Härliga tider!
2012-04-03
Nu har vi riktigt äkta norrländsk vår här, med kalla nätter och ljuvliga dagar!
Har fått köra några sparkrundor på både skare och is med mina älsklingar, och de har skött sig exemplariskt trots att hormonerna löper gatlopp i somligas huvud. I lördags körde vi på skaren på Brors ängar i Karhuvaara, och i söndags på isen här hemma. Det härliga ljuset som börjar förgylla tillvaron alltmer, gjorde att jag fick mig 2 rundor även igår, efter middagen! Lite jobbigt att det börjar bli blankis på sina ställen dock, för då är det vanskligt med plastmedar på sparken! Men det blir ju en liten kick det med, att ha upp hjärtat i halsgropen och tugga lite på det, innan man sväljer ner det och fortsätter!
Ljuvliga vidder i Karhuvaara! Betänk att detta är ängar om inte allt
för många veckor... Jackie och Kickan funkar jätte-bra ihop!
Min nya damm-samlare till bokhyllan! Mumma vilken känsla att få
denna bibba i sin hand!
Nu har vi riktigt äkta norrländsk vår här, med kalla nätter och ljuvliga dagar!
Har fått köra några sparkrundor på både skare och is med mina älsklingar, och de har skött sig exemplariskt trots att hormonerna löper gatlopp i somligas huvud. I lördags körde vi på skaren på Brors ängar i Karhuvaara, och i söndags på isen här hemma. Det härliga ljuset som börjar förgylla tillvaron alltmer, gjorde att jag fick mig 2 rundor även igår, efter middagen! Lite jobbigt att det börjar bli blankis på sina ställen dock, för då är det vanskligt med plastmedar på sparken! Men det blir ju en liten kick det med, att ha upp hjärtat i halsgropen och tugga lite på det, innan man sväljer ner det och fortsätter!
Ljuvliga vidder i Karhuvaara! Betänk att detta är ängar om inte allt
för många veckor... Jackie och Kickan funkar jätte-bra ihop!
Min nya damm-samlare till bokhyllan! Mumma vilken känsla att få
denna bibba i sin hand!
Löpisar
2012-03-20
Så var det dags för eftersläntarna att få sitt överskott av hormoner, dvs nu löper Jackie och Danica. Jackie brukar ju samlöpa med övriga gänget, men av nån anledning väntade hon in Danica och samlöper med henne den här gången. Övriga gjorde ju bort sitt tabernakel i December. Danica har visat tendens till bitch-humör redan under sitt första löp, snarast så det har blivit aningen mildare nu i löp nr 3. Däremot har man aldrig märkt på Jackie att hon löpt, förutom de visuella tecknen då, men nu har hon varit riktigt grinig ibland. Hade en liten uppgörelse mellan henne och Danica på gården för nån dag sen. Men inget allvarligt, och jag behövde inte ens gå mellan. Båda äter dåligt, och det är verkligen inte skoj. Båda är ju lite kräsen-magade för jämnan, i synnerhet Jackie. Men antagligen mår de väl inte hundra under ett löp. Tack och lov äter övriga gänget med god aptit always!
Måste berätta om en rolig grej, som hände en vän till mig i Göteborg. Hon har schäfrar av båda könen, och vid detta tillfälle hade hon "hormonisar". På en av sina promenader mötte hon en gubbe som bor i hennes närhet, som innehar ett stycke han-hund. Gubben stannar, och säger på fullaste allvar till min vän : - Kan inte du gå en annan väg med dina hundar när de löper, för min hund blir så knäpp?!
Jag har tänkt mycket på det här när jag varit ute och gått med mina löpisar. Innan jag hade tikar, kunde även jag svära eder över "jävla löptikar", som vred om hjärnorna på mina hanar. Men tanken skulle inte ens ha varit i närheten att slå mig, att jag skulle be tik-ägarna gå en annan väg. Det valet stod väl fullt och fast i min egen panna då!!! Suck, det finns många djur i vår herres hage, men uppenbart behöver somliga fler än en vallhund för att hålla ordning på egen tunga!
Inser att jag glömt att dela med mig av mina Kong-bilder :
Senna fullständigt älskar att slicka / gnaga på godis-fylld Kong!
Likaså Niki
Kickan kan hålla på hur länge som helst, och är helt fenomenal på att
få ut alla godsaker. Hon väntar gärna på att nån av de övriga lessnar,
och är då snabb att ta över även deras Kongar. Kickan har en Kong
Extreme, som är extra stadig, men hon klarar sig gott med den
vanliga röda även hon, bara det är storlek XL! Danica kikar i bak-
grunden, sugen hon med, och hon är nog vår mest tålmodia Kong-
gnagare!
Pirelli kastar sin Kong i hopp om att fortare komma åt det goda!
Penske är alltid villig på det mesta, bara man får nåt gott!
Kongar!
Så var det dags för eftersläntarna att få sitt överskott av hormoner, dvs nu löper Jackie och Danica. Jackie brukar ju samlöpa med övriga gänget, men av nån anledning väntade hon in Danica och samlöper med henne den här gången. Övriga gjorde ju bort sitt tabernakel i December. Danica har visat tendens till bitch-humör redan under sitt första löp, snarast så det har blivit aningen mildare nu i löp nr 3. Däremot har man aldrig märkt på Jackie att hon löpt, förutom de visuella tecknen då, men nu har hon varit riktigt grinig ibland. Hade en liten uppgörelse mellan henne och Danica på gården för nån dag sen. Men inget allvarligt, och jag behövde inte ens gå mellan. Båda äter dåligt, och det är verkligen inte skoj. Båda är ju lite kräsen-magade för jämnan, i synnerhet Jackie. Men antagligen mår de väl inte hundra under ett löp. Tack och lov äter övriga gänget med god aptit always!
Måste berätta om en rolig grej, som hände en vän till mig i Göteborg. Hon har schäfrar av båda könen, och vid detta tillfälle hade hon "hormonisar". På en av sina promenader mötte hon en gubbe som bor i hennes närhet, som innehar ett stycke han-hund. Gubben stannar, och säger på fullaste allvar till min vän : - Kan inte du gå en annan väg med dina hundar när de löper, för min hund blir så knäpp?!
Jag har tänkt mycket på det här när jag varit ute och gått med mina löpisar. Innan jag hade tikar, kunde även jag svära eder över "jävla löptikar", som vred om hjärnorna på mina hanar. Men tanken skulle inte ens ha varit i närheten att slå mig, att jag skulle be tik-ägarna gå en annan väg. Det valet stod väl fullt och fast i min egen panna då!!! Suck, det finns många djur i vår herres hage, men uppenbart behöver somliga fler än en vallhund för att hålla ordning på egen tunga!
Inser att jag glömt att dela med mig av mina Kong-bilder :
Senna fullständigt älskar att slicka / gnaga på godis-fylld Kong!
Likaså Niki
Kickan kan hålla på hur länge som helst, och är helt fenomenal på att
få ut alla godsaker. Hon väntar gärna på att nån av de övriga lessnar,
och är då snabb att ta över även deras Kongar. Kickan har en Kong
Extreme, som är extra stadig, men hon klarar sig gott med den
vanliga röda även hon, bara det är storlek XL! Danica kikar i bak-
grunden, sugen hon med, och hon är nog vår mest tålmodia Kong-
gnagare!
Pirelli kastar sin Kong i hopp om att fortare komma åt det goda!
Penske är alltid villig på det mesta, bara man får nåt gott!
Kongar!
Gött å leva!
2012-02-26
Vilken härlig dag! Temperaturen runt 0-strecket och solen skriker på himlen! Har precis varit ute och kört med 6 av 7. Senna slapp undan den här gången, för matte var rätt trött och Senna är den som gärna slipper dra. Han lunkar helst på och luktar på lite pink och annat spännande efter vägen. Tur han har att moster-Rut och han har sin rutin med lång-promis varje vardag-kväll då! Danica tycker att hon är ful i selen, t o m när hon får dra, och jag undrar om hon inte drar mer i vanligt koppel... (ler ironiskt) Men övriga älskar det! Niki fick inleda idag, och Pirelli bara skrek rätt ut för att hon inte fick följa. För om nu 5 av 7 gillar att dra, så är Pirelli den som fullständigt älskar det! Det är verkligen hennes grej! Alla var jätte-duktiga. Vägarna på byn är väl inte jätte-bäst plogade, men jag har sagt åt folk att inte klaga, för det är perfekt underlag att köra hund på! Lite skogsbilvägs-stuk! Inte för halkigt och inte för löst heller.
Sista svängen gick jag och Danica förbi och drev ut mamma också, och väl ute mötte vi morfar. Så det var ren och skär släktträff!
Igår var Robert och pappa till Lycksele för notskrivning. Christer Hedlund, en vän i Lycksele, bistod Robert på sträckorna, och det hade fungerat toppen-bra! Under tiden var pappa och fördrev tiden tillsammans med Per Hedestig och Berra Nyman. Kan nästan misstänka att det pratats ett och annat motorminne... (ler) Gubbarna åkte vid 5-tiden, och var hemma vid 21-tiden. Lite länge egentligen för pappa, men å andra sidan var det en dag med så mycket trevligheter, så man mår bra av det istället.
Mamma och jag röjde i mitt förråd, samt att hon lärde mig hur hon gör sina underbart goda revbensspjäll, som vi frossade av i en städpaus. Sammanfattat så var det här helt enkelt två toppen-dagar i mitt liv!
Vilken härlig dag! Temperaturen runt 0-strecket och solen skriker på himlen! Har precis varit ute och kört med 6 av 7. Senna slapp undan den här gången, för matte var rätt trött och Senna är den som gärna slipper dra. Han lunkar helst på och luktar på lite pink och annat spännande efter vägen. Tur han har att moster-Rut och han har sin rutin med lång-promis varje vardag-kväll då! Danica tycker att hon är ful i selen, t o m när hon får dra, och jag undrar om hon inte drar mer i vanligt koppel... (ler ironiskt) Men övriga älskar det! Niki fick inleda idag, och Pirelli bara skrek rätt ut för att hon inte fick följa. För om nu 5 av 7 gillar att dra, så är Pirelli den som fullständigt älskar det! Det är verkligen hennes grej! Alla var jätte-duktiga. Vägarna på byn är väl inte jätte-bäst plogade, men jag har sagt åt folk att inte klaga, för det är perfekt underlag att köra hund på! Lite skogsbilvägs-stuk! Inte för halkigt och inte för löst heller.
Sista svängen gick jag och Danica förbi och drev ut mamma också, och väl ute mötte vi morfar. Så det var ren och skär släktträff!
Igår var Robert och pappa till Lycksele för notskrivning. Christer Hedlund, en vän i Lycksele, bistod Robert på sträckorna, och det hade fungerat toppen-bra! Under tiden var pappa och fördrev tiden tillsammans med Per Hedestig och Berra Nyman. Kan nästan misstänka att det pratats ett och annat motorminne... (ler) Gubbarna åkte vid 5-tiden, och var hemma vid 21-tiden. Lite länge egentligen för pappa, men å andra sidan var det en dag med så mycket trevligheter, så man mår bra av det istället.
Mamma och jag röjde i mitt förråd, samt att hon lärde mig hur hon gör sina underbart goda revbensspjäll, som vi frossade av i en städpaus. Sammanfattat så var det här helt enkelt två toppen-dagar i mitt liv!
Jackie har öroninflammation
2012-02-11
Jag vet inte om jag ska våga fortsätta plugga hundsjukvård, för Jackie har utvecklat en tendens att få de sjukdomar jag läser om! När jag läste om allergier, då fick hon hela nosen full av urtikaria och utvecklade från det en djup pyodermi (varande infektion) i nosen. Förra kursbrevet jag läste tog upp örats anatomi, och det seneaste örats sjukdomar. Tror ni inte tösabiten går och får öroninflammation då?! Nåväl, pluggandet har ju å andra sidan gjort mig uppmärksam, så jag fångade upp henne så tidigt, och var så duktig på att rengöra i örat, att veterinären först inte trodde att det var nån otit (=öroninflammation). Men som tur var gjorde hon ett utstryk och kollade i mikroskop i alla fall, och då fanns det en liten växt av bakterier i alla fall. Så nu rengör vi för fullt och droppar örat 2 ggr / dag, vilket ska pågå en vecka. Det var i onsdags vi var till veterinären, och hon var verkligen super-duktig! Lugn och fin som vanligt, och skällde inte alls mycket åt de andra hundarna i väntrummet! Matte-betyget ger "med beröm godkänt".
Jackie på undersökningsbordet hos veterinären i Kalix, med hängande
och nedkladdat öra. Våran duktiga tjej!
I veckan har jag bänglat lite, så jag har en arm och en fot som inte är helt kry; "är huvudet dumt får kroppen lida!", men "inget ont som inte har något gott med sig", det har gett mig plugg-ro och nu ligger jag riktigt bra med till och med i mina egna mått mätt! Sen önskar man ju alltid att man orkade läsa ännu mer, men klart på en godkänd nivå efter mina egna höga krav i alla fall! Har träff på tisdag igen, så jag behöver dock läsa på mer för just det området. Känns viktigt så man kan hänga med på lektionen, så man verkligen tar vara på den möjlighet man har fått!
Till sommaren kan vi få oss ett riktigt äventyr förresten. Min galna pappa har ju sina idéer, och för tillfället byggs det flitigt på en Rally-Amazon i vårt garage. Pappa har länge drömt om att köra Midnattsolsrallyt, men nu har han hittat ett annat Klassiker Rally, som går från Uppsala till Arjeplog. När han nu har chansen att uppfylla en av sina drömmar, då ger han istället Robert chansen att få köra. Självklart nappade Robert direkt, och det blir en super-kompis som även går under benämningen "min storasyster" (fast vi inte ens är släkt) som kommer att åka kartis med honom, Pia från Örebro. Jag skulle självklart helst vilja åka själv, men tror dels det skulle bli rätt tufft med min åksjuka, men sen pågår ju tävlingen 3 dagar, utöver vårt förflyttande ner till Uppsala och sedan hem från Arjeplog, så jag tror nog "fröken hundmamma" gör störst nytta med trollungarna. Tack och lov har vi ju både stor-bussen och Vito´n, och hela gänget gillar att åka buss. Sen avgudar både kartis-Pia och hennes Lill-Janne (som vår älskade kanin var döpt efter...) våra trollungar, så det här är verkligen något vi ser fram emot! Bara bilen hinner bli färdig i tid också! Jag har förresten blivit nedröstad när det gäller färgen på bilen. Jag ville ju helst ha gul, alternativt den klassiska california-vit med svart huv, men pappa och Robert har bestämt att den ska bli röd. Blir nog snyggt när det blir klart, de brukar ju inte vara så pjåkiga på att göra saker, de två männen i mitt liv!
http://www.polarclassic.se/
Det är tur vi har hjälp från P-A, för duktigare hantverkare i det här
materialet får man leta efter! Återstår en heeeel del jobb...
Måste skratta åt hur våra trollungar lindar min mamma runt lillfingret. När det var som kallast här, som värst -30, så var mamma gullig nog att gå ut och leka en extra gång med dem. Inte frös hon heller, trots att en annan inte frivilligt är ute så länge i den temperaturen! Sen har trollen förväntat sig det av henne varje gång hon kommer ner, och hon han inte motstå dem!
Niki myser i soffan, med den underbara uppfinningen
"antiskall-halsband" runt halsen.
En liten nostalgi-bild som jag grävde fram när ungarna fyllde 2 år.
Så näpen man kan vara!
Jag vet inte om jag ska våga fortsätta plugga hundsjukvård, för Jackie har utvecklat en tendens att få de sjukdomar jag läser om! När jag läste om allergier, då fick hon hela nosen full av urtikaria och utvecklade från det en djup pyodermi (varande infektion) i nosen. Förra kursbrevet jag läste tog upp örats anatomi, och det seneaste örats sjukdomar. Tror ni inte tösabiten går och får öroninflammation då?! Nåväl, pluggandet har ju å andra sidan gjort mig uppmärksam, så jag fångade upp henne så tidigt, och var så duktig på att rengöra i örat, att veterinären först inte trodde att det var nån otit (=öroninflammation). Men som tur var gjorde hon ett utstryk och kollade i mikroskop i alla fall, och då fanns det en liten växt av bakterier i alla fall. Så nu rengör vi för fullt och droppar örat 2 ggr / dag, vilket ska pågå en vecka. Det var i onsdags vi var till veterinären, och hon var verkligen super-duktig! Lugn och fin som vanligt, och skällde inte alls mycket åt de andra hundarna i väntrummet! Matte-betyget ger "med beröm godkänt".
Jackie på undersökningsbordet hos veterinären i Kalix, med hängande
och nedkladdat öra. Våran duktiga tjej!
I veckan har jag bänglat lite, så jag har en arm och en fot som inte är helt kry; "är huvudet dumt får kroppen lida!", men "inget ont som inte har något gott med sig", det har gett mig plugg-ro och nu ligger jag riktigt bra med till och med i mina egna mått mätt! Sen önskar man ju alltid att man orkade läsa ännu mer, men klart på en godkänd nivå efter mina egna höga krav i alla fall! Har träff på tisdag igen, så jag behöver dock läsa på mer för just det området. Känns viktigt så man kan hänga med på lektionen, så man verkligen tar vara på den möjlighet man har fått!
