Hjärtsnörp!
2011-07-20
Oh what a day! Pappa fyller 56 år idag, så förmiddagen gick åt till tårtbak till världens bästa pappa!
Av förståeliga skäl var det ju inte läge för Danica att vara där, som vi annars brukar. Dvs att jag rastar henne först, och för upp henne till mamma så får hon vara där medan jag rastar de andra för att slippa orosmomentet vid dörren vid hundbyten. Så idag tänkte jag att jag rastar henne extra mycket, så kanske hon är för trött för att orka tjaffsa. Dock blev det lite mer än planerat... Hon och Senna fick busa av sig på gården först, och sen åkte jag ner till vår kära vindkraftverksväg som vi inte varit till på ett bra tag nu. Vi han inte gå många hundra meter, så står en ren mitt på vägen. Hyffsat oväntat möte, då de inte får vara här den här delen av året, de ska visst vara på andra sidan järnvägen (har ingen koll på väderstrecken). Jag la precis ögonen på den, så var Danica efter den! Som tur var, hade jag Senna i koppel. Givetvis var älskade Rut och Emma ute på sjön, men mamma och pappa ryckte ut direkt. Mamma tog patrull där hon stuckit iväg, för Senna har alltid kommit tillbaka till ursprungsplatsen (första sommaren stack han x 2 efter älg, så det är därför han inte får vara lös...). Pappa var ambullerande patrull med bilen efter vägen, och var även upp till träsket och kollade. Robert blev för orolig hemma, så även han kom och höll utkik. Mitt i min panik ringde jag även efter Görre, för det jag var mest rädd för var att hon skulle komma sig ut på vägen, och det är rätt fortkörande och tät trafik nu. Samtidigt som jag ringde Görre, möter jag Jeanette Hansson efter vägen så jag berättar även för henne vad som hänt. Hon var genast engagerad och tog mitt telefonnummer för att vara förberedd. Även Görre var snudd på i bilen innan samtalet var avslutat. Innan detta försökte jag och Senna spåra Danica genom skogen, och traskade tvärs över en myr. Gode blött om fötterna, men där såg vi även hennes spår, så vi gick vidare. Men troligen släppte hon renen rätt snabbt och därför blev det förvirrande för Senna som tappade spåret. Vi kom ut vid första vindkraftverket, och där träffade vi på Robert och tog bilen av honom och åkte iväg och kollade. Efter att ha inkallat både Görre och Jeanette åkte även jag upp en sväng till träsket, och där uppe hade Gällivare-borna precis sett en ren passera, men ingen hund. Där träffade jag pappa, som stannade en stund där man sett renen.
På väg tillbaka åkte jag hem och hämtade Niki och Kickan, med tanken att Kickan skulle få prova spåra. Men på väg tillbaka till Axelsvik fick jag ett av de underbaraste samtalen i mitt liv; Robert hade hittat Danica! Hon hade kommit ut på vägen, bara en bit från där han och Senna gick och patrullerade! Blöt och trött, och alldeles fantastiskt glad tjej!
Just därefter träffade jag Jeanette igen, och hon hade t o m fimpat musiken i sina öron för att eventuellt kunna höra Danica. Oj, vad det är skönt med vänner som bryr sig!!!!!!!!!
Så visserligen fick jag ju min önskan, om en trött hund. Men dock blev det väl i överkant mot vad mina initiala planers ramar rymde... Kan meddela att hädanefter är det koppel på som gäller!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Danica på rallycrossen i Kalix. Idag var hon betydligt blötare och
tröttare än så här!
Igår fick trollungarna en trevlig överraskning, då Birger kom med en
hel påse full av hundleksaker! Det var en kompis till honom, vars
hund började bli gammal och inte längre brydde sig om leksakerna,
och som visste att jag hade många hundar. Så hon skickade dem
med Birger till oss. Oj som det lektes och bars leksaker! Niki hittade
snabbt tre favoriter; en älg, ett lejon och en gubbe av nåt slag.
Samtliga pipande och med långa ben, och inte så stora heller. Till
slut somnade hon med dem på soffan igår kväll (bilden), och hon
försökte även att få ta dem med i sängen, vilket hon inte fick då
hon låg och pep med dem. Men i morse vaknade jag igen av att hon
hade hittat dem! Trollunge!
Oh what a day! Pappa fyller 56 år idag, så förmiddagen gick åt till tårtbak till världens bästa pappa!
Av förståeliga skäl var det ju inte läge för Danica att vara där, som vi annars brukar. Dvs att jag rastar henne först, och för upp henne till mamma så får hon vara där medan jag rastar de andra för att slippa orosmomentet vid dörren vid hundbyten. Så idag tänkte jag att jag rastar henne extra mycket, så kanske hon är för trött för att orka tjaffsa. Dock blev det lite mer än planerat... Hon och Senna fick busa av sig på gården först, och sen åkte jag ner till vår kära vindkraftverksväg som vi inte varit till på ett bra tag nu. Vi han inte gå många hundra meter, så står en ren mitt på vägen. Hyffsat oväntat möte, då de inte får vara här den här delen av året, de ska visst vara på andra sidan järnvägen (har ingen koll på väderstrecken). Jag la precis ögonen på den, så var Danica efter den! Som tur var, hade jag Senna i koppel. Givetvis var älskade Rut och Emma ute på sjön, men mamma och pappa ryckte ut direkt. Mamma tog patrull där hon stuckit iväg, för Senna har alltid kommit tillbaka till ursprungsplatsen (första sommaren stack han x 2 efter älg, så det är därför han inte får vara lös...). Pappa var ambullerande patrull med bilen efter vägen, och var även upp till träsket och kollade. Robert blev för orolig hemma, så även han kom och höll utkik. Mitt i min panik ringde jag även efter Görre, för det jag var mest rädd för var att hon skulle komma sig ut på vägen, och det är rätt fortkörande och tät trafik nu. Samtidigt som jag ringde Görre, möter jag Jeanette Hansson efter vägen så jag berättar även för henne vad som hänt. Hon var genast engagerad och tog mitt telefonnummer för att vara förberedd. Även Görre var snudd på i bilen innan samtalet var avslutat. Innan detta försökte jag och Senna spåra Danica genom skogen, och traskade tvärs över en myr. Gode blött om fötterna, men där såg vi även hennes spår, så vi gick vidare. Men troligen släppte hon renen rätt snabbt och därför blev det förvirrande för Senna som tappade spåret. Vi kom ut vid första vindkraftverket, och där träffade vi på Robert och tog bilen av honom och åkte iväg och kollade. Efter att ha inkallat både Görre och Jeanette åkte även jag upp en sväng till träsket, och där uppe hade Gällivare-borna precis sett en ren passera, men ingen hund. Där träffade jag pappa, som stannade en stund där man sett renen.
På väg tillbaka åkte jag hem och hämtade Niki och Kickan, med tanken att Kickan skulle få prova spåra. Men på väg tillbaka till Axelsvik fick jag ett av de underbaraste samtalen i mitt liv; Robert hade hittat Danica! Hon hade kommit ut på vägen, bara en bit från där han och Senna gick och patrullerade! Blöt och trött, och alldeles fantastiskt glad tjej!
Just därefter träffade jag Jeanette igen, och hon hade t o m fimpat musiken i sina öron för att eventuellt kunna höra Danica. Oj, vad det är skönt med vänner som bryr sig!!!!!!!!!
Så visserligen fick jag ju min önskan, om en trött hund. Men dock blev det väl i överkant mot vad mina initiala planers ramar rymde... Kan meddela att hädanefter är det koppel på som gäller!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Danica på rallycrossen i Kalix. Idag var hon betydligt blötare och
tröttare än så här!
Igår fick trollungarna en trevlig överraskning, då Birger kom med en
hel påse full av hundleksaker! Det var en kompis till honom, vars
hund började bli gammal och inte längre brydde sig om leksakerna,
och som visste att jag hade många hundar. Så hon skickade dem
med Birger till oss. Oj som det lektes och bars leksaker! Niki hittade
snabbt tre favoriter; en älg, ett lejon och en gubbe av nåt slag.
Samtliga pipande och med långa ben, och inte så stora heller. Till
slut somnade hon med dem på soffan igår kväll (bilden), och hon
försökte även att få ta dem med i sängen, vilket hon inte fick då
hon låg och pep med dem. Men i morse vaknade jag igen av att hon
hade hittat dem! Trollunge!
Bad-ungar
2011-07-11
Igår var ännu en varm dag, men ändå rätt skönt i rastgården. På kvällen fick några trollungar svalka sig i havet, medan några fick träning hemma på gården. Blir inte så mycket av något när det är så här varmt. Hade dock bara med mig kameran sista svängen vi gick. I dessa värmens tider, är det mycket man förtränger från hjärnan pga värmeslag! (ler)
Det som fick mig att komma ihåg kameran, var att vi insåg att det
hände spännande saker med ett av "våra" vindkraftverk. Tur vi inte
promenerat där på ett par dagar nu!
Pirelli försökte ta sig upp på halkiga stenar. Ett projekt hon la ner
rätt snabbt.
Bad-bruden Pirelli älskar att simma! Hon och Penske är de två som
gillar att cruisa runt i vattnet.
Vacker-unge
Kickan har fokus på sin leksak, och njuter av att äntligen få vara
tillbaka i vattnet nu när såret har helat!
Lisa fick agera "kasterska"
Kickan den galningen, dyker efter sin leksak!
Något man blir ganska blöt om öronen av...
Skaka av sig på Lisa är rätt skoj!
Diving-Kickan
Pirelli
Blodsugare på sitt sista upptåg...
Kickans hittade inte sin leksak, så till slut traskade jag i med skor
och hela faderullan och försökte få henne att hitta den. Kände mig lite
som i Saltkråkan - "Farbror Melker, badar du alltid med kläderna på?!"
Blev till slut jag som fick plocka upp leksaken, medan en skrattande
Lisa glatt lånade kameran!
Igår var ännu en varm dag, men ändå rätt skönt i rastgården. På kvällen fick några trollungar svalka sig i havet, medan några fick träning hemma på gården. Blir inte så mycket av något när det är så här varmt. Hade dock bara med mig kameran sista svängen vi gick. I dessa värmens tider, är det mycket man förtränger från hjärnan pga värmeslag! (ler)
Det som fick mig att komma ihåg kameran, var att vi insåg att det
hände spännande saker med ett av "våra" vindkraftverk. Tur vi inte
promenerat där på ett par dagar nu!
Pirelli försökte ta sig upp på halkiga stenar. Ett projekt hon la ner
rätt snabbt.
Bad-bruden Pirelli älskar att simma! Hon och Penske är de två som
gillar att cruisa runt i vattnet.
Vacker-unge
Kickan har fokus på sin leksak, och njuter av att äntligen få vara
tillbaka i vattnet nu när såret har helat!
Lisa fick agera "kasterska"
Kickan den galningen, dyker efter sin leksak!
Något man blir ganska blöt om öronen av...
Skaka av sig på Lisa är rätt skoj!
Diving-Kickan
Pirelli
Blodsugare på sitt sista upptåg...
Kickans hittade inte sin leksak, så till slut traskade jag i med skor
och hela faderullan och försökte få henne att hitta den. Kände mig lite
som i Saltkråkan - "Farbror Melker, badar du alltid med kläderna på?!"
Blev till slut jag som fick plocka upp leksaken, medan en skrattande
Lisa glatt lånade kameran!
Back-hundar på rallycross!
2011-07-10
Känns lite konstigt att sitta här hemma vid datorn, när Norrlandsveckan drar igång knappt 15 km bort (ännu närmare fågelvägen) på mina hemma-bana i Kalix / Vånafjärden. Men jag fick vara upp dit på fredag kväll och hela dagen igår, så jag är nöjd! Fredag kväll var husse hemma, medan jag och Penske åkte upp och inkasserade en massa kramar från ett gäng underbara vänner som jag inte träffat på jätte-länge. Penske väckte klar uppmärksamhet, stor och stilig som han är, och jag var klart stolt. Han ville skälla åt en massa hundar, men var väldigt lätt att avleda. Lite otålig blev han när matte skulle stanna i var och varannat tält och kramas, men han var jätte-duktig! Tyvärr hade jag ingen kamera med mig... Fy på mig!
Igår var mamma barnvakt, så jag packade bara med mig Danica för att säkra lugnet. Lugnt hade det också varit, för det var sjukt varmt! +28 både inne och ute, trots fläktar som går för fullt. Trollungarna hade sovit mest hela dagen, så mamma hade hunnit total-skura vårt badrum / toa, så det skiner så vi nästan behöver solglasögon!!! Dessutom fanns det färdig mat när vi kom hem, trötta efter en hel dag i stekande sol. Guld värt!
Danica skötte sig bra, från början nästan exemplariskt då hon var betydligt mindre skällig än hon brukar vara. Men ju längre dagen gick, desto skälligare blev hon. Men det var ju inte så konstigt, för dels var det ju varmt och sen är ju trollen vana att ta sina siestor varje dag. Här var det fullt ös hela tiden. Men däremot är det skönt med trollen, för de är så ofantligt människo-kära, så det var mycket kramande och pussande!
Underbara mamma erbjöd sig att vara barnvakt även idag, men dels är jag rätt bränd på armarna, trots att jag cabbade upp rätt tidigt, men sen känner jag att det kan bli väl så mycket oro i flocken om jag lämnar dem idag igen. Så hur mycket jag än längtar efter alla vänner ute på banan, och att få sniffa detta underbara påfund som kallas rallycross, så lär jag förbli på hemma-plan idag.
Lisa assisterade mig med Danica så jag fick fota lite. Men vi blev rätt
lata av all sol, och satt en hel del i det närmaste skugga vi kunde
hitta, och njöt av underhållningen istället! Jag trivs fantastiskt bra med
Lisa på tävlingar. Vi har jätte-skoj tillsammans, och hon är en härlig
tjej!
Danica på rallycross
Känns lite konstigt att sitta här hemma vid datorn, när Norrlandsveckan drar igång knappt 15 km bort (ännu närmare fågelvägen) på mina hemma-bana i Kalix / Vånafjärden. Men jag fick vara upp dit på fredag kväll och hela dagen igår, så jag är nöjd! Fredag kväll var husse hemma, medan jag och Penske åkte upp och inkasserade en massa kramar från ett gäng underbara vänner som jag inte träffat på jätte-länge. Penske väckte klar uppmärksamhet, stor och stilig som han är, och jag var klart stolt. Han ville skälla åt en massa hundar, men var väldigt lätt att avleda. Lite otålig blev han när matte skulle stanna i var och varannat tält och kramas, men han var jätte-duktig! Tyvärr hade jag ingen kamera med mig... Fy på mig!
Igår var mamma barnvakt, så jag packade bara med mig Danica för att säkra lugnet. Lugnt hade det också varit, för det var sjukt varmt! +28 både inne och ute, trots fläktar som går för fullt. Trollungarna hade sovit mest hela dagen, så mamma hade hunnit total-skura vårt badrum / toa, så det skiner så vi nästan behöver solglasögon!!! Dessutom fanns det färdig mat när vi kom hem, trötta efter en hel dag i stekande sol. Guld värt!
