Tänder!!!
2010-02-27
Idag är man rally-änka igen, då Robert och pappa än en gång får greja not-check. Den här gången på DM-finalen i Sikfors. För en gångs skull, känns det faktiskt skönt att säsongen är över, så husse också får chans att vara hemma på helgerna och umgås med trollen!
Eukanuba blir allt populärare, och nu är det ren serenad i hagen när jag kommer med skålarna.
I början av den här veckan kunde man börja ana att det var tänder på gång, och redan nu börjar man känna att de börjar bli vassa. Med Sennas sy-nålar i friskt minne, så är det inte utan att man bävar attackerna från 11 krokodiler! (ler) Men det är mysigt!
Det busas allt mer, och man ser också hur kontaktsökande hela gänget är. När man pratar åt dem, eller sätter sig hos dem i hagen, kommer hela gänget och vill vara med.
Penske i Sofias famn
Puss-kalas med Niki
Danica livsnjutare!
Mr Froggy är en populär "gäst" i valphagen, och elvorna sover både
på och under "honom".
Idag är man rally-änka igen, då Robert och pappa än en gång får greja not-check. Den här gången på DM-finalen i Sikfors. För en gångs skull, känns det faktiskt skönt att säsongen är över, så husse också får chans att vara hemma på helgerna och umgås med trollen!
Eukanuba blir allt populärare, och nu är det ren serenad i hagen när jag kommer med skålarna.
I början av den här veckan kunde man börja ana att det var tänder på gång, och redan nu börjar man känna att de börjar bli vassa. Med Sennas sy-nålar i friskt minne, så är det inte utan att man bävar attackerna från 11 krokodiler! (ler) Men det är mysigt!
Det busas allt mer, och man ser också hur kontaktsökande hela gänget är. När man pratar åt dem, eller sätter sig hos dem i hagen, kommer hela gänget och vill vara med.
Penske i Sofias famn
Puss-kalas med Niki
Danica livsnjutare!
Mr Froggy är en populär "gäst" i valphagen, och elvorna sover både
på och under "honom".
Först Eukanuba-målet!
Onsdag 2010-02-24
Igår var elvorna 3 veckor! De har ju som bekant fått tjuvstarta med Klass redan i torsdags, för att börja vänja sig med annat än mjölk. Igår tog jag kontakt med Eukanuba för att få råd angående att börja ge dem vanligt torrfoder. Jag fick prata med en fantastiskt trevlig karl vid namn Mattias. Mycket sympatisk och villig att hjälpa! Han rekommenderade att jag skulle börja de första veckorna med Puppy Start, för att det är snällare mot deras magar och mindre risk för diarré. Dessutom är det nästan som ett veterinärfoder, och har i princip samma näringsnivå som mjölken från mamman. Eftersom det var så stor kull, rekommenderade han även att Kickan skulle få sådan mat under samma period som valparna. Hon får ju redan sedan tidigare valpfoder (Puppy Medium Breed) för att det är högre energinivå, men eftersom hon var så tunn före dräktigeheten får hon nu detta ett tag.
Sedan fick jag direktnumret till Mattias, för att jag självklart var välkommen att höra av mig om det kom upp fler frågor. Det är precis så man vill bli bemött som kund, och jag kan ju tala om att om det var Eukanuba som gällde för oss tidigare, så har de definitivt inte försvagat sina aktier nu!
Det var i alla fall en populär företeelse med maten, som vi självklart blötlade ordentligt innan, samt att jag mosade alla kulor så det blev en gröt. För de har ju bra precis börjat få tänder och har ju lite dåligt med tuggförmåga. Vi gav maten i en stor skål vi fått låna av Änglarna i Kilafors, och det var hur mysigt som helst att se hur det arbetades i gruppen. Givetvis blev det lite promenader i maten, och till slut var ändå det näpnaste att en av trollen somnade i maten! De verkade må bra efteråt också, och fick göra sina behov utan problem. Jag var lite orolig eftersom två valpar haft en släng av förstoppning tidigare.
Så idag blir det fler utfordringar, varav den första redan är avklarad i morse. Så nu är jag inte längre reklampelare för Klass, utan Eukanuba Puppy Start! Tvättmaskinen hinner knappt med... (ler)
Ikväll är det dags för vägning igen.
Mor & dotter
Socker-hjärtat Penske
Ta det lugnt - alla på en gång! Första Eukanuba-målet!
Senna´s groda är populär att sova och gnaga på
En katt bland hermelinerna, eller snarare Niki på rygg i församlingen.
Igår var elvorna 3 veckor! De har ju som bekant fått tjuvstarta med Klass redan i torsdags, för att börja vänja sig med annat än mjölk. Igår tog jag kontakt med Eukanuba för att få råd angående att börja ge dem vanligt torrfoder. Jag fick prata med en fantastiskt trevlig karl vid namn Mattias. Mycket sympatisk och villig att hjälpa! Han rekommenderade att jag skulle börja de första veckorna med Puppy Start, för att det är snällare mot deras magar och mindre risk för diarré. Dessutom är det nästan som ett veterinärfoder, och har i princip samma näringsnivå som mjölken från mamman. Eftersom det var så stor kull, rekommenderade han även att Kickan skulle få sådan mat under samma period som valparna. Hon får ju redan sedan tidigare valpfoder (Puppy Medium Breed) för att det är högre energinivå, men eftersom hon var så tunn före dräktigeheten får hon nu detta ett tag.
Sedan fick jag direktnumret till Mattias, för att jag självklart var välkommen att höra av mig om det kom upp fler frågor. Det är precis så man vill bli bemött som kund, och jag kan ju tala om att om det var Eukanuba som gällde för oss tidigare, så har de definitivt inte försvagat sina aktier nu!
Det var i alla fall en populär företeelse med maten, som vi självklart blötlade ordentligt innan, samt att jag mosade alla kulor så det blev en gröt. För de har ju bra precis börjat få tänder och har ju lite dåligt med tuggförmåga. Vi gav maten i en stor skål vi fått låna av Änglarna i Kilafors, och det var hur mysigt som helst att se hur det arbetades i gruppen. Givetvis blev det lite promenader i maten, och till slut var ändå det näpnaste att en av trollen somnade i maten! De verkade må bra efteråt också, och fick göra sina behov utan problem. Jag var lite orolig eftersom två valpar haft en släng av förstoppning tidigare.
Så idag blir det fler utfordringar, varav den första redan är avklarad i morse. Så nu är jag inte längre reklampelare för Klass, utan Eukanuba Puppy Start! Tvättmaskinen hinner knappt med... (ler)
Ikväll är det dags för vägning igen.
Mor & dotter
Socker-hjärtat Penske
Ta det lugnt - alla på en gång! Första Eukanuba-målet!
Senna´s groda är populär att sova och gnaga på
En katt bland hermelinerna, eller snarare Niki på rygg i församlingen.
"Carpe diem" - men hur hinner man???
2010-02-22
Tiden verkar springa allt fortare, för varje dag som passerar. Elvorna växer och frodas, och nu börjar det bli lite livat! I lördags gjorde vi om i köket, så vi fick plats för en "valphage" (av tyg-försedda kompostgaller) så trollungarna får lite mer utrymme att röra sig på, och så de får vara lite mer i händelsernas centrum. I hagen har vi ställt Aki´s gamla BIA-bädd, och lagt ett täcke över. Dessutom har vi försett golvet med täcken och handdukar så det inte ska bli för kallt för de små liven. De verkar åtminstone trivas!
