jennyhn

2011-03-16
Danicas tass har blivit ack så mycket bättre, vilket den också var redan i måndags. Så tiden hos veterinären är uppskjuten till på fredag, så kanske vi förhoppningsvis får ta stygnen då också! Måndag kväll hade jag henne med mig i soffan för luftning av såret, gick så bra att hon kunde vara utan bandage en timme. Igår upprepade vi samma procedur i 40 minuter. Bra när man kan göra så, det påskyndar läkningen, men man får ju samtidigt vara påpasslig så hon inte hinner dit med tungan, för det vill hon!

Det märks att nya kameran kommit, man är lite mer på hugget att ta bilder. Är jätte-nöjd hittills med den lilla lila saken som mamma och pappa förärat oss med! Nedan följer en bildkavalkad från galna familjen på Egnahemsvägen!
Förresten, har ni sett det nya programmet som började igår kväll?! "Huset fullt av hundar" var namnet, så när reklamen visades var man ju tvungen att fundera över om det fanns någon dold kamera i vårt hus! (ler) Här orkade vi inte se programmet, var inte så sugen på att ta anti-skall-dusten med alla våra TV-tittande troll...


Vacker-ungarna Danica och Senna poserar på kökssoffan!


Danica och hennes högt älskade Pricken får passa på att umgås när
övriga hulliganer är ute.




Vår "kattunge" Pricken, som blir 16 år i Maj!


Lill-Janne, den underbara mannen, bytte äntligen bort handtaget på
vår ytterdörr till ett vred. Så Senna har mycket huvudbry nu, när han
ska försöka öppna dörren! Oj, så skönt att inte behöva panik-kolla att
det blivit låst så fort någon kommit in genom dörren! Rekommenderas!


Penske håller om Danica


Mys-ungar!


Pirelli på en av sina favorit-platser; delvis på soffans ryggstöd, och
resten av henna på fönsterbrädan. 33 kg tung katt! (ler)


Pirelli och Jackie


Niki mumsar på blodpudding-försett märgben!


Danica är så inne i sitt tuggande, så hon vill inte bli störd av nån
kamera!


Penske har försett sig med två ben!


Danica med sitt rosa bandage


Jackie vaktar så ingen knycker hennes godbit


Pirelli njuter på deras gamla valplåde-madrass


Kickan har intagit platsen under köksbordet. Syns på mattan under
att det är en favoritplats!


Senna bjöd på många poser med sitt ben, vacker-ungen!

2011-03-14
I torsdags, dvs nästan en vecka efter operationen, började Danica för första gången att visa tecken på lite smärta i tassen, och ville inte riktigt stödja på foten. Jag inspekterade såret, men då det såg fortsatt bra ut lindade jag bara om med nytt bandage. Men för säkerhets skull ringde jag veterinären på fredag morgon. Jag fick då rådet att återuppta de smärtstillande och antiinflammatoriska tabletterna (Novocarp) och fortsätta med dem under helgen. Sen hade vi inga mer bekymmer förrän igår på dan, när hulliganerna öppnade dörren och smet ut och busade i snön. Ett par timmar senare började Danica visa på smärta i tassen igen, och jag kollade upp såret och la om det igen. Såg fortsatt okej ut. Men så på kvällen, efter Robert varit ut och rastat henne, ville hon inte alls gå på tassen. Jag lindade bort bandaget, och då blev hon jätte-flåsig, näst intill hyperventilerande. Såret var då rött, men inte speciell tendens till var ändå, men det var även värmeökat och klara tecken till inflammation. Jag satte då in antibiotika, men ringde för säkerhets skull jouren och frågade om det var något mer jag kunde göra. Jag fick maila henne bilder också (helt underbar veterinär!) så hon kunde lugna mig att det var helt ok att åtminstone vänta till idag. Men som hon sa, var det ju helt rätt det jag gjorde, och att dessutom låta såret luftas var toppen. Men Danica var så uppstressad, och började till och med få svettpärlor på tassen, så till slut lindade jag om det så hon fick gå iväg för sig själv en stund. Hon lugnade rätt snabbt ner sig, förmodligen med viss inverkan av tabletterna (gav även en smärtstillande då jag gav antibiotikan) och redan igår kväll var hon mindre irriterad av tassen. Idag går hon som tidigare på den, och verkar inte nämnvärt brydd. Jag pratade med veterinären som opererat henne i morse, men hon var ute på kundbesök hela dagen. Men hon bokade för säkerhets skull in oss i morgon, om det skulle behövas, men allt går förhoppningsvis åt rätt håll nu!
Danica har för övrigt börjat återfå sin aptit, och nu slinker det ned lite drygt halv portion torrfoder tillsammans med Klass. Tur man har denna Klass, för det går oftast att få i ungarna det i alla fall, om allt annat är förkastat. Kanske är hon på väg ur sin eventuella skendräktighet, hoppas!


Bilden överdriver rodnaden lite, men det var rejält rött igår kväll.
Ingen tvekan om att antibiotika var rätt!


Rodnaden som var på sidan om såret var det som bekymrade mig
mest.

I fredags fick jag min nya kompakt-kamera, Canon Powershot SX220HS. En snygg liten sak, med massor av funktioner till ett helt ok pris. Mamma och pappa var till Kalix, så de hämtade ut paketet åt mig. Här hemma kom jag på att jag måste hitta det större av mina minneskort, i väntan på det ännu större som jag beställt från en av våra generalagenter från då vi hade butiken i Boden. Det resulterade i att jag började storstäda inne på kontoret. Mitt i allt detta, då jag har halva kontoret ute i köket, och allt är upp-och-nedvänt, knackar det på ytterdörren. Här är man inte så van att folk knackar, så jag tänkte att det måste vara nån som inte är hit särskilt ofta, varefter jag ropade "vänta" och släppte ut hundarna i rastgården. När jag öppnar dörren står världens bästa Pia och Lill-Janne, på bron och frågar "vad är det som tar sån tid"! Dår-finkarna har alltså flygit till Kallax, tagit hyrbil och kommer hit och överraskar oss. De kände att de måste komma och se med egna ögon att pappa mår bra. Underbara människor!!! Bättre överraskning har jag svårt att komma på! I väntan på att övriga gänget skulle komma hem, satte Janne sig i traktorn och plogade snö. Han ville låna en spade, men då upplyste jag honom att här skottar vi oss inte till några hjärtinfarkter! Så då tog han traktorn istället. Det slutade med att han skottade åt halva släkten! (ler) På lördagen roade de sig med att göra Torneå mm, medan jag var ute och åkte skidor med hundarna. Var ljuvligt väder! Jag körde 2-spann x 3, precis som förra helgen, och det var duktiga ungar rakt av. Men jag vet inte varför det alltid ska bli extra krångel när jag har Penske och Niki. Jag han knappt börja förrän jag gjorde ett magplask i lössnön, och hade snö precis överallt! Sen skulle jag kolla om nya kameran överlevt, givetvis samtidigt som jag åkte efter fartdårarna. Då tappade jag ena handsken och fick vända om efter den. När vi vänt och var på väg tillbaka, stannade jag och skulle ta en bild, då jag hör att det kommer skotrar bakom mig. Eftersom det snöat dagen innan, var skoterspåret bara en matt-bredd, och jag som annars brukar vara mer än osjälvisk och flyttar mig och hundarna åt sidan, han inte mer än att dra ihop linan och få hundarna intill mig, förrän de svischar förbi. Man har inte mer vett att hålla åt sidan, än att ena medan tog i spåret jag och två hundar stod på, och man släpper inte på gasen. Niki blev jätte-rädd och skogstokig, så jag fick slänga mig för att inte åka iväg och göra en ännu värre vurpa. Jag var ju barhänt och hade kameran i handen, så det blev skrapsår på tummen. Sen bär det sig inte bättre än att samma duo kommer tillbaka en liten stund senare. Jag var då mer beredd, i synnerhet eftersom de då kom mot oss framifrån, så jag skyndade mig att ta ett kliv utanför skoterspåret med hundarna, i förhoppning att få lite mer disans till dem än vid föregående möte. Tror ni idioterna flyttar sig utanför spåret överhuvudtaget då? Icket, då blev det lika nära i alla fall, i samma fart! Man klagar över respektlösa ungdomar, men här är det baske mig precis tvärtom. Dessa idioter var på ren svenska två feta gubbar, med grått skägg. Till saken hör att den första idioten tittar på mig och hånflinar när Niki började skälla när han passerade igen. Hade jag inte haft nog att hålla i hundarna, borde jag slagit staven i nyllet på honom! Alla ungdomar jag hittills mött, har stor respekt och lämnar god marginal, och de flesta slår t o m av på tempot. Det uppskattas!!! Mig veteligen har varken skotrar, gångare eller skidåkare någon större rätt än någon annan att befinna sig på havet. Så ömsesidig respekt hade inte varit fel! Men vi överlevde, och resten av färden gick helt ok.


