jag att gå med först Danica och sen Penske, för Penskes leder ligger risigare till i det lösare underlaget eftersom han är så stor och tung, och Danicas sår är förvisso helt läkt men huden är så tunn att jag inte vill utsätta den för mer än jag måste. Så det blev Axelsvik x 2, ca 4 km / sväng. Ca hälften kunde jag ha dem lösa, och de var jätte-duktiga idag igen! Det är också de två som är duktigast att gå i koppel. Rätt tur man har dem, så man inte känner sig totalt misslyckad i sina djupa stunder. Men Niki är så stressad i allmänhet efter framförallt hundattacken hon var ut för i fjol somras, och Pirelli & Jackie är ju egentligen också duktiga, men de har ju så mycket energi att jag måste hålla med Emma om att de är som Foreller. Det bara spritter i dem! Men de kan, bara de vill! Så även Kickan, och Senna är ju duktig bara det inte luktar så mycket gott av tikar eller andra trevliga djur... (ler) Förövrigt gick Senna och Robert en sväng till Axelsvik idag, riktig långstyrning för att vara husse! (ler)
Igår fick vi två nya koppel av mammis, med lite expander i. Funkade toppen! Hon hade även köpt en massa godis och ben, vilket uppskattades av 4-beningarna!
Pirelli kalasar på en morot, vilket jag hört både ska vara bra för
tänderna och motverka analsäcksproblem. Sak samma, det gillas i
alla fall!
Penske puss
Danica
Jackie och Kickan
Niki
2011-04-03
En hyffsat aktiv helg!
Jisses, det är redan April! Var har hela vintern tagit vägen? Jag har ju inte hunnit med hälften av vad jag planerade i somras! Köra släde i massor, jo då, en gång har det blitt. Var ju inte direkt som att lära sig cykla... Men vi ska knäcka nöten, även om det blev mer skidor för oss i år. Insåg att det var lättare att träna in flera moment för släden på det viset istället. Dessutom är det ju ingen nackdel att "småttingarna" hinner bli två år, innan det blir mer "allvar", vilket är positivt för lederna. När jag kör skidor drar de mer lagom, och jag kör aldrig längre än att jag ser när de börjar bli lite trötta, då vänder jag. Nu handlar det ju om att bygga upp dem, kör man för mycket blir det nedbrytning istället. Förra helgen blev det närmare 2,5 mils vandring på söndagen, och knappa hälften på lördagen. Är så himla härligt att traska efter skoterlederna! Har en väg där jag går första biten efter vägen, in i skogen, ut på isen, över en väg, ut på isen, över en väg, in på en skogsväg, in i skogen och ut på isen igen, innan det blir några hundra meter väg hem. Helt perfekt, och rundvandring. Som jag hade sett fram emot den här helgens vandringar. Men så går det och blir pluss-grader! Suck! Två rundor blev det, mot förra söndagens 4 + en bya-sväng (utöver kvällis), sen var det så mjukt att det inte gick mer. Men Danica och Penske fick sig i alla fall varsin perfekt träningsrunda, med mycket hjärngympa av alla djurspår, och dessutom fick de vara lös stor del av de 6 km rundan innefattar. Duktiga på inkallning var de också! Sen fick det bli skidor med först Kickan och Niki och sen Pirelli och Jackie. Gick jätte-bra! Trodde det skulle vara för tungt, men det var helt perfekt. Sen gick Robert med Senna, för då var mina hälar rätt anti... I natt blev det aldrig minusgrader, så min runda var helt körd. I princip kan man säga detsamma om min skidrutt, för nu var det verkligen löst, och en hel del vatten. Gick väl hyffsat för mig på skidor, men hundarna fick jobba i det lösa underlaget. Så jag åkte bara två korta svängar, först med Niki och Pirelli och sen med Kickan och Jackie. Gick efter omständigheterna bra. Men Kickan är så jäkla ivrig, så det går inte att kommunicera med henne de första hundratalet meter. Så när hon var på väg rätt in i värsta flö´vattnet, var det bara att välja var jag skulle ramla, så jag slängde mig i förtid. Adrenalin! Sen hade vi precis kommit igång igen, så blev Jackie akut bajs-nödig, och tvärnitade, med påföljden av att jag och Kickan inte fick stopp innan vi dragit