Till sommaren kan vi få oss ett riktigt äventyr förresten. Min galna pappa har ju sina idéer, och för tillfället byggs det flitigt på en Rally-Amazon i vårt garage. Pappa har länge drömt om att köra Midnattsolsrallyt, men nu har han hittat ett annat Klassiker Rally, som går från Uppsala till Arjeplog. När han nu har chansen att uppfylla en av sina drömmar, då ger han istället Robert chansen att få köra. Självklart nappade Robert direkt, och det blir en super-kompis som även går under benämningen "min storasyster" (fast vi inte ens är släkt) som kommer att åka kartis med honom, Pia från Örebro. Jag skulle självklart helst vilja åka själv, men tror dels det skulle bli rätt tufft med min åksjuka, men sen pågår ju tävlingen 3 dagar, utöver vårt förflyttande ner till Uppsala och sedan hem från Arjeplog, så jag tror nog "fröken hundmamma" gör störst nytta med trollungarna. Tack och lov har vi ju både stor-bussen och Vito´n, och hela gänget gillar att åka buss. Sen avgudar både kartis-Pia och hennes Lill-Janne (som vår älskade kanin var döpt efter...) våra trollungar, så det här är verkligen något vi ser fram emot! Bara bilen hinner bli färdig i tid också! Jag har förresten blivit nedröstad när det gäller färgen på bilen. Jag ville ju helst ha gul, alternativt den klassiska california-vit med svart huv, men pappa och Robert har bestämt att den ska bli röd. Blir nog snyggt när det blir klart, de brukar ju inte vara så pjåkiga på att göra saker, de två männen i mitt liv!
http://www.polarclassic.se/
Det är tur vi har hjälp från P-A, för duktigare hantverkare i det här
materialet får man leta efter! Återstår en heeeel del jobb...
Måste skratta åt hur våra trollungar lindar min mamma runt lillfingret. När det var som kallast här, som värst -30, så var mamma gullig nog att gå ut och leka en extra gång med dem. Inte frös hon heller, trots att en annan inte frivilligt är ute så länge i den temperaturen! Sen har trollen förväntat sig det av henne varje gång hon kommer ner, och hon han inte motstå dem!
Niki myser i soffan, med den underbara uppfinningen
"antiskall-halsband" runt halsen.
En liten nostalgi-bild som jag grävde fram när ungarna fyllde 2 år.
Så näpen man kan vara!
R.I.P lilla kanin
2012-02-04
Så kom då ännu en hemsk dag i familjen HN, o än inte oväntat. Vår lilla kanin, en tjej som vi döpte till "Lill-Janne", innan vi insåg att hon var en tjej. Men namnet delade hon med en mycket kär vän, så det fick hon ändå behålla och gick väl mest under namnet "Lillis". 2006 valde hon själv att flytta till oss. Vi fångade henne i vår fårhage, och bar tillbaka henne till min moster, där hon bodde (på samma gata). Men det dröjde inte länge så var hon tillbaka i fårhagen, och då hämtade vi hennes bur och lät henne välja själv. Efter det blev det inga fler utflykter, och det kan man förstå, så bortskämd som hon blev från första stund av Robert! Hon var ungefär 13 år, så det var verkligen en aktningsvärd ålder på en kanin. Hennes bror, som min kusin Emma hade, dog redan 2008 om jag inte missminner mig, och var redan då en kanin med hög ålder. Nu får Lillis invänta sommaren i vår frys, för att gräva nu är inte att fundera på. R.I.P lilla vän, vi saknar dig!
R.I.P "Lill-Janne", nu väntar regnbågsbron och
de evigt gröna ängarna för dig!
Penske fick sin nya sele igår, en måttsydd sak som passade perfekt!
Har sån tur att jag har en klasskompis med draghundar, och dessutom
butik med bara bra grejor! Så ni som behöver nåt på den fronten, ska
verkligen kolla in Annemos butik :
www.annemonenshuskys.se
Har varit lite kreativ, i synnerhet idag då jag gjort 5 hängen av glas som jag har lött. Mina senaste böjelser på smycke-fronten är tenntrådsarmband och just lödda glassmycken. Sen är ju foto-berlocker alltid en kär syssla, men man måste variera sig lite!
Mina lödda hängen.
Tenntrådsarmband med inflätad pärlsilkestråd.
I söndags var jag, mamma och mina mostrar Åse och Rut "Modell för en dag!". En lite konstig upplevelse som jag var väldigt nervös inför, men det var skoj! Rekommenderas! Vi välkomnades och fick först träffa en make-up artist, som frågade om vi hade några egna önskemål om make-up. Hmmm... Önskemål? Jag vet ju knappt vad deras färgburkar heter! Så jag gav dem fria händer, vilket även mamma och mostrarna gjorde. Känner mig väl inte helt bekväm med att lägga ut bilder på mig själv här på bloggen, men det här var en så annorlunda situation, så jag bjuder på det!
Mamma & Jag
Så kom då ännu en hemsk dag i familjen HN, o än inte oväntat. Vår lilla kanin, en tjej som vi döpte till "Lill-Janne", innan vi insåg att hon var en tjej. Men namnet delade hon med en mycket kär vän, så det fick hon ändå behålla och gick väl mest under namnet "Lillis". 2006 valde hon själv att flytta till oss. Vi fångade henne i vår fårhage, och bar tillbaka henne till min moster, där hon bodde (på samma gata). Men det dröjde inte länge så var hon tillbaka i fårhagen, och då hämtade vi hennes bur och lät henne välja själv. Efter det blev det inga fler utflykter, och det kan man förstå, så bortskämd som hon blev från första stund av Robert! Hon var ungefär 13 år, så det var verkligen en aktningsvärd ålder på en kanin. Hennes bror, som min kusin Emma hade, dog redan 2008 om jag inte missminner mig, och var redan då en kanin med hög ålder. Nu får Lillis invänta sommaren i vår frys, för att gräva nu är inte att fundera på. R.I.P lilla vän, vi saknar dig!
R.I.P "Lill-Janne", nu väntar regnbågsbron och
de evigt gröna ängarna för dig!
Penske fick sin nya sele igår, en måttsydd sak som passade perfekt!
Har sån tur att jag har en klasskompis med draghundar, och dessutom
butik med bara bra grejor! Så ni som behöver nåt på den fronten, ska
verkligen kolla in Annemos butik :
www.annemonenshuskys.se
Har varit lite kreativ, i synnerhet idag då jag gjort 5 hängen av glas som jag har lött. Mina senaste böjelser på smycke-fronten är tenntrådsarmband och just lödda glassmycken. Sen är ju foto-berlocker alltid en kär syssla, men man måste variera sig lite!
Mina lödda hängen.
Tenntrådsarmband med inflätad pärlsilkestråd.
I söndags var jag, mamma och mina mostrar Åse och Rut "Modell för en dag!". En lite konstig upplevelse som jag var väldigt nervös inför, men det var skoj! Rekommenderas! Vi välkomnades och fick först träffa en make-up artist, som frågade om vi hade några egna önskemål om make-up. Hmmm... Önskemål? Jag vet ju knappt vad deras färgburkar heter! Så jag gav dem fria händer, vilket även mamma och mostrarna gjorde. Känner mig väl inte helt bekväm med att lägga ut bilder på mig själv här på bloggen, men det här var en så annorlunda situation, så jag bjuder på det!
Mamma & Jag
2 år idag!
2012-02-02
Hipp hipp hurra, trollungarna fyller 2 år idag!
Tårta till 2-åringarna! Givetvis kommer vi själva också att smaka...
Tänk att det redan gått 2 år, sen den dag vårt liv fick sig en rejäl förändring. Men jag skulle inte ändra en minut, även om jag fick chansen! Lilla Penske på dryga 500 g rymdes i mina händer, och fick mun-mot-nos av mig. Idag väger han 47 kg och det är frågan om ens hela hans nos får plats i mina händer... Klockan 10.02 föddes lilla Andretti, som var störst av alla nykomlingar. Närmare 21-snåret föddes Danica, som nr 13 i vår stora skara! Tyvärr var det 2 som inte fick uppleva sitt första andetag, en pojke och en flicka, men trots att det var hemskt är vi så tacksamma att övriga 11 nu vuxit upp till starka och friska individer!
En hel del har så klart hänt sedan senast jag skrev. Bl a har det hunnit vara lite rally på agendan. Mamma är hemma igen, och det blev ingen operation. Bara hoppas det håller i sig!
Elen i vårt extrahus havererade ordentligt, bra precis till det var dags för vår elektriker att ha tid för det stora projektet. Källaren blev svart, och när man vred på reglagen till spisen, så tändes fläktlampan! Men nu är snart källare och nedervåning klar, bara hoppas det går fort med övervåningen, för snart kommer världens bästa Pia med familj på besök!
Vi har tok-kallt, nedåt -25 under sina stunder, och det är väl typiskt när elen krånglat i reservhuset, så vi har fått dra kablar från garaget och dit. Man hade ju kunnat hoppas att det skulle läka lite värme från vårt borrhål! (ler) För det tar vi inte i bruk förrän oljan är slut, vilket förhoppningsvis inte blir förrän nån gång i månadsskiftet, eller ännu hellre en bit in i Mars!
Pluggandet går bra, även om det var en djup svacka i samband med att mamma var sjuk. Har inte haft motivation. Men nu är jag igång igen, även om jag alltid önskar att jag orkade mer. Idag har jag börjat läsa om Epilepsi, denna grymma sjukdom som jag verkligen hoppas slippa i vår flock! Men när man läser om elände, måste man försöka lätta upp vardagen. Jag fick verkligen dra lite på munnen, när jag läste om symtom som kan uppträda vid partiell epilepsi : Ylande, skällande, okontrollerat springande, fånga flugor, jaga svansen... Hmmm... Jag tror bestämt hela vår flock är drabbad! Nä, usch så hemskt, men det är skönt att man kan skoja så man kan avdramatisera hemska saker. Annars skulle man nog fort bli knäpp!
Jag har ju inte delat med mig av de senaste bilderna jag fått på Monza förresten! Älskar dessa mail jag får från hennes matte Gun-Mari! Det är verkligen en herdestund att få rapporter om sina trollungar!
Monza har uppenbarligen samma uppdrag som våra troll, dvs att
agera "Bosch-fördisk"!
Gott var det, men det tog slut för fort!
Myyyys!
Tok-vacker tjej med underbar lejon-man!
Nyfiken i en strut!
Hipp hipp hurra, trollungarna fyller 2 år idag!
Tårta till 2-åringarna! Givetvis kommer vi själva också att smaka...
Tänk att det redan gått 2 år, sen den dag vårt liv fick sig en rejäl förändring. Men jag skulle inte ändra en minut, även om jag fick chansen! Lilla Penske på dryga 500 g rymdes i mina händer, och fick mun-mot-nos av mig. Idag väger han 47 kg och det är frågan om ens hela hans nos får plats i mina händer... Klockan 10.02 föddes lilla Andretti, som var störst av alla nykomlingar. Närmare 21-snåret föddes Danica, som nr 13 i vår stora skara! Tyvärr var det 2 som inte fick uppleva sitt första andetag, en pojke och en flicka, men trots att det var hemskt är vi så tacksamma att övriga 11 nu vuxit upp till starka och friska individer!
En hel del har så klart hänt sedan senast jag skrev. Bl a har det hunnit vara lite rally på agendan. Mamma är hemma igen, och det blev ingen operation. Bara hoppas det håller i sig!
Elen i vårt extrahus havererade ordentligt, bra precis till det var dags för vår elektriker att ha tid för det stora projektet. Källaren blev svart, och när man vred på reglagen till spisen, så tändes fläktlampan! Men nu är snart källare och nedervåning klar, bara hoppas det går fort med övervåningen, för snart kommer världens bästa Pia med familj på besök!
Vi har tok-kallt, nedåt -25 under sina stunder, och det är väl typiskt när elen krånglat i reservhuset, så vi har fått dra kablar från garaget och dit. Man hade ju kunnat hoppas att det skulle läka lite värme från vårt borrhål! (ler) För det tar vi inte i bruk förrän oljan är slut, vilket förhoppningsvis inte blir förrän nån gång i månadsskiftet, eller ännu hellre en bit in i Mars!
Pluggandet går bra, även om det var en djup svacka i samband med att mamma var sjuk. Har inte haft motivation. Men nu är jag igång igen, även om jag alltid önskar att jag orkade mer. Idag har jag börjat läsa om Epilepsi, denna grymma sjukdom som jag verkligen hoppas slippa i vår flock! Men när man läser om elände, måste man försöka lätta upp vardagen. Jag fick verkligen dra lite på munnen, när jag läste om symtom som kan uppträda vid partiell epilepsi : Ylande, skällande, okontrollerat springande, fånga flugor, jaga svansen... Hmmm... Jag tror bestämt hela vår flock är drabbad! Nä, usch så hemskt, men det är skönt att man kan skoja så man kan avdramatisera hemska saker. Annars skulle man nog fort bli knäpp!
Jag har ju inte delat med mig av de senaste bilderna jag fått på Monza förresten! Älskar dessa mail jag får från hennes matte Gun-Mari! Det är verkligen en herdestund att få rapporter om sina trollungar!
Monza har uppenbarligen samma uppdrag som våra troll, dvs att
agera "Bosch-fördisk"!
Gott var det, men det tog slut för fort!
Myyyys!
Tok-vacker tjej med underbar lejon-man!
Nyfiken i en strut!
Överlevt julen
2011-12-27
Så var vi då framme vid första vardagen efter jul. Är ju arbetsgivar-kalender i år, så särskilt många extra lediga dagar blev det ju inte. Men vi passade på att njuta av de som blev i alla fall. Tog det väldigt lugnt på julafton, till och med en liten powernap framför TV´n med Robert och hundarna, innan det blev dags att göra i ordning maten. Men sen hände det konstiga; - jag glömde bort Kalle Anka! Första julen som jag inte sett Kalle Anka! Katastrof! Nä, faktiskt överlevde jag t o m det. Sen åt vi tillsammans med mamma och pappa, och spelade ett nytt frågespel som vi fick av tomte-mamma. Senare på kvällen kom Emma, Robban och Per, så då blev det lite mer frågespel, och var jätte-trevligt det med. Juldagen fick jag och mamma för oss att åka på mellandagsrea till Haparanda, så vi lastade med oss Danica och åkte iväg. Problemet var bara att alla affärer vi hade ärenden till, var stängda. Hade tänkt fixa Icebugs till pappa från Stadium, behövde bajspåsar som är billigast på Ö&B, och så hade mamma nåt ärende till Jysk. Men det blev i alla fall en sväng till Rusta, där vi köpte en shiatsu-massage-dyna, som komplement till den underbara massage-fåtölj som mamma och pappa förärat oss med i julklapp! Nu vore det väl attan om man inte blev mjuk och fin i sina muskler! (ler)
Igår fick trollungarna ett gäng färska ko-ben. De fick kalasa en stund på några små, som hade lättillgänglig märg, men sen sparar vi till nyårsafton och tolvslaget, så kanske det blir lite lugnare för di små när smällarna drar igång. Gott verkarde det vara i alla fall!
Idag har en ny förkylning hittat mig, och det var ju lite synd. Men det kunde varit värre, så man ska inte klaga. Hela dagen har jag suttit och lyssnat på ett borr-aggregat / stor kompressor som står utanför mitt köksfönster och morrar. Det är grannen mitt emot som borrar bergvärme. Problemet med morrandet är egentligen inte att det låter illa, utan att vi har funderat på bergvärme i flera år, och nu kändes det som att vi borde ta ett beslut i frågan. Har pratat med banken idag, får troligen besked i morgon, så därefter är det bara att bestämma sig.
2012-01-04
Ja, jag hade ju ambitionen och påbörjade ju ett inlägg i alla fall, men uppenbarligen blev jag aldrig klar. Så jag gör väl ett försök igen då. Nyår gick faktiskt riktigt bra. Jag och pappa var inne med hundgänget. Vi hade Europe-konsert på TV och julmusik i köket, samt viktigast av allt så fick gänget kalasa på märgbenen som utlovat. Inte ens Senna brydde sig! I fjol fick de tjurmuskler till 12-slaget, men då vägrade han ligga och gnaga. Man kan ju hoppas att det var en kombination av godare föda och mindre rädsla! Ingen av de andra har visat någon rädsla än, men när man har hel flock som vi har, så blir det ju ändå ett himla skällande och upptrissande eftersom det trots allt är något okänt som de inte har kontroll över. Jag har fått många "goda råd" som säger att man ska vara ute med hundarna så att de får se vad som händer och så de får vänja sig. Det kan säkert fungera på en del hundar, men det är ingen variant jag tror på med min flock. I synnerhet inte med Senna som blev rädd efter han blivit rädd för åska. Första nyåret funkade ju bra, men nu är han ju rädd för alla "konstiga ljud", inklusive flygplan och annat som kan liknas med åska. En liten fjant vår kille, men en söt sådan! Dock är han ju inte så illa däran att han behöver lugnande eller nåt, utan bara en trygg omgivning. Mamma och Robert hade jour i fårhagen, helt traditionsenligt. De är helt lugna så länge nån är ute hos dem.
