Danica - mitt lilla hjärta!
2011-03-10
Alltså, man har ju en förmåga att tolka in lite extra i vad ens älskade husdjur har för sig. Det sägs ju att man har en tendens att förmänskliga deras beteenden, men... tja... Hur skulle ni tolka detta? :
- Igår morse kom hundarna som vanligt tillbaka till mig i sängen, efter husse haft ut dem i rastgården innan han skulle åka till jobbet. Men så hade husse glömt nåt, så han kom tillbaka in, och då drog alla utom Penske iväg för att kolla vad det var för oväntat som hände. Nå väl, det var ju snabbt avklarat, och så kom de tillbaka allihop igen, med Danica som en flygande hund av större format, som landade på Roberts kudde och släppte ner ett litet rött plysch-hjärta (ett litet IKEA-kramig) i ansiktet på mig! Sen la hon sig ner och började pussa mig i hela ansiktet, innan hon la sin kind mot min och somnade!
Alltså, jag vet att det lika gärna hade kunnat vara ett ben eller en boll jag fick i nyllet, men... Hon brukar inte ens leka med det hjärtat, så jag kunde inte låta bli att läsa in lite extra i den gesten. Mitt lilla hjärte-troll!!!
Bandaget hade släppt lite igår, så jag la nytt bandage på såret, även om det egentligen skulle varit idag det bestyret stod på schemat. Ska lägga om varannan dag. Hon låg och sov utmed mig på soffan, så jag lät det luftas ett tag också, och det verkade uppskattas. Så vitt jag kan se är såret väldigt fint. Visst är hon lite röd runt omkring det, men inte just vid själva sårkanten, utan mera hela området som är rakat så jag tror det beror på att det får vara instängt hela dagarna. Dessutom känns det inte som om det är inflammationsrött. Det vätskar nästan inget, utan är precis att det kommit lite på kompressen när man byter. Inget kladd alls i själva såret.
Hon är väldigt duktig att låta bli bandaget, men vi har ändå ett extra skydd i form av en fleece-strumpa med kardborre-band som svärmor sytt till henne. Ute har hon en typ av sko, av nåt slags regnrocksmaterial. Tänkte försöka få svärmor att uppfinna en egen i Goretex, för det blir inte lika halkigt, tror jag... Kan ju vara bra att ha framöver om något händer, Gud förbjude! Men risken är ju markant mycket högre när man har sju troll än ett...
Danica är troligen skendräktig. Men inget bäddande eller bärande på mjukdjur. Däremot är hon väldigt kärvänlig med Pricken, men det är inte säkert att det har med saken att göra, för det har hon varit länge. Däremot är hon jätte-dålig på att äta, från att ha varit väldigt slokig, så från en dag till en annan var det inte alls intressant med matskålen. Däremot godis och annat, det slinker ner lätt som en plätt. Detta började före operationen, som tur är, för annars hade man ju varit orolig över ett eventuellt samband! Igår fick jag lära mig att det är bra att hon äter dåligt, om det är skendräktig hon är. För om hon äter normalt, är risken stor att hon får mjölkproduktion också. I övrigt är det väl mest hennes temperament mot systrarna som talar för skendräktighet, men även det har börjat avta, även om hon visar tänderna ibland bara för att visa vem som bestämmer. Äkta bitch!!! (ler)
I övriga flocken är det som vanligt. Helst vill man bosätta sig i rastgården, och det är ett himla jobb att få in dem. Men just nu ligger hela gänget och sover, och lugnet har infunnit sig på Egnahemsvägen!
Alltså, man har ju en förmåga att tolka in lite extra i vad ens älskade husdjur har för sig. Det sägs ju att man har en tendens att förmänskliga deras beteenden, men... tja... Hur skulle ni tolka detta? :
- Igår morse kom hundarna som vanligt tillbaka till mig i sängen, efter husse haft ut dem i rastgården innan han skulle åka till jobbet. Men så hade husse glömt nåt, så han kom tillbaka in, och då drog alla utom Penske iväg för att kolla vad det var för oväntat som hände. Nå väl, det var ju snabbt avklarat, och så kom de tillbaka allihop igen, med Danica som en flygande hund av större format, som landade på Roberts kudde och släppte ner ett litet rött plysch-hjärta (ett litet IKEA-kramig) i ansiktet på mig! Sen la hon sig ner och började pussa mig i hela ansiktet, innan hon la sin kind mot min och somnade!
Alltså, jag vet att det lika gärna hade kunnat vara ett ben eller en boll jag fick i nyllet, men... Hon brukar inte ens leka med det hjärtat, så jag kunde inte låta bli att läsa in lite extra i den gesten. Mitt lilla hjärte-troll!!!
Bandaget hade släppt lite igår, så jag la nytt bandage på såret, även om det egentligen skulle varit idag det bestyret stod på schemat. Ska lägga om varannan dag. Hon låg och sov utmed mig på soffan, så jag lät det luftas ett tag också, och det verkade uppskattas. Så vitt jag kan se är såret väldigt fint. Visst är hon lite röd runt omkring det, men inte just vid själva sårkanten, utan mera hela området som är rakat så jag tror det beror på att det får vara instängt hela dagarna. Dessutom känns det inte som om det är inflammationsrött. Det vätskar nästan inget, utan är precis att det kommit lite på kompressen när man byter. Inget kladd alls i själva såret.
Hon är väldigt duktig att låta bli bandaget, men vi har ändå ett extra skydd i form av en fleece-strumpa med kardborre-band som svärmor sytt till henne. Ute har hon en typ av sko, av nåt slags regnrocksmaterial. Tänkte försöka få svärmor att uppfinna en egen i Goretex, för det blir inte lika halkigt, tror jag... Kan ju vara bra att ha framöver om något händer, Gud förbjude! Men risken är ju markant mycket högre när man har sju troll än ett...
Danica är troligen skendräktig. Men inget bäddande eller bärande på mjukdjur. Däremot är hon väldigt kärvänlig med Pricken, men det är inte säkert att det har med saken att göra, för det har hon varit länge. Däremot är hon jätte-dålig på att äta, från att ha varit väldigt slokig, så från en dag till en annan var det inte alls intressant med matskålen. Däremot godis och annat, det slinker ner lätt som en plätt. Detta började före operationen, som tur är, för annars hade man ju varit orolig över ett eventuellt samband! Igår fick jag lära mig att det är bra att hon äter dåligt, om det är skendräktig hon är. För om hon äter normalt, är risken stor att hon får mjölkproduktion också. I övrigt är det väl mest hennes temperament mot systrarna som talar för skendräktighet, men även det har börjat avta, även om hon visar tänderna ibland bara för att visa vem som bestämmer. Äkta bitch!!! (ler)
I övriga flocken är det som vanligt. Helst vill man bosätta sig i rastgården, och det är ett himla jobb att få in dem. Men just nu ligger hela gänget och sover, och lugnet har infunnit sig på Egnahemsvägen!
Kommentarer
Trackback