Läste att det är bara positivt om de får vara med där det är lite mer ljud och rörelse, och det är väl i och för sig rätt logiskt att det är bra att vänja sig. På nätterna sover de förstås fortfarande i sovrummet, så vi har koll på dem även då.
Att äta Klass har blivit dagens höjdpunkt, verkar det som. Själv ser jag ut som en vandrande reklampelare för maten, efter varje måltid! Valparna är lika snygga dem, men Kickan har inget emot ett extra "skrovmål" i form av tvätt av sina ungar.
Igår var jag och Robert till Sikfors och skrev noter. Puh, bland det jobbigare till notskrivning jag varit med om! Första varvet på första sträckan tog 2 timmar! Men det blev bra till slut, som vanligt. Men det var jobbigt med hemlängtan till Kickan och valparna. Trots att jag visste att de hade det hur bra som helst tillsammans med "mormor" (min mamma). Senna var med oss, och tyckte väl inte att det var allt för kul att skumpa omkring i en rallybil i skogen, och bara få springa ut några gånger och pinka. Dessutom saknade han nog också Kickan. Nåja, det var i alla fall sista notningen för den här säsongen, och not-check får Robert och pappa fixa (på lördag).
När vi kom hem blev det ordentligt livat i valphagen. Jag tror faktiskt att åtminstone vissa av valparna har börjat höra lite nu också, och synen blir väl allt bättre för varje dag. Men oavsett vad, var det härligt att bli välkomnad hem!
På utflykt i mattes säng.
Underbara Senna gav sin dotter ett ben! Lite för liten för att förstå,
och sov lugnt vidare, men tanken!!!
Senna är verkligen fascinerad av sina ungar, och sedan de fått komma
in i köket och fått större hage, är Kickan ännu mer tolerant mot honom.
Kökssoffan fick flytta framför fönstret, något som uppskattades av
Senna!
Puss på dig min dotter! Senna och Niki.
Vilo-paus i BIA-bädden.
Tiden verkar springa allt fortare, för varje dag som passerar. Elvorna växer och frodas, och nu börjar det bli lite livat! I lördags gjorde vi om i köket, så vi fick plats för en "valphage" (av tyg-försedda kompostgaller) så trollungarna får lite mer utrymme att röra sig på, och så de får vara lite mer i händelsernas centrum. I hagen har vi ställt Aki´s gamla BIA-bädd, och lagt ett täcke över. Dessutom har vi försett golvet med täcken och handdukar så det inte ska bli för kallt för de små liven. De verkar åtminstone trivas!
Läste att det är bara positivt om de får vara med där det är lite mer ljud och rörelse, och det är väl i och för sig rätt logiskt att det är bra att vänja sig. På nätterna sover de förstås fortfarande i sovrummet, så vi har koll på dem även då.
Att äta Klass har blivit dagens höjdpunkt, verkar det som. Själv ser jag ut som en vandrande reklampelare för maten, efter varje måltid! Valparna är lika snygga dem, men Kickan har inget emot ett extra "skrovmål" i form av tvätt av sina ungar.
Igår var jag och Robert till Sikfors och skrev noter. Puh, bland det jobbigare till notskrivning jag varit med om! Första varvet på första sträckan tog 2 timmar! Men det blev bra till slut, som vanligt. Men det var jobbigt med hemlängtan till Kickan och valparna. Trots att jag visste att de hade det hur bra som helst tillsammans med "mormor" (min mamma). Senna var med oss, och tyckte väl inte att det var allt för kul att skumpa omkring i en rallybil i skogen, och bara få springa ut några gånger och pinka. Dessutom saknade han nog också Kickan. Nåja, det var i alla fall sista notningen för den här säsongen, och not-check får Robert och pappa fixa (på lördag).
När vi kom hem blev det ordentligt livat i valphagen. Jag tror faktiskt att åtminstone vissa av valparna har börjat höra lite nu också, och synen blir väl allt bättre för varje dag. Men oavsett vad, var det härligt att bli välkomnad hem!
På utflykt i mattes säng.
Underbara Senna gav sin dotter ett ben! Lite för liten för att förstå,
och sov lugnt vidare, men tanken!!!
Senna är verkligen fascinerad av sina ungar, och sedan de fått komma
in i köket och fått större hage, är Kickan ännu mer tolerant mot honom.
Kökssoffan fick flytta framför fönstret, något som uppskattades av
Senna!
Puss på dig min dotter! Senna och Niki.
Vilo-paus i BIA-bädden.
Mat-dags!
2010-02-18
Idag har trollungarna fått sitt första möte med "riktig" mat, då de fick smaka ca 1 tsk KLASS vardera. Kan tala om att det var poppis! Det blev en och annan tass på fatet, men Kickan bistod gärna med att rengöra de små! (ler)
Kvällens invägning såg riktigt bra ut; samtliga ökar, och somliga ökar rejält. Nu har Penske kopplat ett grepp om toppen av viktlistan, med sina 1550g! Bakom honom skuggar ett gäng brudar, med Andretti på 1470 g, Lola 1450g och Danica 1420. Sen är det ett litet hopp till nästa grabb som är Mansell med sina 1270g. Lättaste ungarna är tre eftersläntare på vardera 1020g, 1040g, och 1050g.
Första "riktiga" maten, lite svårt att säga vem detta är då jag inte ser
bröstet, men troligen Jackie.
Niki lägger sin vita tass, ett arv efter pappa Senna, i maten.
Idag har trollungarna fått sitt första möte med "riktig" mat, då de fick smaka ca 1 tsk KLASS vardera. Kan tala om att det var poppis! Det blev en och annan tass på fatet, men Kickan bistod gärna med att rengöra de små! (ler)
Kvällens invägning såg riktigt bra ut; samtliga ökar, och somliga ökar rejält. Nu har Penske kopplat ett grepp om toppen av viktlistan, med sina 1550g! Bakom honom skuggar ett gäng brudar, med Andretti på 1470 g, Lola 1450g och Danica 1420. Sen är det ett litet hopp till nästa grabb som är Mansell med sina 1270g. Lättaste ungarna är tre eftersläntare på vardera 1020g, 1040g, och 1050g.
Första "riktiga" maten, lite svårt att säga vem detta är då jag inte ser
bröstet, men troligen Jackie.
Niki lägger sin vita tass, ett arv efter pappa Senna, i maten.
2 veckor + 1 dag
2010-02-17
Oj, nu är det svårt att få tiden att räcka till. Mitt i allt valp-pjåsk, ska det fixas och grejas med Lyckseles noter, och självklart vill man även hinna med lite OS. Himla skoj när det går så bra för Sverige, och i synnerhet Norrland! Ni vet väl allihop, att "LJUSET KOMMER FRÅN NORR!!!" (ler)
Elvorna har haft tendens till lite diarré. Ingen större fara på taket, för det är inte allihop och hela tiden. Började i förrgår, var rätt lugnt igår, aningen mer idag, men ändå på väg åt rätt håll. Vi vägde dem igår igen, och nu var det Lola som sackade lite i sin kurva. Men hon är så pass stor sen tidigare, så det ska inte vara nån fara på taket. De som sackade förra invägningen, var riktigt på G nu.
Vi passade även på att fotografera hela gänget (singel-bilder), så att man verkligen har 2-veckorsbilder på hela gänget var för sig också. Inget lätt projekt! Har för avsikt att göra en valpbok med alla syskon och föräldrar, så alla valpköpare får med sin valp. Eller förmodligen skickat till sig, eftersom man vill ha med hela tiden från dag 1 till 8 veckor. Det är något jag hade önskat från både Aki och Senna, givetvis Kickan också, men där får vi allt vara glad att vi vet när hon är född ens...