av henne selen. Svårt att välja om man skulle skratta eller gråta när hon for runt och hoppade som en kanin, och tyckte det var jätte-skoj att vara lös! Blev några svordomar måste jag erkänna! Men sen gick det jätte-bra! Efter de svängarna valde jag att gå med först Danica och sen Penske, för Penskes leder ligger risigare till i det lösare underlaget eftersom han är så stor och tung, och Danicas sår är förvisso helt läkt men huden är så tunn att jag inte vill utsätta den för mer än jag måste. Så det blev Axelsvik x 2, ca 4 km / sväng. Ca hälften kunde jag ha dem lösa, och de var jätte-duktiga idag igen! Det är också de två som är duktigast att gå i koppel. Rätt tur man har dem, så man inte känner sig totalt misslyckad i sina djupa stunder. Men Niki är så stressad i allmänhet efter framförallt hundattacken hon var ut för i fjol somras, och Pirelli & Jackie är ju egentligen också duktiga, men de har ju så mycket energi att jag måste hålla med Emma om att de är som Foreller. Det bara spritter i dem! Men de kan, bara de vill! Så även Kickan, och Senna är ju duktig bara det inte luktar så mycket gott av tikar eller andra trevliga djur... (ler) Förövrigt gick Senna och Robert en sväng till Axelsvik idag, riktig långstyrning för att vara husse! (ler)
Igår fick vi två nya koppel av mammis, med lite expander i. Funkade toppen! Hon hade även köpt en massa godis och ben, vilket uppskattades av 4-beningarna!
Pirelli kalasar på en morot, vilket jag hört både ska vara bra för
tänderna och motverka analsäcksproblem. Sak samma, det gillas i
alla fall!
Penske puss
Danica
Jackie och Kickan
Niki
Promenad i norrländska paradiset!
2011-03-27
Oj, vilken helg vi haft, med fantastiskt väder! Igår var Emma med på två rundor, så det blev bara 4 rundor för mig och en för Robert eftersom jag och Emma tog varsin hund. Då gick vi något kortare än idag, samt att jag "bara" gick bya-svängar med två. Idag har jag gått rundor på 5,7 km (enligt telefonens tracker), med tre hundar ensam, samt en sväng med två hundar då Emma var med. Samt en byasväng med Penske därefter. Kickan får lite extra ikväll istället, för tiden räckte inte. Började vid 12 och slutade vid 18, var faktiskt rätt mör då, men framförallt var jag hungrig, och hundarnas mattid var också i hög tid!
Världens vackraste pojkar, Senna och Penske, med sin "gudmor"
Emma.
Prinsessan Niki på skoterleden inne i skogen
Prinsessan Niki, på väg ut från skogen på öppet hav, tack och lov is-
täckt ännu ett tag!
Öppna vidder - me like!
Niki
Niki
Niki
Pirelli
Pirelli
Pirelli
Danica, duktigast idag, både på att gå fint i koppel, och att komma
på inkallning när hon var lös!
Danica, med bandage och tass-skydd. Såret är i det närmaste helt
läkt, endast en liten ruga kvar. Men huden är ju så tunn och sårbar,
så jag lindade över det som skydd mot den skarpa snön och ibland
även skare. Som hon njöt lill-tjejen, efter så många veckor i koppel
på plogade vägar!
Danica
Danica
Danica
Danica med rådjurs-blicken
Monster-Danica
Danica
Danica
Danica undersöker en av de många stenar som bildat "isberg"
Emma och Jackie i början av skoterleden
Senna
Senna
Jackie
Jackie spanar in vindkraftverken, som givetvis i vanlig ordning blev
utskällda av hennes far! (Senna)
Jackie
Jackie
Oj, vilken helg vi haft, med fantastiskt väder! Igår var Emma med på två rundor, så det blev bara 4 rundor för mig och en för Robert eftersom jag och Emma tog varsin hund. Då gick vi något kortare än idag, samt att jag "bara" gick bya-svängar med två. Idag har jag gått rundor på 5,7 km (enligt telefonens tracker), med tre hundar ensam, samt en sväng med två hundar då Emma var med. Samt en byasväng med Penske därefter. Kickan får lite extra ikväll istället, för tiden räckte inte. Började vid 12 och slutade vid 18, var faktiskt rätt mör då, men framförallt var jag hungrig, och hundarnas mattid var också i hög tid!
Världens vackraste pojkar, Senna och Penske, med sin "gudmor"
Emma.
