På plats i paradiset - med både tur och otur!
2010-08-30
I natt klockan 01.20 landade vi i depån i paradis-backen, Storstenshöjden / Ånnaboda / Örebro, efter en trevlig race-helg i Sundsvall. Robert skötte sig exemplariskt, och bytet av utväxling gjorde susen på tiderna! Lördag blev han 2:a och söndag 4:a i sjukt bra konkurrens, och med vår gamla motor som endast är renoverad en gång sen 2005 (2007) och ett tändsystem som är utdömt x flera, så växer bara hans insats i en stolt hustrus ögon!
Tyvärr kraschade Conny illa, och även om det blir både kostsamt och tidsödande att få bil av den igen, så känns det ändå viktigast att han själv mår bra. Nu håller vi tummarna att han får låna ett lämpligt objekt till den slutliga uppgörelsen vid finalen här i Örebro, där vi redan tagit plats alltså.
Igår kväll upptäckte jag en uschlig fästing på min arm, och det var vidrigt! Men jag har trott att jag skulle hamna på hispan om jag nånsin skulle behöva uppleva nåt liknande, och så illa var det ju faktiskt inte. Har väl förmodligen tilldelats monstret av ett av våra troll, som i vanlig ordning delar säng med mig och Robert... Det har legat mellan 3-4 valpar i sängen, men i natt vaknade jag av att jag riktigt satt fast, och då visade det sig att jag hade Kickan över mig. Lite tungt med 36 kg hund över hela benen!
Idag var vår oturs-prinsessa i farten igen, och usch så ont det gjorde i hjärtat! Hon var ivrig och ville ut efter mig som hade gått ut med Pirelli då vi fick besök i depån, och fastnade med ögat i en krok där det tidigare hängt nycklar utmed dörren. Hon skrek så det skar i hjärtat, och jag stod utanför bussdörren och såg hur hon satt fast. Till slut fick jag in handen så jag kunde assistera Robert och fick snabbt loss henne. Nu är hon jätte-svullen, men vi hoppas och tror (peppar, peppar, ta i trä) att själva ögat klarat sig, men sen är ju frågan hur mycket som skadats i själva ögonlocket... Jag har haft veterinärkontakt, något som inte visat sig vara så enkelt i denna storstad, och de trodde att det skulle räcka med att behandla med Noviform (recept-fri ögonsalva). Hoppas verkligen att det stämmer! Pia har fixat salva åt oss, så vi har hunnit smörja en gång. Hon ser så ledsen ut, med svullet ögonlock, och vi håller järn-koll på hur det utvecklas! Hon är i alla fall i samma aktiva form som vanligt, och äter också bra.
Idag har jag, Emma och hundarna vandrat i både slalom-backe och tävlingsbacke. I den senare fick vi sällskap ikväll av Anette och Pia, trevligt! I morgon blir det förhoppningsvis ungefär lika lugnt som idag, och hundarna i fokus. Sen väntar pressvisning i vanlig ordning på onsdag.
I natt klockan 01.20 landade vi i depån i paradis-backen, Storstenshöjden / Ånnaboda / Örebro, efter en trevlig race-helg i Sundsvall. Robert skötte sig exemplariskt, och bytet av utväxling gjorde susen på tiderna! Lördag blev han 2:a och söndag 4:a i sjukt bra konkurrens, och med vår gamla motor som endast är renoverad en gång sen 2005 (2007) och ett tändsystem som är utdömt x flera, så växer bara hans insats i en stolt hustrus ögon!
Tyvärr kraschade Conny illa, och även om det blir både kostsamt och tidsödande att få bil av den igen, så känns det ändå viktigast att han själv mår bra. Nu håller vi tummarna att han får låna ett lämpligt objekt till den slutliga uppgörelsen vid finalen här i Örebro, där vi redan tagit plats alltså.
Igår kväll upptäckte jag en uschlig fästing på min arm, och det var vidrigt! Men jag har trott att jag skulle hamna på hispan om jag nånsin skulle behöva uppleva nåt liknande, och så illa var det ju faktiskt inte. Har väl förmodligen tilldelats monstret av ett av våra troll, som i vanlig ordning delar säng med mig och Robert... Det har legat mellan 3-4 valpar i sängen, men i natt vaknade jag av att jag riktigt satt fast, och då visade det sig att jag hade Kickan över mig. Lite tungt med 36 kg hund över hela benen!
