En sån där dag...
2011-04-14
Idag, också en dag. Suck! Den började faktiskt lugnt, med alla sedvanliga procedurer som tar sin lilla tid. Rastning, frukost, rastning, rengöra Jackie´s sår, preparera märgben med köttbullar, blodpudding och prinskorv, och därefter egen morgontoalett när lugnet börjar återinfinna sig. Men idag ville inte lugnet riktigt infinna sig. Några försökte slå sig till ro, men idag var ju morsan (=Kickan) hemma, och hon har ju väldigt svårt att ta det lugnt. Stackarn har det med sig från sin uppväxt, och vi jobbar på det. Men det tar tid. När hon är med i Lappträsk är hon jätte-lugn, men i flocken blir det mer oreda.
Nåväl, till slut tog jag mig ändå till min kära dator och började kolla lite mail. Så hörde jag att det blev värre livat i vardagsrummet, och gick för att kolla : RULLGARDIN! Där håller man för fullt på att leka vilda lekar med Jackie´s fina krage (i förra inlägget kallat "Guds gåva till hundägarna") som fått avslitet kardborreband och punktering. Var fanns Jackie då? Jo, hon låg under mitt skrivbord och slickade sitt nyss rengjorda sår! Suck upphöjt till 3! Bara börja om med rengöringen och plåster på. Men krage? Jag vägrar använda den stora plast-tortyren man får från veterinären. Så nu kör hon med min gamla OMP-krage! Tänk att den skulle komma till användning igen!
Nu har lugnet åter infunnit sig i flocken, alla sover som små änglar, och nu är allt bara så där underbart härligt i hundlivet igen! Men det är väl som med allt annat i livet; - Det krävs prövningar för att man ska uppskatta det man har!
Punktering!
En äkta race-tjej, med OMP-krage
Idag, också en dag. Suck! Den började faktiskt lugnt, med alla sedvanliga procedurer som tar sin lilla tid. Rastning, frukost, rastning, rengöra Jackie´s sår, preparera märgben med köttbullar, blodpudding och prinskorv, och därefter egen morgontoalett när lugnet börjar återinfinna sig. Men idag ville inte lugnet riktigt infinna sig. Några försökte slå sig till ro, men idag var ju morsan (=Kickan) hemma, och hon har ju väldigt svårt att ta det lugnt. Stackarn har det med sig från sin uppväxt, och vi jobbar på det. Men det tar tid. När hon är med i Lappträsk är hon jätte-lugn, men i flocken blir det mer oreda.
Nåväl, till slut tog jag mig ändå till min kära dator och började kolla lite mail. Så hörde jag att det blev värre livat i vardagsrummet, och gick för att kolla : RULLGARDIN! Där håller man för fullt på att leka vilda lekar med Jackie´s fina krage (i förra inlägget kallat "Guds gåva till hundägarna") som fått avslitet kardborreband och punktering. Var fanns Jackie då? Jo, hon låg under mitt skrivbord och slickade sitt nyss rengjorda sår! Suck upphöjt till 3! Bara börja om med rengöringen och plåster på. Men krage? Jag vägrar använda den stora plast-tortyren man får från veterinären. Så nu kör hon med min gamla OMP-krage! Tänk att den skulle komma till användning igen!
Nu har lugnet åter infunnit sig i flocken, alla sover som små änglar, och nu är allt bara så där underbart härligt i hundlivet igen! Men det är väl som med allt annat i livet; - Det krävs prövningar för att man ska uppskatta det man har!
Punktering!
En äkta race-tjej, med OMP-krage
Kommentarer
Trackback