Danica skötte sig bra, från början nästan exemplariskt då hon var betydligt mindre skällig än hon brukar vara. Men ju längre dagen gick, desto skälligare blev hon. Men det var ju inte så konstigt, för dels var det ju varmt och sen är ju trollen vana att ta sina siestor varje dag. Här var det fullt ös hela tiden. Men däremot är det skönt med trollen, för de är så ofantligt människo-kära, så det var mycket kramande och pussande!
Underbara mamma erbjöd sig att vara barnvakt även idag, men dels är jag rätt bränd på armarna, trots att jag cabbade upp rätt tidigt, men sen känner jag att det kan bli väl så mycket oro i flocken om jag lämnar dem idag igen. Så hur mycket jag än längtar efter alla vänner ute på banan, och att få sniffa detta underbara påfund som kallas rallycross, så lär jag förbli på hemma-plan idag.
Lisa assisterade mig med Danica så jag fick fota lite. Men vi blev rätt
lata av all sol, och satt en hel del i det närmaste skugga vi kunde
hitta, och njöt av underhållningen istället! Jag trivs fantastiskt bra med
Lisa på tävlingar. Vi har jätte-skoj tillsammans, och hon är en härlig
tjej!
Danica på rallycross
Hot, hot, hot!
2011-06-30
Värmeböljan fortsätter, och inte det minsta färg har jag ens fått på armarna. Kan det ha att göra med att jag sitter och trycker med trollen i skuggan i rastgården, eller vid nån fläkt inomhus???
Igår var Niki med oss på notskrivning till Luleå. Hon gillade AC´n i "nya" (2005) Vito´n kan jag säga! Desto varmare var det de stunder vi fick befinna oss i rallybilen...
På hemma-plan var Danica hos mamma och levde som en prinsessa, medan resten fick mysa med Emma.
Vi var inte hemma förrän vid midnatt, och det var tröttisar som mötte oss! Niki hade också slocknat i bilen, i min famn. Danica var på ett taskigt humör, och gav surmulna "kommentarer" till alla sina syskon. Jag fick fjäska på rätt bra innan hon började mjukna även för mig. Tror hon var lite svartsjuk på att hon inte fått vara med "mamma"... Men framförallt var det nog som sagt trötthet, för ända sedan trollen var små, har de slocknat mellan 21-22, och sen sovit lugnt hela natten och fram till vi stigit upp. Oavsett hur länge vi väljer att sova på morgonen! Det är en ynnest att ha såna hundar! I morse blev det sovmorgon för mig och trollen, medan stackars husse fick kämpa sig upp och åka till jobbet. Men i morgon blir det hemma-plan för husse också, om än med hem-kopplad telefon, så ska det bli skönt att få undangjort saker på farstu-bygget och en massa jobb på Vito´som ex byggen av hundburar i lastutrymmet.
Värmeböljan fortsätter, och inte det minsta färg har jag ens fått på armarna. Kan det ha att göra med att jag sitter och trycker med trollen i skuggan i rastgården, eller vid nån fläkt inomhus???
Igår var Niki med oss på notskrivning till Luleå. Hon gillade AC´n i "nya" (2005) Vito´n kan jag säga! Desto varmare var det de stunder vi fick befinna oss i rallybilen...
På hemma-plan var Danica hos mamma och levde som en prinsessa, medan resten fick mysa med Emma.
Vi var inte hemma förrän vid midnatt, och det var tröttisar som mötte oss! Niki hade också slocknat i bilen, i min famn. Danica var på ett taskigt humör, och gav surmulna "kommentarer" till alla sina syskon. Jag fick fjäska på rätt bra innan hon började mjukna även för mig. Tror hon var lite svartsjuk på att hon inte fått vara med "mamma"... Men framförallt var det nog som sagt trötthet, för ända sedan trollen var små, har de slocknat mellan 21-22, och sen sovit lugnt hela natten och fram till vi stigit upp. Oavsett hur länge vi väljer att sova på morgonen! Det är en ynnest att ha såna hundar! I morse blev det sovmorgon för mig och trollen, medan stackars husse fick kämpa sig upp och åka till jobbet. Men i morgon blir det hemma-plan för husse också, om än med hem-kopplad telefon, så ska det bli skönt att få undangjort saker på farstu-bygget och en massa jobb på Vito´som ex byggen av hundburar i lastutrymmet.
Världens bästa moster!
2011-06-28
Jag har sagt det förrut, men det tål att upprepas : - Jag har världens bästa moster!!!
Hon skämmer bort mig så det står härliga till. Det bjuds på allehanda godsaker, hon vallar hundar tillsammans med mig. I lördags kom hon och klippte gräsmattan, medan Robert höll på att snickra. Ikväll är Robert och hämtar en bil (MB Vito, ska bli en bra hundbil tänkte vi) så jag är liksom strandad med gänget. Då kommer hon och tar ut trollungarna på gården, och leker tungorna långa på både dem och henne själv. Underbar är bara förnamnet!
Den här fina blombuketten fick jag på midsommarafton av moster-Rut
Sen kom hon med den här fantastiska kreationen till tårta, som t o m
var godare än den ser ut!
På midsommardagen var hon tydligen less på vårt långa gräs...
Gänget spanar in Rut, och funderar varför hon springer runt på gården
utan deras sällskap?!
Midsommar-dukning på altan. Vi blev så många så vi fick ta ut buss-
möblerna som komplement; Rut, Per, Emma, Svärmor, svärfar,
mamma, pappa, Robert och jag själv. God mat och trevligt sällskap
är aldrig fel!
En av mina favorit-blommor, delvis för att myggen inte gillar dem,
men det är även en härlig färgklick.
Svärmor instruerar svärfar att hänga upp en lamell-gardin i vår
inglasning. Svärfar och Robert var flitiga snickare i vår farstu hela
helgen.
Avundsjuka åskådare tittar när Rut, Senna och Danica leker på
gården. Här ser man rätt tydligt att somliga pojkar är lite större än
sina feminina syskon! (ler)
Svalt och skönt i rastgården på baksidan. Anti-skall-träning med
vattenslangen i handen på matte som även är bakom kameran.
Penske
Pirelli spanar! Robert trodde att det skulle räcka med det han skärmat
för, men super-spanarn kikar under!
Penske och Senna spanar in Ascona
Mys-Jackie
Hyenan Danica, som tappat all sin tjocka päls, inklusive manen.
En ganska underbar tjej, och visst ser ni likheten till Monza (bilder
i förra inlägget)?!
Jag har sagt det förrut, men det tål att upprepas : - Jag har världens bästa moster!!!
Hon skämmer bort mig så det står härliga till. Det bjuds på allehanda godsaker, hon vallar hundar tillsammans med mig. I lördags kom hon och klippte gräsmattan, medan Robert höll på att snickra. Ikväll är Robert och hämtar en bil (MB Vito, ska bli en bra hundbil tänkte vi) så jag är liksom strandad med gänget. Då kommer hon och tar ut trollungarna på gården, och leker tungorna långa på både dem och henne själv. Underbar är bara förnamnet!
Den här fina blombuketten fick jag på midsommarafton av moster-Rut
Sen kom hon med den här fantastiska kreationen till tårta, som t o m
var godare än den ser ut!
På midsommardagen var hon tydligen less på vårt långa gräs...
Gänget spanar in Rut, och funderar varför hon springer runt på gården
utan deras sällskap?!
Midsommar-dukning på altan. Vi blev så många så vi fick ta ut buss-
möblerna som komplement; Rut, Per, Emma, Svärmor, svärfar,
mamma, pappa, Robert och jag själv. God mat och trevligt sällskap
är aldrig fel!
En av mina favorit-blommor, delvis för att myggen inte gillar dem,
men det är även en härlig färgklick.
Svärmor instruerar svärfar att hänga upp en lamell-gardin i vår
inglasning. Svärfar och Robert var flitiga snickare i vår farstu hela
helgen.
Avundsjuka åskådare tittar när Rut, Senna och Danica leker på
gården. Här ser man rätt tydligt att somliga pojkar är lite större än
sina feminina syskon! (ler)
Svalt och skönt i rastgården på baksidan. Anti-skall-träning med
vattenslangen i handen på matte som även är bakom kameran.
Penske
Pirelli spanar! Robert trodde att det skulle räcka med det han skärmat
för, men super-spanarn kikar under!
Penske och Senna spanar in Ascona
Mys-Jackie
Hyenan Danica, som tappat all sin tjocka päls, inklusive manen.
En ganska underbar tjej, och visst ser ni likheten till Monza (bilder
i förra inlägget)?!
Kickans sår - en story för sig
2011-06-28
"En liten hundvalp frågar sin matte,: Vad ska jag bli när jag blir stor? Då svarade matte, Du ska inte bli någonting, du är redan allt. ♥"
Det här snodde jag från en väns status på Facebook, en schäfer-matte vid namn Lillemor, som verkligen vet vad hon pratar om. Var så vackert att jag var tvungen att dela med mig!
Här på hemma-plan är det mesta som vanligt. Har varit några dagar regn i början av förra veckan, vilket var ganska skönt som rensning av luften. Men redan midsommar var det varmt och soligt igen, trots att väder-gubbarna lovat annat. Nu är det mega-värme igen, så jag och trollen håller oss i skuggan i rastgården, alternativt inomhus vid en fläkt.
Kickans sår ger oss en vandring mellan hoppa och förtvivlan. Hon är jätte-duktig på dagen, så vi har bara haft tratt på natten senaste veckan åtminstone. Men en natt förra veckan hade hon fått av sig tratten, och hade lyckats slita upp ett stygn, trots att hon inte fått bort plåstret. Jag försökte tejpa ihop med steri-strips, men det satt inte alls. Dock helade det fint underifrån, så det var ingen fara på taket. Dag 9 efter op, sent på kvällen, kände Robert att det var lite upphöjt under plåstret. Så jag tog bort bandaget och kollade, och mycket riktigt hade det börja bli lite smått irriterat vid stygnen. Eftersom jag fick ta stygnen efter 10-12 dagar, var det precis vad jag gjorde, och då klockan han passera midnatt innan jag var klar, hade jag ju dessutom " the time on my side" (ler). Så snart stygnen var borta, försvann svullnaden nästan medan vi såg på. Men dagen efter hade såret sprättat upp lite från det stället där Kickan hade tagit stygnet själv tidigare. Så då tejpade jag ihop såret med egenhändigt special-designade strippar (klippt av Leukoplast, det enda plåster som fäster i en schäfer-päls!). Kvällen efter var såret i det närmaste alldeles helt, ingen rodnad eller svullnad heller. Men tyvärr litade vi för mycket på Parabol-flickan, så vi lät henne slippa tratten. Detta var alltså natten till igår. På natten var jag upp på toa, och när jag passerade henne tittade hon på mig med en min som sa "ooops, förlåt matte, det var inte meningen", och givetvis hade hon inte bara rivit bort all omplåstring, utan dessutom dragit upp skiten igen. Omplåstring med nya strippar klockan 02 på natten, lagom munter till sinnet. Men tack och lov såg såret fint ut redan igår kväll. Jag kunde t o m byta stripparna utan att såret gick upp. Men natten till idag blev det tratt igen, och så får det nog bli nån natt till.
Igår träffade jag en trevlig tjej från Katterjokk, som tillsammans med sin karl och vansinnigt vackra, långhåriga schäfer-tik är och hälsar på hos grannen. Har vi tur så blir de med stuga på byn! Hon verkar vansinnigt duktig att träna hund, och föreslog att vi kanske kunde träna ihop nån gång. Vore jätte-skoj!
Jag har fått lite nya bilder på Monza-trollet i Renfors, som jag tar mig friheten att dela med er. Fotograf är Monzas matte Gun-Mari.
Monza har liksom Danica tappat "hela" pälsen. Dock tycker jag det
ser ut som om Monza har kvar lite av sin lejon-man, till skillnad från
Danica som ser ut som en underbar liten hyena, med sina stora öron
därtill! Ska ta nån bild och visa senare!
Tycker egentligen Monza är mest lik Danica, men samtidigt har hon
väldigt mycket av både Niki, Lola och Schumie också!
Renfors tjusigaste prinsessa!
Så här ligger Jackie jämt också, med ena bakbenet i luften. Samma
när hon sitter, så kan hon ibland lyfta benet så här, som nån form
av undergivenhets-bevis har jag tolkat det... Sött är det i alla fall!
Monza, på sin soff-tron
"En liten hundvalp frågar sin matte,: Vad ska jag bli när jag blir stor? Då svarade matte, Du ska inte bli någonting, du är redan allt. ♥"
Det här snodde jag från en väns status på Facebook, en schäfer-matte vid namn Lillemor, som verkligen vet vad hon pratar om. Var så vackert att jag var tvungen att dela med mig!
Här på hemma-plan är det mesta som vanligt. Har varit några dagar regn i början av förra veckan, vilket var ganska skönt som rensning av luften. Men redan midsommar var det varmt och soligt igen, trots att väder-gubbarna lovat annat. Nu är det mega-värme igen, så jag och trollen håller oss i skuggan i rastgården, alternativt inomhus vid en fläkt.
Kickans sår ger oss en vandring mellan hoppa och förtvivlan. Hon är jätte-duktig på dagen, så vi har bara haft tratt på natten senaste veckan åtminstone. Men en natt förra veckan hade hon fått av sig tratten, och hade lyckats slita upp ett stygn, trots att hon inte fått bort plåstret. Jag försökte tejpa ihop med steri-strips, men det satt inte alls. Dock helade det fint underifrån, så det var ingen fara på taket. Dag 9 efter op, sent på kvällen, kände Robert att det var lite upphöjt under plåstret. Så jag tog bort bandaget och kollade, och mycket riktigt hade det börja bli lite smått irriterat vid stygnen. Eftersom jag fick ta stygnen efter 10-12 dagar, var det precis vad jag gjorde, och då klockan han passera midnatt innan jag var klar, hade jag ju dessutom " the time on my side" (ler). Så snart stygnen var borta, försvann svullnaden nästan medan vi såg på. Men dagen efter hade såret sprättat upp lite från det stället där Kickan hade tagit stygnet själv tidigare. Så då tejpade jag ihop såret med egenhändigt special-designade strippar (klippt av Leukoplast, det enda plåster som fäster i en schäfer-päls!). Kvällen efter var såret i det närmaste alldeles helt, ingen rodnad eller svullnad heller. Men tyvärr litade vi för mycket på Parabol-flickan, så vi lät henne slippa tratten. Detta var alltså natten till igår. På natten var jag upp på toa, och när jag passerade henne tittade hon på mig med en min som sa "ooops, förlåt matte, det var inte meningen", och givetvis hade hon inte bara rivit bort all omplåstring, utan dessutom dragit upp skiten igen. Omplåstring med nya strippar klockan 02 på natten, lagom munter till sinnet. Men tack och lov såg såret fint ut redan igår kväll. Jag kunde t o m byta stripparna utan att såret gick upp. Men natten till idag blev det tratt igen, och så får det nog bli nån natt till.