Senna och Kickan kämpar på! Visst är man ändå rätt haj att hålla
sig på benen, då man kan fota samtidigt?! (ler)


Senna och Kickan pausar, vår by (Båtskärsnäs) skymtar i fjärran.

Igår, söndag, var jag, Pia och Janne på en långpromenad på isen. Vi rundade i princip byn. Jag hade Jackie och Pirelli, Pia hade Senna och Janne bogserades av Penske. Solen tok-sken, och till och med frusna Pia fick klä av sig av sin rejäla mundering! (ler) Vi har haft så trevligt tillsammans med detta paradis-folk, men alla sagor har ett slut, och idag har de åkt hem (snyft). Så nu är det tomt utan dem, och vi får hålla tassar och tummar att de kommer tillbaka i sommar!

Glömde ju berätta att jag var tvungen att krydda gårdagen med att skära mig i ringfinger-toppen också. Jisses vad det blödde. Tur mamma var här, så hon kunde tejpa ihop mig! (ler) Inget allvarligt, men ni vet ju hur skönt det är med skalade fingertoppar?! Skulle skiva gurka med min skivnings-mojäng, och slant lite... Ett plåster som irriterar när jag sätter fingrarna på tangentbordet, påminner mig om min klantighet!

Dags att återgå till verkligheten, för kontoret är långt ifrån färdigstädat, även om det var en härlig paus jag fick!

Vårt fina ljushjärta som vi fick av våra hjärte-vänner från Örebro!!!

2011-03-10
Alltså, man har ju en förmåga att tolka in lite extra i vad ens älskade husdjur har för sig. Det sägs ju att man har en tendens att förmänskliga deras beteenden, men... tja... Hur skulle ni tolka detta? :
- Igår morse kom hundarna som vanligt tillbaka till mig i sängen, efter husse haft ut dem i rastgården innan han skulle åka till jobbet. Men så hade husse glömt nåt, så han kom tillbaka in, och då drog alla utom Penske iväg för att kolla vad det var för oväntat som hände. Nå väl, det var ju snabbt avklarat, och så kom de tillbaka allihop igen, med Danica som en flygande hund av större format, som landade på Roberts kudde och släppte ner ett litet rött plysch-hjärta (ett litet IKEA-kramig) i ansiktet på mig! Sen la hon sig ner och började pussa mig i hela ansiktet, innan hon la sin kind mot min och somnade!
Alltså, jag vet att det lika gärna hade kunnat vara ett ben eller en boll jag fick i nyllet, men... Hon brukar inte ens leka med det hjärtat, så jag kunde inte låta bli att läsa in lite extra i den gesten. Mitt lilla hjärte-troll!!!
Bandaget hade släppt lite igår, så jag la nytt bandage på såret, även om det egentligen skulle varit idag det bestyret stod på schemat. Ska lägga om varannan dag. Hon låg och sov utmed mig på soffan, så jag lät det luftas ett tag också, och det verkade uppskattas. Så vitt jag kan se är såret väldigt fint. Visst är hon lite röd runt omkring det, men inte just vid själva sårkanten, utan mera hela området som är rakat så jag tror det beror på att det får vara instängt hela dagarna. Dessutom känns det inte som om det är inflammationsrött. Det vätskar nästan inget, utan är precis att det kommit lite på kompressen när man byter. Inget kladd alls i själva såret.
Hon är väldigt duktig att låta bli bandaget, men vi har ändå ett extra skydd i form av en fleece-strumpa med kardborre-band som svärmor sytt till henne. Ute har hon en typ av sko, av nåt slags regnrocksmaterial. Tänkte försöka få svärmor att uppfinna en egen i Goretex, för det blir inte lika halkigt, tror jag... Kan ju vara bra att ha framöver om något händer, Gud förbjude! Men risken är ju markant mycket högre när man har sju troll än ett...

Danica är troligen skendräktig. Men inget bäddande eller bärande på mjukdjur. Däremot är hon väldigt kärvänlig med Pricken, men det är inte säkert att det har med saken att göra, för det har hon varit länge. Däremot är hon jätte-dålig på att äta, från att ha varit väldigt slokig, så från en dag till en annan var det inte alls intressant med matskålen. Däremot godis och annat, det slinker ner lätt som en plätt. Detta började före operationen, som tur är, för annars hade man ju varit orolig över ett eventuellt samband! Igår fick jag lära mig att det är bra att hon äter dåligt, om det är skendräktig hon är. För om hon äter normalt, är risken stor att hon får mjölkproduktion också. I övrigt är det väl mest hennes temperament mot systrarna som talar för skendräktighet, men även det har börjat avta, även om hon visar tänderna ibland bara för att visa vem som bestämmer. Äkta bitch!!! (ler)

I övriga flocken är det som vanligt. Helst vill man bosätta sig i rastgården, och det är ett himla jobb att få in dem. Men just nu ligger hela gänget och sover, och lugnet har infunnit sig på Egnahemsvägen!

2011-03-04

Terror-tvillingarna har en mysstund, efter en sammandrabbning;
Danica ovanpå Niki.

Här har det varit rent ut sagt dåligt på hundbloggen ett tag, men mycket beroende av att det har varit mycket
med både det ena och det andra, och motorbloggen har dessutom fått lite mer uppmärksamhet så här under brinnande säsong.

Igår tog vi så äntligen bort Danicas knöl vid tassen, vilket man misstänkt för att vara ett Histiocytom (en godartad
hudtumör). Men troligtvis var det inte en sådan, utan mera troligt en körtelliknande växt, med inslag av brosk. Vi får invänta analysen innan vi vet mer. Jag fick vara med på operationen, och det var intressant! I och med att jag ville vara med, fick jag också assistera med att hålla i Danica och hålla lite koll på att hon andades som hon skulle och blinka lite då och då så inte ögonen blev torra när hon var under lätt narkos. Tack och lov krävdes endast en lättare sövning och istället lokalbedövning! Hon somnade på en gång, till skillnad från när Niki skulle sövas för ett tag sedan, då hon skulle sys efter en av terror-tvillingarnas sammandrabbningar. Hon vaknade till så fort en hund skällde i väntrummet, och veterinären fick ge två extra doser av "vad-hon-nu-gav". I Danicas fall hade knölen blivit rätt stor nu, så det blev ett rätt rejält sår. Men veterinär Kristina Olsson var verkligen skicklig på att sy ihop allt. Det gick både fort och smidigt, och såret såg fint ut när hon var klar. Märks att hon börjar ha en hel del rutin. Har tyckt bra om Kristina ända sedan vi hade Aki, för han godkände henne också rakt av!
Det jobbigaste med Danica har väl dock precis börjat, för stygnen ska sitta i minst 12 dagar. Hon måste ha tasskydd utomhus i 2-3 veckor för att skydda såret, och det är inte populärt. Men än har hon inte börjat ge sig på bandaget, så vi har sluppit krage hittills, och det är skönt!



Det hopsydda såret, innan bandaget kom på.

Lite typiskt att ta knölen nu, då hon precis kommit igång och blivit jätte-duktig att vara lös på våra kvällsrundor. Men ändå var det skönt att få det bortgjort nu innan vårslasket kommer igång på allvar!

En ännu rätt vingelbent och groggy Danica, väntar på "mormor" i
solskenet utanför veterniärstationen.

Våra kvällsrundor till Axelsvik, där vi först checkar av sträckan vi ska gå med bil, så vi vet att det är fritt från både folk och fä, innan vi släpper tokarna. Vi har tagit det pö om pö och känt av vilka vi vågar lita på. Igår testade vi Niki igen, damen som varit för stressad för att ha tid att hålla koll på oss 2-beningar. Men igår gick det
jätte-bra! Så nu är det bara Senna som får vara kopplad. Men med hans jakt-intresse vet jag inte om hoppet är så stort att ha honom lös, förutom möjligen på isen där man har full uppsikt över att inga djur är i farten.

En häftigt osannorlik grej hände i förrgår. Jag har köpt en liten LED-lampa på Tradera, till att ha i halsbandet på en av de lösa hundarna (vi har inte fler än två lösa samtidigt!), så man har koll på dem i mörkret. Men så hade Danica på den när hon var hos pappa med Senna, då jag var på en begravning, och så hade hon tappat halva lampan. Men mamma har hittat andra halvan, så vi ska se om vi får liv i den så småningom! Men då köpte moster-Rut två nya blinkisar i Haparanda, vilka lyst några minuter och sedan slagit av. Till slut tappade Penske sin röda, och den vita tappade batteriet hemma på bron. Jag lagade den vita, som nu lyser betydligt bättre. Den röda trodde vi var totally lost, ända till vi får se något blinka i plogkarmen, flera dagar efter den tappats! En sak att den låg just där och inte tappad batteriet trots att bakluckan var borta, men att dessutom hundarna lyckas trampa på den så den går igång... Häftigt! Men den har jag inte riktigt fått ordning på än, återstår lite silvertejp och grejor så den lyser lite längre.