Prinsessan Niki på skoterleden inne i skogen
Prinsessan Niki, på väg ut från skogen på öppet hav, tack och lov is-
täckt ännu ett tag!
Öppna vidder - me like!
Niki
Niki
Niki
Pirelli
Pirelli
Pirelli
Danica, duktigast idag, både på att gå fint i koppel, och att komma
på inkallning när hon var lös!
Danica, med bandage och tass-skydd. Såret är i det närmaste helt
läkt, endast en liten ruga kvar. Men huden är ju så tunn och sårbar,
så jag lindade över det som skydd mot den skarpa snön och ibland
även skare. Som hon njöt lill-tjejen, efter så många veckor i koppel
på plogade vägar!
Danica
Danica
Danica
Danica med rådjurs-blicken
Monster-Danica
Danica
Danica
Danica undersöker en av de många stenar som bildat "isberg"
Emma och Jackie i början av skoterleden
Senna
Senna
Jackie
Jackie spanar in vindkraftverken, som givetvis i vanlig ordning blev
utskällda av hennes far! (Senna)
Jackie
Jackie
Funderingar...
2011-03-24
Jag har funderat på en sak rätt länge, men det har aktualiserats nu under brinnande hockey-slutspel.
Det gäller detta med "rasism" och "jämlikhet", två begrepp som vi uppenbarligen lägger olika substans under.
Varför pratar vi om jämlikhet i samma andetag som vi vill kvotera in fler kvinnor på glamorösa jobb? Men vi nämner aldrig att vi ska kvotera in män i kvinno-dominerade yrken. Varför pratar vi om Kvinnojourer, etc, men man hör aldrig talas om något motsvarande för män? Jag hoppas åtminstone att det finns! Vi har årliga kontroller för både cancer i underlivet och våra bröst. Prostatacancer är en av de vanligaste cancerformerna, men det finns inga rutinkontroller för män. Här har ju dock herrar Aschberg, Fylking mfl gjort en heroisk insats med både mustasch-kamper och promenader. Men samhället som tar så stort ansvar för den kvinnliga biten, vad görs för männen från det hållet?
Är "jämlikhet" bara något som gäller, när det är kvinnor som ska få det bättre? Nu finns det säkert flera som blir arga på mig för mitt försvar av männen, men har inte ni karlar som ni lever ihop med? Söner? Pappor? Det är män som räknas till den grupp av hemska varelser som bara förstör för oss kvinnor, och då förstår vi, att det är dags att tänka om när det gäller "jämlikhet" och låta begreppet stå för vad det egentligen betyder!
Rasism, här pratar vi om hudfärg och annat språk i första hand. Vi får inte baka "negerbollar", det ska numera heta chokladbollar. "Vitlök" då? Måste vi ändra namn på det med? Negrer är ju faktiskt ett folkslag, och jag förstår inte vad det ska vara för mer kränkande i det begreppet än att vara "norr- eller sörlänning"? I vårat land tror jag vi är mer kränkande mot varandra beroende av var i landet vi bor, än vad vi är mot det vi nu uppenbarligen får kalla "ny-svenskar". Titta bara på en eminent hemsida som heter www.motorsportivarmland.nu, under rallycross-forumet (OBS! jag är inte sarkastisk mot hemsidan som är toppen, utan mot de fegisar som skriver dumma saker anonymt i första hand!). Då ser ni hur vi norrlänningar är! Ett jäkla pack som bara ska ha vår vilja igenom, och inte bryr oss om andra, etc. Skulle detta vara skrivet om "ny-svenskar", då skulle det tas upp i riksmedia, och hamna under rubriken "rasism". Sen kan man ju inte låta bli att tänka tanken hur folk har det med geografin egentligen, för under begreppet "Norrlänningar" ligger i bland bara "Fredrik Tiger" eller möjligen "Kalix", men när jag läste geografi var Norrland allt ovanför Dalälven, till vi kommer till Lappland... Sen vad Fredrik Tiger gjort... Tja, han har hävdat varje förares rätt till ett rättvist tolkat och följt reglemente. Sen att det inte föll på läppen hos alla, det kanske kryddats av att Tiger samlar SM-guld på hög, och får läggas under den svenska jante-lagen?!