Igår träffade jag en trevlig tjej från Katterjokk, som tillsammans med sin karl och vansinnigt vackra, långhåriga schäfer-tik är och hälsar på hos grannen. Har vi tur så blir de med stuga på byn! Hon verkar vansinnigt duktig att träna hund, och föreslog att vi kanske kunde träna ihop nån gång. Vore jätte-skoj!
Jag har fått lite nya bilder på Monza-trollet i Renfors, som jag tar mig friheten att dela med er. Fotograf är Monzas matte Gun-Mari.
Monza har liksom Danica tappat "hela" pälsen. Dock tycker jag det
ser ut som om Monza har kvar lite av sin lejon-man, till skillnad från
Danica som ser ut som en underbar liten hyena, med sina stora öron
därtill! Ska ta nån bild och visa senare!
Tycker egentligen Monza är mest lik Danica, men samtidigt har hon
väldigt mycket av både Niki, Lola och Schumie också!
Renfors tjusigaste prinsessa!
Så här ligger Jackie jämt också, med ena bakbenet i luften. Samma
när hon sitter, så kan hon ibland lyfta benet så här, som nån form
av undergivenhets-bevis har jag tolkat det... Sött är det i alla fall!
Monza, på sin soff-tron
Lite oro i flocken...
2011-06-17
Igår hade vi en liten incident mellan Danica och Niki igen, tack och lov utan skador! Det var i samband med när jag skulle börja kvällsvallningen, ett läge som kan vara lite spänt pga att alla vill ut samtidigt och hela tiden och blir lite små-sotis på varandra. Men det har varit helt lugnt så länge nu, så man börjat vaggas in i nån form av falsk säkerhet. I alla fall insåg man att det var inte bara negativt med Kickans stora hemska tratt, för hon var väldigt lätt att eliminera bara genom att trycka bort henne med trattens hjälp (ler ironiskt). Antagligen beror detta på att Nikis hormoner är i lite gungning efter löpen, så hon vek inte ner sig när Danica skulle bossa. Lite olyckligt hade också Niki övertaget i fighten den här gången, så vi är väl lite oroliga att det kan ha gett henne blodad tand till att ta över Danicas post som Alfa II... Men man ska inte dra för stora växlar. Det har varit helt lugnt idag, och de har lekt som vanligt! Peppar, peppar, ta i trä!
Så här bra vidvinkelseende får man med en hemsk tratt på skallen!
Kickan dundrar i allt och alla, med sin bulldoser framfart.
Idyll i hundfamiljen!
Puss på dig mamma! Pirelli fjantar för Kickan
Kickan och Danica
Vi brukar kalla Kickan för "Parabolica", en kurva på Monza-banan i
Italien, och det inte bara för att även hon ska ha ett race-namn, utan
för hennes gigantiska parabol-öron. Men om man får parabol-assosia-
tioner i vanliga fall, kan ni ju förstå att det förstärks med den här
tortyr-grejen på huvudet?!
Danica och Kickan
Pirelli ligger och håller koll på fåren. Bella skymtar framför henne.
Niki och Jackie, den senare som vanligt i MIN stol. Men vi har uppen-
bara meningsskiljaktigheter om den saken...
Jag singeltränade 4 av 6 igår, Kickan går med Robert i o m att hon är så ny-opererad och inte får springa lös. Danica och Niki var ju självklart, efter incidenten, annars har de varit rätt duktiga senaste tiden. Pirelli hade jag bestämt, för hon viker ner sig och ställer sig så i bakgrunden av de andra, så hon behöver lite egen-tid med matte! Sanslöst duktig var hon också! Höll sig vid mina fötter hela tiden, och var vaksam på minsta signal från mig.
På väg mot stranden. Vi stannar vid en bom, så får vi en fin skogs-
promenad till stranden. Vi får låna nyckel till bommen, men anser inte
att det behövs.
Pirelli-bruden var helt underbart duktig på gårdagens promenad;
lyhörd och lydde minsta vink från mig! Man märker att de alltmer
går ifrån valpstadiet, även om det är låååång väg kvar att jobba...
Det är så mycket skogsstjärnor, att det ser ut som snö på backen;
vackert!
Åkebärsblomman, Rubus Articus! Norrbottens landskapsblomma, som
var många år på mjölkpaketen. Är nog inte många som hade hunnit
lära sig läsa, som glömt dess latinska namn! (ler)
Kaffeblomma
Pirelli har hunnit fram till stranden
En liten sim-tur
Tur vi har bräckt vatten här! Trots att tungorna är ut både nu och då
på trollungarna, har ingen ännu spytt, vilket man annars hört att de
får göra av saltvatten... Men här har vi alltså en blandning av salt-och
sötvatten.
Pirelli passar så bra i detta halsband, fångar upp hennes färger. Hon
och Penske ser ut som 70-talets JPS-sponsrade Lotus-formel 1-bilar,
med sin svarta och gyllenfärgade päls!
Jackie har varit lite tjorvig vid inkallning, i synnerhet vid "koppel på", så vi hade en liten uppgörelse i förrgår. Givetvis inte fysiskt, utan verbalt, och det slutade med pusskalas. Men det är ju ändå alltid spänt att se vad resultatet blev. Igår kom svaret i form av att hon var jätte-duktig! Visserligen var hon själv med mig, och jag hade köttbullar i fickorna, men hon var en helt annan hund ändå!
I morse började vi lekdagen med att byta vatten i badbaljan, och bara det är så fantastiskt skoj, för då kan man ju få bita i vattenstrålen från slangen! Sen blev det plock med badisar ur baljan, och jag undrar hur länge i synnerhet Niki skulle orka hålla på om inte jag slutade?! Det är en jätte-rolig aktivitet som rekommenderas! Man får bli lite kreativ, när man har så många att hålla igång. Som tur är, är leken och det mentala minst lika viktigt som motionen, och det är ju klart roligast för båda parter också! Men det ena får inte ersätta det andra så klart! Men jag brukar tänka på detta, när jag har mina djupsinta perioder om att jag skulle vilja hinna med mer än jag gör med trollen, att det är många hundar som bara får motion, och det kan inte vara ett roligt hundliv...
Flodis
Sköldis
Niki är "queen of the pool" och drar sig inte för att kliva i och plocka
upp badisarna.
Jackie i MIN stol!
Senna, vår stolthet!
Niki plockar upp... just det : Sköldis!
Penske och Pirelli försöker bärga Mr Froggy
Mr Froggy. Herr badanka har vi redan förlagt.
Niki med härligt gosse-blöta framben
Jackie i, ja, ni vet ju var...
Senna
Jackie gnager tjurmuskel i fåtöljen.
Igår hade vi en liten incident mellan Danica och Niki igen, tack och lov utan skador! Det var i samband med när jag skulle börja kvällsvallningen, ett läge som kan vara lite spänt pga att alla vill ut samtidigt och hela tiden och blir lite små-sotis på varandra. Men det har varit helt lugnt så länge nu, så man börjat vaggas in i nån form av falsk säkerhet. I alla fall insåg man att det var inte bara negativt med Kickans stora hemska tratt, för hon var väldigt lätt att eliminera bara genom att trycka bort henne med trattens hjälp (ler ironiskt). Antagligen beror detta på att Nikis hormoner är i lite gungning efter löpen, så hon vek inte ner sig när Danica skulle bossa. Lite olyckligt hade också Niki övertaget i fighten den här gången, så vi är väl lite oroliga att det kan ha gett henne blodad tand till att ta över Danicas post som Alfa II... Men man ska inte dra för stora växlar. Det har varit helt lugnt idag, och de har lekt som vanligt! Peppar, peppar, ta i trä!
Så här bra vidvinkelseende får man med en hemsk tratt på skallen!
Kickan dundrar i allt och alla, med sin bulldoser framfart.
Idyll i hundfamiljen!
Puss på dig mamma! Pirelli fjantar för Kickan
Kickan och Danica
Vi brukar kalla Kickan för "Parabolica", en kurva på Monza-banan i
Italien, och det inte bara för att även hon ska ha ett race-namn, utan
för hennes gigantiska parabol-öron. Men om man får parabol-assosia-
tioner i vanliga fall, kan ni ju förstå att det förstärks med den här
tortyr-grejen på huvudet?!
Danica och Kickan
Pirelli ligger och håller koll på fåren. Bella skymtar framför henne.
Niki och Jackie, den senare som vanligt i MIN stol. Men vi har uppen-
bara meningsskiljaktigheter om den saken...
Jag singeltränade 4 av 6 igår, Kickan går med Robert i o m att hon är så ny-opererad och inte får springa lös. Danica och Niki var ju självklart, efter incidenten, annars har de varit rätt duktiga senaste tiden. Pirelli hade jag bestämt, för hon viker ner sig och ställer sig så i bakgrunden av de andra, så hon behöver lite egen-tid med matte! Sanslöst duktig var hon också! Höll sig vid mina fötter hela tiden, och var vaksam på minsta signal från mig.
På väg mot stranden. Vi stannar vid en bom, så får vi en fin skogs-
promenad till stranden. Vi får låna nyckel till bommen, men anser inte
att det behövs.
Pirelli-bruden var helt underbart duktig på gårdagens promenad;
lyhörd och lydde minsta vink från mig! Man märker att de alltmer
går ifrån valpstadiet, även om det är låååång väg kvar att jobba...
Det är så mycket skogsstjärnor, att det ser ut som snö på backen;
vackert!
Åkebärsblomman, Rubus Articus! Norrbottens landskapsblomma, som
var många år på mjölkpaketen. Är nog inte många som hade hunnit
lära sig läsa, som glömt dess latinska namn! (ler)
Kaffeblomma
Pirelli har hunnit fram till stranden
En liten sim-tur
Tur vi har bräckt vatten här! Trots att tungorna är ut både nu och då
på trollungarna, har ingen ännu spytt, vilket man annars hört att de
får göra av saltvatten... Men här har vi alltså en blandning av salt-och
sötvatten.
Pirelli passar så bra i detta halsband, fångar upp hennes färger. Hon
och Penske ser ut som 70-talets JPS-sponsrade Lotus-formel 1-bilar,
med sin svarta och gyllenfärgade päls!
Jackie har varit lite tjorvig vid inkallning, i synnerhet vid "koppel på", så vi hade en liten uppgörelse i förrgår. Givetvis inte fysiskt, utan verbalt, och det slutade med pusskalas. Men det är ju ändå alltid spänt att se vad resultatet blev. Igår kom svaret i form av att hon var jätte-duktig! Visserligen var hon själv med mig, och jag hade köttbullar i fickorna, men hon var en helt annan hund ändå!
I morse började vi lekdagen med att byta vatten i badbaljan, och bara det är så fantastiskt skoj, för då kan man ju få bita i vattenstrålen från slangen! Sen blev det plock med badisar ur baljan, och jag undrar hur länge i synnerhet Niki skulle orka hålla på om inte jag slutade?! Det är en jätte-rolig aktivitet som rekommenderas! Man får bli lite kreativ, när man har så många att hålla igång. Som tur är, är leken och det mentala minst lika viktigt som motionen, och det är ju klart roligast för båda parter också! Men det ena får inte ersätta det andra så klart! Men jag brukar tänka på detta, när jag har mina djupsinta perioder om att jag skulle vilja hinna med mer än jag gör med trollen, att det är många hundar som bara får motion, och det kan inte vara ett roligt hundliv...
Flodis
Sköldis
Niki är "queen of the pool" och drar sig inte för att kliva i och plocka
upp badisarna.
Jackie i MIN stol!
Senna, vår stolthet!
Niki plockar upp... just det : Sköldis!
Penske och Pirelli försöker bärga Mr Froggy
Mr Froggy. Herr badanka har vi redan förlagt.
Niki med härligt gosse-blöta framben
Jackie i, ja, ni vet ju var...
Senna
Jackie gnager tjurmuskel i fåtöljen.
Kickan opererad i Gammelstad
2011-06-15
Igår var då dagen, när Kickans knöl skulle bort med knivens hjälp. Vi lämnade henne klockan 08.00 till Djursjukhuset i Gammelstad. Hängde rent på låset, och drog startnummer ett i kö-lapperiet! (ler) Vi fick samma veterinär som förra gången, så han och Kickan hade fullt puss-kalas. Han var ovanligt kärvänlig med henne, för att vara veterinär, lät rent henne pussa honom i ansiktet! Men sen när han skulle gå iväg med henne, då la hon i parkeringsbromsen och tittade på mig med jordens största och olyckligaste ögon! Det skar i hjärtat kan jag säga! Man har ett system i Gammelstad, som inte känns så bra för en med planerad tid, men som måste till för att klara akuta patienter. Det innebär i korta drag, att alla lämnar in sina hundar som har op-tider redan klockan åtta, och sen blir man uppringd när de är färdiga. Är väl lite sådär när man har långt, men samtidigt är det ju ett trygghetssystem att mest akuta fall går först. Jag känner mig i alla fall trygg med dem på det här stället, och de har en fantastiskt trevlig och tillmötesgående rådgivning via telefon, bara det höjer total-betyget med mycket.
Medan Kickan var hos veterinären, gjorde vi bort både planerade och oplanerade ärenden. Pappa var till Swecon och hälsade på lite "kollegor", medan jag och mamma passade på att få lite social träning med Danica och tog en promenad. Sedan gick mamma också in en stund, och då körde jag lite allmän lydnad en stund. Sen blev det en snabbis på Biltema, detta så kallade "gubbdagis". Men jag vet inte hur det går ihop, för pappa och Danica väntade i bilen medan jag och mamma drog ett varv... (ler) Mamma köpte lite badleksaker till ungarna, typ pip-anka, mm. Blev toppen-uppskattat! Därefter råkade jag få syn på Djurmagazinet, så då fick Danica följa med ett varv och social-träna ännu mer. Hon var jätte-duktig!