I förrgår vaknade jag med lite små-panik, då det var rejält överhäng med snö från taket över hundrastgården. Hade dessutom varit pluss-grader hela natten. Inte vågade jag ha ut trollen dit! Dessutom hade pappa väckt oss vid 05-30 då deras förstu-kvist höll på att tryckas loss från huset av tyngden från snön, så Robert fick åka upp med traktorn och ställa den som stöd! Robert fick bort lite av snön på baksidan, men det mesta var kvar. Till slut tog jag en livlina och ringde vår kompis Birger, som självklart ställde upp! Han jobbade och slet och till slut var taket i det närmaste snöfritt! För jisses, ensam hemma utan rastgård, det går ju inte! I synnerhet inte i dessa uppgörelsens tider, då Danica och övriga brudar gör upp i både tid och otid. Är jag bara inne och aningen beredd. är det inget problem att avbryta, men... Dessutom är Niki, Jackie och Pirelli i en hiskelig tugga-bit-och-slit period, där det går åt en och annan pryl, och en hel del silvertejp håller soffan samman! Så innan rastgården var fredad, kom mamma ner och hjälpte mig att rasta hulliganerna. Men sån överskottsenergi de hade innan de fick gå ut! De är ju så vana att vara där långa stunder varje dag. Ofta får jag bråka in dem för att de ska komma och vila en stund. När så taket var tomt, och jag öppnade dörren ut, blev det livat! Oj, vad mycket snö att busa i!!! Full fart i rastgården, är näst intill en underdrift! Jag tog in dem att sova en stund, innan gudmor-Emma skulle vara "barnvakt" när jag for till M.E Fysio och fixade ryggen. Hon var sedan ute med dem en stund till och lekte, så när det var dags för kvällis var hela gänget trötta innan vi började. Sånt är härligt! Igår var det samma visa, då Emma lekte en timme med dem i rastgården, medan jag var hos veterinären med Danica. Finns det något härligare än hundar som fått jobba sig trött både fysiskt och psykiskt?! Jag tror inte det!


Busiga-gänget i de nya snö-massorna i rastgården!


Pirelli


Niki-bus


Niki & Jackie


Danica, Niki och Jackie


Niki & Jackie




Ferdinand-varning på Penske, som gärna ligger och tuggar sin snö!


Svårt att skotta snö, då i synnerhet Kickan helst plockar den direkt
från spaden!


Smidiga snö-tokiga Kickan


Danica


Kickan


Penske-puss


Danica


Jackie


Pirelli




Niki busar med snö-klimpar


Jackie


Fönstertittare! Pirelli


Jackie





Niki


Stora plymen på Niki


Terror-tvillingarna Niki och Danica


Niki och Jackie


Pirelli, Niki och Jackie


Niki


Niki och Jackie


Niki


Danica, närmar sig att bli största tjejen i flocken. Men än är Kickan
tyngre för hon är längre i kroppen.


Niki busar med en vanilj-luktande (smakande?) bit-ring. Kallas
evighets-leksak, men det synar jag i vårat gäng. Men uppskattade är
de, och det lossnar inga bitar! Rekommenderas! 39:- på Djurmagazinet
i Kalix.


Penske med en tugg-knota. Dessa har jag börjat köpa i hel kartong
med 10 st i varje kartong, och får då 15% rabatt på dem, på
Djurmagazinet i Kalix. Kolla detta med era leverantörer, om ni inte
kan få rabatt om ni köper fler-pack! Kotorna är mycket fräschare än
när de fått ligga på hyllan ett tag, dessutom!
Det är väldigt uppskattat, bra hjärngympa och så håller sig ju tänderna
så vita och fina!


Niki


Jag har fått en kylskåpsmagnet av mamma, där det står "Hundar är inte allt här i livet, men de gör livet helt!" Bättre kunde jag inte sagt det själv!!!


När vi möblerade om i köket, eller snarast flyttade soffan, var det
många som ville hjälpa till!


Medan skivan var borta (stoppningen och tyget på tvätt o tork) var
det jätte-spännande att sitta inne i soffan! Här Jackie i soffan och
Penske i förgrunden.


Danica, med Roberts militär-scarf. Satte några DAP-droppar på dem
efter en av deras sammandrabbningar, och visserligen vet jag inte
om det skulle blivit så ändå, men lugnare blev det!




Många som hjälper husse med soff-renovering!


Puss-kalas! Pirelli och Robert


Penske


Senna gnager tjurmuskel


Kickan


Jackie

2011-02-12
Idag har jag genomgått mitt livs träningspass, både fysiskt och psykiskt!
Jungfrufärden med släden är avklarad x 3 med 2-spann varje gång. Danicas premiär får bli nästa gång, för med hopp om att behålla både livet och förståndet höll jag mig till två hundar åt gången. Istället fick Dani äran att hämta släden med husse när matte var slutkörd...

Jag började med Pirelli och Senna, som är de två som funkat bäst med spark. Men oj, oj, oj, idag var ingen bra dag. Senna var mest intresserad av att lukta på pink, kastreringen till trots, och Pirren ser ju så klart upp till och vill göra som sin pappa. Jag har skrutit om att det är bra med ett fruset Bottenhav, för där växer inga träd. Men tror ni inte nån jäkel planterat en gran där mitt efter skoterleden!!! Eller, nåja, var väl nån form av "banmarkering", men den var ju Senna och Pirren tvungna att ta varsitt varv runt, åt olika håll. Vi trasslade linor, och vi drog åt fel håll, och vi höll oss inte efter spåret, och jag kan tala om att den stridsvagnen var inte lätt att styra. Förmodligen en vanesak, för det är en jätte-fin släde, men den här chauffören har nog inte riktigt klarat uppkörningen än... (ler)
Kickan och Jackie gick betydligt bättre, bara vi väl kom igång. För först var ju Kickan tvungen att mula Jackie några gånger, och då trasslar ju så klart linorna. Varje gång jag varit fram och trasslat isär dem, följde Jackie efter mig tillbaka till släden och när hon gick fram igen, trasslade hon sig igen! Men när vi väl kom igång, då var det livet att stå där bakom mina tjejer!
Sen blev det Penske och Niki som fick äran att avsluta dagen, för de har gått bra ihop den enda gång vi testat med skidor. Men idag var vi inte så sugna att dra, eller åtminstone inte framåt efter det spår matte ville köra släde på... Till slut hade vi i alla fall varit en runda, och när vi kom hem ångade det rätt bra om matte, av både en och annan anledning. Jisses, -15 och kläderna var blöta av svett!
Men nu sover hela gänget som små änglar, och det var ju det som var huvudmålet med sysslan så jag är nöjd. Enda problemet är väl bara det, att jag inte hade tänkt att matten skulle vara lika slut av sysslan... (ler) Nåväl, sånt här mår man bra av.
Nu ska jag baka lite muffins till herrarna som fixar morgondagens notning i Lycksele, så jag får vara hemma och hålla ordning på flocken.

2011-02-02
Vem hade kunnat ana för på dagen ett år sedan, hur den dagens händelser så totalt skulle komma att förändra livet?! Idag är nämligen race-valparnas 1-års dag! Underbara trollungar, alldeles nyss satt jag där vid valplådan och vakade nästan dygnet runt. Numera 42 kg Penske, rymdes i mina kupade händer när jag fick igång hans andning! Backar man bandet ytterligar några månader, var jag lycklig och ovetande en-hundsägare. Här sitter jag nu som lycklig 7-hundsägare, som dock torkar min svett och sliter mitt hår ibland. Min klyscha "att vandra mellan eufori och vansinne" stämmer väldigt bra, men tilläggas bör att det är klar övervikt för det förstnämnda!!!

Vi har hunnit med mycket under det här året, både positivt och negativt. Hundattacken på Niki har ställt till det, och vi har mycket extra jobb pga den. Tyvärr. Hon är livrädd för andra hundar. Skäller som en galning och raggar, men om hon kommer nära är hon inte i närheten av att vilja slåss. Men hennes attityd är ju inte den bästa för att den andra hunden ska förstå...
Vi har börjat få ranguppgörelser i flocken, och det verkar stämma som jag läst, att det är mer otur än tillhörande vanligheterna att det förekommer skador. Men givetvis var ju vi tvungna att ha lite otur, så i förra veckan fick vi sy ett sår på Nikis hals med ett gäng stygn, och Dani har ett sår på benet som jag får pyssla om dagligen. Båda är insatta på antibiotika, och kunde därför inte få sitt 1-års vaccin med övriga gänget i måndags. Pirelli, Jackie och Penske var rena mönster-hundarna när de fick sina vaccin!

Danica har nu löpt i ca en vecka, och hon är då sista tjejen i den här löpomgången i vårt gäng. Är väl lite därför vi haft extra mycket uppgörelser, då hormonerna åker berg-o-dalbana i huvudet på henne! Monza började löpa i måndags, och enligt vad jag hittills hört, så väntar vi nu bara på Lövis så har hela gänget gjort bort sitt. Andretti har t o m hunnit börja löpa en andra gång, men hon är ju en etta! Först-född, först att löpa.. AndrETTi!!!

