Kickans sår - en story för sig
2011-06-28
"En liten hundvalp frågar sin matte,: Vad ska jag bli när jag blir stor? Då svarade matte, Du ska inte bli någonting, du är redan allt. ♥"
Det här snodde jag från en väns status på Facebook, en schäfer-matte vid namn Lillemor, som verkligen vet vad hon pratar om. Var så vackert att jag var tvungen att dela med mig!
Här på hemma-plan är det mesta som vanligt. Har varit några dagar regn i början av förra veckan, vilket var ganska skönt som rensning av luften. Men redan midsommar var det varmt och soligt igen, trots att väder-gubbarna lovat annat. Nu är det mega-värme igen, så jag och trollen håller oss i skuggan i rastgården, alternativt inomhus vid en fläkt.
Kickans sår ger oss en vandring mellan hoppa och förtvivlan. Hon är jätte-duktig på dagen, så vi har bara haft tratt på natten senaste veckan åtminstone. Men en natt förra veckan hade hon fått av sig tratten, och hade lyckats slita upp ett stygn, trots att hon inte fått bort plåstret. Jag försökte tejpa ihop med steri-strips, men det satt inte alls. Dock helade det fint underifrån, så det var ingen fara på taket. Dag 9 efter op, sent på kvällen, kände Robert att det var lite upphöjt under plåstret. Så jag tog bort bandaget och kollade, och mycket riktigt hade det börja bli lite smått irriterat vid stygnen. Eftersom jag fick ta stygnen efter 10-12 dagar, var det precis vad jag gjorde, och då klockan han passera midnatt innan jag var klar, hade jag ju dessutom " the time on my side" (ler). Så snart stygnen var borta, försvann svullnaden nästan medan vi såg på. Men dagen efter hade såret sprättat upp lite från det stället där Kickan hade tagit stygnet själv tidigare. Så då tejpade jag ihop såret med egenhändigt special-designade strippar (klippt av Leukoplast, det enda plåster som fäster i en schäfer-päls!). Kvällen efter var såret i det närmaste alldeles helt, ingen rodnad eller svullnad heller. Men tyvärr litade vi för mycket på Parabol-flickan, så vi lät henne slippa tratten. Detta var alltså natten till igår. På natten var jag upp på toa, och när jag passerade henne tittade hon på mig med en min som sa "ooops, förlåt matte, det var inte meningen", och givetvis hade hon inte bara rivit bort all omplåstring, utan dessutom dragit upp skiten igen. Omplåstring med nya strippar klockan 02 på natten, lagom munter till sinnet. Men tack och lov såg såret fint ut redan igår kväll. Jag kunde t o m byta stripparna utan att såret gick upp. Men natten till idag blev det tratt igen, och så får det nog bli nån natt till.
Igår träffade jag en trevlig tjej från Katterjokk, som tillsammans med sin karl och vansinnigt vackra, långhåriga schäfer-tik är och hälsar på hos grannen. Har vi tur så blir de med stuga på byn! Hon verkar vansinnigt duktig att träna hund, och föreslog att vi kanske kunde träna ihop nån gång. Vore jätte-skoj!
Jag har fått lite nya bilder på Monza-trollet i Renfors, som jag tar mig friheten att dela med er. Fotograf är Monzas matte Gun-Mari.
Monza har liksom Danica tappat "hela" pälsen. Dock tycker jag det
ser ut som om Monza har kvar lite av sin lejon-man, till skillnad från
Danica som ser ut som en underbar liten hyena, med sina stora öron
därtill! Ska ta nån bild och visa senare!
Tycker egentligen Monza är mest lik Danica, men samtidigt har hon
väldigt mycket av både Niki, Lola och Schumie också!
Renfors tjusigaste prinsessa!
Så här ligger Jackie jämt också, med ena bakbenet i luften. Samma
när hon sitter, så kan hon ibland lyfta benet så här, som nån form
av undergivenhets-bevis har jag tolkat det... Sött är det i alla fall!