Titta i Hockey-slutspelet, hur man rackar ner på de norrländska lagen, och ju längre norrut desto sämre. En sak att man gör det supportrar emellan, men när sk opartiska reportrar gör det... Då är det inte ok i min värld. Oavsett vilka spelare eller vilka ledare man haft i Luleå Hockey, har man alltid varit Elitseriens svarta får. Varför?
Vi har våra vänner spridda över hela landet, från norr till söder, och det har definitivt inte att göra med var de bor om vi tycker mer eller mindre om dem! Vi trivs jätte-bra i södern, men det är i norr vi valt att bo helt enkelt.
Nästa rasistiska fråga, är den som gör mig mest upprörd. Det är inte ok att kalla någon "neger" eller "svart", trots att det är en hudfärg man fötts med och borde vara stolt över. Åtmionstone om man tittar på köerna till alla solarier, utlandsresenärer, etc, som ger vad som helst för lite solbränna. Men att kalla någon fet, det verkar ok, trots att detta är ett faktum människor har som enorma ok. Ingen människa vill vara överviktig, det kan vi en gång för alla slå punkt för, och det är absolut inget vi är födda till att vara. Oftast bor någon sjuklig förändring bakom, både fysiska och i vissa fall även psykiska. Varför är det då t o m ok för en läkare, att kalla dig fet? Att skylla alla dina krämpor på övervikt pga en motvilja att undersöka överhuvudtaget för att du är tjock? Alla läkare är absolut inte så, men det förekommer.
Jag tycker Per som ligger bakom "Glada Hudik"-gänget, har en skön livsinställning. Vi har mycket att lära av honom. Se bara hur han lyckats med sitt glada gäng, som man tidigare i princip och krasst "gömt på nån bakgata"?! När reportern i SVT kommenterade att han kallade sina adepter "utvecklingsstörda", något man som reporter fått lära sig att inte göra, för det är ett laddat ord. Svarade han bara :
- Ja, men jag kallar mig själv för "normalstörd"!
Jisses, det måste väl ändå ha betydelse vad man lägger under de ord man använder?
När jag gick sjukgymnast-utbildningen var det i ropet att man inte fick kalla de man behandlade för "patienter", för då var det ordet plötsligt också laddat. Man övervägde ordet "kund", men det blev ju bara patetiskt, och de flesta av oss tyckte det lät som om vi var i en helt annan, mindre laglig bransch... Sen blev det "vårdtagare", och i min värld är det precis detsamma som "patient", beroende vad man lägger under begreppet som sagt.
Likadant som detta med att svära. Vad är det som är fulare med att säga "fan" som kraftuttryck, än "attans", om jag med båda orden menar samma sak? Ingen, i min värld!
Lite härliga bilder som avslutning på en vass och allvarlig text :
Penske-puss har somnat på Djurmagazinet-nallen
Niki leker med en ox-knota
Robert (i mitten), Danica till vänster i bild, Kickan till höger och Senna
på golvet
Utslagen Danica
Lika utslagen Senna och Robert, alla 3 på rygg!
Jag har funderat på en sak rätt länge, men det har aktualiserats nu under brinnande hockey-slutspel.
Det gäller detta med "rasism" och "jämlikhet", två begrepp som vi uppenbarligen lägger olika substans under.
Varför pratar vi om jämlikhet i samma andetag som vi vill kvotera in fler kvinnor på glamorösa jobb? Men vi nämner aldrig att vi ska kvotera in män i kvinno-dominerade yrken. Varför pratar vi om Kvinnojourer, etc, men man hör aldrig talas om något motsvarande för män? Jag hoppas åtminstone att det finns! Vi har årliga kontroller för både cancer i underlivet och våra bröst. Prostatacancer är en av de vanligaste cancerformerna, men det finns inga rutinkontroller för män. Här har ju dock herrar Aschberg, Fylking mfl gjort en heroisk insats med både mustasch-kamper och promenader. Men samhället som tar så stort ansvar för den kvinnliga biten, vad görs för männen från det hållet?
Är "jämlikhet" bara något som gäller, när det är kvinnor som ska få det bättre? Nu finns det säkert flera som blir arga på mig för mitt försvar av männen, men har inte ni karlar som ni lever ihop med? Söner? Pappor? Det är män som räknas till den grupp av hemska varelser som bara förstör för oss kvinnor, och då förstår vi, att det är dags att tänka om när det gäller "jämlikhet" och låta begreppet stå för vad det egentligen betyder!