2012-01-18
Så sprang då tiden iväg igen. Här händer så mycket, så jag hänger inte med själv. Det senaste är att mamma varit sjuk och legat i Sunderbyn, och då blir liksom allt så konstigt och fel. Men hon har fått komma hem idag, och det känns skönt, även om hon inte är helt åtgärdad och kan få problem igen. Men nu tror man i alla fall att man vet (känns konstigt att ens skriva så) att det är gallan som spökar. Så händer det igen så ryker den! Jag tyckte dock den kunde rykt redan nu, då hon på kort tid haft flera anfall. Men vad vet väl en novis som jag, som bara har min älskade mammas väl och ve för mina ögon?!
På hundfronten händer det ju alltid en massa, men samtidigt ser det ju ibland ut som om allt bara rullar på i samma fotspår när man skriver ner det. Så är det ju förstås inte, men det är så lätt att glömma alla detaljer när man väl hamnar här vid tangent-bordet.
Har inte sett att Jackie samlöpte som hon brukar med övriga gänget. Kan ju ha varit en tyst löp som jag missade, men jag tvivlar. Danica kör ju som vanligt sitt eget race, och både rutiner och hennes humör säger att det börjar vara dags när som helst. Hon hugger på de andra så fort hon får chansen, men tack och lov svarar de sällan. En nästan-uppgörelse fick jag mellan henne, Jackie och Kickan, när en snygg Golden-hane gick förbi när vi var ute. Men nånstans fick jag överjordiska krafter ifrån, och hade isär dem på bara några sekunder, och utan skador tack och lov! Men man känner att det är fingertoppskänsla som gäller i en månad eller två nu. Bara att gilla läget, för i övrigt är det en helt underbar tjej!
Har haft nån sorts jullov från pluggeriet, men höll först fanan uppe och läste vidare i alla fall. Men när det sen började krångla med mamma, då fanns inte rätt koncentration för att överhuvudtaget försöka lära sig nåt. Har dock försökt komma igång igen idag, fick ett nytt kursbrev idag, och har ett som bara är halvläst och hade dessutom tänkt hinna med en del repetition. Men det är väl som de säger, "det blir aldrig som man tänkt sig".
Istället har jag pysslat en del, och just nu är det tenntråds-armband som fastnat i hjärnan. "Det svänger, det svänger, sa flickan som åkte karusell!"
Jag är snål och bjuder inte på några bilder i denna uppdatering, för då är risken att jag inte får ut den idag heller. Bättre att komma i mål, och nu bara se framåt, då blir pressen mindre!
Så var vi då framme vid första vardagen efter jul. Är ju arbetsgivar-kalender i år, så särskilt många extra lediga dagar blev det ju inte. Men vi passade på att njuta av de som blev i alla fall. Tog det väldigt lugnt på julafton, till och med en liten powernap framför TV´n med Robert och hundarna, innan det blev dags att göra i ordning maten. Men sen hände det konstiga; - jag glömde bort Kalle Anka! Första julen som jag inte sett Kalle Anka! Katastrof! Nä, faktiskt överlevde jag t o m det. Sen åt vi tillsammans med mamma och pappa, och spelade ett nytt frågespel som vi fick av tomte-mamma. Senare på kvällen kom Emma, Robban och Per, så då blev det lite mer frågespel, och var jätte-trevligt det med. Juldagen fick jag och mamma för oss att åka på mellandagsrea till Haparanda, så vi lastade med oss Danica och åkte iväg. Problemet var bara att alla affärer vi hade ärenden till, var stängda. Hade tänkt fixa Icebugs till pappa från Stadium, behövde bajspåsar som är billigast på Ö&B, och så hade mamma nåt ärende till Jysk. Men det blev i alla fall en sväng till Rusta, där vi köpte en shiatsu-massage-dyna, som komplement till den underbara massage-fåtölj som mamma och pappa förärat oss med i julklapp! Nu vore det väl attan om man inte blev mjuk och fin i sina muskler! (ler)
Igår fick trollungarna ett gäng färska ko-ben. De fick kalasa en stund på några små, som hade lättillgänglig märg, men sen sparar vi till nyårsafton och tolvslaget, så kanske det blir lite lugnare för di små när smällarna drar igång. Gott verkarde det vara i alla fall!
Idag har en ny förkylning hittat mig, och det var ju lite synd. Men det kunde varit värre, så man ska inte klaga. Hela dagen har jag suttit och lyssnat på ett borr-aggregat / stor kompressor som står utanför mitt köksfönster och morrar. Det är grannen mitt emot som borrar bergvärme. Problemet med morrandet är egentligen inte att det låter illa, utan att vi har funderat på bergvärme i flera år, och nu kändes det som att vi borde ta ett beslut i frågan. Har pratat med banken idag, får troligen besked i morgon, så därefter är det bara att bestämma sig.
2012-01-04
Ja, jag hade ju ambitionen och påbörjade ju ett inlägg i alla fall, men uppenbarligen blev jag aldrig klar. Så jag gör väl ett försök igen då. Nyår gick faktiskt riktigt bra. Jag och pappa var inne med hundgänget. Vi hade Europe-konsert på TV och julmusik i köket, samt viktigast av allt så fick gänget kalasa på märgbenen som utlovat. Inte ens Senna brydde sig! I fjol fick de tjurmuskler till 12-slaget, men då vägrade han ligga och gnaga. Man kan ju hoppas att det var en kombination av godare föda och mindre rädsla! Ingen av de andra har visat någon rädsla än, men när man har hel flock som vi har, så blir det ju ändå ett himla skällande och upptrissande eftersom det trots allt är något okänt som de inte har kontroll över. Jag har fått många "goda råd" som säger att man ska vara ute med hundarna så att de får se vad som händer och så de får vänja sig. Det kan säkert fungera på en del hundar, men det är ingen variant jag tror på med min flock. I synnerhet inte med Senna som blev rädd efter han blivit rädd för åska. Första nyåret funkade ju bra, men nu är han ju rädd för alla "konstiga ljud", inklusive flygplan och annat som kan liknas med åska. En liten fjant vår kille, men en söt sådan! Dock är han ju inte så illa däran att han behöver lugnande eller nåt, utan bara en trygg omgivning. Mamma och Robert hade jour i fårhagen, helt traditionsenligt. De är helt lugna så länge nån är ute hos dem.
2012-01-18
Så sprang då tiden iväg igen. Här händer så mycket, så jag hänger inte med själv. Det senaste är att mamma varit sjuk och legat i Sunderbyn, och då blir liksom allt så konstigt och fel. Men hon har fått komma hem idag, och det känns skönt, även om hon inte är helt åtgärdad och kan få problem igen. Men nu tror man i alla fall att man vet (känns konstigt att ens skriva så) att det är gallan som spökar. Så händer det igen så ryker den! Jag tyckte dock den kunde rykt redan nu, då hon på kort tid haft flera anfall. Men vad vet väl en novis som jag, som bara har min älskade mammas väl och ve för mina ögon?!
På hundfronten händer det ju alltid en massa, men samtidigt ser det ju ibland ut som om allt bara rullar på i samma fotspår när man skriver ner det. Så är det ju förstås inte, men det är så lätt att glömma alla detaljer när man väl hamnar här vid tangent-bordet.
Har inte sett att Jackie samlöpte som hon brukar med övriga gänget. Kan ju ha varit en tyst löp som jag missade, men jag tvivlar. Danica kör ju som vanligt sitt eget race, och både rutiner och hennes humör säger att det börjar vara dags när som helst. Hon hugger på de andra så fort hon får chansen, men tack och lov svarar de sällan. En nästan-uppgörelse fick jag mellan henne, Jackie och Kickan, när en snygg Golden-hane gick förbi när vi var ute. Men nånstans fick jag överjordiska krafter ifrån, och hade isär dem på bara några sekunder, och utan skador tack och lov! Men man känner att det är fingertoppskänsla som gäller i en månad eller två nu. Bara att gilla läget, för i övrigt är det en helt underbar tjej!
Har haft nån sorts jullov från pluggeriet, men höll först fanan uppe och läste vidare i alla fall. Men när det sen började krångla med mamma, då fanns inte rätt koncentration för att överhuvudtaget försöka lära sig nåt. Har dock försökt komma igång igen idag, fick ett nytt kursbrev idag, och har ett som bara är halvläst och hade dessutom tänkt hinna med en del repetition. Men det är väl som de säger, "det blir aldrig som man tänkt sig".
Istället har jag pysslat en del, och just nu är det tenntråds-armband som fastnat i hjärnan. "Det svänger, det svänger, sa flickan som åkte karusell!"
Jag är snål och bjuder inte på några bilder i denna uppdatering, för då är risken att jag inte får ut den idag heller. Bättre att komma i mål, och nu bara se framåt, då blir pressen mindre!
Penske på date!
2011-12-11
Ja, tiden den fortsätter att springa iväg, utan att jag känner att jag hänger med. Jag pluggar och umgås med mina hundar, sen är det liksom time-up! Bloggen brukar ju inte vara så här eftersatt, men inte ens den har orken räckt till som det varit nu. Eller snarast har jag varit så inaktiv med kameran, och då är det inte lika skoj att uppdatera. Men idag har Penske haft en date, men en super-snygg schäfer-prinsessa från Abisko! En långhårig 2-åring vid namn Lufsa. Lufsas matte och husse, Mats och Therese har köpt sammarstuga på byn, och efter en så trevlig dag med så mycket energi spenderad, så finns nog chansen att det kan bli fler sammanstrålningar! Så mysigt för Penske, att slippa sina systrar för en stund, och leka med en tjej som inte ska bestämma riktigt allt!
Var dessutom jätte-härligt väder, så trots en massa plums i snö, var det hur härligt som helst att vara ute, och totalt var vi nog borta en två timmar ungefär.
Så snart Penske befriades från kopplet, blev det fullt bus! Här är det
Lufsa i täten, men lika ofta (om inte oftare) var det hon som jagade
Penske. Något som uppskattades mycket av lill-prinsen, som annars
främst får jaga syrrorna när de knycker hans boll!
Stor-pojken stortrivdes i ny-snön i skogen
Två godis-råttor charmar av Therese lite godis
Så otroligt vacker tjej, och lydig! Kan säga att vi har lååångt kvar innan
vi hunnit så här långt... Men vi kämpar och har ett mål!
Så kul att se, för Lufsa är ungefär som Jackie i kroppen, och är inte
stilla många sekunder. Tassarna har inte markkontakt ofta heller!
Otroligt vackert ute, och jag undrar om jag upplevt öppet hav den
11 December förrut?!
Penske var och tänkte få sig ett vinterbad, men jag lyckades avstyra!
Besvärligt foto-ljus, och Lufsa´s svarta mask gjorde det inte lättare...
Penske
Lufsa
Utiskt från stranden mellan Prinsön och Höglins stuga
Lufsa
Läckert i skogen, de första spåren var det vi själva som förorsakade!
Lufsa brydde sig inte om att det var fina burar. Även om hon hoppade
in frivilligt, så var det inte alls skoj att åka där, trots att hon fick
dela cupé med en så vacker prins!
Mycket har givetvis hänt sen sist jag skrev. Kickan är i höglöp, Niki i löp inte långt efter, och ev har Jackie också gått igång. Både hon och Pirelli ska ju med i den här svängen också. Men jag skulle faktiskt inte bli förvånad om Danica avbryter sin ensam-mission, och hänger med i den här löpen. Ska bli intressant att se. Annars brukar hon ju gå sina egna vägar, prinsessan Danica. Som t ex att hon nu fått för sig att byta päls, och vi snackar alltså december i norr. Övriga gänget bytte i september... Men det har verkligen varit ett underligt väder, och det var först igår man verkligen kunde säga att vi har snö, utan att överdriva ett litet vitt puder som bara precis visat sig tidigare. Skönt att slippa leråkern vi haft på gården så länge nu.
Vi har varit en hel del på Frevisören, jag, Rut, mamma och hundarna. En morgon for jag ut tidigare själv, med Pirelli som enda följeslagare. Så nära löp är det alltid lite virrigare i huvudet, men hon skötte sig jätte-bra, ända till jag snudd på klev på en hare! Då blev det fart under tassarna kan jag säga! Med våldsam hjärtklappning såg jag framför mig hur länge jag fick vänta på Danica i somras, men när jag väl tagit mig igenom all sly och kom fram till vägen, stod hon där och väntade på mig! Så duktig tjej!
Ja, tiden den fortsätter att springa iväg, utan att jag känner att jag hänger med. Jag pluggar och umgås med mina hundar, sen är det liksom time-up! Bloggen brukar ju inte vara så här eftersatt, men inte ens den har orken räckt till som det varit nu. Eller snarast har jag varit så inaktiv med kameran, och då är det inte lika skoj att uppdatera. Men idag har Penske haft en date, men en super-snygg schäfer-prinsessa från Abisko! En långhårig 2-åring vid namn Lufsa. Lufsas matte och husse, Mats och Therese har köpt sammarstuga på byn, och efter en så trevlig dag med så mycket energi spenderad, så finns nog chansen att det kan bli fler sammanstrålningar! Så mysigt för Penske, att slippa sina systrar för en stund, och leka med en tjej som inte ska bestämma riktigt allt!
Var dessutom jätte-härligt väder, så trots en massa plums i snö, var det hur härligt som helst att vara ute, och totalt var vi nog borta en två timmar ungefär.
Så snart Penske befriades från kopplet, blev det fullt bus! Här är det
Lufsa i täten, men lika ofta (om inte oftare) var det hon som jagade
Penske. Något som uppskattades mycket av lill-prinsen, som annars
främst får jaga syrrorna när de knycker hans boll!
Stor-pojken stortrivdes i ny-snön i skogen
Två godis-råttor charmar av Therese lite godis
Så otroligt vacker tjej, och lydig! Kan säga att vi har lååångt kvar innan
vi hunnit så här långt... Men vi kämpar och har ett mål!
Så kul att se, för Lufsa är ungefär som Jackie i kroppen, och är inte
stilla många sekunder. Tassarna har inte markkontakt ofta heller!
Otroligt vackert ute, och jag undrar om jag upplevt öppet hav den
11 December förrut?!
Penske var och tänkte få sig ett vinterbad, men jag lyckades avstyra!
Besvärligt foto-ljus, och Lufsa´s svarta mask gjorde det inte lättare...
Penske
Lufsa
Utiskt från stranden mellan Prinsön och Höglins stuga
Lufsa
Läckert i skogen, de första spåren var det vi själva som förorsakade!
Lufsa brydde sig inte om att det var fina burar. Även om hon hoppade
in frivilligt, så var det inte alls skoj att åka där, trots att hon fick
dela cupé med en så vacker prins!
Mycket har givetvis hänt sen sist jag skrev. Kickan är i höglöp, Niki i löp inte långt efter, och ev har Jackie också gått igång. Både hon och Pirelli ska ju med i den här svängen också. Men jag skulle faktiskt inte bli förvånad om Danica avbryter sin ensam-mission, och hänger med i den här löpen. Ska bli intressant att se. Annars brukar hon ju gå sina egna vägar, prinsessan Danica. Som t ex att hon nu fått för sig att byta päls, och vi snackar alltså december i norr. Övriga gänget bytte i september... Men det har verkligen varit ett underligt väder, och det var först igår man verkligen kunde säga att vi har snö, utan att överdriva ett litet vitt puder som bara precis visat sig tidigare. Skönt att slippa leråkern vi haft på gården så länge nu.
Vi har varit en hel del på Frevisören, jag, Rut, mamma och hundarna. En morgon for jag ut tidigare själv, med Pirelli som enda följeslagare. Så nära löp är det alltid lite virrigare i huvudet, men hon skötte sig jätte-bra, ända till jag snudd på klev på en hare! Då blev det fart under tassarna kan jag säga! Med våldsam hjärtklappning såg jag framför mig hur länge jag fick vänta på Danica i somras, men när jag väl tagit mig igenom all sly och kom fram till vägen, stod hon där och väntade på mig! Så duktig tjej!
The end of Oktober
2011-10-31
Sista dagen av Oktober... Men det råder härliga tider, solen skiner och temperaturen ligger med marginal på rätt sida om + strecket! En natt med frost, det är vad vi haft hittills, och ännu är ingen värme påslagen i huset!
Har haft härligt besök från Blackstahyttan, men hur länge de än stannar, känns det alltid för kort och det är alltid lika trist när de åker hem...
Men några mysiga pratstunder och lite bus och bråk har vi allt hunnit med under denna härliga helg!
Det blev "kärring-shopping" i Torneå i lördags. Janne åkte och fiskade
med morfar o Kenth, så då blev Robert hemma med hundarna och
jag åkte och förstörde pengar med mamma och Pia.
Jag är nog inte jordens trevligaste shopping-sällskap, för jag har lite
för mycket eld under fötterna och blir fort less... Kickan, som har EU-
pass fick följa med oss på turné, så när bara mat-shoppingen åter-
stod i Haparanda, gick hon och jag ut på promenad istället.
