Kort slädtur på isen

2013-04-03
Idag fick vi hem husse en liten stund tidigare från jobbet, så vi kunde dra ut med släden på isen här hemma som omväxling. Men oj så mycket griller i huvudet det blev! Är ju sååååå mycket goa dofter av andra hundar här, och så många "vägar" att välja på! Vansinnet låg på lut, innan det till slut blev lite ordning på drag-anordningen, och då var det så där underbart härligt som det bara kan vara i situationer som dessa!
 
När jag precid fått igång flytet, så ser jag en skoter på avstånd. "Attans" var tanken, med främst bara för att jag såg framför mig att jag måste stanna, och sen få krångel att komma igång igen. Men ju närmare jag kom, såg jag ju med allt mer tydlighet, att det sprang en lös hund bredvid skotern. Ooooops, inte vad jag vill möta med mitt 3-spann! Så jag speedade på och lyckades hinna fram till en skoterledsdelning, och fick mina att byta spår och börja dra åt ett helt annat håll. Så det gick helt odramatiskt - tur man har falk-blick!
När vi kom tillbaka för skift-byte, var det givetvis tvunget att komma en skoter med en minst lika skällig hund som våra i pulkan, så då blev det liv i luckan. Kan tänka mig hur det muttrades på skotern om "farliga schäfrar", för av nån anledning är ju just schäfrar alltid mycket farligare än ALLA andra hundar när de skäller, och ANDRAS hundar är alltid mycket farligare än egna... Nåväl, skönt att göra skiftbyte när de blev så uppspelta.
Hade för avsikt att köra 4-spann sen, men det var så virrigt i planeten, så helt plötsligt fick jag igång 3 av 4 att dra, men den fjärde = Senna, stod helt mot färdriktningen och tittade på mig! Jätte-läskigt tyckte han dessutom plötsligt att det var, så han fick följa med Robert tillbaka till bilen. Han har ju ändå sin Rut att vandra med på kvällarna, och jag tror han föredrar det, för hon skämmer bort honom med att han får lukta så mycket han vill efter vägen, till skillnad från bitchiga matte! Men när jag väl fick fart på Kickan, Niki och Danica, så var detta för ovanlighetens skull dagens släddragare! Gick jätte-fint! Visst, när någon stannade för pink-paus skulle de två andra pinka över så klart, och visst, plötsligt kom Kickan på att hon lämnat husse och flocken bakom oss och tvärvände. Men förutom det gick det jätte-bra och var såååååå härligt!
 
På lördag siktar vi på ett sista "vinter-besök" på Lomben. Risk finns att jag inte ens kan köra släde då, utan får ta den mer lättmanövrerade sparken. Men det går ju det med! Sen är det övning helgen därpå, och därefter tror jag inte vägarna är särskilt vita längre... MEN, det innebär ju att det snart är dags att ta fram Sacco-vagnen! Inget ont som inte har något gott med sig!
Lev å må!
 



 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0