Idag har jag bakat tårta till oss i födelsedagsfamiljen, samt har blodpudding på tork i ugnen.

2011-01-24

Igår morse, klockan 05.40, somnade min älskade gammel-farmor in. När jag är nedstämd kommer det dikter, men jag brukar inte dela med mig av dem. Dikten jag skrev till min farfars dödsannons, var ett första avsteg, och nu är jag jätte-modig och delar med mig av min dikt till gammel-farmor : 

En flitig hand

Har fått sin vila

Timglasets sand

Har slutat strila


Sista kapitlet är skrivet

i livets långa bok

den sista versen i livet

du sluppit ditt tunga ok

Din saga har tagit slut

En nära sekellång era är över

Livets låga har brunnit ut

Du har fått den ro du behöver

Fåglarna kommer sjunga ditt namn

Dina andetag är nu ett med vinden

Vi glömmer aldrig din varma famn

Tårarna rinner sakta på kinden

Tiden som flytt går inte att fånga

Men vi tröstar oss med minnen många

Ty borta är endast den som ingen kan minnas

och i våra hjärtan kommer du alltid att finnas!
/Jenny

2011-01-20
Kom på att jag skulle kanske lägga ut lite smycken här också, av de som jag rear bort på facebook!
Alla örhängen med jultema är 2 par för 50:- och övriga är 2 par för 75:-

http://www.facebook.com/album.php?aid=2074366&id=1304442414&saved#!/album.php?aid=2074366&id=1304442414


Rea på halsband och armband, 35:- / st :

http://www.facebook.com/album.php?aid=2072528&id=1304442414

Vill man ha dem skickade tar jag 12:- i porto oavsett hur många man beställer (dvs även om portot skulle bli högre!).

Det står under bilderna vilka som är sålda!!!

Ni som har facebook kan titta via länkarna, övriga får skicka ett mail så delar jag med mig av albumet direkt till er mail. Var så många bilder att ladda upp hit...


Ett smakprov ur samlingen Örhängen!

2011-01-20
Igår hade vi ett riktigt raggar-slagsmål i gruppen! Det var Danica och Pirelli som började, men till slut tror jag bestämt alla utom grabbarna och Jackie var inblandade. Men tack och lov var det snabbt överstökat, måhända tack vare mitt och Roberts ingripande, och tack och lov verkar det stämma detta med att det inte är ovanligt med interna uppgörelser i en flock men däremot desto ovanligare med skador. Jag misstänker att vi kommer att få uppleva fler liknande saker, åtminstone till alla passerat två år och kan kallas vuxna. Men sen kan ju alltid saker som sjukdomar och likande få till stånd oreda i flocken och därmed åtminstone försök till rangförflyttning.
Pirelli blir i alla fall alltid väldigt ledsen och ynklig efter incidenter som denna, så då tog jag henne och Senna på kombinerad sparktur och promenad, där Pirelli fick vara lös en stund. Emma och Rut var så klart med. Efter den turen blev det likadana turer med övriga gänget också, vilket innebar att jag rastade hund från ca 18 till 21.30! Är faktiskt lite ledbruten idag! Nu ser jag fram emot ljusare tider, så man kan nyttja fler av dygnets timmar till både skidåkning och slädkörning också, även om man är en mörkrädd harpalt som jag! Men då vill det ju förstås till att kära maken tar släpet och åker och hämtar släden vi fått lov att låna!
När jag vallat hundarna färdigt och kom hem, blev Pirelli som ett plåster. Hon hade inte tagit sig ro att sova alls medan jag varit borta, så när jag landade i soffan var det en alldeles färdig tjej som slocknade i min famn! Sen sov hon mellan mina ben i sängen hela natten, Jackie sov på min kudde och Niki kloss mot min vänstra sida. Kanske inte underligt att man är lite ledbruten?! Idag är Pirelli betydligt kavatare, men man känner att hon trevar sig fram lite, och kollar lite vad som accepteras. Hon gillade dock skarpt när jag lämnade henne i hagen med Jackie och Penske, och tog med mig övriga in. Då var hon trygg ett tag och lekte som vanligt. Däremot var det svårare att få in henne sen... (ler)
 
Jag har börjat träna hela gruppen med Fredrik Steens "fråga-övning", där de ska titta mig i ögonen och fråga om lov. Skralt förklarat, men det står om övningen i Fredriks senaste bok. Funkar jätte-bra, och faktum är, att trots att jag tränat mindre än en vecka med dem, så börjar det dels gå väldigt bra men jag ser även förbättringar i övriga träningen. Framförallt kanske hos Kickan, som börjar engagera sig och gärna vill träna. Idag har jag hunnit lära henne och Niki "puss" och "stå". Den senare brukar kunna vara lite svår att lära sig, men båda fattade direkt då jag gav kommando och handtecken. Jag blev alldeles paff. Detta är ju ett av problemen med så stor flock, att få möjlighet att träna individuellt med dem. Det gör ju också att det mesta tar längre tid, men vem har bråttom?!

2011-01-11
Man har läst och hört mycket om hur farligt det kan vara med pinnar, och vi är väldigt restriktiva med den varan till våra troll. Visst har det hänt att man kastat nån pinne när man inte haft annat att kasta vid vattnet, men annars har försiktighet rått. Dels för att man hört om hur hundarna kan få i sig bitar och måste opereras, om inte värre än så... Men även för att om hundarna är vana att apportera med pinnar, kan de bli väldigt uppstressade vid vanliga skogspromenader, eftersom det finns så många pinnar att jaga.
Igår fick vi en incident som styrkte oss i vårt beslut om avhållsamhet gällande pinnar. Trollen är hopplösa på att bita lös kvistar från våra buskar, och igår var det Pirelli som hade fullt bus med en kvist. Plötsligt började hon tugga frenetiskt och nästan kväljde, man såg att det stegrades och blev värre, och jag och Emma försökte hjälpa henne. Trots att man såg hur uppstressande situationen var, var hon ändå förhållandevis lugn, något som förmodligen beror att hon litar till 100% på både mig och Emma. Till slut lyckades Emma se en pinne som fastnat tvärs över gommen, nästan längst bak i munnen. Men hur skulle vi få bort den, när Pirelli tuggade så frenetiskt. Till slut lyckades jag få ett bra grepp om Pirelli, så jag fick en hand fri och kunde hjälpa Emma att hålla underkäken. Då lyckades Emma, med sina små kirurg-händer, slita ut pinn-helvetet som satt som berget! Ni skulle ha sett Pirellis reaktion! Normala hundar skulle ju varit rädda för att man hållt fast dem, men hon betedde sig som om hon var oerhört tacksam. Satt utmed mig, och jag körde lite lydnadsträning med sitt, ligg, etc, och hon agerade som en lydnadschampion! Efter några minuter började hon köra sina race som vanligt med Senna, och hon verkade inte ha fått något sår i munnen av incidenten. Vi såg inget blod, och hon hade inga problem att äta sina Frolic.
För oss återstod att pusta ut, efter ett lyckligt slut!!!

2011-01-09
Så har man då precis varit och åkt 4 skidturer, med härliga trollungar!
Jag hade bara glidvallat och det var mängder av snö på isen, men den största pärsen var att ta sig de några få hundra metrarna ner till isen... När jag hade dubbellina och två galningar på draghumör gick det lite för mycket undan. Senna och Kickan provade jag inte ens ta på mig skidorna förrän jag var nere på isen, och det var klokt. Sen blev det två vurpor utanför moster-Åse och Kenth´s köksfönster... Tur de var borta! (ler) Först en med Niki och Penske, då jag skulle försöka klara av bedriften att ploga på ett smalt skoterspår... Skidorna sög fast rätt snabbt! Sen var det med Jackie och Danica, då jag skulle försöka undvika att köra på dem och fick för tung rumpa och ramlade baklänges. Men i övrigt höll jag mig på benen, trots att det är några år sen senaste skidturen! Nånting säger mig att jag kommer att ha träningsvärk i framförallt armarna i morgon!
Nåväl, Senna var inte så dragivrig, och Kickan blev oväntat snabbt rätt trött. Kanske för att hon tog rätt många chanser att sätta Senna på plats. Så fort Senna kom upp jämsides, tryckte hon ner honom.  Däremot Niki och Penske, var rena mönster-hundarna och sprang lite lagom fort och uppträdde charmant mot varandra! Jackie och Danica var ungefär som Senna och Kickan, medan Pirelli fick springa själv. Det är jätte-stor skillnad att åka med bara en. Till att börja med en fröjd att ta sig fram till isen, men sen blir det mer tjorv fram och tillbaka, busa lite med matte, osv, så med det material jag hade på fötterna och det före som rådde, behövdes det definitivt två hundar framför sig idag!
Vi har äntligen fått lite snö, och det var helt underbart snö-bus när vi var ute. Lite vasst om kinderna för det blåste rätt bra på isen, men det var mysigt i alla fall!