I söndags åkte vi till mitt och pappas "paradis", Inez & Fabians
Kukasjärvi. Tyvärr är ju Fabian borta sedan många år, och Inez som
är 90 år fyllda bor inte heller kvar. Men kusin-Ann-Sofie har inget
emot att vi tittar till stället när lusten faller på. Det uppskattas!
Det känns som om tiden stått stilla, och ibland får man nästan känslan
av att "snart får vi smaka på Inez goda mat, och höra på Fabians
bus"... Inget varar för evigt, men minnen kan ingen ta ifrån en!
Underbar utsikt från köksfönstret!
Våra hulliganer var så klart med, men fick vänta i bilen medan vi
var inne och tog en fika. Mestadels var vi dock ute, och då fick de
turas om att köra sina race! Som de gillade stället! De sprang så man
trodde inte de skulle orka gå tillbaka till bilen efteråt! Penske och
Kickan badade som galningar, och jag kan tala om att deras iver
gjorde inte att man tyckte sämre om stället!!!
"Lilla huset på prärien"...
Världens bästa pappa, på det här stället ramlar all stress av honom
och man ser hur bra han mår! Han och hans bröder spenderade
många somrar hos sin moster-Inez, och "ränderna går aldrig ur en
zebra!"
Fabians egenhändigt byggda bastu och egenhändigt grävda sjö.
Ser ni vidderna?! Förstår ni att hundarna trivdes?!
Sista dagen av Oktober... Men det råder härliga tider, solen skiner och temperaturen ligger med marginal på rätt sida om + strecket! En natt med frost, det är vad vi haft hittills, och ännu är ingen värme påslagen i huset!
Har haft härligt besök från Blackstahyttan, men hur länge de än stannar, känns det alltid för kort och det är alltid lika trist när de åker hem...
Men några mysiga pratstunder och lite bus och bråk har vi allt hunnit med under denna härliga helg!
Det blev "kärring-shopping" i Torneå i lördags. Janne åkte och fiskade
med morfar o Kenth, så då blev Robert hemma med hundarna och
jag åkte och förstörde pengar med mamma och Pia.
Jag är nog inte jordens trevligaste shopping-sällskap, för jag har lite
för mycket eld under fötterna och blir fort less... Kickan, som har EU-
pass fick följa med oss på turné, så när bara mat-shoppingen åter-
stod i Haparanda, gick hon och jag ut på promenad istället.
I söndags åkte vi till mitt och pappas "paradis", Inez & Fabians
Kukasjärvi. Tyvärr är ju Fabian borta sedan många år, och Inez som
är 90 år fyllda bor inte heller kvar. Men kusin-Ann-Sofie har inget
emot att vi tittar till stället när lusten faller på. Det uppskattas!
Det känns som om tiden stått stilla, och ibland får man nästan känslan
av att "snart får vi smaka på Inez goda mat, och höra på Fabians
bus"... Inget varar för evigt, men minnen kan ingen ta ifrån en!
Underbar utsikt från köksfönstret!
Våra hulliganer var så klart med, men fick vänta i bilen medan vi
var inne och tog en fika. Mestadels var vi dock ute, och då fick de
turas om att köra sina race! Som de gillade stället! De sprang så man
trodde inte de skulle orka gå tillbaka till bilen efteråt! Penske och
Kickan badade som galningar, och jag kan tala om att deras iver
gjorde inte att man tyckte sämre om stället!!!
"Lilla huset på prärien"...
Världens bästa pappa, på det här stället ramlar all stress av honom
och man ser hur bra han mår! Han och hans bröder spenderade
många somrar hos sin moster-Inez, och "ränderna går aldrig ur en
zebra!"
Fabians egenhändigt byggda bastu och egenhändigt grävda sjö.
Ser ni vidderna?! Förstår ni att hundarna trivdes?!
Aki-dagen...
2011-10-26
Idag är det 16 år sen Syooris kennel berikades med födseln av vår Aki och hans kullsyskon. Oj, så tiden går, snart 3,5 år sen han lämnade ett överjordiskt tomrum efter sig... Men det är tur att kroppen lever sitt eget liv, och på något sätt alltid hittar ett sätt att läka alla sår. Nu lever Aki som ett vackert minne i våra hjärtan, och istället för att tårarna börjar trängas i ögonvrån, dras mungiporna i ett leende istället, när tankarna går till honom. Blev extra påmind om detta i veckan, då en väns Schäfer-hane fick ta sina trötta ben till promenaden över regnbågsbron. Trots att åren har gått, sitter minnena av smärtan i ett farväl av sin bästa vän djupt rotade, och jag lider med min vän.
Finaste Aki
Tack och lov råder ett lugn på sjukdomsfronten i hundfamiljen för tillfället. Vågar knappt printa bokstäverna till de orden, för då kommer väl något bakslag. Men, nej, så ska vi inte ens tänka! Penske har förvisso ett sår i sidan, från en lite väl burdus uppläxning av Danica som inte ville ha sällskap i sängen. Var inte ens i närheten av ett bråk, så jag såg först inte ens att det blivit ett sår, trots att jag undersökte för säkerhetsskull. Inte förrän 2 dagar senare insåg jag att det blivit en rejäl reva i sidan, genom alla hudlager. Då det ändå var för sent att sy, utan att behöva göra ett större ingrepp under narkos, så beslutade jag mig för att försöka greja saken själv. Peppar, peppar, ta i trä, men såret har nu helat underifrån och i stort sett återstår bara översta hudlagret som ska bli ett ärr istället för en skorpa. Jag har utvecklat en egen metod att tejpa ihop såret, vilket inte ska vara möjligt på en hund. Steri-strips fäster inte, men däremot ett plåster som heter Leukoplast. Detta plåster tejpade jag längs efter sårets kanter, på var sida. Därefter drog jag ihop såret med två plåster tvärs över. Detta innebar att såret hölls ihop, men var trots allt inte mer stängt än att all vätska slapp ut därifrån. Såret har inte såsat det allra minsta, trots att pojken t o m han bada i havet x 2 innan jag upptäckte det! Vågar väl inte riktigt ropa hej, men så skönt om vi klarar detta utan både antibiotika och narkos! Duktigare än duktigast har grabben i alla fall varit, och han har klarat sig fin-fint med bara en uppblåsbar krage. Den tredje i ordningen i familljen förövrigt, punka på två redan nu...
Penskes reva, fjärde dagen, dvs två dagar med plåster
Penske med finfina kragen
Vi har haft några härliga bad-dagar på Frevisören i höst, och en av dessa dagar förgylldes av vår härliga etta i kullen, Andretti och hennes trogna följeslagare Ingo, Nina och Moa! Så roligt vi hade! Våra tjejer fick gråta en stund i bilen, medan pojkarna fick leka med Moa och Andi. Penske har verkligen ett underbart psyke, och är så respektfull mot andra hundar, i synnerhet om de är äldre än honom. Andi var lite rädd för sin bror, som vuxit ett x antal kg sedan de träffades senast. Eller vad sägs om senaste invägningens 47,3 kg?!
Senna hade uppnått ofattbara 34,3 kg, och är numera insatt på light-foder. Han är inte tjock, det vore att ta i att säga så, men han ligger i överkant och eftersom han är så förtjust i mat numera, är det mest humant att ge honom ett Light-foder så han kan äta sig mätt som vanligt. Kickan däremot, har fått större portion igen, då hon hade minskat ett kg och låg på 34 kg blankt. Tror att hon kan ha varit lite skendräktig en period, för jag upplevde att hon började hulla på sig, och drog ner lite på maten. Men nu är hon i tunnaste laget, och tar lyckligt emot större portioner med mat! Niki var numera flockens tyngsta tik, med några hg över 34, Pirelli skuggar och plötsligt är Danica näst lättast även om de ligger nära varandra. Lättast är ju så klart lill-skrot-ungen Jackie, som trots allt ökat till 27,7 kg!
Andretti - en av våra utflyttade trollungar, nr 1 i race-valpkullen!
Moa, Andretti´s "storasyster"
Andretti, Moa och Penske
Puss
Senna och Penske badar mycket, gärna och ofta, till skillnad från
Andi och Moa...
Nina, Ingemar och Robert
Andi
Danica fick ett bett, eller nåt liknande, vid ögat en av dagarna vi varit
på Frevis. Svall upp från ingenstans, och var helt borta efter några
timmar. Hon visade inget besvär av det alls.
Under helgen var jag och mamma duktiga och storstädade på övervåningen i vårt extra-hus. Har sett ut som en ren mardröm där, då det fyllts på med allehanda ting från både butiken, köksbygget förra hösten, omflyttning från nedervåningen efter Rut flyttade in, etc. Man slapp knappt upp dit kan jag meddela. Men två hela dagars slit gjorde susen, och nu är det t o m lite fria golvytor. Givetvis mycket lådor, men de står prydligt i hyllor, och alla garderober är fullastade med grejor. Det här har vi behövt göra länge, men vi fick en bra spark i rumpan, då vi får kärt besök från "Paradise City" (Örebro) på fredag!
Här syns inte all röra vi hade att ta tag i... Då kanske ni förstår hur
mycket vi burit i helgen!
Jag skulle flytta om en hög med mattor, men halvvägs i förflyttningen
la sig Danica att mysa på dem!
Danica la sig att sova i röran på sängen
Det tog sig till slut!
Skolan trummar på, och igår hade jag fjärde data-träffen. Såååå himla intressant, och fortfarande är det bara skoj att plugga. Trots det hittar man på allehanda skäl till att inte plugga... Hur är man funtad egentligen? Nåväl, hundarna och jag själv genomgår nu alla möjliga sjukdomar så klart. Åtminstone har hundarna haft mask och jag själv skabb! Eller också inte, men det sätter sprätt på fantasierna i ett dumt flickhuvud att läsa om såna här saker! Något av det bästa med utbildningen, är alla härliga "klass-kompisar". Vi har så mycket att lära av varandra, och det sker ett utbyte konstant. Ingen som anser sig för duktig för att fråga heller.
Jag läste förövrigt om en intressant, men lite läskig sak när det gällde skabb (Sarcoptes scabiei), och förutom de läskiga krypen så var det behandlingen som var lite creepy. Åtminstone när det gäller den här hundfamiljen och alla utflyttade troll. Det är nämligen så, att två av de behandlingsmetoder man kan välja (injektion eller tablett, finns fler också men de var inte farliga) är rent livsfarliga för alla typer av Collie´s, dvs även Shetland Sheepdogs, bordercollies och sist men inte minst blandisar med collie med i stamtavlan! Shit, tänker alla veterinärer på det när det gäller våra troll? Är ju så få som tänker på att det är blandis överhuvudtaget, och att då dessutom tänka på att det just är collie inblandat... Oj, oj, oj! Tänk på det mina kära vänner, att alltid se till att uppge att det är blandisar när ni är på besök hos veterinärer. De är inte mer än människor de heller, så det skadar inte att de blir påminda. Finns säkert andra saker och raser som har sina gissel också, och det lär ju inte vara meningen att alla ska måsta plugga hundsjukvård för att säkerställa sina trollungars väl och ve?!
På tal om det förresten, så blev Pirelli ordentligt sjuk för ca 2 veckor sedan, kan vara lite mer också (har det uppskrivet i min lilla bok). Det hade varit en del snaskande på märgben, som snälla älgjägare försett oss med, och en liten tendens till lite lösa magar. Hade egentligen inte tänkt ge mer ben den dagen, men så kom det nya färska saker och inte kunde jag ju missunna trollen något så gott! Så de fick gnaga en stund, och nya ben innebär ju godsaker som lite kvarlämnat kött och senor också. Vi låter dem aldrig ha benen mer än max en timme, oftast bara en halvtimme för att skona magarna, och så även denna kväll. Vid 23-tiden fick Pirelli spy, och det kom upp en massa jox från benet. Men sen fick hon spy igen, och igen och igen, och till slut började det vara blod med i kräket! Hon spydde ända fram till 01, och var jätte-ynklig, det skar som slöa knivar i modershjärtat när hon tog i och hulkade. Var på väg att kontakta veterinär, men samtidigt förstod jag ju att de inte kunde göra så mycket den tiden ändå. Blodet berodde ju ändå med största sannorlikhet på små kärl som brustit av allt hon fått ta i när hon kräkts. Men det var hemskt! Sen blev det skonkost några dagar, innan magen helt stabiliserat sig, men nu är hon helt kry vår gumma!
Dagen efter Pirelli varit så dålig, spydde Niki upp en hel menisk... Så de är inte alltid så nog med att tugga alla godsaker, vilket kanske inte är så liten bidragande orsak till vissa kräk-upplevelser...
Vi har förövrigt köpt en frysbox för att kunna spara alla ben vi föräras med. Finns inget bättre för tandhälsan, och dessutom verkar det inte finnas godare för hundarna heller.
De tre musketöserna, Niki, Pirelli och Jackie
Frevisören
Kickan
Jackie och Niki myser i soffan, vilken vi förövrigt nyss fått "ärva" av
mamma och pappa. Den blå vi tidigare haft, förlöste så mycket skum-
gummi av nån underlig anledning... Den här är inte lika skön, men
dumt att köpa ny innan hulligan-takterna lagt sig!
Pirelli-stumpan har intagit sin favorit-plats, på övervåningen till
Jackie och Niki. Härifrån har man bra koll på läget!
Frevisören. Har fått en ny super-fin telefon av mamma och pappa, en
Sony Ericsson Xperia Ray. Nästan alla bilder i den här blogg-upp-
dateringen är tagna med den. För första gången känns det värt namnet
att säga att man har en "kamera-mobil"! Är såååå nöjd! Robert är
lika nöjd med den Xperia Active de förärade honom med!
Snart dags middags-dags för både 4- och 2-beningar. Men efter en sån har rejäl uppdatering, hoppas jag att jag ska komma igång med mina mer regelbundna uppdateringar igen. Blir så lätt när man hamnat på efterkälken, att man gruvar sig för att ta tag i saken... Men ju jä...
Jackie med höstens sista ros. Kändes nästan hemskt att städa bort
blommorna när de var så här fina. Men å andra sidan är det inte skoj
att höststäda när det blivit alltför kallt heller!
Idag är det 16 år sen Syooris kennel berikades med födseln av vår Aki och hans kullsyskon. Oj, så tiden går, snart 3,5 år sen han lämnade ett överjordiskt tomrum efter sig... Men det är tur att kroppen lever sitt eget liv, och på något sätt alltid hittar ett sätt att läka alla sår. Nu lever Aki som ett vackert minne i våra hjärtan, och istället för att tårarna börjar trängas i ögonvrån, dras mungiporna i ett leende istället, när tankarna går till honom. Blev extra påmind om detta i veckan, då en väns Schäfer-hane fick ta sina trötta ben till promenaden över regnbågsbron. Trots att åren har gått, sitter minnena av smärtan i ett farväl av sin bästa vän djupt rotade, och jag lider med min vän.
Finaste Aki
Tack och lov råder ett lugn på sjukdomsfronten i hundfamiljen för tillfället. Vågar knappt printa bokstäverna till de orden, för då kommer väl något bakslag. Men, nej, så ska vi inte ens tänka! Penske har förvisso ett sår i sidan, från en lite väl burdus uppläxning av Danica som inte ville ha sällskap i sängen. Var inte ens i närheten av ett bråk, så jag såg först inte ens att det blivit ett sår, trots att jag undersökte för säkerhetsskull. Inte förrän 2 dagar senare insåg jag att det blivit en rejäl reva i sidan, genom alla hudlager. Då det ändå var för sent att sy, utan att behöva göra ett större ingrepp under narkos, så beslutade jag mig för att försöka greja saken själv. Peppar, peppar, ta i trä, men såret har nu helat underifrån och i stort sett återstår bara översta hudlagret som ska bli ett ärr istället för en skorpa. Jag har utvecklat en egen metod att tejpa ihop såret, vilket inte ska vara möjligt på en hund. Steri-strips fäster inte, men däremot ett plåster som heter Leukoplast. Detta plåster tejpade jag längs efter sårets kanter, på var sida. Därefter drog jag ihop såret med två plåster tvärs över. Detta innebar att såret hölls ihop, men var trots allt inte mer stängt än att all vätska slapp ut därifrån. Såret har inte såsat det allra minsta, trots att pojken t o m han bada i havet x 2 innan jag upptäckte det! Vågar väl inte riktigt ropa hej, men så skönt om vi klarar detta utan både antibiotika och narkos! Duktigare än duktigast har grabben i alla fall varit, och han har klarat sig fin-fint med bara en uppblåsbar krage. Den tredje i ordningen i familljen förövrigt, punka på två redan nu...
Penskes reva, fjärde dagen, dvs två dagar med plåster
Penske med finfina kragen
Vi har haft några härliga bad-dagar på Frevisören i höst, och en av dessa dagar förgylldes av vår härliga etta i kullen, Andretti och hennes trogna följeslagare Ingo, Nina och Moa! Så roligt vi hade! Våra tjejer fick gråta en stund i bilen, medan pojkarna fick leka med Moa och Andi. Penske har verkligen ett underbart psyke, och är så respektfull mot andra hundar, i synnerhet om de är äldre än honom. Andi var lite rädd för sin bror, som vuxit ett x antal kg sedan de träffades senast. Eller vad sägs om senaste invägningens 47,3 kg?!