Rasism, här pratar vi om hudfärg och annat språk i första hand. Vi får inte baka "negerbollar", det ska numera heta chokladbollar. "Vitlök" då? Måste vi ändra namn på det med? Negrer är ju faktiskt ett folkslag, och jag förstår inte vad det ska vara för mer kränkande i det begreppet än att vara "norr- eller sörlänning"? I vårat land tror jag vi är mer kränkande mot varandra beroende av var i landet vi bor, än vad vi är mot det vi nu uppenbarligen får kalla "ny-svenskar". Titta bara på en eminent hemsida som heter www.motorsportivarmland.nu, under rallycross-forumet (OBS! jag är inte sarkastisk mot hemsidan som är toppen, utan mot de fegisar som skriver dumma saker anonymt i första hand!). Då ser ni hur vi norrlänningar är! Ett jäkla pack som bara ska ha vår vilja igenom, och inte bryr oss om andra, etc. Skulle detta vara skrivet om "ny-svenskar", då skulle det tas upp i riksmedia, och hamna under rubriken "rasism". Sen kan man ju inte låta bli att tänka tanken hur folk har det med geografin egentligen, för under begreppet "Norrlänningar" ligger i bland bara "Fredrik Tiger" eller möjligen "Kalix", men när jag läste geografi var Norrland allt ovanför Dalälven, till vi kommer till Lappland... Sen vad Fredrik Tiger gjort... Tja, han har hävdat varje förares rätt till ett rättvist tolkat och följt reglemente. Sen att det inte föll på läppen hos alla, det kanske kryddats av att Tiger samlar SM-guld på hög, och får läggas under den svenska jante-lagen?!
Titta i Hockey-slutspelet, hur man rackar ner på de norrländska lagen, och ju längre norrut desto sämre. En sak att man gör det supportrar emellan, men när sk opartiska reportrar gör det... Då är det inte ok i min värld. Oavsett vilka spelare eller vilka ledare man haft i Luleå Hockey, har man alltid varit Elitseriens svarta får. Varför?
Vi har våra vänner spridda över hela landet, från norr till söder, och det har definitivt inte att göra med var de bor om vi tycker mer eller mindre om dem! Vi trivs jätte-bra i södern, men det är i norr vi valt att bo helt enkelt.
Nästa rasistiska fråga, är den som gör mig mest upprörd. Det är inte ok att kalla någon "neger" eller "svart", trots att det är en hudfärg man fötts med och borde vara stolt över. Åtmionstone om man tittar på köerna till alla solarier, utlandsresenärer, etc, som ger vad som helst för lite solbränna. Men att kalla någon fet, det verkar ok, trots att detta är ett faktum människor har som enorma ok. Ingen människa vill vara överviktig, det kan vi en gång för alla slå punkt för, och det är absolut inget vi är födda till att vara. Oftast bor någon sjuklig förändring bakom, både fysiska och i vissa fall även psykiska. Varför är det då t o m ok för en läkare, att kalla dig fet? Att skylla alla dina krämpor på övervikt pga en motvilja att undersöka överhuvudtaget för att du är tjock? Alla läkare är absolut inte så, men det förekommer.
Jag tycker Per som ligger bakom "Glada Hudik"-gänget, har en skön livsinställning. Vi har mycket att lära av honom. Se bara hur han lyckats med sitt glada gäng, som man tidigare i princip och krasst "gömt på nån bakgata"?! När reportern i SVT kommenterade att han kallade sina adepter "utvecklingsstörda", något man som reporter fått lära sig att inte göra, för det är ett laddat ord. Svarade han bara :
- Ja, men jag kallar mig själv för "normalstörd"!
Jisses, det måste väl ändå ha betydelse vad man lägger under de ord man använder?
När jag gick sjukgymnast-utbildningen var det i ropet att man inte fick kalla de man behandlade för "patienter", för då var det ordet plötsligt också laddat. Man övervägde ordet "kund", men det blev ju bara patetiskt, och de flesta av oss tyckte det lät som om vi var i en helt annan, mindre laglig bransch... Sen blev det "vårdtagare", och i min värld är det precis detsamma som "patient", beroende vad man lägger under begreppet som sagt.
Likadant som detta med att svära. Vad är det som är fulare med att säga "fan" som kraftuttryck, än "attans", om jag med båda orden menar samma sak? Ingen, i min värld!