Igår var vi och skrev noter. Emma var här med Niki, Penske, Jackie och Danica. Senna fick vara hos mamma och pappa, där han passade på att göra lite rackartyg; åt upp lammsteken mamma skulle ha till middag! Hade rätt vass odör här hemma på kvällen... Kickan och Pirelli var med oss i rallybilen, och skötte sig exemplariskt! Jag sa till Robert att det går inte att fatta att Pirelli faktiskt bara är 11 månader! Så lugn och fin, där hon la sig bland rören i bågen. Vi tog några pauser och lät dem springa i djupsnön. Inga problem att ha dem lösa, då vi var mitt ute i ingenstans, med god sikt flera km åt varje håll.

2011-01-05
Så hade man precis blivit van att skriva 2010, då är det dags för 2011! Tiden går verkligen tok-fort. Om inte annat ser man det på trollungarna, som nu är 11 månader och 3 dagar!!! Herrejösses, de ska nog börja benämnas unghundar snarare än valpar nu... Men jag kallar allihop för "ungar", och det lär de få fortsätta att heta.

Nyår gick faktiskt rätt bra. Senna var förstås rädd, och saken blir ju inte bättre att somliga idioter inte kan hålla fingrarna i styr från att smälla flera dagar före, hela nyårsafton och flera dagar efter. Var fortfarande någon som smällde igår. Hur egoistisk får man bli? Det är t o m olagligt, då Kalix kommun antagit restriktioner som säger att man bara får smälla på nyårsafton från 20-02, övrigt tid krävs särskilt myndighetstillstånd. Men ofta folk verkar bry sig! Är väl kanske som det man själv ser att det står 90 på skyltarna vid vägen...
I alla fall så var jag och pappa inne med ungarna, medan mamma och Robert hade jour i fårhagen. Fåren hade varit förhållandevis lugna, och Bella hade njutit i fulla drag när Robert stod och kliade henne. Tolla är ju lite blygare av sig, medan Ascona för ovanlighetens skull varit mest orolig över ljuden och packat sig längs in i deras "Nalovardo".
Här inne gömde sig Senna under bardisken / köksön hos pappa, medan övriga troll gnagde tjurmuskel. Penske blev lite orolig när det smällde som värst och skällde lite, men jag vet inte om jag ska tolka det som vakt eller skott-rädsla. Tror mest och hoppas på det första! Men sen fortsatte han att gnaga han med, och alla tjejer var helt oberörda.


Har-palten Senna under köksön med "morfar"

Igår var givetvis kallaste dagen i år, för det här året har ju inte varit så länge, men jag tror det var även kallaste dagen i vinter; -27,8 som värst! Var -25 när jag skulle ut med hundarna, och det var nästan så jag övervägde att vara en dålig matte och bara låta dem gå i rastgården. Men det klarade jag ju så klart inte av, utan på med kläderna och ut. Någon hjälp från Hästholmarna räknade jag ju givetvis inte med, speciellt inte då Rut börjat bli förkyld redan dagen före. Men tror du inte de kom, mina änglar Rut och Emma!!! Blev genast flera grader varmare, då man fick så välkommen hjälp, och dessutom går det ju så mycket fortare när flera kan komma ut på en gång. Ingen av ungarna verkade frysa heller, utan de ville vara ute ännu längre. Otack är världens lön! (ler)


Niki får prova Ruts mössa


Hon verkade trivas bra, och blev riktigt sur när någon av de andra
försökte ta av henne den!







Igår fick jag färdigt två uppgifter till min hundkurs, och nu återstår bara en. Normala utbildningar brukar det kännas skönt, men den här är så intressant att jag inte vill att den ska ta slut. Den sista uppgiften handlar om Etologi, och jag har precis börjat läsa Etologiboken av Ingrid Tapper. Där läste jag ett bra citat :
- Hjärnan drivs av socker och nyheter!
Såååå sant!
Tänk om man aldrig fick vara med om något nytt, bara traska på i samma spår, se samma filmer om och om igen, samma böcker, etc. Det är situationen för många hundar, och ofta inte av elakhet från ägarna, utan rent otänkthet. Man tror det räcker med promenader, men en hund behöver så mycket mer än så.
Är så intressant att gå kurser som denna, för även om mycket är sånt man redan vet, så får man en liten kick och kommer på nya saker man kan göra med sina underbara familjemedlemmar!

Började plocka bort julen igår, och i princip allt som inte lyser är nu nedplockat. Men nån stjärna och nån gardin är kvar än, för det är ju så mysigt! För att inte tala om fiberoptik-tomten och ängeln... Är ju så länge till nästa gång, så ett tag till får man njuta!

Pappa och Jackie har slocknat på soffan, i väntan på 12-slaget


Jackie och varg-nallen


Niki


Kickan


Danica


Niki


Pappa, Pirelli och Jackie




Jackie

'
Tjurmuskler på 12-slaget, var en poppis grej. Framförallt bland
tjejerna!


Pappa ser nyårstalet med Malmsjö, men sen blev det spännande
hockey-match då små-kronorna slog Kanada. Snöplig förlust sen mot
Ryssarna i semi några dagar senare... Snyft!


Ring in 2011!


Niki njuter av sin tjurmuskel




En uppspelt och rädd Senna ville inte äta sin tjurmuskel


Matt-marodören Jackie


Julen har börjat åka ner i lådor, här är det samlartomtarna från WWF
som står på tur. Har samlat sedan 1997, trevligt nu när det börjar
vara ett gäng...

Bums ner i kartongen!

2010-12-27
Jisses, vilken kort jul-helg det var i år! Han ju knappt påbörja första portionen mat, så var helgen slut, kändes det som i alla fall. Rätt kylslaget har det varit, men man har insett att bra kläder kommer man långt med. Julafton och dagen före, körde jag spark med alla sju, och hade rätt bra varmgång trots att det var mellan -20 och -15 båda dagarna. Juldagen hade vi bus-på-gården dag, för att inte köra slut på mina små änglar. Igår förärades Danica, Pirelli och Senna av en promenad och bus på gården med husse. Övriga fyra körde jag spark med igen. Jag och Kickan var ut en sväng på isen. Där misstänker jag att Sven-Olof Lindahl precis varit och sladdat ett spår, för det var alldeles slätt och hårt; en rent euforisk upplevelse! Det gick undan kan jag meddela. Kickan drog som en galning, och jag sparkade som en ännu större galning. Sjö-blöt i svett var jag när jag kom hem, och efter även Jackie fått en liten tur på isen, var det välkommet med en bastu! Jackie körde jag givetvis inte lika fort med. Valparna få själv styra tempot, och jag låter dem i princip knappt dra alls, utan sparkar hela tiden. Dessutom kör jag bara korta sträckor än, så man inte förstör deras leder.
Papa har förövrigt fixat så vi får låna en släde av en av hans kunder, en super-trevlig karl från Ryssbält. Skönt att slippa köpa själv nu direkt, för det är en rätt ansenlig summa pengar det rör sig om!

Julafton förflöt lugnt och skönt. Mamma och pappa var här, och vi åt gott och spelade spel. Trollungarna fick var sin tjurmuskel inslagen i paket av "mormor" (mamma), och det var poppis! Sedan de fått upp paketen hjälpte vi dem att ta bort pappret, så det inte skulle åka i magen av bara farten. Men sen fick vi jaga Penske x flera, när han var och hämtade pappret. Det luktade ju jätte-gott!!! (ler)



Senna, Jackie och Danica försöker ta samma julklapp av "mormor"




Pirelli och Jackie hjälps åt! Eller... troligen vill de ha samma julklapp!


Niki kalasar!

Kickan är i höglöp, och har så varit över julhelgen, börjar väl förhoppningsvis närma sig slutet nu. Men det lustiga är att kära kastrerade Senna först som väntat inte visade henne något intresse, vilket hon i det närmaste blev sur över. Men till slut hade hon övertalat honom, och han var på G. På julaftons-förmiddagen hade det gått så långt så de till och med hade "häng". Vilket vi märkte då Senna skrek till av smärta, när Kickan kände för att promenera iväg. Trodde inte detta var något Senna skulle klara av, med tanke på att hans "bollar" is no more... Nåväl, med tanke på att man med blotta ögat kan se hur okapabel han är numera, borde vi inte behöva oroa oss för att behöva köpa Gevalia i Mars! (oväntat besök av valpar)

Nu har vi börjat gruva oss inför nyår. Kickan är helt oberörd av fyrverkerier, medan Senna tvärtom är jätte-rädd. Återstår att se var vi landar med valparna som hittills varit helt stabila. Men när de är så många är risken att de påverkar varandra i "fel" riktning... Hoppas verkligen inte det! Vad jag däremot hoppas på, är att folk använder huvudet och respekterar lagen i år. I Kalix Kommun gäller regler om att man bara får använda fyrverkerier inom detaljplanerat område mellan 20-02. Då får man ju i alla fall en stund på sig att rasta hundarna under dagen. Men blir det som det brukar, brukar det smällas på hela dagen, och det gör mig verkligen förbannad. Lite respekt för de som är rädd hade man ju kunnat önska... Däremot förväntar jag mig absolut inte ett fyrverkeri-fritt 12-slag, det hör till, och det är betydligt lättare att minimera rädslan hos sina små om man vet när det är dags.