Senna hade uppnått ofattbara 34,3 kg, och är numera insatt på light-foder. Han är inte tjock, det vore att ta i att säga så, men han ligger i överkant och eftersom han är så förtjust i mat numera, är det mest humant att ge honom ett Light-foder så han kan äta sig mätt som vanligt. Kickan däremot, har fått större portion igen, då hon hade minskat ett kg och låg på 34 kg blankt. Tror att hon kan ha varit lite skendräktig en period, för jag upplevde att hon började hulla på sig, och drog ner lite på maten. Men nu är hon i tunnaste laget, och tar lyckligt emot större portioner med mat! Niki var numera flockens tyngsta tik, med några hg över 34, Pirelli skuggar och plötsligt är Danica näst lättast även om de ligger nära varandra. Lättast är ju så klart lill-skrot-ungen Jackie, som trots allt ökat till 27,7 kg!
Andretti - en av våra utflyttade trollungar, nr 1 i race-valpkullen!
Moa, Andretti´s "storasyster"
Andretti, Moa och Penske
Puss
Senna och Penske badar mycket, gärna och ofta, till skillnad från
Andi och Moa...
Nina, Ingemar och Robert
Andi
Danica fick ett bett, eller nåt liknande, vid ögat en av dagarna vi varit
på Frevis. Svall upp från ingenstans, och var helt borta efter några
timmar. Hon visade inget besvär av det alls.
Under helgen var jag och mamma duktiga och storstädade på övervåningen i vårt extra-hus. Har sett ut som en ren mardröm där, då det fyllts på med allehanda ting från både butiken, köksbygget förra hösten, omflyttning från nedervåningen efter Rut flyttade in, etc. Man slapp knappt upp dit kan jag meddela. Men två hela dagars slit gjorde susen, och nu är det t o m lite fria golvytor. Givetvis mycket lådor, men de står prydligt i hyllor, och alla garderober är fullastade med grejor. Det här har vi behövt göra länge, men vi fick en bra spark i rumpan, då vi får kärt besök från "Paradise City" (Örebro) på fredag!
Här syns inte all röra vi hade att ta tag i... Då kanske ni förstår hur
mycket vi burit i helgen!
Jag skulle flytta om en hög med mattor, men halvvägs i förflyttningen
la sig Danica att mysa på dem!
Danica la sig att sova i röran på sängen
Det tog sig till slut!
Skolan trummar på, och igår hade jag fjärde data-träffen. Såååå himla intressant, och fortfarande är det bara skoj att plugga. Trots det hittar man på allehanda skäl till att inte plugga... Hur är man funtad egentligen? Nåväl, hundarna och jag själv genomgår nu alla möjliga sjukdomar så klart. Åtminstone har hundarna haft mask och jag själv skabb! Eller också inte, men det sätter sprätt på fantasierna i ett dumt flickhuvud att läsa om såna här saker! Något av det bästa med utbildningen, är alla härliga "klass-kompisar". Vi har så mycket att lära av varandra, och det sker ett utbyte konstant. Ingen som anser sig för duktig för att fråga heller.
Jag läste förövrigt om en intressant, men lite läskig sak när det gällde skabb (Sarcoptes scabiei), och förutom de läskiga krypen så var det behandlingen som var lite creepy. Åtminstone när det gäller den här hundfamiljen och alla utflyttade troll. Det är nämligen så, att två av de behandlingsmetoder man kan välja (injektion eller tablett, finns fler också men de var inte farliga) är rent livsfarliga för alla typer av Collie´s, dvs även Shetland Sheepdogs, bordercollies och sist men inte minst blandisar med collie med i stamtavlan! Shit, tänker alla veterinärer på det när det gäller våra troll? Är ju så få som tänker på att det är blandis överhuvudtaget, och att då dessutom tänka på att det just är collie inblandat... Oj, oj, oj! Tänk på det mina kära vänner, att alltid se till att uppge att det är blandisar när ni är på besök hos veterinärer. De är inte mer än människor de heller, så det skadar inte att de blir påminda. Finns säkert andra saker och raser som har sina gissel också, och det lär ju inte vara meningen att alla ska måsta plugga hundsjukvård för att säkerställa sina trollungars väl och ve?!
På tal om det förresten, så blev Pirelli ordentligt sjuk för ca 2 veckor sedan, kan vara lite mer också (har det uppskrivet i min lilla bok). Det hade varit en del snaskande på märgben, som snälla älgjägare försett oss med, och en liten tendens till lite lösa magar. Hade egentligen inte tänkt ge mer ben den dagen, men så kom det nya färska saker och inte kunde jag ju missunna trollen något så gott! Så de fick gnaga en stund, och nya ben innebär ju godsaker som lite kvarlämnat kött och senor också. Vi låter dem aldrig ha benen mer än max en timme, oftast bara en halvtimme för att skona magarna, och så även denna kväll. Vid 23-tiden fick Pirelli spy, och det kom upp en massa jox från benet. Men sen fick hon spy igen, och igen och igen, och till slut började det vara blod med i kräket! Hon spydde ända fram till 01, och var jätte-ynklig, det skar som slöa knivar i modershjärtat när hon tog i och hulkade. Var på väg att kontakta veterinär, men samtidigt förstod jag ju att de inte kunde göra så mycket den tiden ändå. Blodet berodde ju ändå med största sannorlikhet på små kärl som brustit av allt hon fått ta i när hon kräkts. Men det var hemskt! Sen blev det skonkost några dagar, innan magen helt stabiliserat sig, men nu är hon helt kry vår gumma!
Dagen efter Pirelli varit så dålig, spydde Niki upp en hel menisk... Så de är inte alltid så nog med att tugga alla godsaker, vilket kanske inte är så liten bidragande orsak till vissa kräk-upplevelser...
Vi har förövrigt köpt en frysbox för att kunna spara alla ben vi föräras med. Finns inget bättre för tandhälsan, och dessutom verkar det inte finnas godare för hundarna heller.
De tre musketöserna, Niki, Pirelli och Jackie
Frevisören
Kickan
Jackie och Niki myser i soffan, vilken vi förövrigt nyss fått "ärva" av
mamma och pappa. Den blå vi tidigare haft, förlöste så mycket skum-
gummi av nån underlig anledning... Den här är inte lika skön, men
dumt att köpa ny innan hulligan-takterna lagt sig!
Pirelli-stumpan har intagit sin favorit-plats, på övervåningen till
Jackie och Niki. Härifrån har man bra koll på läget!
Frevisören. Har fått en ny super-fin telefon av mamma och pappa, en
Sony Ericsson Xperia Ray. Nästan alla bilder i den här blogg-upp-
dateringen är tagna med den. För första gången känns det värt namnet
att säga att man har en "kamera-mobil"! Är såååå nöjd! Robert är
lika nöjd med den Xperia Active de förärade honom med!
Snart dags middags-dags för både 4- och 2-beningar. Men efter en sån har rejäl uppdatering, hoppas jag att jag ska komma igång med mina mer regelbundna uppdateringar igen. Blir så lätt när man hamnat på efterkälken, att man gruvar sig för att ta tag i saken... Men ju jä...
Jackie med höstens sista ros. Kändes nästan hemskt att städa bort
blommorna när de var så här fina. Men å andra sidan är det inte skoj
att höststäda när det blivit alltför kallt heller!
Hjälp - nu är jag på youtube också!
2011-10-01
Crazy thing, det är redan Oktober! Det är bara att lägga ner alla desperata försöka att på något vis hänga med i tiden som uppenbarligen springer fram.
Att jag skulle bli facebook-nörd och ha egna bloggar, det trodde jag absolut inte för några år sen. Men att jag dessutom skulle bli youtube-användare, det låg ännu längre bort. Nu är jag även där. Har upptäckt det smidiga med att lägga dit filmklipp man vill dela med sig av. Det började med att jag skulle hjälpa vår vän Larsa att få upp lite filmklipp av en traktor på hemsidan, men hur jag än försökte ville det sig inte. Men så helt plötsligt slog min hjärna en frivolt, och vipps kom jag att tänka på youtube och att jag sedan kunde länka dit. Sagt och gjort, nu har jag ett youtube-konto, och då kan jag väl lika gärna använda det till något nyttigt = dela med mig av lite mysiga hundklipp. Vilket jag tänker göra nu, några busiga race på Frevisören :
http://www.youtube.com/watch?v=IiQ9Pdp7lvw
http://www.youtube.com/watch?v=DX8ianHV1HY
http://www.youtube.com/watch?v=sGnJHChlJ6g
http://www.youtube.com/watch?v=uc2_NwmytOg
Crazy thing, det är redan Oktober! Det är bara att lägga ner alla desperata försöka att på något vis hänga med i tiden som uppenbarligen springer fram.
Att jag skulle bli facebook-nörd och ha egna bloggar, det trodde jag absolut inte för några år sen. Men att jag dessutom skulle bli youtube-användare, det låg ännu längre bort. Nu är jag även där. Har upptäckt det smidiga med att lägga dit filmklipp man vill dela med sig av. Det började med att jag skulle hjälpa vår vän Larsa att få upp lite filmklipp av en traktor på hemsidan, men hur jag än försökte ville det sig inte. Men så helt plötsligt slog min hjärna en frivolt, och vipps kom jag att tänka på youtube och att jag sedan kunde länka dit. Sagt och gjort, nu har jag ett youtube-konto, och då kan jag väl lika gärna använda det till något nyttigt = dela med mig av lite mysiga hundklipp. Vilket jag tänker göra nu, några busiga race på Frevisören :
http://www.youtube.com/watch?v=IiQ9Pdp7lvw
http://www.youtube.com/watch?v=DX8ianHV1HY
http://www.youtube.com/watch?v=sGnJHChlJ6g
http://www.youtube.com/watch?v=uc2_NwmytOg
Älg-ben är mumma!
2011-09-29
Oj, nu blev det ett långt uppehåll på skrivandet igen! Men jag har mina orsaker till det, som vanligt! (ler) Men den här gången har det varit ett rätt tungt plugg-avsnitt på hundkursen, med bl a cellen som inte är en lite komplicerad historia. Men nån gång ska det sitta, det har jag get mig f-n på! Jag har även kommit till insikt, om att jag inte ska gå den kurs i Akupunktur för hundar, som jag ett tag övervägde att gå till våren via Luleå Tekniska Universitet, delvis på distans. Jag har nämligen kommit till den slutsatsen, att jag har alldeles nog med denna kurs, eftersom min ambition inte är att få ett betyg utan att verkligen lära mig det här! Risken blir att om jag tar till ännu en plugghistoria nu, kanske jag tappar glädjen i pluggandet som jag återfunnit efter så många år. Man pratar om att ha Akupunktur-kursen våren 2014, så jag får ta nya tag då istället! Den verkar väldigt seriös, och den vänder sig till sjukgymnaster som har grundkurs i akupunktur för människor = jag! (ler)
I höst har vi haft turen att få tillgång till mycket älg-ben, så vi har rent slagit till och investerat i en frysbox för att kunna ta emot allt vi får! Jisses som ungarna älskar att gnaga ben! Jag har precis haft en liten anatomi-kurs med mig själv, när jag delat på lite ben. Har plockat bort det lilla sesam-benet patella (knäskålen), som inte är nån höjdare att låta hundarna gnaga. Framförallt för att det är så litet, så risken är att de får det i halsen. Men patellarsenen var ingen lek att få bort, i synnerhet inte med en ovass brödkniv! (ler) Rätt utrustning för fel tillfälle... Mamma säger jämt att jag har fel kniv när jag ska skära något, kanske har hon en poäng... (ler) Men jag fick inte bara lös patella, jag lyckades även splitta upp femur och tibia från varandra (fibula var snällt nog redan borttaget, för det är alldeles för tunnt!), men korsbanden var ingen lek! Man förundras varje gång man får se det live, vilken avancerad och fantasisk apparat våra knän är!
Nu ligger trollungarna och gnager ben så det knakar och och smaskar i hela huset. Tar bort dem om en stund, så magen får vila...
Så här mysigt är det att vila en stund på soffan i familjen H-N! Här är
det husse som slocknat med Niki (vä) och Danica.
Hela gänget på samma ben, fast i det här fallet är det en "klöv" som
vi ska använda till spår = hjärngympa på hög nivå!
Jackie, Niki och Kickan
Niki var den som blev mest exalterad av klöven på den här sidan av
huset...
... men här ser hon att nån är sugen på att knycka det av henne...
... och "morsan" vågar man ju inte neka!
Den som däremot blev allra mest betagen av dessa överjordiskt goda
saker, var Danica! Hon åt med god aptit t o m av pälsen!
Senna bar mest omkring på sin klöv, och egentligen var det bara
Danica som på allvar gnagde på sin
Prinsessan Danica njuter av sin klöv, som det egentligen aldrig var
meningen att hon skulle gnaga på...
Oj, nu blev det ett långt uppehåll på skrivandet igen! Men jag har mina orsaker till det, som vanligt! (ler) Men den här gången har det varit ett rätt tungt plugg-avsnitt på hundkursen, med bl a cellen som inte är en lite komplicerad historia. Men nån gång ska det sitta, det har jag get mig f-n på! Jag har även kommit till insikt, om att jag inte ska gå den kurs i Akupunktur för hundar, som jag ett tag övervägde att gå till våren via Luleå Tekniska Universitet, delvis på distans. Jag har nämligen kommit till den slutsatsen, att jag har alldeles nog med denna kurs, eftersom min ambition inte är att få ett betyg utan att verkligen lära mig det här! Risken blir att om jag tar till ännu en plugghistoria nu, kanske jag tappar glädjen i pluggandet som jag återfunnit efter så många år. Man pratar om att ha Akupunktur-kursen våren 2014, så jag får ta nya tag då istället! Den verkar väldigt seriös, och den vänder sig till sjukgymnaster som har grundkurs i akupunktur för människor = jag! (ler)
I höst har vi haft turen att få tillgång till mycket älg-ben, så vi har rent slagit till och investerat i en frysbox för att kunna ta emot allt vi får! Jisses som ungarna älskar att gnaga ben! Jag har precis haft en liten anatomi-kurs med mig själv, när jag delat på lite ben. Har plockat bort det lilla sesam-benet patella (knäskålen), som inte är nån höjdare att låta hundarna gnaga. Framförallt för att det är så litet, så risken är att de får det i halsen. Men patellarsenen var ingen lek att få bort, i synnerhet inte med en ovass brödkniv! (ler) Rätt utrustning för fel tillfälle... Mamma säger jämt att jag har fel kniv när jag ska skära något, kanske har hon en poäng... (ler) Men jag fick inte bara lös patella, jag lyckades även splitta upp femur och tibia från varandra (fibula var snällt nog redan borttaget, för det är alldeles för tunnt!), men korsbanden var ingen lek! Man förundras varje gång man får se det live, vilken avancerad och fantasisk apparat våra knän är!
Nu ligger trollungarna och gnager ben så det knakar och och smaskar i hela huset. Tar bort dem om en stund, så magen får vila...
Så här mysigt är det att vila en stund på soffan i familjen H-N! Här är
det husse som slocknat med Niki (vä) och Danica.
Hela gänget på samma ben, fast i det här fallet är det en "klöv" som
vi ska använda till spår = hjärngympa på hög nivå!
Jackie, Niki och Kickan
Niki var den som blev mest exalterad av klöven på den här sidan av
huset...
... men här ser hon att nån är sugen på att knycka det av henne...
... och "morsan" vågar man ju inte neka!
Den som däremot blev allra mest betagen av dessa överjordiskt goda
saker, var Danica! Hon åt med god aptit t o m av pälsen!
Senna bar mest omkring på sin klöv, och egentligen var det bara
Danica som på allvar gnagde på sin
Prinsessan Danica njuter av sin klöv, som det egentligen aldrig var
meningen att hon skulle gnaga på...
Fåren trygga - björken fälld!
2011-09-16
Robert har oroat sig ett tag för våran fd fina hängbjörk i fårhagen. Tyvärr är vi ju inga skogsmaskiner nån av oss, trots att jag har en pappa som varit skogsråtta halva sitt liv. Men vår vän Larsa är en riktig skogsråtta, och idag dök han upp, med dubbla motorsågar! I ren motorsågsmassaker-anda blev det platt fall för björken, och den var mycket riktigt så rutten att den knappt går att elda med!
Med ett spännband säkrades fallriktningen upp
När den inte ville fall, gick skogs-mulle, alias Lars-Erik, och gungade
lite på repet
Men den var tjurig och gav sig inte så lätt, så det var bara att såga
mer
Fläckvis var den fortfarande fin, vår hängbjörk, men den döda toppen
skvallrade om hur den mådde egentligen
Nu blev det Robert som fick skräck-uppdraget att gunga på linan
En uppgift han inte såg alltför självsäker ut med...
Lite fart under fötterna blev det också, för ner kom trädet!
Ivrig publik!
Värsta jobbet kvar...
En får-kliar-stubbe lämnades kvar, så inte Tolla, Bella och Ascona
skulle bli alltför ledsna
Lite prat-paus
Rädda tjejer håller sig undan
Styckning av liket
Det märks att Ascona är tuffingen i hagen, som de andra söker
trygghet bakom!