Lite härliga bilder som avslutning på en vass och allvarlig text :
Penske-puss har somnat på Djurmagazinet-nallen
Niki leker med en ox-knota
Robert (i mitten), Danica till vänster i bild, Kickan till höger och Senna
på golvet
Utslagen Danica
Lika utslagen Senna och Robert, alla 3 på rygg!
Holmgång i hund-huset!
2011-03-17
Efter en längre tids lugn, trots att man förväntat annat då Danicas tass krånglat lite till och från efter op, och hon stått på antibiotika samt allmänt måste hålla sig lugn, borde kunna bli sur dels pga smärta men framförallt eftersom hon inte får hänga med på de långa promenaderna. Men det har varit så lugnt och skönt, kanske delvis för att man lärt sig hantera saker och ting och kanske kunna avstyra i tid. Men så igår skulle jag och mamma börja kvällsrundorna. När mamma kom hit, var jag och Robert ute i rastgården och höll på att hacka i snön, då gallret tenderar att börja bli väl så lågt. Pirelli for in med mamma, så mamma kopplade på henne, och då övriga ännu var ute med Robert, försökte jag smyga in bara Senna för att slippa trängseln vid ytterdörren (som även den har minskat kraftigt senaste veckorna!). Givetvis förstod övriga att nåt var på gång, så de ville också in, men jag lyckades snirkla in bara lurv-kotten. Men jag han inte många meter in i huset, förrän jag hörde att det var ett fasligt liv i rastgården. Då var det tydligen något som blev fel, och smack och pannkaka vad livat det blev. Givetvis var det Niki och Danica, men får Kickan chansen går hon in och bryr sig direkt. Robert var dock snabb och fick bort henne, och jag försökte få isär de andra två. Men då plötsligt gick vår ranglängsta prinsessan-harpalt = Jackie in som värsta pitbullen och tog för sig! Med påföljden att även Senna blev förtvivlad och skulle väl antagligen försöka få isär dem, men det blev ju bara mer påhejande. Men hur det nu gick till fick mamma bort Senna, och Robert fick in Kickan, medan jag stod och höll i Danica i bakbenen. Jag darrade i armarna av ansträngningen, trött som jag redan var av snö-hackandet, och ropade till Robert som nu stod och höll i Niki att han måste få in henne i inglasningen. Lika trött var ju han stackarn, men på nåt sätt fick han och mamma in Niki och Jackie i inglasningen, så bara jag, Penske och Danica var ute. Penske är så långt från en slagskämpe man kan komma, så de två var inget problem. Men väl inne i inglasningen flög Jackie på Niki igen, så jag fick försöka ta mig in och hjälpa, och till slut var det avklarat. Varade förmodligen inte många minuter, men kändes som ett halvt liv. Robert gick in för att stänga bort Kickan, medan jag och mamma stod kvar och höll kämparna från varandra, även om de nu åtminstone såg ut helt lugna. När jag kom in fick Robert nån form av hjärtrus, och blev för en stund jätte-dålig, och fick ligga med fötterna högt utan färg i ansiktet. Antagligen en kombination av allt adrenalin och den totala utmattningen. Så medan mamma pysslade om Robert fick jag undersöka kombatanterna. Givetvis hade otursprinsessan Niki fått de värsta blessyrerna, och det blev en tripp till Kalix veterinärstation. Som min vän Lena i Ljusdal sa, så börjar vi snart ha klippkort där! Det blev några stygn i det större såret på halsen, nästan identiskt med det hon fick sy förra gången. Men sen blev det en hel del rakning för att frilägga en massa hål på frambenen, ena bakbenen, och vid ena örat. Inget av de såren är nämnvärt stora, men hade givetvis lyckats få fickor så jag måste rengöra och massera 2 gånger per dag. Danica har ett lite större sår ovanför ögonbrynet, samt ett lite större och några mindre på ena frambenet. I övrigt ingenting. Vilket tyder på att det stämmer som man säger, att det är sällsynt att hundar i samma flock är ute efter att skada varandra även om de slåss. Tur det! I sådana här situationer får man känslan att det är bara vi med många hundar som har såna här uppgörelser. Men i verkligheten är det ju inte så. Det räcker med två för att man ska få rejäla holmgångar. Före oss hos veterinären var det en 10 månaders Flatcoated retriwer-grabb, som fick sy ihop hela ansiktet efter en sammandrabbning med husets äldre grabb. Det är helt enkelt bara att gilla läget, och lära sig något av varje upplevelse! Tur var det i alla fall att mamma var här, för allt gick så mycket lättare då. Dessutom tog hon och Emma med sig Pirelli och Senna på promenad medan jag såg över hundarna, och när det visade sig att jag var tvungen att åka med Danica och Niki, följde Emma med mig och mamma fortsatte vallningen ensam till Rut kom och assisterade henne. Det är så skönt med folk som bryr sig, och dessutom på rätt sätt. Inte som besserweissers och förståsig-påare, utan skönt jätte-värmande omtänksamt! Pappa blev givetvis orolig han med, och erbjöd sig att nån av trollen kunde sova hos dem. Men det hjälper ju liksom inget, har man trillat av hästen och har för avsikt att fortsätta rida, då måste man upp snabbt igen för att inte bli rädd. I det här fallet hjälper ju inget för att jag stänger isär flocken, då blir de ju bara ännu mer avogt inställda till varandra när man väl släpper ihop dem igen.
