Hjärtsnörp!
2011-07-20
Oh what a day! Pappa fyller 56 år idag, så förmiddagen gick åt till tårtbak till världens bästa pappa!
Av förståeliga skäl var det ju inte läge för Danica att vara där, som vi annars brukar. Dvs att jag rastar henne först, och för upp henne till mamma så får hon vara där medan jag rastar de andra för att slippa orosmomentet vid dörren vid hundbyten. Så idag tänkte jag att jag rastar henne extra mycket, så kanske hon är för trött för att orka tjaffsa. Dock blev det lite mer än planerat... Hon och Senna fick busa av sig på gården först, och sen åkte jag ner till vår kära vindkraftverksväg som vi inte varit till på ett bra tag nu. Vi han inte gå många hundra meter, så står en ren mitt på vägen. Hyffsat oväntat möte, då de inte får vara här den här delen av året, de ska visst vara på andra sidan järnvägen (har ingen koll på väderstrecken). Jag la precis ögonen på den, så var Danica efter den! Som tur var, hade jag Senna i koppel. Givetvis var älskade Rut och Emma ute på sjön, men mamma och pappa ryckte ut direkt. Mamma tog patrull där hon stuckit iväg, för Senna har alltid kommit tillbaka till ursprungsplatsen (första sommaren stack han x 2 efter älg, så det är därför han inte får vara lös...). Pappa var ambullerande patrull med bilen efter vägen, och var även upp till träsket och kollade. Robert blev för orolig hemma, så även han kom och höll utkik. Mitt i min panik ringde jag även efter Görre, för det jag var mest rädd för var att hon skulle komma sig ut på vägen, och det är rätt fortkörande och tät trafik nu. Samtidigt som jag ringde Görre, möter jag Jeanette Hansson efter vägen så jag berättar även för henne vad som hänt. Hon var genast engagerad och tog mitt telefonnummer för att vara förberedd. Även Görre var snudd på i bilen innan samtalet var avslutat. Innan detta försökte jag och Senna spåra Danica genom skogen, och traskade tvärs över en myr. Gode blött om fötterna, men där såg vi även hennes spår, så vi gick vidare. Men troligen släppte hon renen rätt snabbt och därför blev det förvirrande för Senna som tappade spåret. Vi kom ut vid första vindkraftverket, och där träffade vi på Robert och tog bilen av honom och åkte iväg och kollade. Efter att ha inkallat både Görre och Jeanette åkte även jag upp en sväng till träsket, och där uppe hade Gällivare-borna precis sett en ren passera, men ingen hund. Där träffade jag pappa, som stannade en stund där man sett renen.
På väg tillbaka åkte jag hem och hämtade Niki och Kickan, med tanken att Kickan skulle få prova spåra. Men på väg tillbaka till Axelsvik fick jag ett av de underbaraste samtalen i mitt liv; Robert hade hittat Danica! Hon hade kommit ut på vägen, bara en bit från där han och Senna gick och patrullerade! Blöt och trött, och alldeles fantastiskt glad tjej!
Just därefter träffade jag Jeanette igen, och hon hade t o m fimpat musiken i sina öron för att eventuellt kunna höra Danica. Oj, vad det är skönt med vänner som bryr sig!!!!!!!!!
Så visserligen fick jag ju min önskan, om en trött hund. Men dock blev det väl i överkant mot vad mina initiala planers ramar rymde... Kan meddela att hädanefter är det koppel på som gäller!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Danica på rallycrossen i Kalix. Idag var hon betydligt blötare och
tröttare än så här!
Igår fick trollungarna en trevlig överraskning, då Birger kom med en
hel påse full av hundleksaker! Det var en kompis till honom, vars
hund började bli gammal och inte längre brydde sig om leksakerna,
och som visste att jag hade många hundar. Så hon skickade dem
med Birger till oss. Oj som det lektes och bars leksaker! Niki hittade
snabbt tre favoriter; en älg, ett lejon och en gubbe av nåt slag.
Samtliga pipande och med långa ben, och inte så stora heller. Till
slut somnade hon med dem på soffan igår kväll (bilden), och hon
försökte även att få ta dem med i sängen, vilket hon inte fick då
hon låg och pep med dem. Men i morse vaknade jag igen av att hon
hade hittat dem! Trollunge!