Pirelli höll på att skälla ihjäl sig när fåren parkerade utanför rastgården
Robert har oroat sig ett tag för våran fd fina hängbjörk i fårhagen. Tyvärr är vi ju inga skogsmaskiner nån av oss, trots att jag har en pappa som varit skogsråtta halva sitt liv. Men vår vän Larsa är en riktig skogsråtta, och idag dök han upp, med dubbla motorsågar! I ren motorsågsmassaker-anda blev det platt fall för björken, och den var mycket riktigt så rutten att den knappt går att elda med!
Med ett spännband säkrades fallriktningen upp
När den inte ville fall, gick skogs-mulle, alias Lars-Erik, och gungade
lite på repet
Men den var tjurig och gav sig inte så lätt, så det var bara att såga
mer
Fläckvis var den fortfarande fin, vår hängbjörk, men den döda toppen
skvallrade om hur den mådde egentligen
Nu blev det Robert som fick skräck-uppdraget att gunga på linan
En uppgift han inte såg alltför självsäker ut med...
Lite fart under fötterna blev det också, för ner kom trädet!
Ivrig publik!
Värsta jobbet kvar...
En får-kliar-stubbe lämnades kvar, så inte Tolla, Bella och Ascona
skulle bli alltför ledsna
Lite prat-paus
Rädda tjejer håller sig undan
Styckning av liket
Det märks att Ascona är tuffingen i hagen, som de andra söker
trygghet bakom!
Pirelli höll på att skälla ihjäl sig när fåren parkerade utanför rastgården
Miljöträning i Haparanda
2011-09-11
Idag är det den där uschliga dagen då så mycket hemskt hände på andra sidan Atlanten... Så många galningar det finns! Lite ironiskt att detta otäcka skulle hända med Stefan Liv samma vecka... Så onödigt och så hemskt! Mina tankar går till hans familj...
I fredags var jag och mamma till Haparanda. Så fint nu när hundburarna är klara, eller de var nästan klara i fredags, men blev helt klara igår. Men i vilket fall kunde jag utan problem ha med mig tre tjejer på miljöträning! Först var jag och mamma på Hund & Jakt och shoppade loss! Vilket paradis med de fina priser de har på det mesta! Sen skeppade jag av mamma på ICA Maxi för handling till oss två-benta, så drog jag och girlsen till Djurmagazinet. Pirelli fick följa med in för första gången, och hon var sååååå fantastiskt duktig! Så följsam och uppmärksam på mig, trots att hon förmodligen gärna skulle tagit praktikplats som test-pilot! Risken var också överhängande att vi skulle åka dit för snatteri... (ler)
Sedan blev det promenader med alla tre utanför ICA Maxi medan vi väntade på att mamma skulle bli klar. De var jätte-duktiga allihop, men Kickan är verkligen inte lätt att få att gå fint i koppel! Vad gör man? Hon vet vad som gäller, hon vet också hur, men hon förtränger det lika fort. Suck! Stackarn har inte haft en bra start på sitt liv, men jag tror hon är rätt nöjd med tillvaron nu!
Innan jag åkte till Happis gjorde Jackie en liten skråma på Pirellis ögonlock. Så ironiskt då jag suttit halva fredagen och läst om ögonsjukdomar, och i synnerhet lärt mig hur viktigt det är med hela ögonlock! Men det satt rätt högt upp på ögonlocket, dvs inte i närheten av att sarga kanten, och dessutom gick det inte igenom. Pust! Pulsen han slå några slag extra innan jag rengjort och konstaterat fakta!
Idag har jag äntligen fått planterat de buskar som jag planerat för hela sommaren. En himla grävande på "stenåkern" här utanför oss, samt att skotta upp buskarna hos mamma och pappa. Moster-Rut assisterade mig, och vi knäckte nog ändå inte fler än 3 spadar innan vi gav upp och tog till det fantastiska hjälpmedlet som går under namnet "järnspett"! (ler) Ungarna gillade planeringsdagen på gården, då de fått avlösa varanda och vara ute stora delar av dagen. Sista passet, då jag städade lite i sommarens blomlådor mm, hade jag först Jackie, Penske, Senna och Danica med mig. Men Danica var på sitt skälligaste humör, så hon blev "invisad" till husse, och då fick både Pirelli och Niki komma ut istället. Så fem små troll var mina hjälpredare, och det gick oväntat bra. Senna var dock lite hårt attackerad, så han gick till slut in i farstun och vilade upp sig! Kickan fick lyx-avslutning på kvällen, då hon fick följa med mamma och moster-Rut till skogs. De skulle plocka ljung, men hittade inga. Men Kickan hon fick leka med Kongen i bla ett sandtag. Till slut var hon så trött att hon tog Kongen och sprang tillbaka till bilen och la sig. Så det var idel ädel trötta ungar på kvällen. Som det ska vara! Danica som blev invisad hade det inte så dumt hon heller. Hon och husse passade på med lite singel-träning och roliga tanke-pussel (Nina Ottosson), så hon var nöjd hon med!
Vår vackra lilla Pirelli leker med en av de leksaker som "mommo"
köpte; en pipis med svans, kan det bli mycket bättre?! (ler)
Jackie försöker knycka pipleksaken
Pirelli och lilla bäbisen
Niki inspekterar de nya "godisarna" jag hittade i Haparanda. En rätt
skojig sak; en kub av djurhud / ben med ett hål i som man kunde
få ut godis genom. Godisarna som var i var inte så uppskattade, men
när jag bytte till Frolic blev det fart!
Godiskuberna, som de såg ut innan hulliganerna gav sig på dem!
Numera är de uppätna, rubb och stubb!
Pirelli gillade kuben skarpt, redan innan jag bytte godis i dem.
Danica inspekterar skeptiskt en av de godisar hon fått ur kuben
Pirelli
Hur söt får man vara egentligen? Pirelli-bruden
Jackie och Penske; liten och stor
Men liten tycker inte hon är liten, så hon knyckte Penskes kub också
Så han fick vara utan en stund, till matte hjälpte honom att få tillbaka
sin kub
Niki-lilltroll
Husse, med det nästan färdiga golvet i vår nya halla. Den är helt klar
nu, förutom lite isolering i taket och ett fönster som ska in i ena
dörren. Jag är sååååå nöjd!
Danica i poserar i Haparanda, utanför Ö&B.
Pirelli hade nog kunnat tänka sig att ta plats som praktikant på
Djurmagazinet i Haparanda, om inte annat som prov-smakerska!
Svårt att sitta tillräckligt stilla för en mobiltelefonkamera, men visst
är hon söt här hon sitter framför ett helt ställ fullt av godsaker?!
Idag är det den där uschliga dagen då så mycket hemskt hände på andra sidan Atlanten... Så många galningar det finns! Lite ironiskt att detta otäcka skulle hända med Stefan Liv samma vecka... Så onödigt och så hemskt! Mina tankar går till hans familj...
I fredags var jag och mamma till Haparanda. Så fint nu när hundburarna är klara, eller de var nästan klara i fredags, men blev helt klara igår. Men i vilket fall kunde jag utan problem ha med mig tre tjejer på miljöträning! Först var jag och mamma på Hund & Jakt och shoppade loss! Vilket paradis med de fina priser de har på det mesta! Sen skeppade jag av mamma på ICA Maxi för handling till oss två-benta, så drog jag och girlsen till Djurmagazinet. Pirelli fick följa med in för första gången, och hon var sååååå fantastiskt duktig! Så följsam och uppmärksam på mig, trots att hon förmodligen gärna skulle tagit praktikplats som test-pilot! Risken var också överhängande att vi skulle åka dit för snatteri... (ler)
Sedan blev det promenader med alla tre utanför ICA Maxi medan vi väntade på att mamma skulle bli klar. De var jätte-duktiga allihop, men Kickan är verkligen inte lätt att få att gå fint i koppel! Vad gör man? Hon vet vad som gäller, hon vet också hur, men hon förtränger det lika fort. Suck! Stackarn har inte haft en bra start på sitt liv, men jag tror hon är rätt nöjd med tillvaron nu!
Innan jag åkte till Happis gjorde Jackie en liten skråma på Pirellis ögonlock. Så ironiskt då jag suttit halva fredagen och läst om ögonsjukdomar, och i synnerhet lärt mig hur viktigt det är med hela ögonlock! Men det satt rätt högt upp på ögonlocket, dvs inte i närheten av att sarga kanten, och dessutom gick det inte igenom. Pust! Pulsen han slå några slag extra innan jag rengjort och konstaterat fakta!
Idag har jag äntligen fått planterat de buskar som jag planerat för hela sommaren. En himla grävande på "stenåkern" här utanför oss, samt att skotta upp buskarna hos mamma och pappa. Moster-Rut assisterade mig, och vi knäckte nog ändå inte fler än 3 spadar innan vi gav upp och tog till det fantastiska hjälpmedlet som går under namnet "järnspett"! (ler) Ungarna gillade planeringsdagen på gården, då de fått avlösa varanda och vara ute stora delar av dagen. Sista passet, då jag städade lite i sommarens blomlådor mm, hade jag först Jackie, Penske, Senna och Danica med mig. Men Danica var på sitt skälligaste humör, så hon blev "invisad" till husse, och då fick både Pirelli och Niki komma ut istället. Så fem små troll var mina hjälpredare, och det gick oväntat bra. Senna var dock lite hårt attackerad, så han gick till slut in i farstun och vilade upp sig! Kickan fick lyx-avslutning på kvällen, då hon fick följa med mamma och moster-Rut till skogs. De skulle plocka ljung, men hittade inga. Men Kickan hon fick leka med Kongen i bla ett sandtag. Till slut var hon så trött att hon tog Kongen och sprang tillbaka till bilen och la sig. Så det var idel ädel trötta ungar på kvällen. Som det ska vara! Danica som blev invisad hade det inte så dumt hon heller. Hon och husse passade på med lite singel-träning och roliga tanke-pussel (Nina Ottosson), så hon var nöjd hon med!
Vår vackra lilla Pirelli leker med en av de leksaker som "mommo"
köpte; en pipis med svans, kan det bli mycket bättre?! (ler)
Jackie försöker knycka pipleksaken
Pirelli och lilla bäbisen
Niki inspekterar de nya "godisarna" jag hittade i Haparanda. En rätt
skojig sak; en kub av djurhud / ben med ett hål i som man kunde
få ut godis genom. Godisarna som var i var inte så uppskattade, men
när jag bytte till Frolic blev det fart!
Godiskuberna, som de såg ut innan hulliganerna gav sig på dem!
Numera är de uppätna, rubb och stubb!
Pirelli gillade kuben skarpt, redan innan jag bytte godis i dem.
Danica inspekterar skeptiskt en av de godisar hon fått ur kuben
Pirelli
Hur söt får man vara egentligen? Pirelli-bruden
Jackie och Penske; liten och stor
Men liten tycker inte hon är liten, så hon knyckte Penskes kub också
Så han fick vara utan en stund, till matte hjälpte honom att få tillbaka
sin kub
Niki-lilltroll
Husse, med det nästan färdiga golvet i vår nya halla. Den är helt klar
nu, förutom lite isolering i taket och ett fönster som ska in i ena
dörren. Jag är sååååå nöjd!
Danica i poserar i Haparanda, utanför Ö&B.
Pirelli hade nog kunnat tänka sig att ta plats som praktikant på
Djurmagazinet i Haparanda, om inte annat som prov-smakerska!
Svårt att sitta tillräckligt stilla för en mobiltelefonkamera, men visst
är hon söt här hon sitter framför ett helt ställ fullt av godsaker?!
Mask-fobi!!!
2011-09-06
Ja jisses, har man inte lärt sig annat på hundsjukvårdskursen, så har man i alla fall lyckats få en riktig mask-fobi! Vidriga små varelser som kan inta våra trollungars kroppar OCH i vissa fall t o m våra egna! Jag, som innan valparna föddes i början av fjolåret, var mega-kräsen, står nu och analyserar bajs på löpande band! Nitisk med att plocka upp är jag också, men det har jag varit hela tiden, åtminstone i rastgården och hemma på gården. För vissa vidriga kryp, måste ju alltså bajsas ut först, och komma tillbaka in i systemet igen innan de kan utvecklas till maskar! Oj, oj, oj, jag ringde t o m SVA igår och pratade med en kunnig veterinär. Man rekommenderar ju nämligen inte att man avmaskar om man inte har väldigt starka skäl för det, då man börjat se en ökad tendens till resistens hos maskar. Men sen är det ju inte bara det att tro eller veta om de har mask, man ska ju även ha en teori om vilken sorts mask de har för att välja rätt sorts avmaskningsmedel. Är ju lätt att tänka att man tar ett som tar brett spektra, men då ökar man ju risken för resistens ännu mer, för man ska ju bara försöka avmaska mot just den parasit de har, OM de har någon. Veterinären på SVA rekommenderade att man skickar in ett avföringsprov till dem för analys, innan man sätter in någon form av behandling. Det kostade 286:- + moms / prov... Men man kunde få 3 olika prover samanalyserade, vilket innebär att jag BARA skulle behöva betala för 3 prov. Samtidigt så tyckte hon inte att jag behövde få Kickan och Senna analyserade, för tydligen är det ytterst ovanligt att annat än valpar och unghundar har maskinfektioner. Så rekommendationerna säger inte ens längre generellt att man ska avmaska hela flocken för att man sett mask hos en hund! Händer mycket inom veterinärmedicinen nu!
Jag har egentligen inget annat som stödjer mina misstankar, än en tunn Jackie, och en ny-förvärvad hypokondri hos mig själv efter allt man läser om på hundkursen! (ler)
Samtidigt är det ju väldigt bra, att man blir om sig och kring sig och tar reda på saker och ting. För egentligen är det väl så man borde göra, vid minsta misstanke, att man skickar in ett prov. Men jag undrar om min delvis omvända kräsen-mage klarar att gå så långt... Tur vi har en husse att tillgå i så fall! (ler)
Igår var jag till tandläkarn, och fick en tidig julklapp i form av "inga hål"! Så i ren glädje svävade jag in på Djurmagazinet med Penske och Danica, som fick pussas litet och snatta lite godis. Bra miljö-träning!
Överväger en pluggfri dag idag, och istället ge mig lite tid att pyssla med lite smycken... Får se hur det blir, vill inte riskera att tappa den plugg-energi jag lyckats uppbåda!
Husse fick göra en blixt-utryckning till Luleå i fredags, och en överlycklig
Kickan tog plats med honom i bilen!
Ja jisses, har man inte lärt sig annat på hundsjukvårdskursen, så har man i alla fall lyckats få en riktig mask-fobi! Vidriga små varelser som kan inta våra trollungars kroppar OCH i vissa fall t o m våra egna! Jag, som innan valparna föddes i början av fjolåret, var mega-kräsen, står nu och analyserar bajs på löpande band! Nitisk med att plocka upp är jag också, men det har jag varit hela tiden, åtminstone i rastgården och hemma på gården. För vissa vidriga kryp, måste ju alltså bajsas ut först, och komma tillbaka in i systemet igen innan de kan utvecklas till maskar! Oj, oj, oj, jag ringde t o m SVA igår och pratade med en kunnig veterinär. Man rekommenderar ju nämligen inte att man avmaskar om man inte har väldigt starka skäl för det, då man börjat se en ökad tendens till resistens hos maskar. Men sen är det ju inte bara det att tro eller veta om de har mask, man ska ju även ha en teori om vilken sorts mask de har för att välja rätt sorts avmaskningsmedel. Är ju lätt att tänka att man tar ett som tar brett spektra, men då ökar man ju risken för resistens ännu mer, för man ska ju bara försöka avmaska mot just den parasit de har, OM de har någon. Veterinären på SVA rekommenderade att man skickar in ett avföringsprov till dem för analys, innan man sätter in någon form av behandling. Det kostade 286:- + moms / prov... Men man kunde få 3 olika prover samanalyserade, vilket innebär att jag BARA skulle behöva betala för 3 prov. Samtidigt så tyckte hon inte att jag behövde få Kickan och Senna analyserade, för tydligen är det ytterst ovanligt att annat än valpar och unghundar har maskinfektioner. Så rekommendationerna säger inte ens längre generellt att man ska avmaska hela flocken för att man sett mask hos en hund! Händer mycket inom veterinärmedicinen nu!
Jag har egentligen inget annat som stödjer mina misstankar, än en tunn Jackie, och en ny-förvärvad hypokondri hos mig själv efter allt man läser om på hundkursen! (ler)
Samtidigt är det ju väldigt bra, att man blir om sig och kring sig och tar reda på saker och ting. För egentligen är det väl så man borde göra, vid minsta misstanke, att man skickar in ett prov. Men jag undrar om min delvis omvända kräsen-mage klarar att gå så långt... Tur vi har en husse att tillgå i så fall! (ler)
Igår var jag till tandläkarn, och fick en tidig julklapp i form av "inga hål"! Så i ren glädje svävade jag in på Djurmagazinet med Penske och Danica, som fick pussas litet och snatta lite godis. Bra miljö-träning!