Jag har jobbat i småttingarna lite blåbärspurré, och det verkar fungera mot diarrén. Peppar, peppar, ta i trä!
Ikväll har vi också fixat del 1 av avmaskningen, som blir ett återkommande moment vecka 4, 6 och 8 också. Det gick faktiskt nästan lättare än förväntat, även om det var tendens till "läckage" på några skrot-ungar.
Känns lite skumt att jag påbörjade mitt inlägg i förmiddags, medan man ännu gick omkring med någon form av "olympiskt guldrus" i kroppen. Nu känner man sig ganska deppig, och är mest bara glad att Anja lever och kan röra sig för egen maskin. Att gå i princip oskadd ur den kraschen... Om hon är som katten, har hon nog redan förbrukat ett antal av sina nio liv... Att Anja´s karriär oavsett om den här kraschen hade kommit eller inte, ändå går mot sitt slut, känns lite som när Schumie slutade med F1 = tomt! Ingen av de andra tjejerna, eller för all del killarna, har utmärkt sig så man tagit till sig dem som man gjort med Anja... Det är nåt särskilt med "
Tärna-folket"!
En 2-veckor gammal prinsessa!
Ytterligare en 2 veckors elva
En stolt observerande pappa!
På utflykt utanför valplådan, bredvid mattes säng på ett täcke med
"morsan". Samtliga 12 "utflyktare" verkade gilla läget.
Oj, nu är det svårt att få tiden att räcka till. Mitt i allt valp-pjåsk, ska det fixas och grejas med Lyckseles noter, och självklart vill man även hinna med lite OS. Himla skoj när det går så bra för Sverige, och i synnerhet Norrland! Ni vet väl allihop, att "LJUSET KOMMER FRÅN NORR!!!" (ler)
Elvorna har haft tendens till lite diarré. Ingen större fara på taket, för det är inte allihop och hela tiden. Började i förrgår, var rätt lugnt igår, aningen mer idag, men ändå på väg åt rätt håll. Vi vägde dem igår igen, och nu var det Lola som sackade lite i sin kurva. Men hon är så pass stor sen tidigare, så det ska inte vara nån fara på taket. De som sackade förra invägningen, var riktigt på G nu.
Vi passade även på att fotografera hela gänget (singel-bilder), så att man verkligen har 2-veckorsbilder på hela gänget var för sig också. Inget lätt projekt! Har för avsikt att göra en valpbok med alla syskon och föräldrar, så alla valpköpare får med sin valp. Eller förmodligen skickat till sig, eftersom man vill ha med hela tiden från dag 1 till 8 veckor. Det är något jag hade önskat från både Aki och Senna, givetvis Kickan också, men där får vi allt vara glad att vi vet när hon är född ens...
Jag har jobbat i småttingarna lite blåbärspurré, och det verkar fungera mot diarrén. Peppar, peppar, ta i trä!
Ikväll har vi också fixat del 1 av avmaskningen, som blir ett återkommande moment vecka 4, 6 och 8 också. Det gick faktiskt nästan lättare än förväntat, även om det var tendens till "läckage" på några skrot-ungar.
Känns lite skumt att jag påbörjade mitt inlägg i förmiddags, medan man ännu gick omkring med någon form av "olympiskt guldrus" i kroppen. Nu känner man sig ganska deppig, och är mest bara glad att Anja lever och kan röra sig för egen maskin. Att gå i princip oskadd ur den kraschen... Om hon är som katten, har hon nog redan förbrukat ett antal av sina nio liv... Att Anja´s karriär oavsett om den här kraschen hade kommit eller inte, ändå går mot sitt slut, känns lite som när Schumie slutade med F1 = tomt! Ingen av de andra tjejerna, eller för all del killarna, har utmärkt sig så man tagit till sig dem som man gjort med Anja... Det är nåt särskilt med "
Tärna-folket"!
En 2-veckor gammal prinsessa!
Ytterligare en 2 veckors elva
En stolt observerande pappa!
På utflykt utanför valplådan, bredvid mattes säng på ett täcke med
"morsan". Samtliga 12 "utflyktare" verkade gilla läget.
13 dagar...
2010-02-15
2 veckors dagen är snart här, och man undrar var tiden tar vägen. Kusin-Linnea var hit i förrgår kväll, och hade inte varit på två eller tre dagar. Hon bara stirrade på trollungarna och frågade sig "om det verkligen var sååå länge sen" hon varit hit. Jisses vad de växer! Nu har Penske gått om Andretti i storlek, och är först över 1300 gram, med sina 1310 g! Visserligen skuggar Andretti bara 20 g efter, men det var ändå första tronskiftet i storlekskampen (ler). I övrigt hade alla utom Lola ökat bra i vikt, men hon har ökat bra hela tiden tidigare och ligger på en bra vikt, så jag hoppas det är bara något tillfälligt. Schumie är minst med sina 920 g, men hans kurva går stadigt uppåt, så där är jag inte speciellt orolig.
Däremot undrar jag om trollungarna fått nån släng av diarré, eller om det helt enkelt ska vara så här, men att Kickan helt enkelt inte riktigt hinner hålla efter. Avvaktar i alla fall dagen för att se hur de verkar vara i form för ev kontakt med veterinär i morgon då.
I övrigt så öppnas ögonen allt mer, och några har i det närmaste öppnat sina ögon helt och hållet. De försöker allt mer ställa sig upp även på bakbenen, och tar sig nu vinglande fram några steg i upprätt ställning. Hur snygga som helst! Dessutom har de börjat ligga med huvudet uppe, som om de ligger och studerar nåt, inte bara i sovande ställning längre. Jag upplever även att de har börjat märka av när man kommer in i rummet, både visuellt och via hörseln; mysigt! De tar även kontakt mer och mer när man kommer till lådan, och i morse pinkade Penske på min hand... Hyggligt va`?! (ler) Penske är förövrigt lill-tjommen som jag fick igång andningen på i samband med födseln. Lite speciell är han ju, även om jag inte direkt kan plocka ut någon valp som "den finaste". Alla har de sin charm, och jag älskar dem redan för mycket allihop...
Det är bara två av 13 hundar som vill ha flaska... Tyvärr är ingen av
dem särskilt liten... (ler)
Senna älskar mjölkersättningen, och i princip jagar mig när jag går
med flaskan till valparna. Synd man inte är lika poppis i valplådan...
Pappa och Andretti
Starka influenser från Örebro!
2010-02-13
I valplådan händer det hela tiden saker, och nu är det ett antal troll som börjat öppna ögonen!!! Så underbart gulligt med små kines-ögon!
Det är också tydligt att Örebroarna gav starka influenser den dag de fick chans att träffa Kickan, för man hör tydligt deras dialekt när det skriks i lådan :
- Va!, på riktigt gnällig, underbar Närkiska! (ler)
I valplådan händer det hela tiden saker, och nu är det ett antal troll som börjat öppna ögonen!!! Så underbart gulligt med små kines-ögon!
Det är också tydligt att Örebroarna gav starka influenser den dag de fick chans att träffa Kickan, för man hör tydligt deras dialekt när det skriks i lådan :
- Va!, på riktigt gnällig, underbar Närkiska! (ler)
Dag 10 - Kickan piggare!