Efter det tyckte vi det började bli dags för en hamburgare i Gammelstad, och sedan hade vi fått nog i värmen och åkte till Sunderbyn och våldgästade mina svärföräldrar ett tag. I förhoppning om att det snart skulle ringa från Djursjukhuset... Medan vi var där kom jag på att Jula kunde ha sortimentsaskar som jag inte hittat på Biltema, så efter nån timme åkte vi dit och kollade. Jag hittade det jag behövde, men nu började Danica vara less på att vara själv med pappa i bilen, och dessutom var det en tjej med en hund som tydligen tyckte det var skoj att gå varvlopp runt bilen när Danica skällde. Trots att vi hittat ett tomt hörn på parkeringen... Så då gick jag ut och hämtade henne, och gick och satt mig utanför Jula och väntade på mamma med henne. Hon provade inte öppna munnen! När mamma var klar bad jag henne gå och snabb-kika på Jysk, om de hade en likadan lamell-gardin som svärmor hade i inglasningen. Lucky me, hade de bara 2 st kvar, och därför såldes de ut för halva priset! Så nu har jag fixat mer jobb till Robert... (ler)
Efter detta tyckte vi det måste börja vara klart i Gammelstad strax, så vi snippade bara in på Coop och köpte lite go-fika till personalen i Gammelstad, och trots att de inte ringt så åkte vi sedan dit. Jag gick in och gav dem fika-brödet, och betonade att det inte hade med dagens besök att göra, utan främst var till de trevliga tjejerna i reception och rådgivning. De blev jätte-glada! Kickan var inte riktigt vaken ännu, så jag fick sitta en stund och vänta. Jag pratade med en trevlig karl men en pointer som fått hund-stryk, när jag hörde nån bakom mig som sa : - Ja, där har vi nog matte!
Då släpade Kickan veterinären till mig! Jag tog henne, och gick ut med henne i bilen, och sen gick jag tillbaka för att få höra hur det gått och vad som gällde. Det var en jätte-gullig tjej som opererat henne, Kristina hette hon. Väldigt duktig och mån om att förklara allt, och inte besvärad av mina frågor. Det visade sig att jag haft rätt i mina funderingar om fettknöl eller inflammerad talgkörtel. Det var typ nån kombination, och normalt sett försvinner de av sig själv. Men i och med att denna spruckit och var inflammerad, tyckte hon det varit helt rätt att plocka den, i synnerhet med ett gäng rötmånader framför oss!
Sen var det äntligen dags att styra kosan hemåt igen, och nu var klockan runt 15.30... En lång och jobbig dag, och både jag och tjejerna slocknade i bilen på väg hem.
Kickan hade tratt på sig, men det var så varmt i bilen och då hon ändå var så groggy och främst ville sova, tog jag bort den. För hon har varit så duktig innan op, och låtit plåstret var ifred. Men när vi kom hem, hade hon plockat bort det, och fått såret att börja blöda. Så det blev omläggning direkt, och på med leukoplast (enda plåstret som sitter!) och nya kompresser. Men även detta var hon och drog i, så det började blöda igen. Så nu får hon ha tratt i alla fall, för övriga gänget låter bli hennes plåster. Men så farlig hon är med detta plast-vidunder runt huvudet! Jag har en rejäl blåtira på ena vaden att hennes påkörning! Hon dunkar i allt och alla, och kan absolut inte ta det lugnt. Så jag ser verkligen fram emot att ta bort den, men som det ser ut nu blir det då minst att hon har den även i morgon. Har lagt om såret i eftermiddag igen, och det såg bara fint ut!
Mamma kom på att om hon höll upp händerna genom takluckan,
styrdes luften bättre ner mot Danica...
... som tyckte det var jätte-skönt!
När vi kom hem var det ett gäng glada ungar som mötte. Det blev bara i med mat i både dem och mig, innan det var dags för kvällsvallning. När jag sen skulle ta mina sortimentslådor, visade det sig att en hade "försvunnit". Den visade sig tydligen bli perfekt till säkringar, så nu var det bara att skicka svärmor på Jula igen. Men de har fixat det idag, så jag får dem väl rätt snart hoppas jag! Om inte annat ska Robert på flyguppvisning i Luleå på söndag.
Badleksakerna blev ännu mer poppis än jag hade trott. Niki valde snabbt ut en groda, och de andra var snabbt och högg en pipis de med. Klockan fem i morse vaknade jag av att Niki var i full gång med grodan, och det pipljudet var inte godis i morgon-trötta öron kan jag meddela! Idag kom jag på att det var ju faktiskt badleksaker, så jag kastade i dem i badbaljan i rastgården, och det blev ett nytt spännande äventyr och ivrigt plaskande trollungar. Mamma kunde knappt slita sig från att leka med dem, när hon och pappa var förbi innan de åkte på skogsnolia i Umeå.
Så trött som jag var efter gårdagen, hade jag tänkt ta en lugn dag idag. Istället har jag städat och joxat på hela dagen, men tyvärr i små-plock som inte syns så mycket... Men det behövdes!
Nu har klockat dragit iväg igen, men nu är jag hyffsat ajour här på bloggen också, så i morgon kanske jag får en hyffsat ledig dag i hundfabriken!
Igår var då dagen, när Kickans knöl skulle bort med knivens hjälp. Vi lämnade henne klockan 08.00 till Djursjukhuset i Gammelstad. Hängde rent på låset, och drog startnummer ett i kö-lapperiet! (ler) Vi fick samma veterinär som förra gången, så han och Kickan hade fullt puss-kalas. Han var ovanligt kärvänlig med henne, för att vara veterinär, lät rent henne pussa honom i ansiktet! Men sen när han skulle gå iväg med henne, då la hon i parkeringsbromsen och tittade på mig med jordens största och olyckligaste ögon! Det skar i hjärtat kan jag säga! Man har ett system i Gammelstad, som inte känns så bra för en med planerad tid, men som måste till för att klara akuta patienter. Det innebär i korta drag, att alla lämnar in sina hundar som har op-tider redan klockan åtta, och sen blir man uppringd när de är färdiga. Är väl lite sådär när man har långt, men samtidigt är det ju ett trygghetssystem att mest akuta fall går först. Jag känner mig i alla fall trygg med dem på det här stället, och de har en fantastiskt trevlig och tillmötesgående rådgivning via telefon, bara det höjer total-betyget med mycket.
Medan Kickan var hos veterinären, gjorde vi bort både planerade och oplanerade ärenden. Pappa var till Swecon och hälsade på lite "kollegor", medan jag och mamma passade på att få lite social träning med Danica och tog en promenad. Sedan gick mamma också in en stund, och då körde jag lite allmän lydnad en stund. Sen blev det en snabbis på Biltema, detta så kallade "gubbdagis". Men jag vet inte hur det går ihop, för pappa och Danica väntade i bilen medan jag och mamma drog ett varv... (ler) Mamma köpte lite badleksaker till ungarna, typ pip-anka, mm. Blev toppen-uppskattat! Därefter råkade jag få syn på Djurmagazinet, så då fick Danica följa med ett varv och social-träna ännu mer. Hon var jätte-duktig!
Efter det tyckte vi det började bli dags för en hamburgare i Gammelstad, och sedan hade vi fått nog i värmen och åkte till Sunderbyn och våldgästade mina svärföräldrar ett tag. I förhoppning om att det snart skulle ringa från Djursjukhuset... Medan vi var där kom jag på att Jula kunde ha sortimentsaskar som jag inte hittat på Biltema, så efter nån timme åkte vi dit och kollade. Jag hittade det jag behövde, men nu började Danica vara less på att vara själv med pappa i bilen, och dessutom var det en tjej med en hund som tydligen tyckte det var skoj att gå varvlopp runt bilen när Danica skällde. Trots att vi hittat ett tomt hörn på parkeringen... Så då gick jag ut och hämtade henne, och gick och satt mig utanför Jula och väntade på mamma med henne. Hon provade inte öppna munnen! När mamma var klar bad jag henne gå och snabb-kika på Jysk, om de hade en likadan lamell-gardin som svärmor hade i inglasningen. Lucky me, hade de bara 2 st kvar, och därför såldes de ut för halva priset! Så nu har jag fixat mer jobb till Robert... (ler)
Efter detta tyckte vi det måste börja vara klart i Gammelstad strax, så vi snippade bara in på Coop och köpte lite go-fika till personalen i Gammelstad, och trots att de inte ringt så åkte vi sedan dit. Jag gick in och gav dem fika-brödet, och betonade att det inte hade med dagens besök att göra, utan främst var till de trevliga tjejerna i reception och rådgivning. De blev jätte-glada! Kickan var inte riktigt vaken ännu, så jag fick sitta en stund och vänta. Jag pratade med en trevlig karl men en pointer som fått hund-stryk, när jag hörde nån bakom mig som sa : - Ja, där har vi nog matte!
Då släpade Kickan veterinären till mig! Jag tog henne, och gick ut med henne i bilen, och sen gick jag tillbaka för att få höra hur det gått och vad som gällde. Det var en jätte-gullig tjej som opererat henne, Kristina hette hon. Väldigt duktig och mån om att förklara allt, och inte besvärad av mina frågor. Det visade sig att jag haft rätt i mina funderingar om fettknöl eller inflammerad talgkörtel. Det var typ nån kombination, och normalt sett försvinner de av sig själv. Men i och med att denna spruckit och var inflammerad, tyckte hon det varit helt rätt att plocka den, i synnerhet med ett gäng rötmånader framför oss!
Sen var det äntligen dags att styra kosan hemåt igen, och nu var klockan runt 15.30... En lång och jobbig dag, och både jag och tjejerna slocknade i bilen på väg hem.
Kickan hade tratt på sig, men det var så varmt i bilen och då hon ändå var så groggy och främst ville sova, tog jag bort den. För hon har varit så duktig innan op, och låtit plåstret var ifred. Men när vi kom hem, hade hon plockat bort det, och fått såret att börja blöda. Så det blev omläggning direkt, och på med leukoplast (enda plåstret som sitter!) och nya kompresser. Men även detta var hon och drog i, så det började blöda igen. Så nu får hon ha tratt i alla fall, för övriga gänget låter bli hennes plåster. Men så farlig hon är med detta plast-vidunder runt huvudet! Jag har en rejäl blåtira på ena vaden att hennes påkörning! Hon dunkar i allt och alla, och kan absolut inte ta det lugnt. Så jag ser verkligen fram emot att ta bort den, men som det ser ut nu blir det då minst att hon har den även i morgon. Har lagt om såret i eftermiddag igen, och det såg bara fint ut!
Mamma kom på att om hon höll upp händerna genom takluckan,
styrdes luften bättre ner mot Danica...
... som tyckte det var jätte-skönt!
När vi kom hem var det ett gäng glada ungar som mötte. Det blev bara i med mat i både dem och mig, innan det var dags för kvällsvallning. När jag sen skulle ta mina sortimentslådor, visade det sig att en hade "försvunnit". Den visade sig tydligen bli perfekt till säkringar, så nu var det bara att skicka svärmor på Jula igen. Men de har fixat det idag, så jag får dem väl rätt snart hoppas jag! Om inte annat ska Robert på flyguppvisning i Luleå på söndag.
Badleksakerna blev ännu mer poppis än jag hade trott. Niki valde snabbt ut en groda, och de andra var snabbt och högg en pipis de med. Klockan fem i morse vaknade jag av att Niki var i full gång med grodan, och det pipljudet var inte godis i morgon-trötta öron kan jag meddela! Idag kom jag på att det var ju faktiskt badleksaker, så jag kastade i dem i badbaljan i rastgården, och det blev ett nytt spännande äventyr och ivrigt plaskande trollungar. Mamma kunde knappt slita sig från att leka med dem, när hon och pappa var förbi innan de åkte på skogsnolia i Umeå.
Så trött som jag var efter gårdagen, hade jag tänkt ta en lugn dag idag. Istället har jag städat och joxat på hela dagen, men tyvärr i små-plock som inte syns så mycket... Men det behövdes!
Nu har klockat dragit iväg igen, men nu är jag hyffsat ajour här på bloggen också, så i morgon kanske jag får en hyffsat ledig dag i hundfabriken!
Ryssvärme & Fåren klippta!
2011-06-11
Jisses vilken värme! Men idag har det i alla fall fläktat lite, så det har varit mer uthärdligt.
I morse var vår privata får-klippare Jörgen hit med sina söner. Det var tur han hade dem med, för Tolla och Bella ville inte låta sig fångas in. Till slut lyckades jag och Robert få in dem i Ånnabodan, och där stod vi och bröderna Johansson och höll för med ett nät. Vi hade försökt i nästan en halvtimme, att stänga in tjejerna där vi brukar, vid deras mat-hinkar, men det var uppenbarligen fel tid för de var väldigt skeptiska. Men nu är det gjort = underbart! Nu hade Jörgen bara kvar sina egna får, och det är ju inte så många, bara drygt 160 stycken! Jisses, karln är största får-bonden, eller vad det nu kallas, i hela Haparanda kommun! Det bästa med honom, är att han är så mån om tjejerna. Han pratar med dem, och kelar med dem. Brukar ofta skratta åt våra bortskämda tjejers rätt väsentliga vikt! Men samtidigt brukar han poängtera att de inte är för runda om magen, utan att det bara syns att vi är måna om dem. Han är ju alltså ingen i ordets rätta bemärkelse "riktig får-klippare", utan har nu hjälpt oss flera år på raken för att det inte finns någon uttalad får-klippare i närheten.
Skeptiska tjejer som uppenbarligen inte alls var sugna på att bli
friserade; Tolla längst till vänster i bild och Bella närmast.
Tolla på den översta bilden, och Bella på den nedersta. Idag var det
ovanligt nog Bella som var harigast av tjejerna, men hon är expert
på att dra Tolla med sig.
Tolla var först till rakning, och stackars Jörgen fick klippa tjejerna inne
i Ånnabodan; snacka om varmt! Men det hade aldrig gått att hålla kvar
den ena om man tagit ut den andra. Tolla var helt lugn under klippandet
och verkade njuta, medan Bella sparkade rätt bra en stund. Samtidigt
såg vi till att klippa klövarna.
Ny-klippt Tolla har ställt sig i ett hörn för att se Bella friseras. Hon var
helt lugn, medan Bella tacklade Jörgen x flera medan hon väntade
på sin klippning
Idyll! En ny-klippt Tolla njuter av tillvaron!
En skeptisk Bella spanar efter Jörgen...
Jörgen med söner, och en liten snutt av världens bästa pappa!
Ascona är givetvis inga problem att fånga in. Hon höll på att somna
medan Jörgen klippte henne.
Ascona och Robert
Mamma har fixat en vattenskål till rastgården, en större och bredare
variant än de vi har inne. Niki var först med att doppa tassarna i den,
något som födde en annan idé...
... en balja! Så idag inhandlade världens bästa mamma en sådan till
trollen, som ännu inte vågat sig i den. Men Niki har så klart varit och
paddlat lite med sin vita tass. Det blev huvudbry när jag la i ben, som
de givetvis var tvungna att fiska upp. Ett tecken på att endast fantasin
sätter gränser, när det gäller mental aktivering!
Den här busken planterade vi på den plats där Aki dog, för ungefär
tre år sedan. Tyvärr blev den mitt i rastgården, när rastgården byggdes
i fjol, så vi var tvungen att inhägna den för att skydda den mot
hulliganerna. I vintras var vi tvungen att ha ett "lock" på den också, för
det skulle nu tuggas och kliva på den!
Rätt bra med mygg i år, tyvärr. Men moster-Rut och mamma har
inhandlat smarta myggspiral-gömmor, så man inte behöver vara
orolig att hulliganerna ska tugga i sig eller bränna sig. Den vänstra
är hängvariant, och den högra bordsvariant. Rekommenderas!