Överväger en pluggfri dag idag, och istället ge mig lite tid att pyssla med lite smycken... Får se hur det blir, vill inte riskera att tappa den plugg-energi jag lyckats uppbåda!
Husse fick göra en blixt-utryckning till Luleå i fredags, och en överlycklig
Kickan tog plats med honom i bilen!
Senna 3 år idag!!!
2011-09-01
Idag fyller världens finaste Senna 3 år!
Senna 3 år idag!
Helt sjukt vad tiden går! Det var ju alldeles nyss vi hämtade vår troll-pojke i Bygdeå! Men det rinner mycket vatten under broarna, nu är ju hans trollungar 19 månader i morgon!
Dagen till ära har vi haft vår regelbundna renovering idag. Vi brukar köra minst varannan vecka, ibland oftare.
Tandskrapa, vaddtuss med OTO-clean och kloklippare! Borsten är
också använd, men den glömde jag ta med på bilden.
Tandstensskrapning är något många glömmer bort. Gnager hundarna mycket ben, brukar det inte vara något större problem, men i synnerhet de stora vampyrtänderna fram kan av och till få lite gul beläggning = tandsten. Om inte annat är det bra att vänja de små liven att man även är i munnen och bökar! De flesta försäkringar omfattar inte tandvård vars behov uppstår till följd av bristande munhygien! Något som är värt att tänka på! Det är väldigt lätt att skrapa tänderna, under förutsättning att hunden är med på noterna. Våra är jätte-duktiga! Pirelli tjorvar väl lite, men hon blir duktigare och duktigare. Tycker väl inte riktigt om situationen att bli fasthållen om nosen, vilket är helt förståeligt men inte accepterat av Hitler-matte! (ler) Penske däremot, han sitter rent och håller upp läppen själv så det går jätte-lätt att skrapa. Jag brukar skrapa lite, trots att det nästan aldrig finns något att skrapa bort.
När det gäller öronen, har jag ju god hjälp av mina trollungar, för de rengör ju varandra. Men vad jag har märkt, är att det ofta ändå är en liten "beläggning" på själva öronlappen. Man får gnida lite med en vaddtuss, går säkert bra med vatten, men jag använder några droppar OTO-clean. Kickan fick klåda i öronen ifjol, så hon fick rekommenderat att jag skulle rengöra med just OTO-clean och så fick hon några droppar också. Nu i sommar började hon visa tecken igen, men då började jag direkt med rengöringen, och symtomen försvann direkt. Därefter har jag tagit det som rutin, även det. Tydligen är det inte så ovanligt att Schäfrar får klåda i öronen, trots att våra vänner med stå-öron har det betydligt lättare än de med hängöron.
Skolan flyter på, har bara haft en data-träff ännu, och det var mest teknik-genomgång. Men jag måste säga att jag är imponerad av mig själv hittills, vilken disciplin jag har för att plugga! Dessutom tycker jag att det är skoj! Hoppas det håller i sig bara!!! Igår hade jag dock plugg-fri dag, pysslade med lite annat, som bl a smycken. Men idag hoppas jag att jag ska vara duktig igen, men jag kände att det var dags att uppdatera bloggen också!
Avtorkning av blöt Danica
Puss
Kickan svalkar sig
Danica-mys-unge
Pirelli
Jackie, Pirelli, Niki & Senna
Klart man alltid ryms närmast matte!
Ett armband till mamma
Danica i husses famn, Kickan tittar lite undrande...
Pirelli med sin bäbis! Hon blev lite skendräktig efter sitt andra löp, men
visade det inte med annat än att gå och bära lite då och då på denna
"hundvalp i strumpa" (gummi-leksak med pip) som de fått "ärva" av
finaste Aki (som aldrig lekte med den...). Hon brukade ligga på soffan
och bita i den så den pep, och sen började hon gnälla själv. Så söt!
Niki & Pirelli
Rastgården är bra till annat än hundrastning! Passade på att tvätta
mina ljusa mattor, då jag inte riktigt ville ha dem på plats under
Danicas löp.
Danica och Niki
Penske-puss
Jackie
Niki
Niki luktar på mattes blommor, kanske smaka lite också?! Hulliganer!
Min egenhändigt sådda krasse, har blommat som bara attan!
Million Bells, en av min favvo-blommor sommartid. Så tacksamma!
Min fina Wäppling som jag fått av gammel-farmor för många år sen.
Paus, rast & vila på altan (Danica & Jackie)
Jackie, som vanligt i en solstol
Pirelli & Niki
Finaste Niki
Jackie på nya hyllan! Husse har fått snickra en hylla till hörnet bakom
hörnsoffan, för att vi ska rymmas allihop i soffan! Eller, snarast för
att jag och Robert ska rymmas i soffan! (ler) Blombrädan är ju alltid
upptagen, men det här hörnet är det sällan Jackie släpper ifrån sig!
Husse målar fönster!
Idag fyller världens finaste Senna 3 år!
Senna 3 år idag!
Helt sjukt vad tiden går! Det var ju alldeles nyss vi hämtade vår troll-pojke i Bygdeå! Men det rinner mycket vatten under broarna, nu är ju hans trollungar 19 månader i morgon!
Dagen till ära har vi haft vår regelbundna renovering idag. Vi brukar köra minst varannan vecka, ibland oftare.
Tandskrapa, vaddtuss med OTO-clean och kloklippare! Borsten är
också använd, men den glömde jag ta med på bilden.
Tandstensskrapning är något många glömmer bort. Gnager hundarna mycket ben, brukar det inte vara något större problem, men i synnerhet de stora vampyrtänderna fram kan av och till få lite gul beläggning = tandsten. Om inte annat är det bra att vänja de små liven att man även är i munnen och bökar! De flesta försäkringar omfattar inte tandvård vars behov uppstår till följd av bristande munhygien! Något som är värt att tänka på! Det är väldigt lätt att skrapa tänderna, under förutsättning att hunden är med på noterna. Våra är jätte-duktiga! Pirelli tjorvar väl lite, men hon blir duktigare och duktigare. Tycker väl inte riktigt om situationen att bli fasthållen om nosen, vilket är helt förståeligt men inte accepterat av Hitler-matte! (ler) Penske däremot, han sitter rent och håller upp läppen själv så det går jätte-lätt att skrapa. Jag brukar skrapa lite, trots att det nästan aldrig finns något att skrapa bort.
När det gäller öronen, har jag ju god hjälp av mina trollungar, för de rengör ju varandra. Men vad jag har märkt, är att det ofta ändå är en liten "beläggning" på själva öronlappen. Man får gnida lite med en vaddtuss, går säkert bra med vatten, men jag använder några droppar OTO-clean. Kickan fick klåda i öronen ifjol, så hon fick rekommenderat att jag skulle rengöra med just OTO-clean och så fick hon några droppar också. Nu i sommar började hon visa tecken igen, men då började jag direkt med rengöringen, och symtomen försvann direkt. Därefter har jag tagit det som rutin, även det. Tydligen är det inte så ovanligt att Schäfrar får klåda i öronen, trots att våra vänner med stå-öron har det betydligt lättare än de med hängöron.
Skolan flyter på, har bara haft en data-träff ännu, och det var mest teknik-genomgång. Men jag måste säga att jag är imponerad av mig själv hittills, vilken disciplin jag har för att plugga! Dessutom tycker jag att det är skoj! Hoppas det håller i sig bara!!! Igår hade jag dock plugg-fri dag, pysslade med lite annat, som bl a smycken. Men idag hoppas jag att jag ska vara duktig igen, men jag kände att det var dags att uppdatera bloggen också!
Avtorkning av blöt Danica
Puss
Kickan svalkar sig
Danica-mys-unge
Pirelli
Jackie, Pirelli, Niki & Senna
Klart man alltid ryms närmast matte!
Ett armband till mamma
Danica i husses famn, Kickan tittar lite undrande...
Pirelli med sin bäbis! Hon blev lite skendräktig efter sitt andra löp, men
visade det inte med annat än att gå och bära lite då och då på denna
"hundvalp i strumpa" (gummi-leksak med pip) som de fått "ärva" av
finaste Aki (som aldrig lekte med den...). Hon brukade ligga på soffan
och bita i den så den pep, och sen började hon gnälla själv. Så söt!
Niki & Pirelli
Rastgården är bra till annat än hundrastning! Passade på att tvätta
mina ljusa mattor, då jag inte riktigt ville ha dem på plats under
Danicas löp.
Danica och Niki
Penske-puss
Jackie
Niki
Niki luktar på mattes blommor, kanske smaka lite också?! Hulliganer!
Min egenhändigt sådda krasse, har blommat som bara attan!
Million Bells, en av min favvo-blommor sommartid. Så tacksamma!
Min fina Wäppling som jag fått av gammel-farmor för många år sen.
Paus, rast & vila på altan (Danica & Jackie)
Jackie, som vanligt i en solstol
Pirelli & Niki
Finaste Niki
Jackie på nya hyllan! Husse har fått snickra en hylla till hörnet bakom
hörnsoffan, för att vi ska rymmas allihop i soffan! Eller, snarast för
att jag och Robert ska rymmas i soffan! (ler) Blombrädan är ju alltid
upptagen, men det här hörnet är det sällan Jackie släpper ifrån sig!
Husse målar fönster!
Älskade viltstängsel!
2011-08-24
Igår fick jag verkligen vatten på min kvarn, angående att viltstängslet runt vår gård är bland det bästa min kära make "gett mig" under våra dryga 15 år tillsammans! Jag var själv in till Kalix en sväng, till optikern för att fixa nytt recept på synen, då jag vunnit ett par glasögon via Lensway! Danica fick följa med, så Robert i lugn och ro kunde aktivera de andra så de skulle vara trötta när matte skulle skola klockan 17. Han hade lekt klart med hela gänget och befann sig som tur var inomhus, när han hörde ett illa-varslande ljud. Då visade det sig att två hundar rykt ihop utanför vårt stängsel! Tack och lov finns nog inte många hundar som tar sig över 2,06 cm! Robert tog ett baseballträ och drämde det i en stolpe utmed slagkämparna, som blev rädda och sprang åt varsitt håll. Tänk om vi inte haft vårt nya höga stängsel?! Då hade vi kanske fått in dem på gården, och vad hade hänt om någon av våra varit ute då?! Danica och Senna brukar få vara ute själv och jyra på en stund, de är rätt självständiga och tycker det kan vara mysigt en stund. Usch, vågar knappt tänka tanken. Den ena hunden tror jag är nån form av amstaff-blandning, som tillhör en missbrukare i vår närhet. Vi har länge fasat för vad som kommer hända den dagen den kommer lös. Nu hoppas jag det gick bra ändå, både för den och den andra slagkämpen som visade sig vara vår vän "Bosse", som verkar ha ett luktsinne utöver det normala. Han känner av våra löptikar på flera kilometers avstånd, fågelvägen! Han har inte hälsat på sedan tjejerna löpte i maj, men nu när Danica haft sin höglöp var han på G igen. Bosse litar jag på, han är snäll i alla fall mot tikar och människor. Men i synnerhet efter Niki blev påflugen av en amstaff-blandning (hane) när hon var valp, så är jag extra skeptisk mot dessa kampisar. I synnerhet de med hem som denna stackare har!
Skolan igår kväll gick bara bra. Tekniken fick godkänt, och hundarna var lugna. Nu behövde vi inte ens ha mikrofonen på hela tiden, så jag oroade mig nog i onödan. Men det är alltid trevligt att bli av med sin "oskuld" och sluta rädas inför det okända! (ler) Nu är nästa träff inte förrän 13/9, men det är mycket plugg under tiden!
Igår fick jag verkligen vatten på min kvarn, angående att viltstängslet runt vår gård är bland det bästa min kära make "gett mig" under våra dryga 15 år tillsammans! Jag var själv in till Kalix en sväng, till optikern för att fixa nytt recept på synen, då jag vunnit ett par glasögon via Lensway! Danica fick följa med, så Robert i lugn och ro kunde aktivera de andra så de skulle vara trötta när matte skulle skola klockan 17. Han hade lekt klart med hela gänget och befann sig som tur var inomhus, när han hörde ett illa-varslande ljud. Då visade det sig att två hundar rykt ihop utanför vårt stängsel! Tack och lov finns nog inte många hundar som tar sig över 2,06 cm! Robert tog ett baseballträ och drämde det i en stolpe utmed slagkämparna, som blev rädda och sprang åt varsitt håll. Tänk om vi inte haft vårt nya höga stängsel?! Då hade vi kanske fått in dem på gården, och vad hade hänt om någon av våra varit ute då?! Danica och Senna brukar få vara ute själv och jyra på en stund, de är rätt självständiga och tycker det kan vara mysigt en stund. Usch, vågar knappt tänka tanken. Den ena hunden tror jag är nån form av amstaff-blandning, som tillhör en missbrukare i vår närhet. Vi har länge fasat för vad som kommer hända den dagen den kommer lös. Nu hoppas jag det gick bra ändå, både för den och den andra slagkämpen som visade sig vara vår vän "Bosse", som verkar ha ett luktsinne utöver det normala. Han känner av våra löptikar på flera kilometers avstånd, fågelvägen! Han har inte hälsat på sedan tjejerna löpte i maj, men nu när Danica haft sin höglöp var han på G igen. Bosse litar jag på, han är snäll i alla fall mot tikar och människor. Men i synnerhet efter Niki blev påflugen av en amstaff-blandning (hane) när hon var valp, så är jag extra skeptisk mot dessa kampisar. I synnerhet de med hem som denna stackare har!
Skolan igår kväll gick bara bra. Tekniken fick godkänt, och hundarna var lugna. Nu behövde vi inte ens ha mikrofonen på hela tiden, så jag oroade mig nog i onödan. Men det är alltid trevligt att bli av med sin "oskuld" och sluta rädas inför det okända! (ler) Nu är nästa träff inte förrän 13/9, men det är mycket plugg under tiden!
Crazy dogs!
2011-08-23
Jaha, sedan i lördags befinner sig prinsessan Danica i höglöp, och det verkar smittsamt för hela flocken är skvatt galen! Nåja, inte riktigt, men energi-nivån är klart uppdragen, för att inte kallas stressad!
Får trösta mig med att det bara är några dagar kvar... Än inga större griniga tendenser från frökens sida, så vi hoppas hon får en lugn skendräktighet den här gången!
Problemet med den uppstressade stämningen, är att vi skäller extra mycket. Något som inte är särdeles bra för matte, som har sin första dator-träff på hundkursen ikväll... Låter inte så vackert i mikrofonen om det skäller i bakgrunden... Nåja, får försöka köra race och lägga spår innan det börjar, samt förse trollen med tjurmuskler! Men tiden är svår att få ihop, för 14.30 och 15.00 ska jag och pappsen till optikern, och 16.45 ska vi vara inloggade... Där mellan måste utfodring också ha skett, eftersom träffen är två timmar... Inte bara hundarna som är stressiga nu! (ler) Nåväl, allt ordnar sig!
Jag har i alla fall hunnit läsa igenom de tre första kursbreven, och det är såååå intressant!
Måste ta chansen att här rekommendera alla att försöka ha kolla på normal-temp och helst även normal puls på sina hundar. Har aldrig tänkt på det själv tidigare, inte förrän jag läste om det nu. Men de flesta föräldrar har nog jätt-koll på om deras ungar är låg-tempade, etc. På hunden är det extra viktigt, eftersom de har ett normal-temps-intervall från 37,5 - 39,2. Dvs att en som är låg-tempad har ju feber vid en temp som för andra är normal, och det är ju ett ganska stort spektra. Dessutom stiger tempen några tiondelar hos veterinären, för att hunden blir stressad. Så har man koll på hundens normal-temp, har man underlättat mycket! Här blev det termometer fram, när jag läst det området. Så jag tempade hela gänget och skrev upp det i hundboken, inklusive datum och kommenterar om hur de uppförde sig under mätningen. Nu har jag för avsikt att följa upp detta några gånger för att få fram ett snitt.
Därefter plockade jag fram mitt stetoskop och lyssnade på hjärtan samtidigt som jag pulsade. Det är svårt att pulsa hundar, för de har något som kallas respiratorisk arytmi, dvs de har högre hjärtfrekvens och därmed puls på inandning, samt att de i allmänhet har en rätt oregelbunden puls. De kan även ha ett sjukdomstillstånd där varje hjärtslag inte ger upphov till ett pulsslag, vilket man kollar genom att lyssna på hjärtat samtidigt som man pulsar. Tack och lov hade inget av våra troll någon tendens åt det hållet, och deras puls låg klart inom normal-intervallet.
Hoppas jag inte tråkar ut er med sånt jag läst, för jag tycker det är så intressant och just såna saker man verkligen kan göra för att förbättra förutsättningarna för friska hundar, alternativt rätt omhändertagande av sjuka hundar, är ju av godo!
Jaha, sedan i lördags befinner sig prinsessan Danica i höglöp, och det verkar smittsamt för hela flocken är skvatt galen! Nåja, inte riktigt, men energi-nivån är klart uppdragen, för att inte kallas stressad!
Får trösta mig med att det bara är några dagar kvar... Än inga större griniga tendenser från frökens sida, så vi hoppas hon får en lugn skendräktighet den här gången!
