"Carpe diem" - men hur hinner man???
2010-02-22
Tiden verkar springa allt fortare, för varje dag som passerar. Elvorna växer och frodas, och nu börjar det bli lite livat! I lördags gjorde vi om i köket, så vi fick plats för en "valphage" (av tyg-försedda kompostgaller) så trollungarna får lite mer utrymme att röra sig på, och så de får vara lite mer i händelsernas centrum. I hagen har vi ställt Aki´s gamla BIA-bädd, och lagt ett täcke över. Dessutom har vi försett golvet med täcken och handdukar så det inte ska bli för kallt för de små liven. De verkar åtminstone trivas!
Läste att det är bara positivt om de får vara med där det är lite mer ljud och rörelse, och det är väl i och för sig rätt logiskt att det är bra att vänja sig. På nätterna sover de förstås fortfarande i sovrummet, så vi har koll på dem även då.
Att äta Klass har blivit dagens höjdpunkt, verkar det som. Själv ser jag ut som en vandrande reklampelare för maten, efter varje måltid! Valparna är lika snygga dem, men Kickan har inget emot ett extra "skrovmål" i form av tvätt av sina ungar.
Igår var jag och Robert till Sikfors och skrev noter. Puh, bland det jobbigare till notskrivning jag varit med om! Första varvet på första sträckan tog 2 timmar! Men det blev bra till slut, som vanligt. Men det var jobbigt med hemlängtan till Kickan och valparna. Trots att jag visste att de hade det hur bra som helst tillsammans med "mormor" (min mamma). Senna var med oss, och tyckte väl inte att det var allt för kul att skumpa omkring i en rallybil i skogen, och bara få springa ut några gånger och pinka. Dessutom saknade han nog också Kickan. Nåja, det var i alla fall sista notningen för den här säsongen, och not-check får Robert och pappa fixa (på lördag).
När vi kom hem blev det ordentligt livat i valphagen. Jag tror faktiskt att åtminstone vissa av valparna har börjat höra lite nu också, och synen blir väl allt bättre för varje dag. Men oavsett vad, var det härligt att bli välkomnad hem!
På utflykt i mattes säng.
Underbara Senna gav sin dotter ett ben! Lite för liten för att förstå,
och sov lugnt vidare, men tanken!!!
Senna är verkligen fascinerad av sina ungar, och sedan de fått komma
in i köket och fått större hage, är Kickan ännu mer tolerant mot honom.
Kökssoffan fick flytta framför fönstret, något som uppskattades av
Senna!
Puss på dig min dotter! Senna och Niki.
Vilo-paus i BIA-bädden.
Tiden verkar springa allt fortare, för varje dag som passerar. Elvorna växer och frodas, och nu börjar det bli lite livat! I lördags gjorde vi om i köket, så vi fick plats för en "valphage" (av tyg-försedda kompostgaller) så trollungarna får lite mer utrymme att röra sig på, och så de får vara lite mer i händelsernas centrum. I hagen har vi ställt Aki´s gamla BIA-bädd, och lagt ett täcke över. Dessutom har vi försett golvet med täcken och handdukar så det inte ska bli för kallt för de små liven. De verkar åtminstone trivas!
Läste att det är bara positivt om de får vara med där det är lite mer ljud och rörelse, och det är väl i och för sig rätt logiskt att det är bra att vänja sig. På nätterna sover de förstås fortfarande i sovrummet, så vi har koll på dem även då.
Att äta Klass har blivit dagens höjdpunkt, verkar det som. Själv ser jag ut som en vandrande reklampelare för maten, efter varje måltid! Valparna är lika snygga dem, men Kickan har inget emot ett extra "skrovmål" i form av tvätt av sina ungar.
Igår var jag och Robert till Sikfors och skrev noter. Puh, bland det jobbigare till notskrivning jag varit med om! Första varvet på första sträckan tog 2 timmar! Men det blev bra till slut, som vanligt. Men det var jobbigt med hemlängtan till Kickan och valparna. Trots att jag visste att de hade det hur bra som helst tillsammans med "mormor" (min mamma). Senna var med oss, och tyckte väl inte att det var allt för kul att skumpa omkring i en rallybil i skogen, och bara få springa ut några gånger och pinka. Dessutom saknade han nog också Kickan. Nåja, det var i alla fall sista notningen för den här säsongen, och not-check får Robert och pappa fixa (på lördag).
När vi kom hem blev det ordentligt livat i valphagen. Jag tror faktiskt att åtminstone vissa av valparna har börjat höra lite nu också, och synen blir väl allt bättre för varje dag. Men oavsett vad, var det härligt att bli välkomnad hem!
På utflykt i mattes säng.
Underbara Senna gav sin dotter ett ben! Lite för liten för att förstå,
och sov lugnt vidare, men tanken!!!
Senna är verkligen fascinerad av sina ungar, och sedan de fått komma
in i köket och fått större hage, är Kickan ännu mer tolerant mot honom.
Kökssoffan fick flytta framför fönstret, något som uppskattades av
Senna!
Puss på dig min dotter! Senna och Niki.
Vilo-paus i BIA-bädden.
Kommentarer
Trackback