2010-02-12
Trollungarna växer så det knakar, och man ser det t o m fast man umgås med dem nästan 100% av tiden! Sötare och sötare för varje dag, eller åtminstone har varje dag sin charm. Alltid nåt nytt, nån färg som framträder mer, nåt öra som vecklas ut, etc. Ikväll är det dags för vägning igen, och täckbyte i lådan. Nu börjar det märkas att det händer saker i elvornas magar, för nu hinner inte Kickan hålla undan allt utan det hamnar på underlaget tillsammans med Kickans flytningar. Men vi har både reservtäcke, tvättmaskin och torktumlare, så vi kör vidare på mysfaktorn med täcke i lådan! Enda problemet är att vissa trollungar fått för sig att krypa in i påslakanet, så man får se sig för var man sätter ner sina tentakler i lådan!
Några troll har börjat visa tendenser att få lite längre päls, om det nu inte är önsketänkande från min sida att de ska bli lik sin far... (ler) Men när solen lös in genom fönstret i sovrummet, och strålarna nådde krabaterna i sin låda, var det inte utan att det såg ut så!
Igår började jag uppleva att Kickans andning försämrades än mer, något piggare efter kalktabletterna, men ändå hyffsat påverkad. Ringde jour-veterinär igen, och hon bad mig komma upp för provtagning för säkerhetsskull. Sagt och gjort, så mamma fick komma ner och vara "barnvakt" medan jag tog båda de stora hulliganerna med mig till Kalix. Väl där så var alla veterninärer hur gulliga som helst (Kajsa, Siv och Kristina) och när det drog ut på tiden för oss att komma in, stuvade man om i både rum och mellan veterinärer. Så vi hade två veterinärer som pysslade om oss, både Kajsa och Siv.
Infektionsprovet var helt u.a, och kalkprovet visade inte på något speciellt lågt värde. Men enligt Kajsa fanns det lite luriga tikar som kunde visa symptom på kalkbrist, utan att proverna sa detsamma. Så hon ville ändå ge Kickan calcium i droppform. Hon var väldigt noga med att sitta med hela tiden och lyssna på Kickans hjärta, för tydligen fanns risk för arytmier på hjärtat när man går in med kalk direkt i blodet. Men det var inga problem med Kickan; skönt!!! Med körtid blev vi borta nästan 2,5 timmar, så det var hungriga små troll när vi kom hem! Men nu var Kickan mycket lugnare i andningen, och hade myckt lättare att slå sig till ro och t o m sova medan valparna åt. Något som inte inträffat tidigare, i alla fall så att vi har sett det. Hon var inte heller riktigt lika extrem på att följa efter mig, utan kunde ligga nån stund i lådan utan att jag satt utmed. Likadant idag, och hon väljer själv att vara mer i lådan, utan att jag behöver uppmuntra henne; skönt!!!
Jag började fundera lite på det jag skrev om igår, att man kan känna sig lite ensam som djurägare. Inte så konstigt egentligen, för jämför man med hur det är för människor, så saknar ju i princip djuren skyddsnät från samhället. Det är ju knappt så de djur som far illa, får någon hjälp av utomstående. Man ställer egentligen väl så höga krav på veterinärer som praktiserar som "allmän-veterinärer", dvs har hand om allt från katter till kor (typ!), och dessutom önskar man många gånger att de ska kunna ställa diagnos via telefon...
Ingen är mer intresserad av att våra djur ska må bra, än vi själva, och som samhället fungerar ställer det krav på oss djurägare om att förkovra oss så till den grad att vi näst intill kan ställa diagnos på våra egna djur. Inte undra på att man känner sig lite "ensam" då...
En piggare Kickan, vilar i mattes fåtölj (som vi lånat av "morfar")
Mys i valpfabriken!
Sover gott bland mammas tassar!
Trollungarna växer så det knakar, och man ser det t o m fast man umgås med dem nästan 100% av tiden! Sötare och sötare för varje dag, eller åtminstone har varje dag sin charm. Alltid nåt nytt, nån färg som framträder mer, nåt öra som vecklas ut, etc. Ikväll är det dags för vägning igen, och täckbyte i lådan. Nu börjar det märkas att det händer saker i elvornas magar, för nu hinner inte Kickan hålla undan allt utan det hamnar på underlaget tillsammans med Kickans flytningar. Men vi har både reservtäcke, tvättmaskin och torktumlare, så vi kör vidare på mysfaktorn med täcke i lådan! Enda problemet är att vissa trollungar fått för sig att krypa in i påslakanet, så man får se sig för var man sätter ner sina tentakler i lådan!
Några troll har börjat visa tendenser att få lite längre päls, om det nu inte är önsketänkande från min sida att de ska bli lik sin far... (ler) Men när solen lös in genom fönstret i sovrummet, och strålarna nådde krabaterna i sin låda, var det inte utan att det såg ut så!
Igår började jag uppleva att Kickans andning försämrades än mer, något piggare efter kalktabletterna, men ändå hyffsat påverkad. Ringde jour-veterinär igen, och hon bad mig komma upp för provtagning för säkerhetsskull. Sagt och gjort, så mamma fick komma ner och vara "barnvakt" medan jag tog båda de stora hulliganerna med mig till Kalix. Väl där så var alla veterninärer hur gulliga som helst (Kajsa, Siv och Kristina) och när det drog ut på tiden för oss att komma in, stuvade man om i både rum och mellan veterinärer. Så vi hade två veterinärer som pysslade om oss, både Kajsa och Siv.
Infektionsprovet var helt u.a, och kalkprovet visade inte på något speciellt lågt värde. Men enligt Kajsa fanns det lite luriga tikar som kunde visa symptom på kalkbrist, utan att proverna sa detsamma. Så hon ville ändå ge Kickan calcium i droppform. Hon var väldigt noga med att sitta med hela tiden och lyssna på Kickans hjärta, för tydligen fanns risk för arytmier på hjärtat när man går in med kalk direkt i blodet. Men det var inga problem med Kickan; skönt!!! Med körtid blev vi borta nästan 2,5 timmar, så det var hungriga små troll när vi kom hem! Men nu var Kickan mycket lugnare i andningen, och hade myckt lättare att slå sig till ro och t o m sova medan valparna åt. Något som inte inträffat tidigare, i alla fall så att vi har sett det. Hon var inte heller riktigt lika extrem på att följa efter mig, utan kunde ligga nån stund i lådan utan att jag satt utmed. Likadant idag, och hon väljer själv att vara mer i lådan, utan att jag behöver uppmuntra henne; skönt!!!
Jag började fundera lite på det jag skrev om igår, att man kan känna sig lite ensam som djurägare. Inte så konstigt egentligen, för jämför man med hur det är för människor, så saknar ju i princip djuren skyddsnät från samhället. Det är ju knappt så de djur som far illa, får någon hjälp av utomstående. Man ställer egentligen väl så höga krav på veterinärer som praktiserar som "allmän-veterinärer", dvs har hand om allt från katter till kor (typ!), och dessutom önskar man många gånger att de ska kunna ställa diagnos via telefon...
Ingen är mer intresserad av att våra djur ska må bra, än vi själva, och som samhället fungerar ställer det krav på oss djurägare om att förkovra oss så till den grad att vi näst intill kan ställa diagnos på våra egna djur. Inte undra på att man känner sig lite "ensam" då...
En piggare Kickan, vilar i mattes fåtölj (som vi lånat av "morfar")
Mys i valpfabriken!
