Mentalt närvarande, men fysiskt frånvarande...

2010-02-07
Idag har det varit rally i Piteå, med Robert och pappa på plats, men jag är hemma hos elvorna och övriga vandaler. Kändes rätt konstigt när Robert åkte i morse... Men jag kan lugnt meddela att jag har sett till att få telefonrapporter, och har telefonterroriserat flera stackars kompisar idag. Men det får de ta! Herrejösses, jag var ju mentalt närvarande, men fysiskt frånvarande! (ler)

Trollungarna växer och frodas, och vi gläds åt varje stund det är tillräckligt med Kickans mat (peppar, peppar ta i trä!) och vi slipper stödmata. Kickan har nu börjat visa tendenser att vilja lämna dem i alla fall kortare stunder. Igår klev hon upp i sängen och bäddade hål i mitt täcke! Juste?! Tack och lov var det mitt extra-täcke och inte mitt Hästens-täcke! Nåväl, i min rally-frånvarande-värld idag, hade jag ju gott om tid att lappa ihop det.
Underbara mamma och pappa var ner med pappas rumsfåtölj igår, så jag kan sitta "ståndsmässigt" vid valplådan, eller åtminstone utan att min kropp dör. Så här har jag spenderat många timmar idag. Bland annat med nål, tråd och täcke i famnen alltså, och ljudbok i öronen (Peter Rätz - mycket intressant så här långt i alla fall!). Kan just tänka mig att det är rätt långt ifrån den bild de flesta av våra motorvänner har om mig! (ler)

Senna försöker charma Kickan så han ska få komma till valparna i lådan. Men hittills har försöken varit fruktlösa. Stackarn, man ser hur gärna han vill komma och vara dels med bästisen Kickan, men även med de små "pip-leksakerna". När man håller fram en bäbis åt honom, så slickar han så försiktigt på dem. Han är så snäll, våran "kotte".

Nu ska jag pallra mig ut i köket och koka lite risgrynsgröt till Robert kommer hem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0