Dessa är köpta på REPA i Kalix, men finns säkert på fler ställen.
Mot-eld mot värmen; en portabel AC och två fläktar.
Nya projektet, en kall-farstu, eller så var det tänkt. Men nu blev det
visst en del isolering i alla fall. Svårt att slarva för Mr Pedant och Mr
Pedant Junior = Östen och Robert. Men bra blir det!
Jisses vilken värme! Men idag har det i alla fall fläktat lite, så det har varit mer uthärdligt.
I morse var vår privata får-klippare Jörgen hit med sina söner. Det var tur han hade dem med, för Tolla och Bella ville inte låta sig fångas in. Till slut lyckades jag och Robert få in dem i Ånnabodan, och där stod vi och bröderna Johansson och höll för med ett nät. Vi hade försökt i nästan en halvtimme, att stänga in tjejerna där vi brukar, vid deras mat-hinkar, men det var uppenbarligen fel tid för de var väldigt skeptiska. Men nu är det gjort = underbart! Nu hade Jörgen bara kvar sina egna får, och det är ju inte så många, bara drygt 160 stycken! Jisses, karln är största får-bonden, eller vad det nu kallas, i hela Haparanda kommun! Det bästa med honom, är att han är så mån om tjejerna. Han pratar med dem, och kelar med dem. Brukar ofta skratta åt våra bortskämda tjejers rätt väsentliga vikt! Men samtidigt brukar han poängtera att de inte är för runda om magen, utan att det bara syns att vi är måna om dem. Han är ju alltså ingen i ordets rätta bemärkelse "riktig får-klippare", utan har nu hjälpt oss flera år på raken för att det inte finns någon uttalad får-klippare i närheten.
Skeptiska tjejer som uppenbarligen inte alls var sugna på att bli
friserade; Tolla längst till vänster i bild och Bella närmast.
Tolla på den översta bilden, och Bella på den nedersta. Idag var det
ovanligt nog Bella som var harigast av tjejerna, men hon är expert
på att dra Tolla med sig.
Tolla var först till rakning, och stackars Jörgen fick klippa tjejerna inne
i Ånnabodan; snacka om varmt! Men det hade aldrig gått att hålla kvar
den ena om man tagit ut den andra. Tolla var helt lugn under klippandet
och verkade njuta, medan Bella sparkade rätt bra en stund. Samtidigt
såg vi till att klippa klövarna.
Ny-klippt Tolla har ställt sig i ett hörn för att se Bella friseras. Hon var
helt lugn, medan Bella tacklade Jörgen x flera medan hon väntade
på sin klippning
Idyll! En ny-klippt Tolla njuter av tillvaron!
En skeptisk Bella spanar efter Jörgen...
Jörgen med söner, och en liten snutt av världens bästa pappa!
Ascona är givetvis inga problem att fånga in. Hon höll på att somna
medan Jörgen klippte henne.
Ascona och Robert
Mamma har fixat en vattenskål till rastgården, en större och bredare
variant än de vi har inne. Niki var först med att doppa tassarna i den,
något som födde en annan idé...
... en balja! Så idag inhandlade världens bästa mamma en sådan till
trollen, som ännu inte vågat sig i den. Men Niki har så klart varit och
paddlat lite med sin vita tass. Det blev huvudbry när jag la i ben, som
de givetvis var tvungna att fiska upp. Ett tecken på att endast fantasin
sätter gränser, när det gäller mental aktivering!
Den här busken planterade vi på den plats där Aki dog, för ungefär
tre år sedan. Tyvärr blev den mitt i rastgården, när rastgården byggdes
i fjol, så vi var tvungen att inhägna den för att skydda den mot
hulliganerna. I vintras var vi tvungen att ha ett "lock" på den också, för
det skulle nu tuggas och kliva på den!
Rätt bra med mygg i år, tyvärr. Men moster-Rut och mamma har
inhandlat smarta myggspiral-gömmor, så man inte behöver vara
orolig att hulliganerna ska tugga i sig eller bränna sig. Den vänstra
är hängvariant, och den högra bordsvariant. Rekommenderas!
Dessa är köpta på REPA i Kalix, men finns säkert på fler ställen.
Mot-eld mot värmen; en portabel AC och två fläktar.
Nya projektet, en kall-farstu, eller så var det tänkt. Men nu blev det
visst en del isolering i alla fall. Svårt att slarva för Mr Pedant och Mr
Pedant Junior = Östen och Robert. Men bra blir det!
Kickan till veterinär i Gammelstad
2011-06-09
Idag har vi varit till veterinären i Gammelstad med Kickan. "Vi" var jag, mamma, pappa och Danica, medan Robert var hemma med övriga gänget. Kickan var sagolikt duktig! Trots massor av andra hundar i väntrummet, låg hon helt lugnt och tyst vid mina fötter. Samma med undersökningen hos veterinären, helt lugnt och bekymmersfritt. Veterinären hette Andrei, och han blev imponerad av henne. Han kunde inte riktigt säga vad knölen var, möjligt att det är en fettknöl som spruckit, men högst osäkert. Först tyckte han att jag skulle prova fortsätta med min tvättningsprocedur, men sen började han tveka, och konsulterade en kollega och det blev beslutat att vi tar bort den på tisdag. Nu ska hon äta antibiotika (Clindabuc) och antiinflammatoriskt (Norocarp) i fem dagar fram till op.
Jag frågade angående myggmedel till hundar, då bl a Monza är hårt attackerad av diverse stickande varelser i Renfors, och jag tycker det börjar fylla på rätt bra även hos oss. Svaret blev att kolla med Djuraffärer, alternativt helt enkelt köpa "Mygga" från Apoteket. För er som bara har en hund rekommenderar jag nog det sista, eftersom det även visat sig ha viss effekt på fästingar, som tyvärr börjar visa sig här uppe också. Men man får bara smörja där de inte kommer åt att slicka sig! Typ i nacken... Men det kan ju hjälpa en del i alla fall. Här slickas det ju hej vilt från alla håll, så jag får nog försöka klara oss utan...
Nu är det bäst man går och försöker få i sig lite mat, för klockan är snart 20 och jag är nyss hemkommen. Vansinnigt varmt är det, så jag och pappa delade varsin Piggelin med hundarna i bilen. Det var bra miljöträning för Danica att vara med! Våran lilla skäll-apa!
Idag har vi varit till veterinären i Gammelstad med Kickan. "Vi" var jag, mamma, pappa och Danica, medan Robert var hemma med övriga gänget. Kickan var sagolikt duktig! Trots massor av andra hundar i väntrummet, låg hon helt lugnt och tyst vid mina fötter. Samma med undersökningen hos veterinären, helt lugnt och bekymmersfritt. Veterinären hette Andrei, och han blev imponerad av henne. Han kunde inte riktigt säga vad knölen var, möjligt att det är en fettknöl som spruckit, men högst osäkert. Först tyckte han att jag skulle prova fortsätta med min tvättningsprocedur, men sen började han tveka, och konsulterade en kollega och det blev beslutat att vi tar bort den på tisdag. Nu ska hon äta antibiotika (Clindabuc) och antiinflammatoriskt (Norocarp) i fem dagar fram till op.
Jag frågade angående myggmedel till hundar, då bl a Monza är hårt attackerad av diverse stickande varelser i Renfors, och jag tycker det börjar fylla på rätt bra även hos oss. Svaret blev att kolla med Djuraffärer, alternativt helt enkelt köpa "Mygga" från Apoteket. För er som bara har en hund rekommenderar jag nog det sista, eftersom det även visat sig ha viss effekt på fästingar, som tyvärr börjar visa sig här uppe också. Men man får bara smörja där de inte kommer åt att slicka sig! Typ i nacken... Men det kan ju hjälpa en del i alla fall. Här slickas det ju hej vilt från alla håll, så jag får nog försöka klara oss utan...
Nu är det bäst man går och försöker få i sig lite mat, för klockan är snart 20 och jag är nyss hemkommen. Vansinnigt varmt är det, så jag och pappa delade varsin Piggelin med hundarna i bilen. Det var bra miljöträning för Danica att vara med! Våran lilla skäll-apa!
Fullt upp!
2011-06-07
Jaha, då är man till och med en bit in i Juni då, och man upphör inte att förvånas hur fort tiden går. Men det kanske har att göra med, att man alltid har något på agendan som väntar på att göras. Svärfar och Robert har nu höjt hela staketet på övre delen av gården, så nu ligger höjden runt 2,06 och bör bli en tuff nöt att forcera även för våra höjdhoppande hulliganer. Jag och Gunnel passade samtidigt på att höja altanräcket, med hjälp av kompost-galler. Det är nu ca 1,50 högt, vilket var rätt lätt att mäta då det är ungefär samma höjd som svärmor mäter ovan backen. Jackie gjorde ett försök att ta sig över, men det misslyckades, så man får hoppas att det avskräcker till fler försök i framtiden! Skönt var det i alla fall, för då kunde de vara ute med mig medan jag planterade lite blommor i krukor, lådor och amplar. Jag har hört talas om att myggen inte gillar Tagetes, men det gör jag, så nu är det mycket Tagetes i synnerhet runt vår altan! Jag fick även en stam-fuchsia (eller hur man nu stavar till det då...) av min gulliga mamma som handlat en massa fina blommor till oss!
Svärfar och Robert bygger högre stängsel. Vårt gärdsgårdsstaket är
kvar, så egentligen är det främst de höga stolparna man ser. Men
visst har vi ett eget litet "Alcatraz"! (ler)
Häggen vid altanen, som blommar alldeles för tidigt! Jag vill att den
väntar till midsommar, som det brukade vara för några år sedan...
"Fort Knox", altanräcket också höjt!
Vår nya fina grill, som vi fått av mamma och pappa, är flitigt använd!
Efter stängslet var så klart det kunde bli, började svärfar och Robert att snickra på vår kallfarstu. De var riktgit flitiga, och den är nu färdigt uppspantrad och även fönsterkarmen på plats. Men nu står vi lite stilla till vi hittat dörrar. En har svärmor och svärfar, men vi behöver en till, och har inte riktigt hittat något vi vill ha på vare sig blocket eller återvinningen. Nytt är inte att tänka på, för vi är ju fattiga hund-puckon! Men jag tror det blir jätte-bra, och tanken är att det blir en dörr ut på gården, innanför stängslet, och den andra ut på resten av gården då. För då slipper vi grind i stängslet. Kan ju bli vissa problem vid gräsklippning, men... Kommer tid kommer råd!
Malin och Magnus med söner var och hälsade på i lördags, Ozzys familj alltså. Så de fick känna på lite hulligan-pussar. Trevligt var det, och jag hoppas det inte dröjer alltför länge till nästa gång.
Jag tror Kickan och Pirelli löpt klart nu, medan Niki och Jackie är i höglöp och har lite underligheter för sig tillsammans... Det vallfärdar karlar hit, och vem hade kunnat förvänta sig annat med så stiliga töser som luktar så gott?! (ler) Men det är lite olustigt då det främst varit jakthundar, och vi har ju tre andra tjejer som kanske plötsligt blir intressant när de ändå hittat hit... Åsyftar fåren! Men hittills har det gått bra även med det, tack och lov!
Mitt nya "vapen" i rastgården = vattenslang med pistolfungerande
dusch-munstycke! Det är flitigt använt när det skälls, men trots det
så är det väldigt skoj att bita i vattenstrålen! (Niki & Pirelli)
Niki-Nyfiken
Vi har varit en hel del på bad-turné till Frevis, men nu börjar det fylla på med rätt mycket camping-gäster, så nu blir det mindre med det ett tag. Får återuppta det igen till hösten, även om det kan bli nån sväng dit tidigare än så. Är ju så himla fint när det är så långgrunt, så hundarna kan springa och busa i vattnet. Vi har börjat fara till mammas fasters stuga, också den på Frevis. Där är det en trevlig väg att gå till stugan, som man garanterat är själv efter då de har en bom som vi fått lov att smita under, men då är det genast djupare och mindre tilltalande vatten.
Kickan med sin leksakskorv, som även hade pip-funktion... i ca
fem minuter eller nåt, innan hon hade "dödat den"!
Kickan och Danica
Det sägs att "även små män kastar långa skuggor", men i det här fallet
är det jag och moster-Rut som är skyldiga!
Danica, med en vatten-avruskande Kickan i bakgrunden.
Danicka Panica bus-fia! I attackposition väntande på Kickan som är
i vattnet och hämtar sin leksaks-korv
Bus-öron-bakåt!
Söt-trollet ser nästan rädd ut på den här bilden, men det är bara
bus för hela slanten!
Penske och Pirelli
Penske och Pirelli, ser nästan ut som den JPS-sponsrade Lotus som
bl a Ronnie Peterson körde med (i svart och guld)
Kickan har förresten haft en fästing! Den satt under ögat, på kinden. Äckliga monster, vad har de här uppe i vårt Norrländska paradis att göra?!
Knölar både här och där, på stackars Kickan som fått både varande
böld och fästing.
Kickan har haft en knöl på bakpartiet ett tag, som jag hittade runt påsk nån gång och som jag tolkat till en fettknöl. Jag har haft för avsikt att få den undersökt, men det har inte blivit av. I fredags började den vätska lite, och igår upptäckte jag att det gått ordentligt hål i den och bildat en krater som det kom var ur. Nu rengör jag morgon och kväll, och behandlar även med kådsalva som är suverän till att dra upp var med. Men för säkerhets skull ska vi till veterinär i Gammelstad på torsdag, och kolla så det verkligen bara är så banalt som vi tror. Passar på då det även var dags att hämta hem Prickens urna...
Danica Lönneberga hade oturen att råka få med sig en av trollens
bäddar, som mamma köpt till dem på ÖB, till soffan, och så råkade
det ramla ur lite fyllning...
Niki käkar märgben som tidigare var fyllt med låtsas-märg, men som
för dagen var fyllt med Mamma Scan´s köttbullar och GEAS Blodpudding!
Jaha, då är man till och med en bit in i Juni då, och man upphör inte att förvånas hur fort tiden går. Men det kanske har att göra med, att man alltid har något på agendan som väntar på att göras. Svärfar och Robert har nu höjt hela staketet på övre delen av gården, så nu ligger höjden runt 2,06 och bör bli en tuff nöt att forcera även för våra höjdhoppande hulliganer. Jag och Gunnel passade samtidigt på att höja altanräcket, med hjälp av kompost-galler. Det är nu ca 1,50 högt, vilket var rätt lätt att mäta då det är ungefär samma höjd som svärmor mäter ovan backen. Jackie gjorde ett försök att ta sig över, men det misslyckades, så man får hoppas att det avskräcker till fler försök i framtiden! Skönt var det i alla fall, för då kunde de vara ute med mig medan jag planterade lite blommor i krukor, lådor och amplar. Jag har hört talas om att myggen inte gillar Tagetes, men det gör jag, så nu är det mycket Tagetes i synnerhet runt vår altan! Jag fick även en stam-fuchsia (eller hur man nu stavar till det då...) av min gulliga mamma som handlat en massa fina blommor till oss!