Sover gott bland mammas tassar!
9 dagar
2010-02-11
Jag vet att jag är, och känner mig också som en väldigt lyckligt lottad människa, med ett så enormt kontaktnät över hela vårt land, och så många fina kompisar. Främst tack vare sporten av alla sporter; Bilsport! Men ändå inser man ibland att man ändå är ensam i sina stunder. Men inte ensam med ordet menat som utan vänner, utan... Tja, hur ska jag förklara vad jag menar när jag knappt begriper det själv. Jag berättar istället :
Kickan har varit väldigt flåsig sedan sista veckorna av sin dräktighet, vilket inte är svårt att förstå med tanke på den enorma mage hon fick dras med (101 cm runt midjan kvällen före valparna kom!). Hon fortsatte att vara flåsig sedan valparna kommit, och det kunde man ju förstå vilken pärs det måste varit att klämma fram 13 ungar, och sedan att ta hand om 11 stycken. Men ju fler dagar som gått, och andningen inte lugnat sig nämnvärt, har jag blivit mer och mer orolig. Då en valp blev förstoppad i tisdags och jag kontaktade veterinär, frågade jag även om detta med Kickans andning. Hon trodde dock på min initiala teori, angående stress. Något lugnad lät jag saken bero lite, men fortfarande gnagandes i bakhuvudet. Jag hade även funderingar på hur länge tikarna ska ha en flytning efter valparna kommit, och satte mig därför att läsa på i Valpningsboken. På flytningspunkten blev jag lugnad, då det tydligen fungerar så att när fostersäckarna släpper från livmodersväggen, efterlämnas ett sår. Ett sår som sedan blöder när livmodern drar ihop sig då alla ungar kommit ut. Ju fler ungar, desto fler sår, och i Kickans fall ska jag inte bli förvånad om det pågår upp till 5-6 veckor. Men så kom nästa punkt, och den punkten gällde "Eklampsi" eller "Mjölkfeber" som det också kallas. Ett tillstånd som obehandlat är dödligt, och som uppkommer till följd av kalkbrist. Det är vanligast hos små raser, men inte helt ovanligt även hos större raser som fött stora kullar. I boken pratade man om feber i samband med detta, men Kickan har hittills legat bra i temp. Då jag ändå var lite orolig för detta, fortsatte jag att söka på internet, och där var det en tjej som berättade att hennes hund varit flåsig och orolig. Hon hade då fått tips om att ge kalktillskott, och hade på så vis "motat Olle i grind". Jag ringde jour-veterinären och fick stöd i min oro, så Robert fick åka till Kalix och köpa Calcium-Saldoz. Det skulle jag ge igår och idag, för att ta ny kontakt i morgon. Jag tyckte mig se en liten bättring ungefär en timme efter hon fått tillskottet, men risk finns att det är önsketänkande. Idag är hon fortfarande flåsig, så vi får väl se... Orolig är man i alla fall, men samtidigt ska det ju till mer än "pjåsk" för att man ska ta henne från valparna och åka till veterinär... Förstår ni nu hur jag menar med "ensam"? Här står vi jag och Robert med vår oro, men på nåt vis är det upp till oss att ta reda på om det finns nån anledning till oron. Hur vi än väljer att göra, är det någon vi utsätter för risk, antingen Kickan eller valparna...
Men det känns skönt med Nina som ringer och kollar läget, så fort jag inte skött min lägesrapportering, antingen via bloggen eller SMS!!! (ler)
Igår kväll var det invägning igen, och de som hade lite oroande viktkurva vid föregående invägning, hade fått bättre fart på kurvan nu. De sladdar så klart efter de största i kullen, men det är ju inte annat att räkna med då även de måste hålla fart på sin viktkurva. Men de gasar säkert ikapp så småningom! Jag fortsätter i alla fall att vakta på deras plats vid "matbordet", och när de inte är så aktiva att ta tissen, tvingar jag i dem några droppar mjölkersättning. Då blir det fart på deras ätande!
Kunde inte låta bli att associera till den mest klassiska av alla filmer...
Livsnjutare!
Stolta och duktiga morsan!
Här är två exempel på ett "platt" öra och ett öra som börjat resa sig
i väntan på att hörseln ska komma igång. Så oerhört gulligt!
Jag vet att jag är, och känner mig också som en väldigt lyckligt lottad människa, med ett så enormt kontaktnät över hela vårt land, och så många fina kompisar. Främst tack vare sporten av alla sporter; Bilsport! Men ändå inser man ibland att man ändå är ensam i sina stunder. Men inte ensam med ordet menat som utan vänner, utan... Tja, hur ska jag förklara vad jag menar när jag knappt begriper det själv. Jag berättar istället :
Kickan har varit väldigt flåsig sedan sista veckorna av sin dräktighet, vilket inte är svårt att förstå med tanke på den enorma mage hon fick dras med (101 cm runt midjan kvällen före valparna kom!). Hon fortsatte att vara flåsig sedan valparna kommit, och det kunde man ju förstå vilken pärs det måste varit att klämma fram 13 ungar, och sedan att ta hand om 11 stycken. Men ju fler dagar som gått, och andningen inte lugnat sig nämnvärt, har jag blivit mer och mer orolig. Då en valp blev förstoppad i tisdags och jag kontaktade veterinär, frågade jag även om detta med Kickans andning. Hon trodde dock på min initiala teori, angående stress. Något lugnad lät jag saken bero lite, men fortfarande gnagandes i bakhuvudet. Jag hade även funderingar på hur länge tikarna ska ha en flytning efter valparna kommit, och satte mig därför att läsa på i Valpningsboken. På flytningspunkten blev jag lugnad, då det tydligen fungerar så att när fostersäckarna släpper från livmodersväggen, efterlämnas ett sår. Ett sår som sedan blöder när livmodern drar ihop sig då alla ungar kommit ut. Ju fler ungar, desto fler sår, och i Kickans fall ska jag inte bli förvånad om det pågår upp till 5-6 veckor. Men så kom nästa punkt, och den punkten gällde "Eklampsi" eller "Mjölkfeber" som det också kallas. Ett tillstånd som obehandlat är dödligt, och som uppkommer till följd av kalkbrist. Det är vanligast hos små raser, men inte helt ovanligt även hos större raser som fött stora kullar. I boken pratade man om feber i samband med detta, men Kickan har hittills legat bra i temp. Då jag ändå var lite orolig för detta, fortsatte jag att söka på internet, och där var det en tjej som berättade att hennes hund varit flåsig och orolig. Hon hade då fått tips om att ge kalktillskott, och hade på så vis "motat Olle i grind". Jag ringde jour-veterinären och fick stöd i min oro, så Robert fick åka till Kalix och köpa Calcium-Saldoz. Det skulle jag ge igår och idag, för att ta ny kontakt i morgon. Jag tyckte mig se en liten bättring ungefär en timme efter hon fått tillskottet, men risk finns att det är önsketänkande. Idag är hon fortfarande flåsig, så vi får väl se... Orolig är man i alla fall, men samtidigt ska det ju till mer än "pjåsk" för att man ska ta henne från valparna och åka till veterinär... Förstår ni nu hur jag menar med "ensam"? Här står vi jag och Robert med vår oro, men på nåt vis är det upp till oss att ta reda på om det finns nån anledning till oron. Hur vi än väljer att göra, är det någon vi utsätter för risk, antingen Kickan eller valparna...