Pirelli och Niki vaktar noggrannt så att "morfar" kommer ihåg att
inte äta upp allt!




Gudmor-Emma har undervisning om hur man skalar potatis! Eller också
är det tiggeri på hög nivå... Alla utom Senna älskar rå potatis, och
så fort det låter i slasken när man häller från påsen, samlas gänget!


Trötta barn


Årets knäck tog 3 tim och 15 min att koka, men blev perfekt! Tur
dessutom att det innebar att Robert han komma hem och assistera
med att hälla i formarna. Stadig på hand kan man lugnt säga!


Smyg-fotat i djupsnön hos mormor och morfar


Deras fina flaggstångs-julgran syns ända nedifrån oss, och är helt
underbart fin!


Hemma, kvällen före julafton




Niki försöker plocka av Pirelli tomte-mössan


Pirelli-tomten


Penske-tomten


Jackie-tomten


Niki-tomten






Danica-tomten


"Mormor" klär på Kickan


Tomte-Kickan


Tomte-Senna


Tomte-pappa

2010-11-30
Trodde man att det är gjort i en handvändning att byta kök, då var man i en egen fantasi-värld. Efter bänkskivorna anlänt, gick det förvisso ganska fort till köket gick att använda, dvs det blev funktions-dugligt, men... Klar vete 1000:an när man blir! Nu är det i och för sig bara lite el (bänkbelysning mm) och någon enstaka list kvar, så det närmar sig i alla fall. Konstatera kan jag i alla fall, att jag är såååååååååååååå nöjd! Dels blev det t o m finare än jag trott, både de öppnare ytorna och inredningsmässigt, men framförallt är det så skoj att jobba i ett kök som har så härliga ytor och nya apparater att tillreda mat och bakverk i! Helt plötsligt har jag blivit en ugn-användare, jag som i princip bara bakat och gjort pommes frites i den maskinen tidigare.

På hundfronten är det ganska som vanligt. Niki har löpt klart, men vi har ännu inte sett att Danica börjat. Hon passar nog på att vara valp en stund till. Kickan borde också vara å G att löpa, i alla fall om hon följer samma schema som i fjol då det var den 5/12 det gick som det gick... Den 18/11 var det ett år sen vi hittade henne; jisses vad tiden går!
Ungarna är både duktiga och galna, så jag brukar skämtsamt säga att jag pendlar mellan eufori och vansinne. Men det är nog inte bara ett skämt, det ligger ganska nära sanningen. Men som helhet är jag överlycklig över att ha hamnat i den här situationen! Visst kan det väl vara så att jag är lite låst av så många hundar, men av ett helt år går nog de dagar jag har problem, att räkna på mina två händer. Då förstår man att jag aldrig skulle välja bort våra troll.

Jag har börjat köra lite spark med ungarna, som preventiv träning till släden. Framförallt detta med hyffs, att man håller sig på sidan så man inte blir påkörd, samt mycket höger-vänster-träning. Tror baske mig att de börjar bli bättre än matte på det senare... (ler) Har hunnit göra min första vurpa också, då Niki "råkade" göra ett ryck mot en hundgård (jag borde varit beredd) precis när det gick ganska fort. Jag fick rejäl sladd med min plastmedar, och slog runt ordentligt. Men det blev bara en ordentligt tilltygad armbåge, och lite allmänt mörbultad. Sparken höll. Så nu har jag konstaterat att i nästa års back-SM ska vi bara ha armbågsskydd och dessutom köra spark! Skämt å sido hade jag bara kört med 3 hundar, så det blev hem och linda armbågen och så ut med resten! Men jag kör inga långa svängar, och även om valparna har sele på sig är andemeningen att de inte ska dra (jag sparkar så det går lätt) då de ännu är för unga för det. Sen kör jag bara någon dag då och då, inte varje dag. Nu har det varit så kallt, så vi har främst lekt i hagen och på gården, varvat med lite singelpromenader.

Jul-pyntningen gjorde jag klar i torsdags (27/11), med tomtar och hela köret. Varför spara på det, när man har så mycket fina saker man vill njuta av! I lördags var det adventscafé i folkets hus här i byn, så mamma sålde lite av mina smycken och tomtar.
Nu när köket är klart, kan man ju alltid hoppas att jag får tid att vara flitigare med bloggen!


Görre ska precis ge sig i kast med väggen till lillrummet






Nästan all gammal köksinredning borta, bara diskbänken kvar till
svärmor (ler)


Väggarna borta, härliga ytor!


Tyvärr blev det mer-jobb, då man sänkt ner väggarna i golvet...
Förvisso skulle vi ändå lägga nytt golv, men nu fick även detta hål
täckas igen


Vad då rörigt?!


Nya golvet ska precis börja läggas




Niki i händelsernas centrum




Pirelli vilar ut i favorit-fåtöljen




Jackie


Nya golvet, halvvägs lagt. Svärmor och svärfar fick några timmar på
knä


Kenth kom och provkörde sin maskin på vårt kakel, det gjorde han
så bra så han blev här i fem timmar och allt var borta innan han gav
sig. Illa lät det, men skönt att få bort det!


Jackie


Robert får inte helt önskvärd hjälp av Pirelli


Niki i händelsernas centrum - igen! Svärfar och Robert micklar med
ventilationen. Vi satte ny separat köksfläkt, men den gamla ventilati-
onen behövde gömmas.


Köks-ön på plats, men utan ben och täckskivor













Spisen börjar komma på plats!


Färdigt! (nästan i alla fall)






Har gått lite i barndömet och börjat tillverka tomtar, med kottar från
Hästholmen och brädor från Axelsvik; riktiga bya-grejor! Ansiktena
har jag gjort själv i cernit (förutom kotte-tomtarna som kommer
lite längre ner)

2010-10-23
Ja jisses vad tiden springer iväg, förutom här på bloggen då kan man känna. Vi håller på för fullt med vårt nya kök, men det känns som om allt tar sån tid. Kanske beror det på att vi började med köket i början av månaden, och bänkskivorna kommer först på måndag. Alltså, hela den här perioden utan spis...

Nåväl, våra troll gillar verkligen de nya ytorna sedan väggarna försvunnit. Inte bara de för den delen, vi själva älskar det! Öppet och ljust blev det, nästan t o m över förväntan!

Nu har Jackie och Pirelli gjort bort sin första löp-period, så nu väntar vi bara på resten av tjejerna. Misstänker att Danica eller Niki redan är igång, men de är så duktiga att hålla efter sig, så det är svårt att se exakt när de börjar.
Schumie har haft lite problem i sitt op-sår efter kastreringen, men är på rätt väg. Oj, så ont i hjärtat det gjorde på gamla matte att i telefon med matte-Sanne höra honom gny i bakgrunden! Helt klart upphör aldrig känslorna för de små trollen! Pratade även med Andrettis matte igår, samt chattade med Monzas matte. Har även fått lite bilder på Monza, det vackra trollet som jag misstänker att är störst av tjejerna med sina 34 kg! Även om det verkar som om de alla håller sig ungefär lika, med bara lill-Jackie på efterkälken med sina 27 kg. Av killarna är Penske störst med sina 40 kg, Mansell / Ozzy tvåa med 38 och lill-Schumie väger 34.


Lägsta vatten-nivån i mannaminne i Bonnviken förra veckan. Typiskt
då jag planerat att få frysa in mycket löja till våra troll. Först blåste
det så morfar inte slapp ut, sen fanns det inget vatten. Sjö-bodorna
i vänster-kant av bilden är min morfars och min morbrors. Kajen där
den orange båten ligger är min morfars.


Niki och Senna har ett samtal under köksbordet, på nya golvet som
vi är så nöjda med! Hoppas det nu bara håller så bra som vi fått info
om... Pergo är det i alla fall, och svindyrt!


Pirelli av-njuter en älg-kalv-skånk som morfar var hit med. Tror jag
har aldrig sett hundarna så exalterade! Vi lät dem senare ha benen
ute i rastgården, och blev som straff väckt x flera för att de ville ut
till dem! Större delen av gårdagen låg de ute och tuggade, och givetvis
blev det lite pruttigt och löst i magen, men inte så farligt som jag räknat
med!




Senna leker med en ben-försedd mjukis-basketboll.


Det tog inte många sekunder innan han började plocka ut "inälvorna"


Senna och Danica har dragkamp

Gun-Mari´s bilder på Monza :


Monza och bästa kompisen Rulle


Monza är så hiskeligt lik i första hand Schumie, men även Danica som
bara är mörkare i ansiktet. Tror även hon är väldigt lik Lola.
Vacker!!!