Idag har jag bandagerat om tjejerna och rengjort såren. Har en liten spruta för att ordentligt komma åt att rengöra och massera i sårfickorna. De är jätte-duktiga när man hanterar dem, och nu ser de ut som Petera Majdic-anhängare, med sina lys-orange lindor! (ler) Två av Nikis sår sitter så högt upp på ena frambenet, så lindan bara glider ner, så nu har hon fått en av husses t-shirts för att hon inte ska komma åt att slicka eller bli slickad av övriga gänget. Hon är så söt med Laitis-reklam på bröstet, och Laitis brukar ju fixa allt så det blir säkert bra med såren också!
Ödets ironi? Igår på dagen sydde jag ihop ett hål på trollens meter-
långa Djurmagazinet-nalle... Kanske bra träning för kommande
blessyrer?! (ler ironiskt)
Petra Majdic-anghängarna med lys-orange bandage! Syns inte riktigt
på bilden hur lysiga de är!
Niki´s ena bandage gled ner, så jag gav henne en av husses Laitis-
t-shirts för att täcka över. Laitis fixar ju allt annat vi har problem med
så förhoppningsvis läker såren också fort!
Senna och Danica gnager ox-knotor. Bra hjärngympa, så man inte
har tid att putsa varandras sår...
Laitis-prinsessan!
Efter en längre tids lugn, trots att man förväntat annat då Danicas tass krånglat lite till och från efter op, och hon stått på antibiotika samt allmänt måste hålla sig lugn, borde kunna bli sur dels pga smärta men framförallt eftersom hon inte får hänga med på de långa promenaderna. Men det har varit så lugnt och skönt, kanske delvis för att man lärt sig hantera saker och ting och kanske kunna avstyra i tid. Men så igår skulle jag och mamma börja kvällsrundorna. När mamma kom hit, var jag och Robert ute i rastgården och höll på att hacka i snön, då gallret tenderar att börja bli väl så lågt. Pirelli for in med mamma, så mamma kopplade på henne, och då övriga ännu var ute med Robert, försökte jag smyga in bara Senna för att slippa trängseln vid ytterdörren (som även den har minskat kraftigt senaste veckorna!). Givetvis förstod övriga att nåt var på gång, så de ville också in, men jag lyckades snirkla in bara lurv-kotten. Men jag han inte många meter in i huset, förrän jag hörde att det var ett fasligt liv i rastgården. Då var det tydligen något som blev fel, och smack och pannkaka vad livat det blev. Givetvis var det Niki och Danica, men får Kickan chansen går hon in och bryr sig direkt. Robert var dock snabb och fick bort henne, och jag försökte få isär de andra två. Men då plötsligt gick vår ranglängsta prinsessan-harpalt = Jackie in som värsta pitbullen och tog för sig! Med påföljden att även Senna blev förtvivlad och skulle väl antagligen försöka få isär dem, men det blev ju bara mer påhejande. Men hur det nu gick till fick mamma bort Senna, och Robert fick in Kickan, medan jag stod och höll i Danica i bakbenen. Jag darrade i armarna av ansträngningen, trött som jag redan var av snö-hackandet, och ropade till Robert som nu stod och höll i Niki att han måste få in henne i inglasningen. Lika trött var ju han stackarn, men på nåt sätt fick han och mamma in Niki och Jackie i inglasningen, så bara jag, Penske och Danica var ute. Penske är så långt från en slagskämpe man kan komma, så de två var inget problem. Men väl inne i inglasningen flög Jackie på Niki igen, så jag fick försöka ta mig in och hjälpa, och till slut var det avklarat. Varade förmodligen inte många minuter, men kändes som ett halvt liv. Robert gick in för att stänga bort Kickan, medan jag och mamma stod kvar och höll kämparna från varandra, även om de nu åtminstone såg ut helt lugna. När