R.I.P lilla kanin
2012-02-04
Så kom då ännu en hemsk dag i familjen HN, o än inte oväntat. Vår lilla kanin, en tjej som vi döpte till "Lill-Janne", innan vi insåg att hon var en tjej. Men namnet delade hon med en mycket kär vän, så det fick hon ändå behålla och gick väl mest under namnet "Lillis". 2006 valde hon själv att flytta till oss. Vi fångade henne i vår fårhage, och bar tillbaka henne till min moster, där hon bodde (på samma gata). Men det dröjde inte länge så var hon tillbaka i fårhagen, och då hämtade vi hennes bur och lät henne välja själv. Efter det blev det inga fler utflykter, och det kan man förstå, så bortskämd som hon blev från första stund av Robert! Hon var ungefär 13 år, så det var verkligen en aktningsvärd ålder på en kanin. Hennes bror, som min kusin Emma hade, dog redan 2008 om jag inte missminner mig, och var redan då en kanin med hög ålder. Nu får Lillis invänta sommaren i vår frys, för att gräva nu är inte att fundera på. R.I.P lilla vän, vi saknar dig!
R.I.P "Lill-Janne", nu väntar regnbågsbron och
de evigt gröna ängarna för dig!
Penske fick sin nya sele igår, en måttsydd sak som passade perfekt!
Har sån tur att jag har en klasskompis med draghundar, och dessutom
butik med bara bra grejor! Så ni som behöver nåt på den fronten, ska
verkligen kolla in Annemos butik :
www.annemonenshuskys.se
Har varit lite kreativ, i synnerhet idag då jag gjort 5 hängen av glas som jag har lött. Mina senaste böjelser på smycke-fronten är tenntrådsarmband och just lödda glassmycken. Sen är ju foto-berlocker alltid en kär syssla, men man måste variera sig lite!
Mina lödda hängen.
Tenntrådsarmband med inflätad pärlsilkestråd.
I söndags var jag, mamma och mina mostrar Åse och Rut "Modell för en dag!". En lite konstig upplevelse som jag var väldigt nervös inför, men det var skoj! Rekommenderas! Vi välkomnades och fick först träffa en make-up artist, som frågade om vi hade några egna önskemål om make-up. Hmmm... Önskemål? Jag vet ju knappt vad deras färgburkar heter! Så jag gav dem fria händer, vilket även mamma och mostrarna gjorde. Känner mig väl inte helt bekväm med att lägga ut bilder på mig själv här på bloggen, men det här var en så annorlunda situation, så jag bjuder på det!
Mamma & Jag
Så kom då ännu en hemsk dag i familjen HN, o än inte oväntat. Vår lilla kanin, en tjej som vi döpte till "Lill-Janne", innan vi insåg att hon var en tjej. Men namnet delade hon med en mycket kär vän, så det fick hon ändå behålla och gick väl mest under namnet "Lillis". 2006 valde hon själv att flytta till oss. Vi fångade henne i vår fårhage, och bar tillbaka henne till min moster, där hon bodde (på samma gata). Men det dröjde inte länge så var hon tillbaka i fårhagen, och då hämtade vi hennes bur och lät henne välja själv. Efter det blev det inga fler utflykter, och det kan man förstå, så bortskämd som hon blev från första stund av Robert! Hon var ungefär 13 år, så det var verkligen en aktningsvärd ålder på en kanin. Hennes bror, som min kusin Emma hade, dog redan 2008 om jag inte missminner mig, och var redan då en kanin med hög ålder. Nu får Lillis invänta sommaren i vår frys, för att gräva nu är inte att fundera på. R.I.P lilla vän, vi saknar dig!
R.I.P "Lill-Janne", nu väntar regnbågsbron och
de evigt gröna ängarna för dig!
Penske fick sin nya sele igår, en måttsydd sak som passade perfekt!
Har sån tur att jag har en klasskompis med draghundar, och dessutom
butik med bara bra grejor! Så ni som behöver nåt på den fronten, ska
verkligen kolla in Annemos butik :
www.annemonenshuskys.se
Har varit lite kreativ, i synnerhet idag då jag gjort 5 hängen av glas som jag har lött. Mina senaste böjelser på smycke-fronten är tenntrådsarmband och just lödda glassmycken. Sen är ju foto-berlocker alltid en kär syssla, men man måste variera sig lite!
Mina lödda hängen.
Tenntrådsarmband med inflätad pärlsilkestråd.
I söndags var jag, mamma och mina mostrar Åse och Rut "Modell för en dag!". En lite konstig upplevelse som jag var väldigt nervös inför, men det var skoj! Rekommenderas! Vi välkomnades och fick först träffa en make-up artist, som frågade om vi hade några egna önskemål om make-up. Hmmm... Önskemål? Jag vet ju knappt vad deras färgburkar heter! Så jag gav dem fria händer, vilket även mamma och mostrarna gjorde. Känner mig väl inte helt bekväm med att lägga ut bilder på mig själv här på bloggen, men det här var en så annorlunda situation, så jag bjuder på det!
Mamma & Jag
Kommentarer
Trackback