Bus med Rulle


Monza har turen att bo i en handelsträdgård, och får tillgång till
mycket spännande och goda saker. Här är det en kålrot hon knyckt.
Läste nånstans att man ska ge hunden lite olika saker att undersöka,
även om man inte tror att de äter det man ger. Våra älskar morötter,
och det är bra för både avföring och som aktivitet!

2010-09-30
Ikväll har jag äntligen kommit mig så jag fått träffa "våran Mansell" (fast egentligen är han ju Malins Ozzy... ler), och han var bara hur underbar som helst!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Dessutom tror jag baske mig han kände igen oss, för han blev jätte-glad och var hur pussig och mysig som helst. Först var han så lugn, så jag började misstänka att Malin gav honom valium (ler), men det hade förmodligen att göra med mina goda mutor i form av grisknorr och vom-ben! För han tog igen det sen och brottades lite med oss. Malin och Magnus tyckte vi var lite annorlunda gäster som gav blanka attan i dem, och planterade oss på golvet i hallen. Men det var ju där de hade sina finaste klenoder! Bara hur härligt som helst, och hoppet lever väl om att jag ska kunna smita nån dag för Robert och ta en av tjejerna med till Kalix, så jag och Malin får lite gemensam träning med ungarna! Men först köket, sen får resten ta vid.
Var och hämtade golvet idag, kyl, frys och fläkt kom hem-levererat igår. Det kallar jag service. Köpte via Elljus i Kalix, och när han ringde igår och sa att grejorna kommit, så erbjöd han sig själv att ta med dem ut till oss för han skulle ändå till stugan har några km bort. Men ändå, han var ju tvungen att ta släp då, och bara att bära ut grejorna till släpet! Pluss-poäng så det heter duga!!! På måndag kommer köket, förutom bänkskivan, för den dröjer ända till den 25/10 ungefär, tyvärr. Men den som väntar på nåt gott...

Var på ny-blivna Djurmagasinet i Kalix i kväll och fick min bok signerad av Fredrik Steen. Köpte en till reflex-väst till hundarna också, i orange och gult, och de blev så snygga. Men Senna och Danica hatar verkligen att ha sele på sig, Penske är inte överförtjust han heller, medan övriga inte bryr sig för 25-öre. Vilka kids man har!


Det var inte så alldeles enkelt att fånga den ivriga skönheten på bild,
men oj så lik Penske han är! Eller egentligen ser han ut som en
blandning av Andretti och Penske, med ett uns av Pirelli.



Troll-pojken gör som Penske när han blir busig, och hänger ut tungan
på sniskan i munnen (dock ej på denna bild), så han ser komplett
galen ut! (ler)


Hulliganerna har fått röret från skenorna till våra skjutdörrar att
undersöka och mickla med i hagen. Men roligast är så klart att gräva!


Danica och Jackie, Niki skymtar i bakgrunden

2010-09-30
Jahapp, så har då tiden sprungit ytterligare framåt, utan att man knappt hunnit med, som vanligt. Livet består förstås mycket av hundar, och det är underbart! Men visst pendlar man mellan hopp och förtvivlan, vansinne och eufori! (ler) Har börjat gå en brevkurs / distansutbildning i allmänt hundägande. Trodde först det skulle vara lite blaha blaha och lite halv-dagis-nivå, men när jag fick materialet insåg jag att det var precis det jag var ute efter! Jätte-intressant, mycket etologi och beteendevetenskap! Rekommenderas! Samtidigt är jag ju trogen köpare av Fredrik Steens tisdags-böcker (med kvällstidningen), som jag också slukat vid det här laget. Självklart köper man ju inte allt, men väldigt mycket, och det är så intressant att kunna gå ut och omsätta ny eller ny-väckt kunskap med sin flock!
Bland annat har jag och Emma börjat köra sten-hård koppel-träning med trollen nu, är så lätt att ge vika för att man har mycket annat som pockar på, och det är jobbigt att gå och vara konsekvent och lite sträng jämt. Men nu är det hårda bud som gäller, för i framtiden kommer det i gengäld att bli lugnare. Det är vi övertygade om. Den tunga biten ligger självklart på mig, att grundutbilda dem. Det är ju trots allt mina "ungar". Men Emma är helt sanslöst duktig att ta till sig allt man säger, och fortbildar ungarna allt eftersom. Är så tacksam att jag har henne!!!
Avancerad sitt-övning (där man ska få hunden att stanna fast man drar i kopplet och säger stanna) är något som inte alls är överreklamerat! När man väl börjar få in det och hunden förstår, är det något man har en oerhörd nytta av. Framförallt ser man att det lugnar hunden, men samtidigt bryter det hundens fokus på annat och får den fokuserad på sig själv som ledare. Niki är ju livrädd för andra hundar, men visar ju det genom att vara "jätte-farlig". Men i förrgår lyckades vi passera en hund, på smal väg, utan ett enda skall! Det tog rätt länge, och det krävde många sittövningar, men det gick! Jag var så stolt över henne att jag halv-flög resten av vägen hem! Igår blev det mer skarp övning för henne, då två olika hundar vid olika tillfällen kom mot henne och skällde. Givetvis skällde hon tillbaka, men inte i samma omfattning som tidigare, och jag kunde faktiskt bryta henne! Det är så jäkla skoj att vara hundägare när man ser lön för sina mödor!!! Men visst är det lång väg kvar, och visst har jag åtagit mig ett jätte-jobb med fem valpar (på väg mot unghundar) och två vuxna som fortfarande har mycket att lära. "Men har man tagit fan i båten är det bara att ro iland", som gamlingarna brukar säga, och ni anar inte hur jag längtar efter att få börja åka skidor och släde med dessa troll!

Nu har moster-Rut börjat promenera med mig och Emma. Hon försöker köra varannan-dags-varianten, för hon har problem med sina fötter. Det passar utmärkt, för då får vi köra singel-träning varannan dag och grupp-träning varannan (3 hundar åt gången). Är så kul att se att även moster-Rut funnit tjusningen i att promenera med hund!
Igår gick vi som vanligt först till Sandviken och sen spåret. Försöker alltid vänta med spåret till det är mörkt, för eftersom vi själv (jag och Rut) är mörkrädda förutsätter vi att få andra är i farten. Är lite otrevligt att möta andra hundar när man har 3 hundar själv, blir så mycket flock-dynamik och ett jäkla skällande. Inget problem egentligen, men risk finns ju att andra blir rädda. I alla fall så blev det spåret i mörker igen, något vi börjat bli lite stolta över då varken jag eller Rut var speciellt mörkrädd i måndags. Men oj så vi tog igen det igår! Först hörde vi ett ljud innan vi kommit riktigt fram till träsket (en sjö som går under felaktig benämning), men vi slog bort det. En liten bit längre fram blev Kickan spänd och fokuserad på något längre fram, och hon bryr sig inte om älg eller små-vilt. Just efter det såg vi en urgrävd myrstack (såg ut som en vulkankrater). Då började paniken små-närma sig, varefter jag sa till Emma att hon minsann fick skriva i lådan medan jag höll hundarna och tittade mig runt. Medan hon skrev skojade vi på, och lugnade oss lite. Men så började vi gå igen, och bara 10-talet meter senare, alldeles bredvid myren, hör jag hur det visslar. Rut berättade senare att även hon hört ljudet och bara hant känna hur hon blev alldeles kall, och när jag sa att jag hörde visslingen brast det för oss. Vi sprang några steg, men kom sedan på oss att det var ju precis det man inte skulle göra. Så med raska steg och höga röster försökte vi sedan bemästra skräcken och ta oss hemåt. Givetvis var Danica tvungen att stanna och bajsa, bara några minuter efter upplevelsen, och det var med bultande hjärta man stannade och små-kikade bakåt... Givetvis såg man inget i mörkret, och säker kan man ju aldrig vara. Men då vi berättat för morfar (som är jägare och natur-människa ut i fingerspetsarna) bad han oss hålla oss från spåret ett tag, för med största sannorlikhet hade vi stött på en björn!


"Terror-tvillingarna"; Danica och Niki, på Frevisören

Kickan jagar pinnar




Penske och Pirelli


Penske, passade på att ivra av sig, 2 dagar före kastreringen...


Kickan






Jag och terror-tvillingarna


Rut och Danica, vår lilla badkruka!