Monza, på sin soff-tron
"En liten hundvalp frågar sin matte,: Vad ska jag bli när jag blir stor? Då svarade matte, Du ska inte bli någonting, du är redan allt. ♥"
Det här snodde jag från en väns status på Facebook, en schäfer-matte vid namn Lillemor, som verkligen vet vad hon pratar om. Var så vackert att jag var tvungen att dela med mig!
Här på hemma-plan är det mesta som vanligt. Har varit några dagar regn i början av förra veckan, vilket var ganska skönt som rensning av luften. Men redan midsommar var det varmt och soligt igen, trots att väder-gubbarna lovat annat. Nu är det mega-värme igen, så jag och trollen håller oss i skuggan i rastgården, alternativt inomhus vid en fläkt.
Kickans sår ger oss en vandring mellan hoppa och förtvivlan. Hon är jätte-duktig på dagen, så vi har bara haft tratt på natten senaste veckan åtminstone. Men en natt förra veckan hade hon fått av sig tratten, och hade lyckats slita upp ett stygn, trots att hon inte fått bort plåstret. Jag försökte tejpa ihop med steri-strips, men det satt inte alls. Dock helade det fint underifrån, så det var ingen fara på taket. Dag 9 efter op, sent på kvällen, kände Robert att det var lite upphöjt under plåstret. Så jag tog bort bandaget och kollade, och mycket riktigt hade det börja bli lite smått irriterat vid stygnen. Eftersom jag fick ta stygnen efter 10-12 dagar, var det precis vad jag gjorde, och då klockan han passera midnatt innan jag var klar, hade jag ju dessutom " the time on my side" (ler). Så snart stygnen var borta, försvann svullnaden nästan medan vi såg på. Men dagen efter hade såret sprättat upp lite från det stället där Kickan hade tagit stygnet själv tidigare. Så då tejpade jag ihop såret med egenhändigt special-designade strippar (klippt av Leukoplast, det enda plåster som fäster i en schäfer-päls!). Kvällen efter var såret i det närmaste alldeles helt, ingen rodnad eller svullnad heller. Men tyvärr litade vi för mycket på Parabol-flickan, så vi lät henne slippa tratten. Detta var alltså natten till igår. På natten var jag upp på toa, och när jag passerade henne tittade hon på mig med en min som sa "ooops, förlåt matte, det var inte meningen", och givetvis hade hon inte bara rivit bort all omplåstring, utan dessutom dragit upp skiten igen. Omplåstring med nya strippar klockan 02 på natten, lagom munter till sinnet. Men tack och lov såg såret fint ut redan igår kväll. Jag kunde t o m byta stripparna utan att såret gick upp. Men natten till idag blev det tratt igen, och så får det nog bli nån natt till.
Igår träffade jag en trevlig tjej från Katterjokk, som tillsammans med sin karl och vansinnigt vackra, långhåriga schäfer-tik är och hälsar på hos grannen. Har vi tur så blir de med stuga på byn! Hon verkar vansinnigt duktig att träna hund, och föreslog att vi kanske kunde träna ihop nån gång. Vore jätte-skoj!
Jag har fått lite nya bilder på Monza-trollet i Renfors, som jag tar mig friheten att dela med er. Fotograf är Monzas matte Gun-Mari.
Monza har liksom Danica tappat "hela" pälsen. Dock tycker jag det
ser ut som om Monza har kvar lite av sin lejon-man, till skillnad från
Danica som ser ut som en underbar liten hyena, med sina stora öron
därtill! Ska ta nån bild och visa senare!
Tycker egentligen Monza är mest lik Danica, men samtidigt har hon
väldigt mycket av både Niki, Lola och Schumie också!
Renfors tjusigaste prinsessa!
Så här ligger Jackie jämt också, med ena bakbenet i luften. Samma
när hon sitter, så kan hon ibland lyfta benet så här, som nån form
av undergivenhets-bevis har jag tolkat det... Sött är det i alla fall!
Monza, på sin soff-tron
Kommentarer
Trackback