Problemet med den uppstressade stämningen, är att vi skäller extra mycket. Något som inte är särdeles bra för matte, som har sin första dator-träff på hundkursen ikväll... Låter inte så vackert i mikrofonen om det skäller i bakgrunden... Nåja, får försöka köra race och lägga spår innan det börjar, samt förse trollen med tjurmuskler! Men tiden är svår att få ihop, för 14.30 och 15.00 ska jag och pappsen till optikern, och 16.45 ska vi vara inloggade... Där mellan måste utfodring också ha skett, eftersom träffen är två timmar... Inte bara hundarna som är stressiga nu! (ler) Nåväl, allt ordnar sig!
Jag har i alla fall hunnit läsa igenom de tre första kursbreven, och det är såååå intressant!
Måste ta chansen att här rekommendera alla att försöka ha kolla på normal-temp och helst även normal puls på sina hundar. Har aldrig tänkt på det själv tidigare, inte förrän jag läste om det nu. Men de flesta föräldrar har nog jätt-koll på om deras ungar är låg-tempade, etc. På hunden är det extra viktigt, eftersom de har ett normal-temps-intervall från 37,5 - 39,2. Dvs att en som är låg-tempad har ju feber vid en temp som för andra är normal, och det är ju ett ganska stort spektra. Dessutom stiger tempen några tiondelar hos veterinären, för att hunden blir stressad. Så har man koll på hundens normal-temp, har man underlättat mycket! Här blev det termometer fram, när jag läst det området. Så jag tempade hela gänget och skrev upp det i hundboken, inklusive datum och kommenterar om hur de uppförde sig under mätningen. Nu har jag för avsikt att följa upp detta några gånger för att få fram ett snitt.
Därefter plockade jag fram mitt stetoskop och lyssnade på hjärtan samtidigt som jag pulsade. Det är svårt att pulsa hundar, för de har något som kallas respiratorisk arytmi, dvs de har högre hjärtfrekvens och därmed puls på inandning, samt att de i allmänhet har en rätt oregelbunden puls. De kan även ha ett sjukdomstillstånd där varje hjärtslag inte ger upphov till ett pulsslag, vilket man kollar genom att lyssna på hjärtat samtidigt som man pulsar. Tack och lov hade inget av våra troll någon tendens åt det hållet, och deras puls låg klart inom normal-intervallet.
Hoppas jag inte tråkar ut er med sånt jag läst, för jag tycker det är så intressant och just såna saker man verkligen kan göra för att förbättra förutsättningarna för friska hundar, alternativt rätt omhändertagande av sjuka hundar, är ju av godo!
Vart tog sommaren vägen?
2011-08-11
Tänk att man aldrig lär sig att inse hur fort en sommar går, man blir lika förvånad varje år som man slår om till Augusti i almanackan. Så vansinnigt fin sommar vi har haft här i norr, finns då ingen som kan klaga. Utom möjligen jag då, som tycker det varit lite väl varmt och lite väl lite regn. Men man kan ju inte få allt, och hellre för mycket av det goda än det dåliga så klart.
Förra fredag var jag, Robert, Danica och Jackie till Boden och skrev noter. Båda tjejerna skötte sig exemplariskt. Dock märks det ju så klart att Danica fått vara med mer, för hon la sig direkt och sov i baksätet på rallybilen, medan Jackie först helst ville sitta i min famn. Lite svårt att sitta och skriva med en liten hund i famnen, även om hon är våran minsting med sina 26 kg... Så till slut fick jag henne att acceptera baksätet, där hon slog sig till ro med huvudet på Danicas rumpa. Vi var även förbi till familjen Svensson, där Peter och Andretti befann sig. Så jag fick många pussar av "Andi" och hennes vapendragare Moa. Moa, är alltså Sennas dödspolare här i livet, men tyvärr har det inte blivit så mycket date´ande för deras del sedan Kickan och valparna kom in i våra liv. Så jag tar gladeligen för mig av Sennas pussar också, för Moa är verkligen en helt underbar tjej. Nu hade stackarn drabbats av våt-eksem i ansiktet, och var tvungen att ha tratt. Man lider verkligen med de små liven när man måste utsätta dem för det tortyr-redskapet! Ändå hade Ingemar modifierat den här tratten, så den var verkligen så liten den kunde vara.
Jag har misstänkt ett tag att Danica är på gång att börja löpa, och i förrgår såg jag att vulvan började bli svullen. Igår bekräftades mina misstankar med lite blodfläckar. Bara att hoppas att vi inte ska få nån grinig period den här gången, vilket det blev efter förra löpet under en suspekt skendräktighet. Det var väl i princip då vi hade klippkort på veterinärstation för broderi-träning... Nåväl, den som lever får se, ingen idé att oroa sig i förväg.
Idag har vi haft total-rengöring här i gänget, med klo-klippning, öron- och tand-rengöring och borstning av pälsar. Jisses vilken päls han har vår kära Senna! Jag har försökt tunna ut hans gigantiska päls på bakbenen, och klippt lite runt avgasröret. Kanske inte blev jätte-snyggt, men syns inte så förskräckligt mycket, och dessutom var det nödvändigt. Både han och Penske fäller en hel del nu, och jag är förundrad att inte Penskes svans var hårlös efter de mängder hår jag borstat bort där!
Nu sover gänget gott, eller fel, inte Penske. Han har hittat en bit tjurmuskel som någon lämnat, och givetvis ser vår mat-inhalator till att städa upp! (ler) Men han är så aktiv vår pojke, så hans hull är inget att oroa sig för. Jag har t o m fått dra upp hans foder en aning, då revbenen började bli väl så lätta att känna ett tag.
Synd man inte kan få dra ett snitt på hulliganernas matlust, så inhalatorerna kunde smitta av sin mat-glädje på Jackie. Nu är hon inne i en jätte-dålig mat-period. Vill inte alls ha sånt som serveras i skålen. Så i förrgår bakade jag hundkex igen, som till största delen består av just hundmat. De äter hon med god aptit, liksom allt annat som inte serveras i skålen...
I förrgår skulle jag haft första dator-träffen för Hundsjukvårdsutbildningen. Men det blev teknik-trubbel från skolans sida, och därför blev den uppskjuten till den 23/8. Både för- och nack-delar med det; mer tid att förbereda sig, men mer tid att vara nervös för att inte bemästra tekniken när den dagen kommer!
Nu ska jag gå och fylla min eftermiddag med lite Peyote-stitch, Patrik Sjöbergs ljudbok och lite hundplugg.
Lev och må!
Danica var lite avis på Jackie som sov i min famn på vägen hem, i
Vito´n, men till slut slocknade hon i husses famn. Tur husse är Svensk
Mästare bakom ratten, så det funkade trots ett hund-huvud i rattnavet!
Tänk att man aldrig lär sig att inse hur fort en sommar går, man blir lika förvånad varje år som man slår om till Augusti i almanackan. Så vansinnigt fin sommar vi har haft här i norr, finns då ingen som kan klaga. Utom möjligen jag då, som tycker det varit lite väl varmt och lite väl lite regn. Men man kan ju inte få allt, och hellre för mycket av det goda än det dåliga så klart.
Förra fredag var jag, Robert, Danica och Jackie till Boden och skrev noter. Båda tjejerna skötte sig exemplariskt. Dock märks det ju så klart att Danica fått vara med mer, för hon la sig direkt och sov i baksätet på rallybilen, medan Jackie först helst ville sitta i min famn. Lite svårt att sitta och skriva med en liten hund i famnen, även om hon är våran minsting med sina 26 kg... Så till slut fick jag henne att acceptera baksätet, där hon slog sig till ro med huvudet på Danicas rumpa. Vi var även förbi till familjen Svensson, där Peter och Andretti befann sig. Så jag fick många pussar av "Andi" och hennes vapendragare Moa. Moa, är alltså Sennas dödspolare här i livet, men tyvärr har det inte blivit så mycket date´ande för deras del sedan Kickan och valparna kom in i våra liv. Så jag tar gladeligen för mig av Sennas pussar också, för Moa är verkligen en helt underbar tjej. Nu hade stackarn drabbats av våt-eksem i ansiktet, och var tvungen att ha tratt. Man lider verkligen med de små liven när man måste utsätta dem för det tortyr-redskapet! Ändå hade Ingemar modifierat den här tratten, så den var verkligen så liten den kunde vara.
Jag har misstänkt ett tag att Danica är på gång att börja löpa, och i förrgår såg jag att vulvan började bli svullen. Igår bekräftades mina misstankar med lite blodfläckar. Bara att hoppas att vi inte ska få nån grinig period den här gången, vilket det blev efter förra löpet under en suspekt skendräktighet. Det var väl i princip då vi hade klippkort på veterinärstation för broderi-träning... Nåväl, den som lever får se, ingen idé att oroa sig i förväg.
Idag har vi haft total-rengöring här i gänget, med klo-klippning, öron- och tand-rengöring och borstning av pälsar. Jisses vilken päls han har vår kära Senna! Jag har försökt tunna ut hans gigantiska päls på bakbenen, och klippt lite runt avgasröret. Kanske inte blev jätte-snyggt, men syns inte så förskräckligt mycket, och dessutom var det nödvändigt. Både han och Penske fäller en hel del nu, och jag är förundrad att inte Penskes svans var hårlös efter de mängder hår jag borstat bort där!
Nu sover gänget gott, eller fel, inte Penske. Han har hittat en bit tjurmuskel som någon lämnat, och givetvis ser vår mat-inhalator till att städa upp! (ler) Men han är så aktiv vår pojke, så hans hull är inget att oroa sig för. Jag har t o m fått dra upp hans foder en aning, då revbenen började bli väl så lätta att känna ett tag.
Synd man inte kan få dra ett snitt på hulliganernas matlust, så inhalatorerna kunde smitta av sin mat-glädje på Jackie. Nu är hon inne i en jätte-dålig mat-period. Vill inte alls ha sånt som serveras i skålen. Så i förrgår bakade jag hundkex igen, som till största delen består av just hundmat. De äter hon med god aptit, liksom allt annat som inte serveras i skålen...
I förrgår skulle jag haft första dator-träffen för Hundsjukvårdsutbildningen. Men det blev teknik-trubbel från skolans sida, och därför blev den uppskjuten till den 23/8. Både för- och nack-delar med det; mer tid att förbereda sig, men mer tid att vara nervös för att inte bemästra tekniken när den dagen kommer!
Nu ska jag gå och fylla min eftermiddag med lite Peyote-stitch, Patrik Sjöbergs ljudbok och lite hundplugg.
Lev och må!
Danica var lite avis på Jackie som sov i min famn på vägen hem, i
Vito´n, men till slut slocknade hon i husses famn. Tur husse är Svensk
Mästare bakom ratten, så det funkade trots ett hund-huvud i rattnavet!
Kickan 5 år!
2011-07-24
Idag fyller allas vår race-valps-mamma, Kickan, 5 år! Tänk så trist att vi missade hennes 3 första år, men samtidigt så skönt att vi kunde se till att hon inte fick fler dåliga år heller. Jag tror hon är rätt nöjd med sitt nya hem...
I natt gick det åska utav bara 1000:an! Det brukar oftast följa antingen Kalix- eller Sangis älv, och vi ligger ju inte bredvid någon av dem utan snarare i mitten. Så vi brukar mest få följa sådana event på avstånd. Eftersom vi knappt haft nåt regn i sommar, så var det första åskan vi hörde också. Ena blixten kom samtidigt som smällen, men sen höll det nog sig till älvarna i alla fall, för när jag räknade var det aldrig närmare än 5 sekunder och har jag förstått det rätt kunde man räkna med x3 för att få ungefärligt km-avstånd. Inte som jag tidigare trott, 1 km / sekund. Senna har varit rädd för åskan sen han var liten, för det var nog senast vi hade ett liknande oväder. De andra har inte brytt sig om det som hittills varit, men inatt var Niki ordentligt rädd, och under de värsta smällarna hade vi alla hundarna utom totalt obrydda Kickan i sängen. Hade de kunnat, hade de nog krypit in i en, men de nöjde sig med att ligga på och runt som tur var! (ler) När de värsta smällarna var över, var det bara Niki och Senna som var upp-stressade. Senna som har för varm päls för att vilja vara i sängen, sov mellan oss mer än halva natten. Stackarn! Särskilt mycket regn blev det dock inte. Eller det kom rätt mycket i mängd på väldigt kort tid, men det är ju så torrt i markerna att det räckte föga. Men vi får väl hoppas på lite mer under dagen!
I helgen har Robert fått hjälp av svärmor och svärfar med snickerierna på farstun och bron, så det har räntat väldigt bra. Dock blev det en omkonstruktion, så jag gav mig med mina vinklar som jag ville ha, men jag blev jätte-nöjd. Tyvärr tröt materialet, så riktigt 100% färdigt kan de inte göra. Svärmor har grundmålat hela farstun, medan gubbarna snickrat. Ska bli så skönt när det blir färdigt!
Bad-drottningen, Kickan, fyller 5 år idag!
Tänk om alla ungar vore lika klok som Kickan! Det tar inte länge så
slutar hon flåsa, när hon tar hjälp av badbaljan i värmen.
Husse är på besök i rastgården.
Penske-puss myser med leksaks-lejonet.
Åsk-harpalten-Senna
Fina-fina Molly. Ser ni hur mycket Samojed det trots allt är i Senna?!
Leendet går igen hos alla valpar!
Blandis mellan Jämthund och Chow-chow, inte alldeles vanligt. Men
han var stilig denna 10-åring!
Baskeri-dag på torget. Vi hade bussen och rally-bilen där.
Sålde lite alster också...
Vår fina present från härliga Roland och Hjördis från Karlstad! De var
förbi och spanade in våra underverk, efter den trevliga kusin-träffen
i Lappträsk. De har tidigare haft en Schäfer-hane, och nu är Roland
väldigt sugen igen. Behöver jag säga att han blev förälskad i Penske?!
Super-goda jordgubbar från Björkfors, som pappa fixat åt oss!
Idag fyller allas vår race-valps-mamma, Kickan, 5 år! Tänk så trist att vi missade hennes 3 första år, men samtidigt så skönt att vi kunde se till att hon inte fick fler dåliga år heller. Jag tror hon är rätt nöjd med sitt nya hem...
I natt gick det åska utav bara 1000:an! Det brukar oftast följa antingen Kalix- eller Sangis älv, och vi ligger ju inte bredvid någon av dem utan snarare i mitten. Så vi brukar mest få följa sådana event på avstånd. Eftersom vi knappt haft nåt regn i sommar, så var det första åskan vi hörde också. Ena blixten kom samtidigt som smällen, men sen höll det nog sig till älvarna i alla fall, för när jag räknade var det aldrig närmare än 5 sekunder och har jag förstått det rätt kunde man räkna med x3 för att få ungefärligt km-avstånd. Inte som jag tidigare trott, 1 km / sekund. Senna har varit rädd för åskan sen han var liten, för det var nog senast vi hade ett liknande oväder. De andra har inte brytt sig om det som hittills varit, men inatt var Niki ordentligt rädd, och under de värsta smällarna hade vi alla hundarna utom totalt obrydda Kickan i sängen. Hade de kunnat, hade de nog krypit in i en, men de nöjde sig med att ligga på och runt som tur var! (ler) När de värsta smällarna var över, var det bara Niki och Senna som var upp-stressade. Senna som har för varm päls för att vilja vara i sängen, sov mellan oss mer än halva natten. Stackarn! Särskilt mycket regn blev det dock inte. Eller det kom rätt mycket i mängd på väldigt kort tid, men det är ju så torrt i markerna att det räckte föga. Men vi får väl hoppas på lite mer under dagen!
I helgen har Robert fått hjälp av svärmor och svärfar med snickerierna på farstun och bron, så det har räntat väldigt bra. Dock blev det en omkonstruktion, så jag gav mig med mina vinklar som jag ville ha, men jag blev jätte-nöjd. Tyvärr tröt materialet, så riktigt 100% färdigt kan de inte göra. Svärmor har grundmålat hela farstun, medan gubbarna snickrat. Ska bli så skönt när det blir färdigt!
Bad-drottningen, Kickan, fyller 5 år idag!
Tänk om alla ungar vore lika klok som Kickan! Det tar inte länge så
slutar hon flåsa, när hon tar hjälp av badbaljan i värmen.
Husse är på besök i rastgården.
Penske-puss myser med leksaks-lejonet.
Åsk-harpalten-Senna
Fina-fina Molly. Ser ni hur mycket Samojed det trots allt är i Senna?!
Leendet går igen hos alla valpar!
Blandis mellan Jämthund och Chow-chow, inte alldeles vanligt. Men
han var stilig denna 10-åring!
Baskeri-dag på torget. Vi hade bussen och rally-bilen där.
Sålde lite alster också...
Vår fina present från härliga Roland och Hjördis från Karlstad! De var
förbi och spanade in våra underverk, efter den trevliga kusin-träffen
i Lappträsk. De har tidigare haft en Schäfer-hane, och nu är Roland
väldigt sugen igen. Behöver jag säga att han blev förälskad i Penske?!
Super-goda jordgubbar från Björkfors, som pappa fixat åt oss!