Men det känns skönt med Nina som ringer och kollar läget, så fort jag inte skött min lägesrapportering, antingen via bloggen eller SMS!!! (ler)
Igår kväll var det invägning igen, och de som hade lite oroande viktkurva vid föregående invägning, hade fått bättre fart på kurvan nu. De sladdar så klart efter de största i kullen, men det är ju inte annat att räkna med då även de måste hålla fart på sin viktkurva. Men de gasar säkert ikapp så småningom! Jag fortsätter i alla fall att vakta på deras plats vid "matbordet", och när de inte är så aktiva att ta tissen, tvingar jag i dem några droppar mjölkersättning. Då blir det fart på deras ätande!
Kunde inte låta bli att associera till den mest klassiska av alla filmer...
Livsnjutare!
Stolta och duktiga morsan!
Här är två exempel på ett "platt" öra och ett öra som börjat resa sig
i väntan på att hörseln ska komma igång. Så oerhört gulligt!
En vecka idag!
2010-02-09
Ja, tiden drar på i Volvo-tempo, och elvorna har redan hunnit bli en vecka. En vecka som gått nästan oförskämt bra, även om man lever med en konstant oro.
Däremot visade gårdagens invägning att 2 av valparna inte riktigt ökar önskemålsenligt i vikt, och de vägrar fortfarande konstant att ta nappflaskan som erbjuds. Så nu försöker vi vakta extra mycket så de får sin plats vid juvret. Dessutom blir det ju svårare för dem att hävda sig, ju mer de övriga drar ifrån i vikt. Ingen katastrof än, men bäst att "mota Olle i grind"!
I morse blev jag dessutom väckt av ett hjärtskärande skrik från valplådan. Jag vaknar x hur många som helst varje natt och tittar till dem i lådan, men detta var bland det värre jag hört. Som det skar i hjärtat. Det visade sig att det var en av tjejerna som förmodligen hade ont i magen; antingen förstoppad eller rent magknip. Kickan ville inte slicka mer, så jag försökte massera, vilket förvisso lugnade henne men trots allt inte fick bort det onda helt heller. Så då ringde "har-palts-matte" veterinären, som ordinerade att jag skulle köpa hem Paraffinolja och försöka få i den, samt att se till att den diade ordentligt. Drygt 2 mil till Apoteket, och inga planer på att lämna ungarna heller, så det blev till att ringa pappsen och få honom att skicka Robert. Som tur var kunde han göra andra ärenden samtidigt i Kalix, så det blev inte helt onödig körning från arbetets sida. När Robert väl var hemma, visade valpen inga symptom längre och låg lugnt och diade. Så jag har inte gett den något, utan hoppas att naturen skötte sitt jobb. Men nu har jag i alla fall hemma Paraffinolja!!!
Igår kväll platsade vi upp Kickan i vår säng, och lyfte upp alla valpar till henne under tiden att vi gjorde en ordentlig rengöring av valplådan. Annars brukar vi bara flytta om elvorna, och byta handdukar lite hjälpligt. Oj, så mysigt de hade i sängen! Sen när vi flyttade tillbaka gänget i valplådan, lyfte vi dem en efter en till Kickan, så hon fick ha storrengöring! Ett trevlig inslag som vi förmodligen kommer att upprepa! Om inte annat så genom att Kickan får gå dit med de minsta valparna på utfodring nån gång om dagen. Men man måste vara så vaksam, så ingen parvel ramlar ner!
Eftersom de trivdes så bra i täcket på sängen, och dessutom har hunnit bli förhållandevis stora, så vek Robert ett täcke åt ungarna i valplådan. Som de myste hela gårdagskvällen!
Mentalt närvarande, men fysiskt frånvarande...
2010-02-07
Idag har det varit rally i Piteå, med Robert och pappa på plats, men jag är hemma hos elvorna och övriga vandaler. Kändes rätt konstigt när Robert åkte i morse... Men jag kan lugnt meddela att jag har sett till att få telefonrapporter, och har telefonterroriserat flera stackars kompisar idag. Men det får de ta! Herrejösses, jag var ju mentalt närvarande, men fysiskt frånvarande! (ler)
Trollungarna växer och frodas, och vi gläds åt varje stund det är tillräckligt med Kickans mat (peppar, peppar ta i trä!) och vi slipper stödmata. Kickan har nu börjat visa tendenser att vilja lämna dem i alla fall kortare stunder. Igår klev hon upp i sängen och bäddade hål i mitt täcke! Juste?! Tack och lov var det mitt extra-täcke och inte mitt Hästens-täcke! Nåväl, i min rally-frånvarande-värld idag, hade jag ju gott om tid att lappa ihop det.
Underbara mamma och pappa var ner med pappas rumsfåtölj igår, så jag kan sitta "ståndsmässigt" vid valplådan, eller åtminstone utan att min kropp dör. Så här har jag spenderat många timmar idag. Bland annat med nål, tråd och täcke i famnen alltså, och ljudbok i öronen (Peter Rätz - mycket intressant så här långt i alla fall!). Kan just tänka mig att det är rätt långt ifrån den bild de flesta av våra motorvänner har om mig! (ler)
Senna försöker charma Kickan så han ska få komma till valparna i lådan. Men hittills har försöken varit fruktlösa. Stackarn, man ser hur gärna han vill komma och vara dels med bästisen Kickan, men även med de små "pip-leksakerna". När man håller fram en bäbis åt honom, så slickar han så försiktigt på dem. Han är så snäll, våran "kotte".
Nu ska jag pallra mig ut i köket och koka lite risgrynsgröt till Robert kommer hem.
3 dagar idag...
2010-02-05
Ett gäng trollungar ligger och sover, medan andra skiftet snuttar tisse för fullt. De ger ifrån sig så härliga djur, som ger mig associationer till Robin Hood på julafton (han som suger på tummen när Robin Hood tar penningpåsen). Såååå mysigt!
Haft samtal med oraklet i Kilafors, Suzannes mamma Britt, angående valparna. Vi har testat att få trollen att äta mjölkersättning som tillskott, men ingen av dem vill äta. Troligen beror det på att de får vad de behöver av Kickan, men det var skönt att verifiera med nån som varit med förr. Det stod i en bok att valparna generellt är tysta, att om de låter är det nåt fel. Jag har tolkat deras ljud som välmåenden, främst i samband med måltiderna, men när jag läste det påståendet blev jag ju orolig. Men Britt tolkade ljuden likadant som jag via telefon. Sen skickade jag en filmsnutt till henne, på en trollunge som låg och åt så frenetiskt. Där hörde Britt en som var hungrig, men han hade just ramlat / blivit knuffad från sin spene, och redan när Britt ringde upp var han (eller hon) lugn igen. Dessutom hade alla utom en gått upp rätt mycket, vid gårdagens invägning. Så än avvaktar vi alltså med stödmatning.
Ett gäng trollungar ligger och sover, medan andra skiftet snuttar tisse för fullt. De ger ifrån sig så härliga djur, som ger mig associationer till Robin Hood på julafton (han som suger på tummen när Robin Hood tar penningpåsen). Såååå mysigt!