Svärfar och Robert bygger högre stängsel. Vårt gärdsgårdsstaket är
kvar, så egentligen är det främst de höga stolparna man ser. Men
visst har vi ett eget litet "Alcatraz"! (ler)
Häggen vid altanen, som blommar alldeles för tidigt! Jag vill att den
väntar till midsommar, som det brukade vara för några år sedan...
"Fort Knox", altanräcket också höjt!
Vår nya fina grill, som vi fått av mamma och pappa, är flitigt använd!
Efter stängslet var så klart det kunde bli, började svärfar och Robert att snickra på vår kallfarstu. De var riktgit flitiga, och den är nu färdigt uppspantrad och även fönsterkarmen på plats. Men nu står vi lite stilla till vi hittat dörrar. En har svärmor och svärfar, men vi behöver en till, och har inte riktigt hittat något vi vill ha på vare sig blocket eller återvinningen. Nytt är inte att tänka på, för vi är ju fattiga hund-puckon! Men jag tror det blir jätte-bra, och tanken är att det blir en dörr ut på gården, innanför stängslet, och den andra ut på resten av gården då. För då slipper vi grind i stängslet. Kan ju bli vissa problem vid gräsklippning, men... Kommer tid kommer råd!
Malin och Magnus med söner var och hälsade på i lördags, Ozzys familj alltså. Så de fick känna på lite hulligan-pussar. Trevligt var det, och jag hoppas det inte dröjer alltför länge till nästa gång.
Jag tror Kickan och Pirelli löpt klart nu, medan Niki och Jackie är i höglöp och har lite underligheter för sig tillsammans... Det vallfärdar karlar hit, och vem hade kunnat förvänta sig annat med så stiliga töser som luktar så gott?! (ler) Men det är lite olustigt då det främst varit jakthundar, och vi har ju tre andra tjejer som kanske plötsligt blir intressant när de ändå hittat hit... Åsyftar fåren! Men hittills har det gått bra även med det, tack och lov!
Mitt nya "vapen" i rastgården = vattenslang med pistolfungerande
dusch-munstycke! Det är flitigt använt när det skälls, men trots det
så är det väldigt skoj att bita i vattenstrålen! (Niki & Pirelli)
Niki-Nyfiken
Vi har varit en hel del på bad-turné till Frevis, men nu börjar det fylla på med rätt mycket camping-gäster, så nu blir det mindre med det ett tag. Får återuppta det igen till hösten, även om det kan bli nån sväng dit tidigare än så. Är ju så himla fint när det är så långgrunt, så hundarna kan springa och busa i vattnet. Vi har börjat fara till mammas fasters stuga, också den på Frevis. Där är det en trevlig väg att gå till stugan, som man garanterat är själv efter då de har en bom som vi fått lov att smita under, men då är det genast djupare och mindre tilltalande vatten.
Kickan med sin leksakskorv, som även hade pip-funktion... i ca
fem minuter eller nåt, innan hon hade "dödat den"!
Kickan och Danica
Det sägs att "även små män kastar långa skuggor", men i det här fallet
är det jag och moster-Rut som är skyldiga!
Danica, med en vatten-avruskande Kickan i bakgrunden.
Danicka Panica bus-fia! I attackposition väntande på Kickan som är
i vattnet och hämtar sin leksaks-korv
Bus-öron-bakåt!
Söt-trollet ser nästan rädd ut på den här bilden, men det är bara
bus för hela slanten!
Penske och Pirelli
Penske och Pirelli, ser nästan ut som den JPS-sponsrade Lotus som
bl a Ronnie Peterson körde med (i svart och guld)
Kickan har förresten haft en fästing! Den satt under ögat, på kinden. Äckliga monster, vad har de här uppe i vårt Norrländska paradis att göra?!
Knölar både här och där, på stackars Kickan som fått både varande
böld och fästing.
Kickan har haft en knöl på bakpartiet ett tag, som jag hittade runt påsk nån gång och som jag tolkat till en fettknöl. Jag har haft för avsikt att få den undersökt, men det har inte blivit av. I fredags började den vätska lite, och igår upptäckte jag att det gått ordentligt hål i den och bildat en krater som det kom var ur. Nu rengör jag morgon och kväll, och behandlar även med kådsalva som är suverän till att dra upp var med. Men för säkerhets skull ska vi till veterinär i Gammelstad på torsdag, och kolla så det verkligen bara är så banalt som vi tror. Passar på då det även var dags att hämta hem Prickens urna...
Danica Lönneberga hade oturen att råka få med sig en av trollens
bäddar, som mamma köpt till dem på ÖB, till soffan, och så råkade
det ramla ur lite fyllning...
Niki käkar märgben som tidigare var fyllt med låtsas-märg, men som
för dagen var fyllt med Mamma Scan´s köttbullar och GEAS Blodpudding!
Ny grill - Morsdag - Stängsel
2011-05-30
I torsdags var min mamma och pappa på turné i Kalix. Först ringde jag och skällde på dem för att pappa måste vila mer. Sen kom de hit, och då började jag direkt att tjata på pappa om att han måste vila mer. Då tittade han så där klurigt på mig, som bara han kan göra, och sa att Robert skulle gå ut och hjälpa mamma lyfta en tung kartong. Då har de underbara skapelserna varit och köpt en ny gasol-grill till oss!
Det var ingen dålig grill vi fått. 54 kg vägde kartongen, och det var
lite vridande på mössan innan allt var på plats. 3 brännare, varav en
till ett litet stekbord, och inga lavastenar utan en platta av nån typ av
järnmaterial = mycket lättare att hålla rent! Många hjälpredor hade
också Robert och svärfar i inglasningen!
Jackie älskar att sitta i just den här stolen!
Svärfar och Robert fick ta paus i stängselbyggandet för att sätta ihop
grillen.
Mycket huvudbry om vad allt var, men hyffsat snabbt gick det ändå,
och sen blev det smarrig oxfilé + klyftpotatis & grönpepparsås på
lördag, och fläskfilé + potatisgratäng på söndag.
Svärmor och Svärfar kom hit på lördag förmiddag, så svärfar kunde hjälpa Robert att få upp viltstängslet. De var jätte-flitiga, trots en del regn och blåst, och hade inte stolparna tagit slut några meter för tidigt, hade det garanterat varit klart på övre delen av gården nu. De fick riktig kläm på hur de skulle spänna nätet också, så det är väldigt rakt och snyggt! Nästan så man kan tro att Team ABET varit i farten med sina maskiner! (ler) I veckan måste vi fixa fler stolpar, och dessutom tänkte vi göra ett försök att fixa material till att börja bygga vår planerade kall-farstu. Sen får vi hålla tummarna att svärmor och svärfar inte kommer på bättre planer än att styra husbilen åt det här hållet igen redan till helgen! Robert och gubbarna på verkstan ska nämligen jobba in fredag, och blir därmed ledig torsdag till och med måndag! Inte alldeles fel med flygarda´n och nationaldagen så nära varandra!
Ungarna trivs på den nya platt-platsen i rastgården!
Jag pysslade lite med smycken på morsdag = igår, och grejade örhängen till alla mammor som åt middag hos oss igår = mamma, svärmor och Rut. Jag hade gjort fyra par, så de fick välja varsitt par.
De här örhängena valde pappa till moster-Rut
Mamma valde dessa örhängen
Dessa blev över
... och dessa valde svärmor
Satt igång en ny pärlvirkning. Ett himla jobb bara att trä upp ca
1,5 m pärlor, sen återstår att få början korrekt, så är det riktigt
skoj sen!
I torsdags var min mamma och pappa på turné i Kalix. Först ringde jag och skällde på dem för att pappa måste vila mer. Sen kom de hit, och då började jag direkt att tjata på pappa om att han måste vila mer. Då tittade han så där klurigt på mig, som bara han kan göra, och sa att Robert skulle gå ut och hjälpa mamma lyfta en tung kartong. Då har de underbara skapelserna varit och köpt en ny gasol-grill till oss!
Det var ingen dålig grill vi fått. 54 kg vägde kartongen, och det var
lite vridande på mössan innan allt var på plats. 3 brännare, varav en
till ett litet stekbord, och inga lavastenar utan en platta av nån typ av
järnmaterial = mycket lättare att hålla rent! Många hjälpredor hade
också Robert och svärfar i inglasningen!
Jackie älskar att sitta i just den här stolen!
Svärfar och Robert fick ta paus i stängselbyggandet för att sätta ihop
grillen.
Mycket huvudbry om vad allt var, men hyffsat snabbt gick det ändå,
och sen blev det smarrig oxfilé + klyftpotatis & grönpepparsås på
lördag, och fläskfilé + potatisgratäng på söndag.
Svärmor och Svärfar kom hit på lördag förmiddag, så svärfar kunde hjälpa Robert att få upp viltstängslet. De var jätte-flitiga, trots en del regn och blåst, och hade inte stolparna tagit slut några meter för tidigt, hade det garanterat varit klart på övre delen av gården nu. De fick riktig kläm på hur de skulle spänna nätet också, så det är väldigt rakt och snyggt! Nästan så man kan tro att Team ABET varit i farten med sina maskiner! (ler) I veckan måste vi fixa fler stolpar, och dessutom tänkte vi göra ett försök att fixa material till att börja bygga vår planerade kall-farstu. Sen får vi hålla tummarna att svärmor och svärfar inte kommer på bättre planer än att styra husbilen åt det här hållet igen redan till helgen! Robert och gubbarna på verkstan ska nämligen jobba in fredag, och blir därmed ledig torsdag till och med måndag! Inte alldeles fel med flygarda´n och nationaldagen så nära varandra!
Ungarna trivs på den nya platt-platsen i rastgården!
Jag pysslade lite med smycken på morsdag = igår, och grejade örhängen till alla mammor som åt middag hos oss igår = mamma, svärmor och Rut. Jag hade gjort fyra par, så de fick välja varsitt par.
De här örhängena valde pappa till moster-Rut
Mamma valde dessa örhängen
Dessa blev över
... och dessa valde svärmor
Satt igång en ny pärlvirkning. Ett himla jobb bara att trä upp ca
1,5 m pärlor, sen återstår att få början korrekt, så är det riktigt
skoj sen!
Bortskämda ungar?
2011-05-27
Skulle vi ha bortskämda ungar? Icket! Hur kan nån tro nåt sånt? Att de får sova i sängen och soffan, är väl helt naturligt? (ler) Att man ibland matar eventuella mat-tjorvar med sked, är väl också helt naturligt? (ler förläget)
Att de har en "mormor" som skämmer bort dem, är självklart helt naturligt! (ler stolt)
Tänkte extra på det här igår.
Danica har kinkat med maten sedan slutet av februari, då hon troligen blev skendräktig. Sen gjorde mamma nåt hopkok med kött, märg och buljong (det hon tog bort från köttsoppan) och plötsligt började både Danica och vår annars kräsna fröken Jackie att äta som aldrig förr. Men så fort blandningen är slut, är det stopp, och jag ger aldrig blandningen till frukost, så då är det också mer kink. Dock har det gått så där i alla fall, med lite fil i fodret.
Nu har vi haft "mormor-blandningen" ett tag, men så tog det slut i förrgår och gårdagens middag fick det bli med vanlig hederlig "Klass" som smak-tillsats. Danica gick glatt fram till skålen, där de står fem hundar (inklusive henne själv) på rad med vägghängda skålar (Jackie o Senna har egen plats). Hon nosar i skålen, och lyfter huvudet och tittar på mig med en blick som säger "- Menar du allvar matte?!", och så gick hon därifrån. Jag ringde till mamma och berättade vad hon gjort, och givetvis smälte mamma, och åkte till Coop och inhandlade råvaror. I morse kom hon hit med en hink gegga-mojja, precis lagom till frukost. Jag serverade som vanligt, Danica spatserade ointresserat förbi, verefter jag sa till henne :
- Men Danica, det är mormor-blandning idag!
Trollungen stannade i steget, satte nosen i vädret och snuffade några gånger, och tvärvände till skålen och började äta! Hur söt får man vara egentligen? Bortskämda trollungar! (ler stolt)
Nu är gegga-mojjan paketerad och i säkert förvar i frysen, så nu borde middagarna flyta på bra ett tag framöver!
Bortskämd och vacker är hon, fröken Danica
Jag blir så lycklig när jag hittar bilder på våra utflyttade troll-ungar,
och den här bilden på Lövis var väl bara för vacker?! Det är hennes
matte Elin som tagit den, och jag har som vanligt varit en bandit och
tjuvlånat via Facebook... Vad tycker ni andra, har hon inte blivit väldigt
lik Lola och Monza, och kanske lite Schumie?
Skulle vi ha bortskämda ungar? Icket! Hur kan nån tro nåt sånt? Att de får sova i sängen och soffan, är väl helt naturligt? (ler) Att man ibland matar eventuella mat-tjorvar med sked, är väl också helt naturligt? (ler förläget)
Att de har en "mormor" som skämmer bort dem, är självklart helt naturligt! (ler stolt)
Tänkte extra på det här igår.
Danica har kinkat med maten sedan slutet av februari, då hon troligen blev skendräktig. Sen gjorde mamma nåt hopkok med kött, märg och buljong (det hon tog bort från köttsoppan) och plötsligt började både Danica och vår annars kräsna fröken Jackie att äta som aldrig förr. Men så fort blandningen är slut, är det stopp, och jag ger aldrig blandningen till frukost, så då är det också mer kink. Dock har det gått så där i alla fall, med lite fil i fodret.
Nu har vi haft "mormor-blandningen" ett tag, men så tog det slut i förrgår och gårdagens middag fick det bli med vanlig hederlig "Klass" som smak-tillsats. Danica gick glatt fram till skålen, där de står fem hundar (inklusive henne själv) på rad med vägghängda skålar (Jackie o Senna har egen plats). Hon nosar i skålen, och lyfter huvudet och tittar på mig med en blick som säger "- Menar du allvar matte?!", och så gick hon därifrån. Jag ringde till mamma och berättade vad hon gjort, och givetvis smälte mamma, och åkte till Coop och inhandlade råvaror. I morse kom hon hit med en hink gegga-mojja, precis lagom till frukost. Jag serverade som vanligt, Danica spatserade ointresserat förbi, verefter jag sa till henne :
- Men Danica, det är mormor-blandning idag!
Trollungen stannade i steget, satte nosen i vädret och snuffade några gånger, och tvärvände till skålen och började äta! Hur söt får man vara egentligen? Bortskämda trollungar! (ler stolt)
Nu är gegga-mojjan paketerad och i säkert förvar i frysen, så nu borde middagarna flyta på bra ett tag framöver!
Bortskämd och vacker är hon, fröken Danica
Jag blir så lycklig när jag hittar bilder på våra utflyttade troll-ungar,
och den här bilden på Lövis var väl bara för vacker?! Det är hennes
matte Elin som tagit den, och jag har som vanligt varit en bandit och
tjuvlånat via Facebook... Vad tycker ni andra, har hon inte blivit väldigt
lik Lola och Monza, och kanske lite Schumie?