Idag var vår oturs-prinsessa i farten igen, och usch så ont det gjorde i hjärtat! Hon var ivrig och ville ut efter mig som hade gått ut med Pirelli då vi fick besök i depån, och fastnade med ögat i en krok där det tidigare hängt nycklar utmed dörren. Hon skrek så det skar i hjärtat, och jag stod utanför bussdörren och såg hur hon satt fast. Till slut fick jag in handen så jag kunde assistera Robert och fick snabbt loss henne. Nu är hon jätte-svullen, men vi hoppas och tror (peppar, peppar, ta i trä) att själva ögat klarat sig, men sen är ju frågan hur mycket som skadats i själva ögonlocket... Jag har haft veterinärkontakt, något som inte visat sig vara så enkelt i denna storstad, och de trodde att det skulle räcka med att behandla med Noviform (recept-fri ögonsalva). Hoppas verkligen att det stämmer! Pia har fixat salva åt oss, så vi har hunnit smörja en gång. Hon ser så ledsen ut, med svullet ögonlock, och vi håller järn-koll på hur det utvecklas! Hon är i alla fall i samma aktiva form som vanligt, och äter också bra.
Idag har jag, Emma och hundarna vandrat i både slalom-backe och tävlingsbacke. I den senare fick vi sällskap ikväll av Anette och Pia, trevligt! I morgon blir det förhoppningsvis ungefär lika lugnt som idag, och hundarna i fokus. Sen väntar pressvisning i vanlig ordning på onsdag.
Oj, vad inaktiv jag varit!
2010-08-05
Jaha, nu har tiden verkligen sprungit iväg, utan att jag delat med mig av det!
Men även om det händer mycket hela tiden, är det mycket som är sig likt. Penske växer i tok-fart, och är nu uppe i dryga 33 kg (för snart en vecka sedan...) Han är sååååå vacker vår stor-pojke! Tjejerna sackar efter allt mer, men det får de gärna göra, när vi nu ska ha ett rätt ansenligt gäng med hundar... (ler)
Vi har börjat snegla efter slädar och har fått lite goda råd om vad man ska titta efter. Sommar-släden som Robert ska bygga av två mountain-bikes som vi köpt billigt begagnat, verkar inte bli tillverkat den här sommaren, men å andra sidan är det ju bara två som får dra än. Så det är lugnt. Däremot väntar jag och Anette på att våra älsklingar ska hjälpa oss att bygga lite hinder till agillity-banan, för den skulle vi vilja använda redan nu! Men, men... Samtidigt har vi fått klart med banken, så det står köks-projekt på agendan, och i slutet av månaden blir det Sundsvalls- och Örebro-turné ca 1½ vecka... Mycket nu, och som alltid!
I måndags (torsdag idag) blev valparna ett halvår! Så nu är det fritt fram för långa promenader, och dessutom har jag dragit ner till 3 mål mat om dagen. Vet att det hade funkat tidigare, men stod det nu ett halvår i "Hundmat"-boken jag fick låna av Tsatsiki-Britt, och det funkade för oss, så gjorde vi också så. Skadade ju definitivt inte. Nu siktar vi på 3 mål om dagen till vi uppnår 9 månader!
I förrgår var jag med om en väldigt obehaglig upplevelse! Var ute på första valp-vallnings-rundan, med Niki, och stod o pratade med en jätte-trevlig tjej. Plötsligt får hennes brors hund nån sorts sinnesförvirring och kommer utspringande genom häcken, över ett stort dike och flyger rätt på Niki! Han höll kvar strup-grepp på henne, trots att hon låg ner, till tjejen drog honom därifrån. Niki skrek så mitt hjärta höll på att brista!!! Ett litet sår under ögat och ett litet sår i örat, är de enda synliga skador jag sett. Men jag oroar mig mer för det som inte syns... Alla troll har ju varit rädd för andra hundar (utanför familjen) ända sedan de gick in i spökåldern. Nu har det precis börjat visa tendens till att vända, och så händer det här... Jag och Anette körde extra träning med Niki och Elvis på kvällen, och peppar, peppar ta i trä, men det gick bättre än någon gång tidigare. Hoppas verkligen inte det har satt några otrevliga spår. Många tycker jag borde vara arg på ägaren, men så funkar inte jag. Hunden satt ju faktiskt fast, men lyckades slita av linan, och även om det var ett onormalt beteende av en vuxen handhund att flyga på en tik-valp, så förutsätter jag att de älskar sin hund och då är det nog inte roliga tankar de får tampas med. Jag skulle aldrig förespråka en avlivning heller, för hunden är jätte-fin med människor! Däremot nytt koppel kanske...
I morse fick jag ett obehagligt uppvaknande. Stiger ju alltid upp vid 6-tiden och utfordrar trollen, och sen Robert åkt gick jag tillbaka i sängen och inväntade att valp-lugnet skulle infinna sig. När det precis hade gjort det, och jag hade nog just precis somnat ordentligt, så blir det värsta upploppet! Alla sju hundar var inne i sovrummet, och allihop rusar ut i inglasningen som på en given signal. Jag efter för att se vad som stod på, och finner till min förvåning och bestörtning att 3 skator förirrat sig in i inglasningen. En hade tyvärr hunnit krascha ihjäl sig, men efter lite halv-panik, förvirrade och galna hundar, fick jag till slut dem att flyga ut. Kan meddela att det tog länge för egen puls att återgår till det normala, och ännu längre innan hulliganerna lugnat ner sig!
