Överlevt julen
2011-12-27
Så var vi då framme vid första vardagen efter jul. Är ju arbetsgivar-kalender i år, så särskilt många extra lediga dagar blev det ju inte. Men vi passade på att njuta av de som blev i alla fall. Tog det väldigt lugnt på julafton, till och med en liten powernap framför TV´n med Robert och hundarna, innan det blev dags att göra i ordning maten. Men sen hände det konstiga; - jag glömde bort Kalle Anka! Första julen som jag inte sett Kalle Anka! Katastrof! Nä, faktiskt överlevde jag t o m det. Sen åt vi tillsammans med mamma och pappa, och spelade ett nytt frågespel som vi fick av tomte-mamma. Senare på kvällen kom Emma, Robban och Per, så då blev det lite mer frågespel, och var jätte-trevligt det med. Juldagen fick jag och mamma för oss att åka på mellandagsrea till Haparanda, så vi lastade med oss Danica och åkte iväg. Problemet var bara att alla affärer vi hade ärenden till, var stängda. Hade tänkt fixa Icebugs till pappa från Stadium, behövde bajspåsar som är billigast på Ö&B, och så hade mamma nåt ärende till Jysk. Men det blev i alla fall en sväng till Rusta, där vi köpte en shiatsu-massage-dyna, som komplement till den underbara massage-fåtölj som mamma och pappa förärat oss med i julklapp! Nu vore det väl attan om man inte blev mjuk och fin i sina muskler! (ler)
Igår fick trollungarna ett gäng färska ko-ben. De fick kalasa en stund på några små, som hade lättillgänglig märg, men sen sparar vi till nyårsafton och tolvslaget, så kanske det blir lite lugnare för di små när smällarna drar igång. Gott verkarde det vara i alla fall!
Idag har en ny förkylning hittat mig, och det var ju lite synd. Men det kunde varit värre, så man ska inte klaga. Hela dagen har jag suttit och lyssnat på ett borr-aggregat / stor kompressor som står utanför mitt köksfönster och morrar. Det är grannen mitt emot som borrar bergvärme. Problemet med morrandet är egentligen inte att det låter illa, utan att vi har funderat på bergvärme i flera år, och nu kändes det som att vi borde ta ett beslut i frågan. Har pratat med banken idag, får troligen besked i morgon, så därefter är det bara att bestämma sig.
2012-01-04
Ja, jag hade ju ambitionen och påbörjade ju ett inlägg i alla fall, men uppenbarligen blev jag aldrig klar. Så jag gör väl ett försök igen då. Nyår gick faktiskt riktigt bra. Jag och pappa var inne med hundgänget. Vi hade Europe-konsert på TV och julmusik i köket, samt viktigast av allt så fick gänget kalasa på märgbenen som utlovat. Inte ens Senna brydde sig! I fjol fick de tjurmuskler till 12-slaget, men då vägrade han ligga och gnaga. Man kan ju hoppas att det var en kombination av godare föda och mindre rädsla! Ingen av de andra har visat någon rädsla än, men när man har hel flock som vi har, så blir det ju ändå ett himla skällande och upptrissande eftersom det trots allt är något okänt som de inte har kontroll över. Jag har fått många "goda råd" som säger att man ska vara ute med hundarna så att de får se vad som händer och så de får vänja sig. Det kan säkert fungera på en del hundar, men det är ingen variant jag tror på med min flock. I synnerhet inte med Senna som blev rädd efter han blivit rädd för åska. Första nyåret funkade ju bra, men nu är han ju rädd för alla "konstiga ljud", inklusive flygplan och annat som kan liknas med åska. En liten fjant vår kille, men en söt sådan! Dock är han ju inte så illa däran att han behöver lugnande eller nåt, utan bara en trygg omgivning. Mamma och Robert hade jour i fårhagen, helt traditionsenligt. De är helt lugna så länge nån är ute hos dem.
2012-01-18
Så sprang då tiden iväg igen. Här händer så mycket, så jag hänger inte med själv. Det senaste är att mamma varit sjuk och legat i Sunderbyn, och då blir liksom allt så konstigt och fel. Men hon har fått komma hem idag, och det känns skönt, även om hon inte är helt åtgärdad och kan få problem igen. Men nu tror man i alla fall att man vet (känns konstigt att ens skriva så) att det är gallan som spökar. Så händer det igen så ryker den! Jag tyckte dock den kunde rykt redan nu, då hon på kort tid haft flera anfall. Men vad vet väl en novis som jag, som bara har min älskade mammas väl och ve för mina ögon?!