Lite av varje...
2011-05-25
Livet börjar så sakteliga att återvända till en värld utan Pricken. Lotus gråter en del, när hon får vara ensam, och Danica letar fortfarande efter Pricken som var hennes baby.
Kommer på mig rätt ofta med att tänka på honom som om han fortfarande är med oss. Är så overkligt på något sätt... Min kropp verkar ha haft nån reaktion på förra veckans tråkigheter, så det har varit både det ena och det andra, men framförallt nån form av "soppa-torsk". Men för en gångs skull har jag lyssnat på min kropp, så jag har sovit en stund både i förrgår och igår på soffan framför TV´n, med ett gäng underbara troll runt mig. Det har gett mit åtminstone tillräcklig ork för att köra kvällsträningen i vanlig ordning, och den mår man alltid bättre av!
Under helgen körde jag som vanligt dubbla pass, och kände tack och lov rätt stora framsteg i träningen. Framförallt med Niki, som var betydligt mer kommunikativ även när vi körde sparkcykel, och trots att vi stötte på en annan hund gick hon inte in i sin ordinära bubbla som hon brukade. Kändes bra!
I måndags körde jag eventuellt på en huggorm. Är inte säker, men platt var den efter jag passerat. Men mamma och Emma undersökte den senare (jag klarade inte ens att titta på den, tycker det är ondskan personifierat) och kastade den till skogs, och de tyckte det var flera hjulspår över den. Hoppas det inte var jag! Jag tycker visserligen inte alls om ormar, men jag är i princip mot att döda levande varelser som inte gjort mig något heller. Bara för att jag är rädd för dem, innebär det ju inte att de har något livsberättigande. Men jag såg den inte förrän det var för sent, och då jag såg den trodde jag det var en liten pinne som jag bara väjde precis en aning för. Jag kände inget under däcken dock, men Vito´n är ju rätt stor så... Men jag hoppas som sagt att det inte var jag! Hoppas även att de tänker hålla sig undan från mina trollungar, men man blir ju ännu fjantigare när man får så klara bevis för att de verkligen uppehåller sig i våra regioner...
Vår lilla Lola, som bor hos Tom och Sandra i Piteå, hade ett huggormsmöte för en dryg vecka sen. Men hon hade duktig tur, för hon stod på en hop-ringlad orm, och klarade sig utan bett! Det kanske finns en Gud som tycker om hundar ändå!
Igår singeltränade jag på Axelsvik med Niki, Danica och Penske. Alla tre var jätte-duktiga, och de är alltid mycket duktigare och mer lyhörda när det får vara ensam med mig.
Därefter åkte vi till Frevis, med Kickan och Jackie, så de fick busa i vattnet. Något båda fullständigt älskar!
Sen tyckte mamma att nog borde Pirelli också få leka i vattnet, men det blev istället en skogspromenad ytterst på Frevis, och det var nog än mer uppskattat med alla dofter från vilda djur. Hon var verkligen en "Virri-Pirri" som mamma brukar kalla henne, men duktig att komma när vi ropade. Lite drygt tass-tvätt lyckades hon också hinna med. Senna fick inte vara lös, och han var totally crazy i kopplet av alla godis-lukter. Mängder med älg-skit överallt, men producenterna höll sig tack och lov utom synhåll för oss!
Blev plötsligt livat i hundrastgården, där bara Niki och Penske var. Jag sprang för att kolla vad som stod på, och insåg att det var rally i fårhagen! Där for tre dårar med en faslig fart och fyrfots-studs, men det rådde ingen tvekan om att Ascona´n som vanligt var snabbast!
"Cancer-tallen" efter en av "våra" skogsvägar.
Vackert när man ser vattnet mellan träden, från grusvägen.
Åt andra hållet är det mer ljung och annat skogs-jox. Här är det
Danica som har lite bus för sig. Kan lugnt säga att det här är den
terräng som våra troll trivs bäst i, vilka race de har ibland!
Penske
Det gick vitt längst ute på Frevis igår, när vi var dit med några
av ungarna. Blåste friska vindar, fåglarna stod still i luften.
Jackie och Kickan stormtrivdes i vågorna!
Kickan
Rut kom direkt från jobbet, och hittade ett gammalt påslakan / sätes-
skydd i mammas bil, som lite vindskydd i brist på den tjocka jacka
hon annars alltid har.
Kickan och Jackie busar med en pinne.
Här är det en frisbee som fick vara med i säkert fem minuter, innan
Kickan hade "mördat" den. Hårdplast... Inte gjort för en schäfer-mun!
Rut hittade en bra pinne, men Jackie stal den innan hon han kasta
iväg den.
Kickans favorit-element! Tur vi för en gångs skull kommit ihåg hand-
dukar till att torka av dem innan de klev in i bilen!
Mamma, Jackie och Kickan
Fåglarna stod så stilla i luften, att jag t o m han fota dem med min
lill-kamera!
Det är vackert här på byn, som har så många ansikten!
Mamma hittade en ny leksak till trollen, som de hade en sväng i
vattnet, innan Rut fick äran att bära den till bilen. Matchade bra till
hennes snygga påslakans-cape!
Pirelli och Senna fick komma på en skogspromenad på Frevis, och
när Pirelli fick chansen blev det blöta tassar + moms!
Mamma har döpt Pirelli till "Virri-Pirri", och det stämmer bra på vår
lilla tjej med energi som en Forell!
Massor av älg-bajs (här i förgrunden) på hela yttre delen av Frevis,
men tack och lov stötte vi inte på nån av producenterna till produkten!
Pirelli gjorde nån lite längre lov så hon var utom synhåll, men hon kom
fort tillbaka när jag ropade. Kändes rätt bra ändå, trots att hon löper
och man kan vänta sig lite trotsigare och mer oberäkneligt beteende
ibland.
Knyckte en bild på en troll-pojke som heter Ozzy (tidigare Mansell)
från hans mattes facebook! Visst är han vacker?! I min värld är det
Andretti´s manliga motsvarighet i kullen. Pirelli och Penske är vårt
andra svarta tvillingpar, och så har vi våra ljusa trollungar som är lite
svårare att besämma vem som är mest lik vem, för de är så lika
varandra allihop på ett eller annat sätt!
Livet börjar så sakteliga att återvända till en värld utan Pricken. Lotus gråter en del, när hon får vara ensam, och Danica letar fortfarande efter Pricken som var hennes baby.
Kommer på mig rätt ofta med att tänka på honom som om han fortfarande är med oss. Är så overkligt på något sätt... Min kropp verkar ha haft nån reaktion på förra veckans tråkigheter, så det har varit både det ena och det andra, men framförallt nån form av "soppa-torsk". Men för en gångs skull har jag lyssnat på min kropp, så jag har sovit en stund både i förrgår och igår på soffan framför TV´n, med ett gäng underbara troll runt mig. Det har gett mit åtminstone tillräcklig ork för att köra kvällsträningen i vanlig ordning, och den mår man alltid bättre av!
Under helgen körde jag som vanligt dubbla pass, och kände tack och lov rätt stora framsteg i träningen. Framförallt med Niki, som var betydligt mer kommunikativ även när vi körde sparkcykel, och trots att vi stötte på en annan hund gick hon inte in i sin ordinära bubbla som hon brukade. Kändes bra!
I måndags körde jag eventuellt på en huggorm. Är inte säker, men platt var den efter jag passerat. Men mamma och Emma undersökte den senare (jag klarade inte ens att titta på den, tycker det är ondskan personifierat) och kastade den till skogs, och de tyckte det var flera hjulspår över den. Hoppas det inte var jag! Jag tycker visserligen inte alls om ormar, men jag är i princip mot att döda levande varelser som inte gjort mig något heller. Bara för att jag är rädd för dem, innebär det ju inte att de har något livsberättigande. Men jag såg den inte förrän det var för sent, och då jag såg den trodde jag det var en liten pinne som jag bara väjde precis en aning för. Jag kände inget under däcken dock, men Vito´n är ju rätt stor så... Men jag hoppas som sagt att det inte var jag! Hoppas även att de tänker hålla sig undan från mina trollungar, men man blir ju ännu fjantigare när man får så klara bevis för att de verkligen uppehåller sig i våra regioner...
Vår lilla Lola, som bor hos Tom och Sandra i Piteå, hade ett huggormsmöte för en dryg vecka sen. Men hon hade duktig tur, för hon stod på en hop-ringlad orm, och klarade sig utan bett! Det kanske finns en Gud som tycker om hundar ändå!
Igår singeltränade jag på Axelsvik med Niki, Danica och Penske. Alla tre var jätte-duktiga, och de är alltid mycket duktigare och mer lyhörda när det får vara ensam med mig.
Därefter åkte vi till Frevis, med Kickan och Jackie, så de fick busa i vattnet. Något båda fullständigt älskar!
Sen tyckte mamma att nog borde Pirelli också få leka i vattnet, men det blev istället en skogspromenad ytterst på Frevis, och det var nog än mer uppskattat med alla dofter från vilda djur. Hon var verkligen en "Virri-Pirri" som mamma brukar kalla henne, men duktig att komma när vi ropade. Lite drygt tass-tvätt lyckades hon också hinna med. Senna fick inte vara lös, och han var totally crazy i kopplet av alla godis-lukter. Mängder med älg-skit överallt, men producenterna höll sig tack och lov utom synhåll för oss!
Blev plötsligt livat i hundrastgården, där bara Niki och Penske var. Jag sprang för att kolla vad som stod på, och insåg att det var rally i fårhagen! Där for tre dårar med en faslig fart och fyrfots-studs, men det rådde ingen tvekan om att Ascona´n som vanligt var snabbast!
"Cancer-tallen" efter en av "våra" skogsvägar.
Vackert när man ser vattnet mellan träden, från grusvägen.
Åt andra hållet är det mer ljung och annat skogs-jox. Här är det
Danica som har lite bus för sig. Kan lugnt säga att det här är den
terräng som våra troll trivs bäst i, vilka race de har ibland!
Penske
Det gick vitt längst ute på Frevis igår, när vi var dit med några
av ungarna. Blåste friska vindar, fåglarna stod still i luften.
Jackie och Kickan stormtrivdes i vågorna!
Kickan
Rut kom direkt från jobbet, och hittade ett gammalt påslakan / sätes-
skydd i mammas bil, som lite vindskydd i brist på den tjocka jacka
hon annars alltid har.
Kickan och Jackie busar med en pinne.
Här är det en frisbee som fick vara med i säkert fem minuter, innan
Kickan hade "mördat" den. Hårdplast... Inte gjort för en schäfer-mun!
Rut hittade en bra pinne, men Jackie stal den innan hon han kasta
iväg den.
Kickans favorit-element! Tur vi för en gångs skull kommit ihåg hand-
dukar till att torka av dem innan de klev in i bilen!
Mamma, Jackie och Kickan
Fåglarna stod så stilla i luften, att jag t o m han fota dem med min
lill-kamera!
Det är vackert här på byn, som har så många ansikten!
Mamma hittade en ny leksak till trollen, som de hade en sväng i
vattnet, innan Rut fick äran att bära den till bilen. Matchade bra till
hennes snygga påslakans-cape!
Pirelli och Senna fick komma på en skogspromenad på Frevis, och
när Pirelli fick chansen blev det blöta tassar + moms!
Mamma har döpt Pirelli till "Virri-Pirri", och det stämmer bra på vår
lilla tjej med energi som en Forell!
Massor av älg-bajs (här i förgrunden) på hela yttre delen av Frevis,
men tack och lov stötte vi inte på nån av producenterna till produkten!
Pirelli gjorde nån lite längre lov så hon var utom synhåll, men hon kom
fort tillbaka när jag ropade. Kändes rätt bra ändå, trots att hon löper
och man kan vänta sig lite trotsigare och mer oberäkneligt beteende
ibland.
Knyckte en bild på en troll-pojke som heter Ozzy (tidigare Mansell)
från hans mattes facebook! Visst är han vacker?! I min värld är det
Andretti´s manliga motsvarighet i kullen. Pirelli och Penske är vårt
andra svarta tvillingpar, och så har vi våra ljusa trollungar som är lite
svårare att besämma vem som är mest lik vem, för de är så lika
varandra allihop på ett eller annat sätt!
(K)Attribut till Pricken
2011-05-19
Igår var Erik-dagen, vilket brukar vara en ungefärlig början på aborr-fisket för min morfar som även heter Erik. Men i år, liksom i fjol var det betydligt tidigare start och fisket har nu pågått mer än en vecka. Men det är inte särskilt varmt ute, snarast lite små-kyligt, och senaste dagarna har det kommit en del regn, vilket gjort att det grönskar på rätt bra för årstiden.
Det finns en dikt som går ungefär så här :
- Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne!
Den här veckan har det varit ungefär tvärtom hos oss...
I söndags fyllde vår älskade Pricken 15 år. Så vi bakade en tårta till honom.
15-års tårtan
Orkade inte så mycket, men slickade lite grädde, samt lite sparad
hemma-gjord vaniljkräm som serverades i skål
Ute och spatserar lite försiktigt, och tuggar lite gräs
Måndag blev han jätte-sjuk och lämnade oss, med ett ofantligt stort svart hål av saknad! Många säger att "det var ju bara en katt", men Pricken var såååå mycket mer än "bara en katt". Jag har haft katt större delen av mitt liv, och älskat dem alla högt och de har alla varit speciella, men Pricken... Han var något utöver allt annat.
I husse och mattes säng, tillsammans med Lotus
Jackie funderar varför inte Pricken vill busa med henne, några timmar
innan han lämnade oss...
Håller hand med husse... Om man rörde i Prickens tassar, nöp han
alltid runt fingret som ett spädbarn gör. Något han fortsatte med ända
in till slutet, vårt kärleksbarn...
Mitt kattliv började så tidigt att jag inte minns annat. Det var katt-pojken som min finurliga fader gav namnet "Killirok". Han var svart och vit, minns inga detaljer, men han älskade att bada badkar! Helt normalt för en katt? Nja... Det började med att han ramlade i badkaret när pappa badade, men sen kom han på att han gillade det, och låtsades ramla flera gånger. Han ramlade från vår balkong på tredje våningen, när vi bodde på Lägergatan i Kalix, och lyckades landa in hos våra grannar som bodde under. Lång historia kort, så flyttade han till dem, när vi flyttade till Baskeri. Jag var då 4,5 år. Jag minns inte vid vilket tillfälle vi fick Sotis, men det var inte långt efter vi flyttat. Även han svart och vit. Kommer heller inte ihåg hur länge vi hade honom, men vi har haft otur med många pojk-katter, som blivit bortkörda av andra större katter. Troligen blev detta även Sotis öde. Därefter hade vi Murre, en stål-grå pojke. Medan vi ännu hade kvar Murre, fick vi även Frida, vår första tjej. Även Murre försvann för oss, men Frida blev kvar länge, innan även hon försvann. Men Frida kom tillbaka, enormt avmagrad och svag. Troligen hade hon jagat råttor och blivit instängd någonstans. Hon dog samma natt hon kom tillbaka. Därefter var vi utan katt några år, innan min morbror-Ola fick kattungar. Bland annat en hel-vit skapelse som jag övertalade mamma och pappa att skulle få flytta till oss. Han döpte jag till Volvo, och han var både stor och vacker. Men troligen kan han ha tagits av någon rovfågel, eftersom han såg ut som en hare och förmodligen hade svårt att gömma sig med sin kritvita färg. När Ola fick sin nästa kull, fick det bli en tjej igen, en Tjorven som vi hade kvar i många år, och hon blev även starten på en era med många kattungar i vår familj.