Oh what a day! Pappa fyller 56 år idag, så förmiddagen gick åt till tårtbak till världens bästa pappa!
Av förståeliga skäl var det ju inte läge för Danica att vara där, som vi annars brukar. Dvs att jag rastar henne först, och för upp henne till mamma så får hon vara där medan jag rastar de andra för att slippa orosmomentet vid dörren vid hundbyten. Så idag tänkte jag att jag rastar henne extra mycket, så kanske hon är för trött för att orka tjaffsa. Dock blev det lite mer än planerat... Hon och Senna fick busa av sig på gården först, och sen åkte jag ner till vår kära vindkraftverksväg som vi inte varit till på ett bra tag nu. Vi han inte gå många hundra meter, så står en ren mitt på vägen. Hyffsat oväntat möte, då de inte får vara här den här delen av året, de ska visst vara på andra sidan järnvägen (har ingen koll på väderstrecken). Jag la precis ögonen på den, så var Danica efter den! Som tur var, hade jag Senna i koppel. Givetvis var älskade Rut och Emma ute på sjön, men mamma och pappa ryckte ut direkt. Mamma tog patrull där hon stuckit iväg, för Senna har alltid kommit tillbaka till ursprungsplatsen (första sommaren stack han x 2 efter älg, så det är därför han inte får vara lös...). Pappa var ambullerande patrull med bilen efter vägen, och var även upp till träsket och kollade. Robert blev för orolig hemma, så även han kom och höll utkik. Mitt i min panik ringde jag även efter Görre, för det jag var mest rädd för var att hon skulle komma sig ut på vägen, och det är rätt fortkörande och tät trafik nu. Samtidigt som jag ringde Görre, möter jag Jeanette Hansson efter vägen så jag berättar även för henne vad som hänt. Hon var genast engagerad och tog mitt telefonnummer för att vara förberedd. Även Görre var snudd på i bilen innan samtalet var avslutat. Innan detta försökte jag och Senna spåra Danica genom skogen, och traskade tvärs över en myr. Gode blött om fötterna, men där såg vi även hennes spår, så vi gick vidare. Men troligen släppte hon renen rätt snabbt och därför blev det förvirrande för Senna som tappade spåret. Vi kom ut vid första vindkraftverket, och där träffade vi på Robert och tog bilen av honom och åkte iväg och kollade. Efter att ha inkallat både Görre och Jeanette åkte även jag upp en sväng till träsket, och där uppe hade Gällivare-borna precis sett en ren passera, men ingen hund. Där träffade jag pappa, som stannade en stund där man sett renen.
På väg tillbaka åkte jag hem och hämtade Niki och Kickan, med tanken att Kickan skulle få prova spåra. Men på väg tillbaka till Axelsvik fick jag ett av de underbaraste samtalen i mitt liv; Robert hade hittat Danica! Hon hade kommit ut på vägen, bara en bit från där han och Senna gick och patrullerade! Blöt och trött, och alldeles fantastiskt glad tjej!
Just därefter träffade jag Jeanette igen, och hon hade t o m fimpat musiken i sina öron för att eventuellt kunna höra Danica. Oj, vad det är skönt med vänner som bryr sig!!!!!!!!!
Så visserligen fick jag ju min önskan, om en trött hund. Men dock blev det väl i överkant mot vad mina initiala planers ramar rymde... Kan meddela att hädanefter är det koppel på som gäller!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Danica på rallycrossen i Kalix. Idag var hon betydligt blötare och
tröttare än så här!
Igår fick trollungarna en trevlig överraskning, då Birger kom med en
hel påse full av hundleksaker! Det var en kompis till honom, vars
hund började bli gammal och inte längre brydde sig om leksakerna,
och som visste att jag hade många hundar. Så hon skickade dem
med Birger till oss. Oj som det lektes och bars leksaker! Niki hittade
snabbt tre favoriter; en älg, ett lejon och en gubbe av nåt slag.
Samtliga pipande och med långa ben, och inte så stora heller. Till
slut somnade hon med dem på soffan igår kväll (bilden), och hon
försökte även att få ta dem med i sängen, vilket hon inte fick då
hon låg och pep med dem. Men i morse vaknade jag igen av att hon
hade hittat dem! Trollunge!
Kommentarer
Trackback