Pappa försöker äta grillkorv...
... men det gick inte så bra! Pirelli charmade till sig första biten, kan
man gissa att nästa gick till Senna på vänster-flanken?! (ler)
Robert försöker äta glassbåt i soffan...
... han fick lite sällskap!!!
Jaha, nu har tiden verkligen sprungit iväg, utan att jag delat med mig av det!
Men även om det händer mycket hela tiden, är det mycket som är sig likt. Penske växer i tok-fart, och är nu uppe i dryga 33 kg (för snart en vecka sedan...) Han är sååååå vacker vår stor-pojke! Tjejerna sackar efter allt mer, men det får de gärna göra, när vi nu ska ha ett rätt ansenligt gäng med hundar... (ler)
Vi har börjat snegla efter slädar och har fått lite goda råd om vad man ska titta efter. Sommar-släden som Robert ska bygga av två mountain-bikes som vi köpt billigt begagnat, verkar inte bli tillverkat den här sommaren, men å andra sidan är det ju bara två som får dra än. Så det är lugnt. Däremot väntar jag och Anette på att våra älsklingar ska hjälpa oss att bygga lite hinder till agillity-banan, för den skulle vi vilja använda redan nu! Men, men... Samtidigt har vi fått klart med banken, så det står köks-projekt på agendan, och i slutet av månaden blir det Sundsvalls- och Örebro-turné ca 1½ vecka... Mycket nu, och som alltid!
I måndags (torsdag idag) blev valparna ett halvår! Så nu är det fritt fram för långa promenader, och dessutom har jag dragit ner till 3 mål mat om dagen. Vet att det hade funkat tidigare, men stod det nu ett halvår i "Hundmat"-boken jag fick låna av Tsatsiki-Britt, och det funkade för oss, så gjorde vi också så. Skadade ju definitivt inte. Nu siktar vi på 3 mål om dagen till vi uppnår 9 månader!
I förrgår var jag med om en väldigt obehaglig upplevelse! Var ute på första valp-vallnings-rundan, med Niki, och stod o pratade med en jätte-trevlig tjej. Plötsligt får hennes brors hund nån sorts sinnesförvirring och kommer utspringande genom häcken, över ett stort dike och flyger rätt på Niki! Han höll kvar strup-grepp på henne, trots att hon låg ner, till tjejen drog honom därifrån. Niki skrek så mitt hjärta höll på att brista!!! Ett litet sår under ögat och ett litet sår i örat, är de enda synliga skador jag sett. Men jag oroar mig mer för det som inte syns... Alla troll har ju varit rädd för andra hundar (utanför familjen) ända sedan de gick in i spökåldern. Nu har det precis börjat visa tendens till att vända, och så händer det här... Jag och Anette körde extra träning med Niki och Elvis på kvällen, och peppar, peppar ta i trä, men det gick bättre än någon gång tidigare. Hoppas verkligen inte det har satt några otrevliga spår. Många tycker jag borde vara arg på ägaren, men så funkar inte jag. Hunden satt ju faktiskt fast, men lyckades slita av linan, och även om det var ett onormalt beteende av en vuxen handhund att flyga på en tik-valp, så förutsätter jag att de älskar sin hund och då är det nog inte roliga tankar de får tampas med. Jag skulle aldrig förespråka en avlivning heller, för hunden är jätte-fin med människor! Däremot nytt koppel kanske...
I morse fick jag ett obehagligt uppvaknande. Stiger ju alltid upp vid 6-tiden och utfordrar trollen, och sen Robert åkt gick jag tillbaka i sängen och inväntade att valp-lugnet skulle infinna sig. När det precis hade gjort det, och jag hade nog just precis somnat ordentligt, så blir det värsta upploppet! Alla sju hundar var inne i sovrummet, och allihop rusar ut i inglasningen som på en given signal. Jag efter för att se vad som stod på, och finner till min förvåning och bestörtning att 3 skator förirrat sig in i inglasningen. En hade tyvärr hunnit krascha ihjäl sig, men efter lite halv-panik, förvirrade och galna hundar, fick jag till slut dem att flyga ut. Kan meddela att det tog länge för egen puls att återgår till det normala, och ännu längre innan hulliganerna lugnat ner sig!
Pappa försöker äta grillkorv...
... men det gick inte så bra! Pirelli charmade till sig första biten, kan
man gissa att nästa gick till Senna på vänster-flanken?! (ler)
Robert försöker äta glassbåt i soffan...
... han fick lite sällskap!!!