Haft samtal med oraklet i Kilafors, Suzannes mamma Britt, angående valparna. Vi har testat att få trollen att äta mjölkersättning som tillskott, men ingen av dem vill äta. Troligen beror det på att de får vad de behöver av Kickan, men det var skönt att verifiera med nån som varit med förr. Det stod i en bok att valparna generellt är tysta, att om de låter är det nåt fel. Jag har tolkat deras ljud som välmåenden, främst i samband med måltiderna, men när jag läste det påståendet blev jag ju orolig. Men Britt tolkade ljuden likadant som jag via telefon. Sen skickade jag en filmsnutt till henne, på en trollunge som låg och åt så frenetiskt. Där hörde Britt en som var hungrig, men han hade just ramlat / blivit knuffad från sin spene, och redan när Britt ringde upp var han (eller hon) lugn igen. Dessutom hade alla utom en gått upp rätt mycket, vid gårdagens invägning. Så än avvaktar vi alltså med stödmatning.
Strömavbrott - jäkla Vattenfall!
2010-02-04
Vid 13.30-tiden igår blev det strömavbrott. Man håller på att koppla in några vindkraftverk, och har hållit på med det i nåt år nu, så man börjar bli lite irriterat van... Suck! Men igår var det värre än brukligt, för då fick vi inte tillbaka strömmen förrän i natt vi 01.30-tiden! Robert fick söka fram spritköket, så vi kunde koka vatten till flaskor som vi lindade in i handdukar, för att säkerställa värmen i valplådan. Sen var det värmeljus typ överallt. Så det gick bra, men klart man blev orolig då temperaturen ute givetvis drog nedåt -20...
Bäbisarna blir bara underbarare och snyggare för varje dag som går, och det är ett gissel att slita sig från valplådan! Lägg därtill att Kickan följer efter mig så fort jag inte "är på min plats", så förstår ni var mina dagar spenderas. Typ just nu då med bärbar dator i famnen i sängen... Känner ett skriande behov av en fåtölj, som jag skulle kunna sitta vid lådan i, för min kropp skriker både här och där... Känns som att detta är en så kort tid, så jag vill njuta av varje minut!!! Idag är Robert ledig, så det känns lite lugnare idag, med mer delat ansvar för guldklimparna. Han håller på att wire-binda Piteå´s noter, som vi skulle gjort klart redan i tisdags. Men i tisdags fick vi som bekant annat att göra... Igår var det strömavbrott, och nu är det lite bråttom eftersom de ska skickas med buss till Piteå.
Igår när mamma var till gammel-farmor, berättade hon för henne att Kickans valpar hade kommit. Farmor frågade hur många det blev, och när mamma sa att 11 var i livet blev hon nästan tårögd och sa :
- Och jag som nästan är klar med tavlan!
Då visar det sig att hon håller på att sy en tavla till oss med texten : "När trollmor har lagt sina 11 små troll..."
Hade inte ens tänkt på det innan, trots att jag kallar dem för trollungar... Gissa var vi ska hänga den ttavlan när den är färdigt inramad?! Just det, självklart ovanför valplådan!
Kickan har börjat äta hundmat idag igen, och det gick bra med lite inblandning av tonfisk (pjåski pjåsk)
Tempen håller sig stabil och på en helt OK nivå, men man går ju ändå och oroar sig för att inte alla moderkakor ska ha kommit ut, eller att hon ska få nån jäkla juverinflammation som vi blivit varnade för att mer eller mindre tillhör vanligheterna när de har så här många valpar...
Visst har tanken slagit mig förrut, men för varje dag som går med dessa underbara krabater, blir verkligheten allt mer påtaglig; hur 1000:an ska man klara av att sälja dem om bara några veckor? Vill till att man hittar bra hem till dem... Har ju några tilltänkta som jag hoppas mycket på... Men 11 nya hem... tar nog ett tag att hitta! Svårt att tro att ingen av trollen blir kvar här. Nog trångt i bussen med två, jag vet, men...
Vid 13.30-tiden igår blev det strömavbrott. Man håller på att koppla in några vindkraftverk, och har hållit på med det i nåt år nu, så man börjar bli lite irriterat van... Suck! Men igår var det värre än brukligt, för då fick vi inte tillbaka strömmen förrän i natt vi 01.30-tiden! Robert fick söka fram spritköket, så vi kunde koka vatten till flaskor som vi lindade in i handdukar, för att säkerställa värmen i valplådan. Sen var det värmeljus typ överallt. Så det gick bra, men klart man blev orolig då temperaturen ute givetvis drog nedåt -20...
Bäbisarna blir bara underbarare och snyggare för varje dag som går, och det är ett gissel att slita sig från valplådan! Lägg därtill att Kickan följer efter mig så fort jag inte "är på min plats", så förstår ni var mina dagar spenderas. Typ just nu då med bärbar dator i famnen i sängen... Känner ett skriande behov av en fåtölj, som jag skulle kunna sitta vid lådan i, för min kropp skriker både här och där... Känns som att detta är en så kort tid, så jag vill njuta av varje minut!!! Idag är Robert ledig, så det känns lite lugnare idag, med mer delat ansvar för guldklimparna. Han håller på att wire-binda Piteå´s noter, som vi skulle gjort klart redan i tisdags. Men i tisdags fick vi som bekant annat att göra... Igår var det strömavbrott, och nu är det lite bråttom eftersom de ska skickas med buss till Piteå.
Igår när mamma var till gammel-farmor, berättade hon för henne att Kickans valpar hade kommit. Farmor frågade hur många det blev, och när mamma sa att 11 var i livet blev hon nästan tårögd och sa :
- Och jag som nästan är klar med tavlan!
Då visar det sig att hon håller på att sy en tavla till oss med texten : "När trollmor har lagt sina 11 små troll..."
Hade inte ens tänkt på det innan, trots att jag kallar dem för trollungar... Gissa var vi ska hänga den ttavlan när den är färdigt inramad?! Just det, självklart ovanför valplådan!
Kickan har börjat äta hundmat idag igen, och det gick bra med lite inblandning av tonfisk (pjåski pjåsk)
Tempen håller sig stabil och på en helt OK nivå, men man går ju ändå och oroar sig för att inte alla moderkakor ska ha kommit ut, eller att hon ska få nån jäkla juverinflammation som vi blivit varnade för att mer eller mindre tillhör vanligheterna när de har så här många valpar...
Visst har tanken slagit mig förrut, men för varje dag som går med dessa underbara krabater, blir verkligheten allt mer påtaglig; hur 1000:an ska man klara av att sälja dem om bara några veckor? Vill till att man hittar bra hem till dem... Har ju några tilltänkta som jag hoppas mycket på... Men 11 nya hem... tar nog ett tag att hitta! Svårt att tro att ingen av trollen blir kvar här. Nog trångt i bussen med två, jag vet, men...
Bajsat!
Kickan har varit lite orolig och flåsig, och jag går och är konstant orolig att det ska vara kvar nån moderkaka eller nåt. Framförallt då en kom ut vid 10-tiden i morse... Men nyss när jag skulle gå ut med Senna, kom hon springades och ville följa med. Jag lyckades få henne med på kvartersrundan, en ca 3 min lång promenad. Då äntligen fick hon bajsa, och genast blev hon mycket lugnare. Tursamt nog var hon inte speciellt lös i magen, trots att hon fick äta upp alla moderkakor. Förmodligen har vi riset att tacka för det!
Jag har inte börjat stödmata än, då det än så länge verkar funka hyffsat i alla fall. Hoppas på att slippa börja förrän ikväll när Robert kommer, så vi gemensamt kan utverka nån form av märkningssystem... Planen var att han skulle sluta tidigare idag, men istället blir det att jobba över. Typiskt! Men i gengäld skulle pappa försöka planera så han får vara ledig i morgon. Hoppas den planen går i lås. Lite jobbigt att vara ensam dessa första, trevande och oroliga dagar...