2010-09-16
Kastreringen av Senna och Penske i förrgår, lär ha gått som den skulle. Två ynkliga pojkar blev med hem i alla fall, men den yngre var nog mest trött. Penske hade inga större problem att ha tratt, bara det att han gick krock i allt här hemma så det krävde en smärre om-möblering. Senna var det värre med. Han hade plockat av sig tratten så många gånger att man gav upp på Djursjukhuset! Smart vår lilla kille! Så fort vi satte på honom tratten fick han panik i blicken och blev alldeles uppstressad. Så med den ny-gjorda sövningen och operationen i åtanke, ville vi inte utsätta honom för mer. Så han fick vara utan krage första natten, vilket gjorde att han fick sova mellan mig och Robert i sängen med koppel på. Så fort han rörde sig vaknade jag och kollade så han inte slickade. Dessutom hade jag Penske i koppel, iförd tratt, på golvet utmed sängen och även han vaknade x flera och väckte mig. Igår började det fungera bättre med tratt på Senna, tack och lov hade Robert fått ledigt av pappa så vi kunde avlasta varandra. Men efter halva gårdagen ungefär, började killarna vara tillräckligt pigga för att börja intressera sig för Jackie igen. Förmodligen är höglöpet i full färd nu... Så de stressade upp sig nåt så fruktansvärt, och i natt har vi blivit väckta hur många gånger som helst. Lusten kommer förmodligen inte försvinna förrän om några månader, om den försvinner, men vad vi inte visste innan op, var att de t o m är kapabla att avla upp till minst en vecka efter kastereringen! I dag skulle mamma komma ner och hjälpa mig vakta hundar medan jag gick ut och rastade killarna, men det blev mer än så. Niki hade badat i en lerpöl i rastgården, så jag fick börja med att bada henne. När jag väl rastat killarna tyckte mamma att jag skulle gå över med dem i extra-huset, medan hon höll ställningarna här hemma. Sagt och gjort, och de lugnade ner sig på en gång och sov helt utslagna i åtminstone en timme! Tur det, för deras sår började bli rejält röda, så jag tog även en snabb-kontakt med Djursjukhuset som dock inte trodde det var någon fara än, bara jag försökte ge dem lugn och ro nu. Så nu ska Robert sova med dem i natt, och det känns jätte-konstigt och tomt här i huset! Bara fem hundar och ingen Robert, snyft!

Emma och mamma var med mig till Luleå i tisdags, vilket var tur. För jag fick lämna killarna efter 8 på morgonen, och hämta dem 15, dessutom var Penske så trött att han fick komma först vid 15.30. Så vi hade mycket tid att slå död på, och det var bra med distraktion när jag var så nervös. Dessutom sovit dåligt under natten... (nu 3 dygn i rad som jag knappt sovit...) Så vi var först och slog död på tid på Biltema. Tänk er, 3 brudar kommer till storstan, och vad gör de?! Jo, de går på Biltema! Suck! Är man knäpp eller är man knäpp??? Men Robert blev glad, för det var en hel del han behövde därifrån. Därefter blev det Dollar Store, och även där hittades en del som jag inte behövde... (ler) Givetvis blev det även ett besök på Djurmagasinet! Det sägs att alla tjejer gillar IKEA, men 1000 gånger hellre går jag då på Djurmagasinet! Massa fjäsk-ben blev det så klart till ungarna och givetvis en ny leksak också. Sen ville Emma gå på Myrorna, och jag följde snällt med som ett tilltänkt uttråkat bihang. Men vem tror ni spenderade mest pengar där då? Jag så klart! Jag hittade nya fönsterlampor till köket för 30:- / styck och en skinn-snurr-fåtölj inklusive fotpall, såg ut som ny, för 450:-!!! Så det blev till att lämna ett lass med grejor till svärmor och svärfar i Sunderbyn innan vi hämtade grabbarna.

Som utlovat kommer här nu en hel kavalkad av bilder, både just före och under Sundsvall-Örebro-turnén. Vid nästa uppdatering ska jag dela med mig av härliga bilder där trollen får springa lösa och bada i långgrunt vatten!

2010-09-07
Så var man då åter i hemmets ljuva vrå, och på nåt tag kanske ordningen kan återkomma. Hundarna har slagit sig till ro, men var nog rätt glada att återfå sin rastgård! Åtminstone belönade de oss i morse, genom att komma in med halva rastgården i sängen... Men de har skött sig exemplariskt våra troll. Några smärre missöden och bus-härvel, men vad förväntar man sig egentligen av valpar?! Som sagt, med beröm godkänt blir betyget!
Jackie började löpa natten till fredag, vilket gjorde att behovet av "boll-klippning" accentuerades. Idag kom jag till skott och bokade tid, blir tisdag om en vecka på Djursjukhuset i Gammelstad. Känns tryggare om nåt skulle inträffa i komplikationsväg, även om man aldrig kan skydda sina skyddslingar helt... Så nu väntar en veckas djup ångest!!!!!!!!!!!!!!
Med oss hem fick vi i alla fall ett nytt guld, då Robert körde som en utomjording i både Sundsvall och Örebro! Känslan är både eufori och lättnad, då det blev en del onödigt tjaffs på slutet. Jag blev mest besviken över att man måste ta till små-aktigheter istället för att erkänna att Robert är en gudabenådad chaufför, sen är det både berg och dalar i en serie, och det har även vi fått känna på genom åren. Jag hoppas dock att tjaffset är över, och åtminstone har jag för avsikt att dra ett streck och gå vidare.
Måste rikta ett stort tack till min kusin Emma, som varit en ovärderlig hjälp under den här veckan på rull! Som hon utvecklats som hundmänniska på den korta tid hon vandrat med mig och hundarna, samt varit med på tävlingarna, kan man inte annat än imponeras! Vilken tur det är våra hundar hon fattat tycke för!
Jätte-kramar måste också skickas till våran "bergs-familj" (Kilsbergen) i Örebro och Garphyttan!

I övrigt lovar jag att återkomma med bilder inom en överskådlig framtid, har varit dåligt på den fronten nu när vi haft dålig uppkoppling på vår resa också...
Däremot börjar vi riva och bygga om i vårt hus i dagarna, då vi äntligen ska fixa nytt kök. Så täta uppdateringar är att hoppas på för mycket, tror jag...

2010-09-02
Igår fyllde Senna 2 år!!! Tänk er, 2 år gammal och idag är hans 11 valpar 7 månader!!!
Vi har det bra här på Storstenshöjden i depån. Igår var det pressvisning i vanlig ordning, och givetvis trevligt.
Här är så dålig mottagning att det bara är att glömma att ladda upp bilder, nog bara att man tar sig ut på nätet. Långsamt, långsamt är det också!
Nikis öga är jätte-mycket bättre, i princip bara lite lätt hängande ögonlock nu, men vi håller tummarna för att allt ska gå till sig och fortsätter ett tag till med ögonsalvan Noviform.
I förrgår kastrerades Mansell / Ozzy, och enligt rapport från Malin har allt gått bara bra. En stor sten från mina axlar, både för att Mansell / Ozzy alltid kommer att vara en av "våra ungar", men även för att det är dags att ta tag i den biten med Senna och Penske när vi kommer hem. Jag har svår ångest inför det! Känns som om det görs för mitt och Roberts bästa, och skulle nåt gå fel skulle jag aldrig förlåta mig själv. Älskar ju alla våra trollungar så överjordiskt mycket!!!
Just nu är det siesta i bussen; alla hundar sover, eller nu satt sig Penske upp precis, men han ser ut att lägga sig snart (gäspar stort), jo, nu ligger även han igen!
Robert har åkt in med Frida till Örebro för att köpa en ventilkåpspackning, ska kolla att kammen står som den ska, vill inte skänka bort nå´t i onödan. Mamma och Emma åkte till Ånnaboda (andra sidan av berget) för att duscha och sen handling i Garphyttan på tillbakavägen. Själv kör jag buss-dusch, vilket går så bra det också, bara lite besvärligare. Men det är lugnast för flocken. Pappa har åkt med Gunnel och Östen till Västerås för att kolla på en buss åt Perka, och de har varit borta flera timmar, så de borde nog vara tillbaka snart.

Idag har jag, Emma och Frida varit på promenad till Storstenen på Storstenshöjden. Inte speciellt långt, men det gick uppför halva vägen och rejält utför (nedför en slalombacke) resten av vägen, så lite varm i pannan blev man allt!
I morgon börjar "friden vara över" och depån kommer att successivt börja fyllas hela dagen. Då kan vi inte längre vara så fria som nu med våra troll, vilket måste erkännas att det är lite jobbigt eftersom de fortfarande är så skälliga åt andra hundar. Men vi vänjer oss, och jag måste stolt berätta hur snabbt Emma utvecklats i sitt hundkunnande! Hon är jätte-duktig att träna med hundarna och jag har god hjälp både med rastning, vaktning och träning på den här turnén! Dessutom visade hon sig vara en fena på att plocka fästingar! Men det är ett jäkla monster-djur! Dessutom tydligen fästing-år i år, enligt morbror-Jan kan man resonera att "svampår är fästingår" för de gillar också fukt. Hittills har vi plockat en fästing på mig, 3 på Niki, 4 på Pirelli och 1 på Danica. Bad Robert prova köpa en annan fästingplockare, för den vi har nu är antingen inte bra, eller också duger vi inte till att använda den!

Nu ska jag vila en stund innan friden i bussen är över. Lev väl alla vänner!