jag kom in fick Robert nån form av hjärtrus, och blev för en stund jätte-dålig, och fick ligga med fötterna högt utan färg i ansiktet. Antagligen en kombination av allt adrenalin och den totala utmattningen. Så medan mamma pysslade om Robert fick jag undersöka kombatanterna. Givetvis hade otursprinsessan Niki fått de värsta blessyrerna, och det blev en tripp till Kalix veterinärstation. Som min vän Lena i Ljusdal sa, så börjar vi snart ha klippkort där! Det blev några stygn i det större såret på halsen, nästan identiskt med det hon fick sy förra gången. Men sen blev det en hel del rakning för att frilägga en massa hål på frambenen, ena bakbenen, och vid ena örat. Inget av de såren är nämnvärt stora, men hade givetvis lyckats få fickor så jag måste rengöra och massera 2 gånger per dag. Danica har ett lite större sår ovanför ögonbrynet, samt ett lite större och några mindre på ena frambenet. I övrigt ingenting. Vilket tyder på att det stämmer som man säger, att det är sällsynt att hundar i samma flock är ute efter att skada varandra även om de slåss. Tur det! I sådana här situationer får man känslan att det är bara vi med många hundar som har såna här uppgörelser. Men i verkligheten är det ju inte så. Det räcker med två för att man ska få rejäla holmgångar. Före oss hos veterinären var det en 10 månaders Flatcoated retriwer-grabb, som fick sy ihop hela ansiktet efter en sammandrabbning med husets äldre grabb. Det är helt enkelt bara att gilla läget, och lära sig något av varje upplevelse! Tur var det i alla fall att mamma var här, för allt gick så mycket lättare då. Dessutom tog hon och Emma med sig Pirelli och Senna på promenad medan jag såg över hundarna, och när det visade sig att jag var tvungen att åka med Danica och Niki, följde Emma med mig och mamma fortsatte vallningen ensam till Rut kom och assisterade henne. Det är så skönt med folk som bryr sig, och dessutom på rätt sätt. Inte som besserweissers och förståsig-påare, utan skönt jätte-värmande omtänksamt! Pappa blev givetvis orolig han med, och erbjöd sig att nån av trollen kunde sova hos dem. Men det hjälper ju liksom inget, har man trillat av hästen och har för avsikt att fortsätta rida, då måste man upp snabbt igen för att inte bli rädd. I det här fallet hjälper ju inget för att jag stänger isär flocken, då blir de ju bara ännu mer avogt inställda till varandra när man väl släpper ihop dem igen.
Idag har jag bandagerat om tjejerna och rengjort såren. Har en liten spruta för att ordentligt komma åt att rengöra och massera i sårfickorna. De är jätte-duktiga när man hanterar dem, och nu ser de ut som Petera Majdic-anhängare, med sina lys-orange lindor! (ler) Två av Nikis sår sitter så högt upp på ena frambenet, så lindan bara glider ner, så nu har hon fått en av husses t-shirts för att hon inte ska komma åt att slicka eller bli slickad av övriga gänget. Hon är så söt med Laitis-reklam på bröstet, och Laitis brukar ju fixa allt så det blir säkert bra med såren också!
Ödets ironi? Igår på dagen sydde jag ihop ett hål på trollens meter-
långa Djurmagazinet-nalle... Kanske bra träning för kommande
blessyrer?! (ler ironiskt)
Petra Majdic-anghängarna med lys-orange bandage! Syns inte riktigt
på bilden hur lysiga de är!
Niki´s ena bandage gled ner, så jag gav henne en av husses Laitis-
t-shirts för att täcka över. Laitis fixar ju allt annat vi har problem med
så förhoppningsvis läker såren också fort!
Senna och Danica gnager ox-knotor. Bra hjärngympa, så man inte
har tid att putsa varandras sår...
Laitis-prinsessan!