På hundfronten händer det ju alltid en massa, men samtidigt ser det ju ibland ut som om allt bara rullar på i samma fotspår när man skriver ner det. Så är det ju förstås inte, men det är så lätt att glömma alla detaljer när man väl hamnar här vid tangent-bordet.
Har inte sett att Jackie samlöpte som hon brukar med övriga gänget. Kan ju ha varit en tyst löp som jag missade, men jag tvivlar. Danica kör ju som vanligt sitt eget race, och både rutiner och hennes humör säger att det börjar vara dags när som helst. Hon hugger på de andra så fort hon får chansen, men tack och lov svarar de sällan. En nästan-uppgörelse fick jag mellan henne, Jackie och Kickan, när en snygg Golden-hane gick förbi när vi var ute. Men nånstans fick jag överjordiska krafter ifrån, och hade isär dem på bara några sekunder, och utan skador tack och lov! Men man känner att det är fingertoppskänsla som gäller i en månad eller två nu. Bara att gilla läget, för i övrigt är det en helt underbar tjej!
Har haft nån sorts jullov från pluggeriet, men höll först fanan uppe och läste vidare i alla fall. Men när det sen började krångla med mamma, då fanns inte rätt koncentration för att överhuvudtaget försöka lära sig nåt. Har dock försökt komma igång igen idag, fick ett nytt kursbrev idag, och har ett som bara är halvläst och hade dessutom tänkt hinna med en del repetition. Men det är väl som de säger, "det blir aldrig som man tänkt sig".
Istället har jag pysslat en del, och just nu är det tenntråds-armband som fastnat i hjärnan. "Det svänger, det svänger, sa flickan som åkte karusell!"
Jag är snål och bjuder inte på några bilder i denna uppdatering, för då är risken att jag inte får ut den idag heller. Bättre att komma i mål, och nu bara se framåt, då blir pressen mindre!
Så var vi då framme vid första vardagen efter jul. Är ju arbetsgivar-kalender i år, så särskilt många extra lediga dagar blev det ju inte. Men vi passade på att njuta av de som blev i alla fall. Tog det väldigt lugnt på julafton, till och med en liten powernap framför TV´n med Robert och hundarna, innan det blev dags att göra i ordning maten. Men sen hände det konstiga; - jag glömde bort Kalle Anka! Första julen som jag inte sett Kalle Anka! Katastrof! Nä, faktiskt överlevde jag t o m det. Sen åt vi tillsammans med mamma och pappa, och spelade ett nytt frågespel som vi fick av tomte-mamma. Senare på kvällen kom Emma, Robban och Per, så då blev det lite mer frågespel, och var jätte-trevligt det med. Juldagen fick jag och mamma för oss att åka på mellandagsrea till Haparanda, så vi lastade med oss Danica och åkte iväg. Problemet var bara att alla affärer vi hade ärenden till, var stängda. Hade tänkt fixa Icebugs till pappa från Stadium, behövde bajspåsar som är billigast på Ö&B, och så hade mamma nåt ärende till Jysk. Men det blev i alla fall en sväng till Rusta, där vi köpte en shiatsu-massage-dyna, som komplement till den underbara massage-fåtölj som mamma och pappa förärat oss med i julklapp! Nu vore det väl attan om man inte blev mjuk och fin i sina muskler! (ler)
Igår fick trollungarna ett gäng färska ko-ben. De fick kalasa en stund på några små, som hade lättillgänglig märg, men sen sparar vi till nyårsafton och tolvslaget, så kanske det blir lite lugnare för di små när smällarna drar igång. Gott verkarde det vara i alla fall!
Idag har en ny förkylning hittat mig, och det var ju lite synd. Men det kunde varit värre, så man ska inte klaga. Hela dagen har jag suttit och lyssnat på ett borr-aggregat / stor kompressor som står utanför mitt köksfönster och morrar. Det är grannen mitt emot som borrar bergvärme. Problemet med morrandet är egentligen inte att det låter illa, utan att vi har funderat på bergvärme i flera år, och nu kändes det som att vi borde ta ett beslut i frågan. Har pratat med banken idag, får troligen besked i morgon, så därefter är det bara att bestämma sig.