Jag har inte börjat stödmata än, då det än så länge verkar funka hyffsat i alla fall. Hoppas på att slippa börja förrän ikväll när Robert kommer, så vi gemensamt kan utverka nån form av märkningssystem... Planen var att han skulle sluta tidigare idag, men istället blir det att jobba över. Typiskt! Men i gengäld skulle pappa försöka planera så han får vara ledig i morgon. Hoppas den planen går i lås. Lite jobbigt att vara ensam dessa första, trevande och oroliga dagar...
Inget falskt alarm!!!
2010-02-03
Det var inget falskt alarm med temp.sänkningen! Valparna kom igår, och det i rena rama massinvasionen; 13 trollungar allt som allt, men tyvärr var 2 av dem dödfödda. Ytterligare en var livlös, men tack vare att jag hunnit förkovra mig en del innan, så lyckades jag med hjälp av slungning (som jag läste om bara dagen innan) och att blåsa lite i nästan och sluga ut lite slem med en blåsa, få igång den lilla killen som snabbt blev en av de piggare krabaterna i lådan. De döda var en var varje kön. Nu är det 8 tjejer och 3 killar; snacka om GIRLPOWER! Under förutsättning att vi inte tittat fel i hastigheten... (ler)
Det kom aldrig någon temp.stegring enligt konstens alla regler, men visst såg jag på Kickan att nåt var på G. Dessutom var Senna så intresserad av hennes bak och ville lukta och slicka. Men eftersom ingen temp.stegring kom var jag ändå inte riktigt beredd att det skulle bli så snabbt. Dessutom säger de flesta att valparna brukar komma på natten. Men inte här! Jag höll på att skura köket när jag insåg att Senna dragit iväg, och gick för att kolla vart. Givetvis stod han i valplådan med Kickan, så jag gick för att plocka honom därifrån, och får då se en valp halvvägs ute!
De 3 första kom i ett rasande tempo, så jag bara skrev av klockslagen från VIASAT-mottagaren utan att reflektera dess mer. Det var först när Robert läste i boken som han reagerade på att datumet var 10-02-02 och första valpen kom kl 10.02. Det var en tjej, och alla våra puppies får så klart racenamn, i och med att hon var vår etta kändes det lämpligt att kalla henne "Andretti".
Nu räcker inte spenarna till, så det blir nog till att börja stödmata redan idag.
Jisses vad man oroar sig hela tiden för charm-trollen! Det var nog hemskt med de två dödfödda, så nu är man livrädd att förlora ytterligare någon...
Dags att gå och titta till trollen i lådan.
Det var inget falskt alarm med temp.sänkningen! Valparna kom igår, och det i rena rama massinvasionen; 13 trollungar allt som allt, men tyvärr var 2 av dem dödfödda. Ytterligare en var livlös, men tack vare att jag hunnit förkovra mig en del innan, så lyckades jag med hjälp av slungning (som jag läste om bara dagen innan) och att blåsa lite i nästan och sluga ut lite slem med en blåsa, få igång den lilla killen som snabbt blev en av de piggare krabaterna i lådan. De döda var en var varje kön. Nu är det 8 tjejer och 3 killar; snacka om GIRLPOWER! Under förutsättning att vi inte tittat fel i hastigheten... (ler)
Det kom aldrig någon temp.stegring enligt konstens alla regler, men visst såg jag på Kickan att nåt var på G. Dessutom var Senna så intresserad av hennes bak och ville lukta och slicka. Men eftersom ingen temp.stegring kom var jag ändå inte riktigt beredd att det skulle bli så snabbt. Dessutom säger de flesta att valparna brukar komma på natten. Men inte här! Jag höll på att skura köket när jag insåg att Senna dragit iväg, och gick för att kolla vart. Givetvis stod han i valplådan med Kickan, så jag gick för att plocka honom därifrån, och får då se en valp halvvägs ute!
De 3 första kom i ett rasande tempo, så jag bara skrev av klockslagen från VIASAT-mottagaren utan att reflektera dess mer. Det var först när Robert läste i boken som han reagerade på att datumet var 10-02-02 och första valpen kom kl 10.02. Det var en tjej, och alla våra puppies får så klart racenamn, i och med att hon var vår etta kändes det lämpligt att kalla henne "Andretti".
Nu räcker inte spenarna till, så det blir nog till att börja stödmata redan idag.
Jisses vad man oroar sig hela tiden för charm-trollen! Det var nog hemskt med de två dödfödda, så nu är man livrädd att förlora ytterligare någon...
Dags att gå och titta till trollen i lådan.
Temperaturfall...
2010-02-01
I morse såg vi ett temperatur-fall (36,7) på Kickan, vilket kan vara ett tecken på förestående valpning, men förhoppningsvis är det falskt alarm... Men hon är trött, andas nu allt fortare, och inte alls pigg på mat, så risk finns... Dock bara dag 58 idag... Men jag pratade med Jan i Kilafors, och han lugnade mig med att de hade fått valpar dag 58, och det hade bara gått fint. Tur man har stöd från så underbara människor!!!
Angående maten pjoskar jag så klart med stumpan, så hon får saker hon tycker om som tydligen ska vara nyttiga nu inför valpningen; fil, ost, glass, fiskbullar, ris och torsk, samt KLASS (färskfruset slaktavfall = lyx-hundfoder). Så än äter hon!
Vore väl typiskt om hon skulle valpa dessa närmaste dagar, då mamma jobbar natt fr o m ikväll och t o m onsdag...
I morse såg vi ett temperatur-fall (36,7) på Kickan, vilket kan vara ett tecken på förestående valpning, men förhoppningsvis är det falskt alarm... Men hon är trött, andas nu allt fortare, och inte alls pigg på mat, så risk finns... Dock bara dag 58 idag... Men jag pratade med Jan i Kilafors, och han lugnade mig med att de hade fått valpar dag 58, och det hade bara gått fint. Tur man har stöd från så underbara människor!!!
Angående maten pjoskar jag så klart med stumpan, så hon får saker hon tycker om som tydligen ska vara nyttiga nu inför valpningen; fil, ost, glass, fiskbullar, ris och torsk, samt KLASS (färskfruset slaktavfall = lyx-hundfoder). Så än äter hon!
Vore väl typiskt om hon skulle valpa dessa närmaste dagar, då mamma jobbar natt fr o m ikväll och t o m onsdag...
Dag 57
2010-01-31
Nu har Kickan kommit till den dag man enligt litteraturen jag förkovrat mig i, kan få levande valpar. Eller åtminstone stod det "föds valparna före dag 57 är chansen för dem att överleva minimal". Men jag hoppas hon håller ut ett tag till.
Upptäckte att jag skrev fel datum på gårdagens anteckning... Är väl så när man går i väntans tider, FÖRVIRRINGEN ÄR TOTAL!
Nu har Kickan kommit till den dag man enligt litteraturen jag förkovrat mig i, kan få levande valpar. Eller åtminstone stod det "föds valparna före dag 57 är chansen för dem att överleva minimal". Men jag hoppas hon håller ut ett tag till.
Upptäckte att jag skrev fel datum på gårdagens anteckning... Är väl så när man går i väntans tider, FÖRVIRRINGEN ÄR TOTAL!
Fosterrörelser!!!
2010-01-29
Idag har vi för första gången kännt fosterrörelser i Kickans mage; häftig upplevelse!
Idag har vi för första gången kännt fosterrörelser i Kickans mage; häftig upplevelse!