2012-01-04
Ja, jag hade ju ambitionen och påbörjade ju ett inlägg i alla fall, men uppenbarligen blev jag aldrig klar. Så jag gör väl ett försök igen då. Nyår gick faktiskt riktigt bra. Jag och pappa var inne med hundgänget. Vi hade Europe-konsert på TV och julmusik i köket, samt viktigast av allt så fick gänget kalasa på märgbenen som utlovat. Inte ens Senna brydde sig! I fjol fick de tjurmuskler till 12-slaget, men då vägrade han ligga och gnaga. Man kan ju hoppas att det var en kombination av godare föda och mindre rädsla! Ingen av de andra har visat någon rädsla än, men när man har hel flock som vi har, så blir det ju ändå ett himla skällande och upptrissande eftersom det trots allt är något okänt som de inte har kontroll över. Jag har fått många "goda råd" som säger att man ska vara ute med hundarna så att de får se vad som händer och så de får vänja sig. Det kan säkert fungera på en del hundar, men det är ingen variant jag tror på med min flock. I synnerhet inte med Senna som blev rädd efter han blivit rädd för åska. Första nyåret funkade ju bra, men nu är han ju rädd för alla "konstiga ljud", inklusive flygplan och annat som kan liknas med åska. En liten fjant vår kille, men en söt sådan! Dock är han ju inte så illa däran att han behöver lugnande eller nåt, utan bara en trygg omgivning. Mamma och Robert hade jour i fårhagen, helt traditionsenligt. De är helt lugna så länge nån är ute hos dem.
2012-01-18
Så sprang då tiden iväg igen. Här händer så mycket, så jag hänger inte med själv. Det senaste är att mamma varit sjuk och legat i Sunderbyn, och då blir liksom allt så konstigt och fel. Men hon har fått komma hem idag, och det känns skönt, även om hon inte är helt åtgärdad och kan få problem igen. Men nu tror man i alla fall att man vet (känns konstigt att ens skriva så) att det är gallan som spökar. Så händer det igen så ryker den! Jag tyckte dock den kunde rykt redan nu, då hon på kort tid haft flera anfall. Men vad vet väl en novis som jag, som bara har min älskade mammas väl och ve för mina ögon?!
På hundfronten händer det ju alltid en massa, men samtidigt ser det ju ibland ut som om allt bara rullar på i samma fotspår när man skriver ner det. Så är det ju förstås inte, men det är så lätt att glömma alla detaljer när man väl hamnar här vid tangent-bordet.
Har inte sett att Jackie samlöpte som hon brukar med övriga gänget. Kan ju ha varit en tyst löp som jag missade, men jag tvivlar. Danica kör ju som vanligt sitt eget race, och både rutiner och hennes humör säger att det börjar vara dags när som helst. Hon hugger på de andra så fort hon får chansen, men tack och lov svarar de sällan. En nästan-uppgörelse fick jag mellan henne, Jackie och Kickan, när en snygg Golden-hane gick förbi när vi var ute. Men nånstans fick jag överjordiska krafter ifrån, och hade isär dem på bara några sekunder, och utan skador tack och lov! Men man känner att det är fingertoppskänsla som gäller i en månad eller två nu. Bara att gilla läget, för i övrigt är det en helt underbar tjej!
Har haft nån sorts jullov från pluggeriet, men höll först fanan uppe och läste vidare i alla fall. Men när det sen började krångla med mamma, då fanns inte rätt koncentration för att överhuvudtaget försöka lära sig nåt. Har dock försökt komma igång igen idag, fick ett nytt kursbrev idag, och har ett som bara är halvläst och hade dessutom tänkt hinna med en del repetition. Men det är väl som de säger, "det blir aldrig som man tänkt sig".
Istället har jag pysslat en del, och just nu är det tenntråds-armband som fastnat i hjärnan. "Det svänger, det svänger, sa flickan som åkte karusell!"
Jag är snål och bjuder inte på några bilder i denna uppdatering, för då är risken att jag inte får ut den idag heller. Bättre att komma i mål, och nu bara se framåt, då blir pressen mindre!