Tjorven var verkligen en tjorvig katt. Hennes första unge, Bjöörne, var ensam i sin kull. Troligen hade hon gott om mjölk och lite ont i sitt juver, så hon brukade lägga honom i pappas hand när pappa låg i sängen. Antagligen för att hon ville att pappa skulle hålla honom varm, medan hon fick vila. Det blev ett gäng ungar som Tjorven födde fram, och när hon skulle unga, ville hon ha mig sittande vid lådan. Vid ett tillfälle fick jag stanna hemma från skolan för att vara med henne. Jag gick då på högstadiet. I en av sina kullar fick Tjorven en svart tjej som döptes till Helmer. Vi trodde först att det var en kille, men dessutom döpte jag ungarna efter traktorer, och Helmer har vi alltid kallat pappas Hemek´ar. Helmer fick sedan också någon kull, osäker, men jag tror det bara blev tre kullar, varav två kullar med bara en unge i. Den första kullen har jag för mig att det var fyra ungar i, varav en var våran Pricken. Ännu en av dessa underbara svart-vita skapelser. Pricken var mest svart, men med ett ruter-format vitt fäls på halsen, samt några vita fjun på magen. Det här var runt den 15 Maj 1996, vi skulle åka till Tomelilla för rallycross SM-premiär i de dagarna. Helmer var jätte-tjorvig med sina ungar, och vid ett tillfälle drog hon iväg med hela gänget. Vi hittade snabbt en av pojkarna, han flyttade så småningom till en familj i Haparanda och döptes till Elvis av dem. Men efter några dagar hittade vi även Pricken och de andra syskonen. Redan innan de försvann, hade jag lyckats övertala Robert att Pricken skulle bli våran katt, som skulle flytta med oss när den dagen kom. Den dagen kom redan i Augusti, då vi flyttade till egen lägenhet i Boden. Ett litet avspår är att i Helmers andra kull, föddes Newton, en grå pojke som flyttade till Roberts kusin-Jonas. Newton var ofta hos oss i Boden, då Jonas ibland jobbade utomlands, och Pricken och Newton blev de bästa vänner.
Robert, som aldrig haft ett husdjur tidigare, föll direkt för Prickens charm, och de hade sina procedurer. Varje middag skulle Pricken sitta i Roberts famn, varje gång han gick på toa var det samma visa. Varje gång Robert skulle knyta arbetsskorna på morgonen, var det fullt bus med snörena. Varje kväll apporterade vi med flikar till mjölkpaket och "plingen", en lite obetydlig garnleksak som från början hade en pingla. Pinglan försvann fort, men den lilla dammiga saken kom Pricken jämt och bar på, och vi kallade den för plingen. Den finns kvar än...
Efter drygt ett halvår utökade vi familjen med vår älskade akita, Aki.
Prickens bästa vän, vår akita Aki, som lämnade oss den 13 Maj 2008
Det började med att Pricken gav Aki en lång reva på nosen. Sen tog det ungefär två veckor med ställningstagande och en hel del livade upptåg, innan de blev de bästa av vänner, för en livslång vänskap. Pricken brukade stå och dricka ur Akis skålställning, och det såg så gulligt ut, för han fick stå på bakbenen, stödd på frambenen så skulderbladen buktade ut på ryggen, för att nå. Men gott var det uppenbarligen!
För att få uppmärksamhet brukade Pricken ofta sitta på bokhyllan och peta ner saker, bara för att då visste han att någon åtminstone skulle bli arg på honom = uppmärksamhet!
Han älskade mitt långa hår, och ville gärna ligga på rygg i min famn, och dra i det med tassarna och klorna.
Med mattes hår...
När Pricken skulle fylla fyra år, i Mars 2000, utökades familjen med Lotus. En katt-flicka som mormors katt Molly fick i en kull om fyra katter. Robert skulle välja en pojke, och kom hem med kullens enda tjej! Även Lotus är svart och vit, men med betydligt mer vitt än Pricken. Det tog väldigt länge för Pricken att acceptera Lotus. Hon var ett riktigt busigt troll, och totalt orädd för allt.
Lotus, tjejen som det tog länge att acceptera, men som han senare
aldrig ville vara utan
Första nätterna fick vi ha henne i sele, för hon skulle helst sova på Aki, vilket inte alls uppskattades. Det tog ca 2 månader innan Pricken började bli sig själv igen, och acceptera det nya påhittet i familjen, och ännu längre innan han riktigt förlät Robert, som faktiskt var den som drog hem den där nya! Från att hela sitt liv ha legat på ett täcke i Roberts fotände av sängen, slutade han totalt med det när Lotus kom. Då började han sova hos mig, helst på mitt bröst. Vilket under en period fick mig att oroa mig för Bechterews, innan jag förstod att mina smärtor i muskelfästena vid bröstbenet hade en annan förklaring... En svart sådan! Men när Pricken och Lotus väl blev vänner, blev de oskiljaktiga och förblev så until the bitter end.
Pricken älskade att bada bastu, t o m när man kastade på för ånga.
Nån gång kunde han kliva ner till nedre laven, men aldrig att han var
rädd. Här har Senna gjort honom sällskap för en kort stund, tillsammans
med husse på lite eftervärme.
Alldeles i början sedan vi fått Lotus, fick Pricken sin första urinsten. Som tur var hade min mosters katt Emil just haft en sådan, så jag hade i alla fall hört talas om tillståndet, och det gick därför förhållandevis snabbt till vi upptäckte det och kontaktade veterinär. Men veterinären i Kalix var på jour-utryckning i Överkalix / Övertorneå med omnejd, så vi fick hoppa i bilen och åka till Gammelstad. Pricken var ordentligt dålig när vi kom fram, och det var stora mängder urin som kunde tappas ur honom när stenen var bortplockad. Han hade några episoder till, tror det var två eller tre gånger vi var tvungna att ta veterinär-hjälp, innan vi hittade ett bra foder som fungerade.
Då sa man att det var vanligt på kastrerade katter, och att det berodde på de kringelikrokar urinröret tar precis innan det kommer ut där det ska ut. Men nu har jag fått höra att det kan ha mycket att göra med stress, och lätt kan sammankopplas med att katterna utsätts för nya obekväma situationer, som exempelvis att det kommer ett nytt husdjur till familjen. Precis vad som hände i Prickens fall alltså!
När vi börjat få ordning på kisseriet, började magkrånglet. Första gången var vi i Linköping, och sov i vår Cheva van, utanför min morbrors hus. Vi var på väg till en tävling. Mitt i natten blev båda katterna oroliga och jamiga. Robert var ut i kalsonger, mitt i natten (tur det är mörkt i södern!) och gick med Pricken i koppel runt runt, och till slut fick han bajsa en onormalt stor och hård bajs-lort. Det var den första av ett helt gäng med förstoppningar. Vi uppsökte veterinär, och det visade sig att Lotus hade urinvägsinfektion och på Pricken syntes ju inget nu, utan hon trodde som vi att han varit förstoppad. Vi köpte på oss Microlax och Paraffinolja, något som vi sedan alltid haft redo i skåpet. Varje gång Pricken haft det jobbigt, har han sökt upp mig, så jag har fått hjälpa honom, med massage på magen och medikament. Vi har försökt leta det optimala fodret för honom, men det har aldrig varit några långvariga segerrop när man trott sig hittat något bra, utan ett evigt letande. Pricken har alltid varit tunn, gränsfall till mager, och alltid både sett ut och uppfört sig som en unge. Hela sitt liv, ända till slutet. För något år sedan började han kräkas allt oftare, och för ca ett år sedan hade vi honom på veterinärundersökning. Man kollade lite blodprov och grejor, men fann inget som var galet. Vi har fortsatt att söka foder han tycker om, och som kan ge honom mer hull, samtidigt som han inte skulle spy upp det. Men det finns inte mycket hjälp att få när man har problem med undervikt. Övervikt, då finns det flera olika foder och tips. På Djurmagazinet i Kalix fick jag till slut tipset om Katt-malt, vilket hjälpt oss en hel del, men inte hela vägen. Då hittade jag en annan näringspasta, Nurish-Um, som jag också försökt få i honom. Till saken hör att det var en väldigt kräsen katt, som har varit jätte-svår att få i exempelvis maskmedel. Men vi har kämpat. Kräkningarna fortsatte, och vår redan tunna kisse blev allt tunnare. Nu sista månaden, gav vi honom varannan dag av katt-malt och nurish-um, och kom på att om vi dessutom mosade bitarna i mjukmaten och blandade i extra vatten, då gick det mycket bättre. Sista veckan innan han dog, hittade jag en näringspasta med extremt mycket kalorier, Nutrical, men då var det redan för sent för vårt älskade lilla hjärta... Man grämer sig att man inte kommit på allt tidigare, men samtidigt är man ju bara människa, även om man är en människa som älskar sina djur utöver allt annat. Samtidigt så är jag benägen att tro att det kan ha varit något elakare som bodde i Prickens mage, så det är inte alls säkert att det hade hjälpt honom ändå. Men... Man går och grämer sig att man inte gjort en massa saker, fast vi ändå gjort så mycket med vår pojke. Förutom fjolårssäsongen då bussen var full av hundar, har Pricken varit med oss på alla tävlingar. Han älskade att åka buss.
I vår blå buss brukade han gå upp i min säng och skrika. Då ville han berätta för mig att jag varit vaken alldeles för länge, och faktiskt borde komma upp och sova med honom en stund.
I vår gula buss, skulle han ligga större delen av resorna i min famn, i kaptensstolen jag abonnerar på.
I Sorsele smet han ur bussen vid ett tillfälle, och vi hade fullt pådrag att söka honom. Vi ropade och ropade, och till slut hör vi hans jamande, som kom från under bussen. Men ingen katt syntes. Till slut hittade Robert honom, där han hoppat upp på motorn! När dörren till bussen öppnades för att hämta mat att locka honom med, smet han självmant direkt in.
Pricken tyckte om våra får, i synnerhet Tolla. Han brukade ligga i hennes päls, och trampade som en kattunge i ullen. När Ascona första gången stapplade in hos oss som litet flask-lamm, mötte Pricken henne i dörren och var inte det minsta rädd. Trots att han var så liten, vår lilla Pricken, var han sällan rädd av sig.
Det finns så oerhört många minnen, med vår älskade kisse.
Ett vackert, lugnt och och tårfyllt slut fick han också, då han låg på mitt bröst, i lugn och ro i vår säng i sovrummet, och tog sina kämpande sista andetag. Jag sa då till honom hur mycket hans "mamma och pappa" älskar honom, men att han måste släppa taget. Han måste släppa taget, och möta Aki på regnbågsbron, för att sedan få springa med honom på de evigt gröna ängarna. Då drog han en sista suck, och klockan 17.10, måndagen den 16 Maj 2011, lämnade vår älskade Pricken oss med en ofantlig sorg, efter 15 underbara år tillsammans!
När slutet hade kommit, bäddade vi ner vårt lilla hjärta i hans bädd.
Precis som om han sover...
När jag ringde Robert och berättade att Pricken blivit dålig, skulle han skynda sig hem. På vägen hem började bilen brinna i Lappbäcken, ca 6 km hemifrån.
http://www.blaljus-norr.com/16-Maj-Brand-ute-Fordon.htm
Men mamma hämtade honom och skjutsade hem honom, och åkte själv tillbaka och tog hand om eländet tillsammans med pappa och brandkåren. Så Robert fick några timmar till med den kille som lärde honom hur vackert det är att älska och att älskas av ett barn på fyra ben!
Våra älskade pojkar, har nu vandrat över regnbågsbron, och leker
på de evigt gröna ängarna. En gång möts vi igen!
Igår var Erik-dagen, vilket brukar vara en ungefärlig början på aborr-fisket för min morfar som även heter Erik. Men i år, liksom i fjol var det betydligt tidigare start och fisket har nu pågått mer än en vecka. Men det är inte särskilt varmt ute, snarast lite små-kyligt, och senaste dagarna har det kommit en del regn, vilket gjort att det grönskar på rätt bra för årstiden.
Det finns en dikt som går ungefär så här :
- Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne!
Den här veckan har det varit ungefär tvärtom hos oss...
I söndags fyllde vår älskade Pricken 15 år. Så vi bakade en tårta till honom.
15-års tårtan
Orkade inte så mycket, men slickade lite grädde, samt lite sparad
hemma-gjord vaniljkräm som serverades i skål
Ute och spatserar lite försiktigt, och tuggar lite gräs
Måndag blev han jätte-sjuk och lämnade oss, med ett ofantligt stort svart hål av saknad! Många säger att "det var ju bara en katt", men Pricken var såååå mycket mer än "bara en katt". Jag har haft katt större delen av mitt liv, och älskat dem alla högt och de har alla varit speciella, men Pricken... Han var något utöver allt annat.
I husse och mattes säng, tillsammans med Lotus
Jackie funderar varför inte Pricken vill busa med henne, några timmar
innan han lämnade oss...
Håller hand med husse... Om man rörde i Prickens tassar, nöp han
alltid runt fingret som ett spädbarn gör. Något han fortsatte med ända
in till slutet, vårt kärleksbarn...
Mitt kattliv började så tidigt att jag inte minns annat. Det var katt-pojken som min finurliga fader gav namnet "Killirok". Han var svart och vit, minns inga detaljer, men han älskade att bada badkar! Helt normalt för en katt? Nja... Det började med att han ramlade i badkaret när pappa badade, men sen kom han på att han gillade det, och låtsades ramla flera gånger. Han ramlade från vår balkong på tredje våningen, när vi bodde på Lägergatan i Kalix, och lyckades landa in hos våra grannar som bodde under. Lång historia kort, så flyttade han till dem, när vi flyttade till Baskeri. Jag var då 4,5 år. Jag minns inte vid vilket tillfälle vi fick Sotis, men det var inte långt efter vi flyttat. Även han svart och vit. Kommer heller inte ihåg hur länge vi hade honom, men vi har haft otur med många pojk-katter, som blivit bortkörda av andra större katter. Troligen blev detta även Sotis öde. Därefter hade vi Murre, en stål-grå pojke. Medan vi ännu hade kvar Murre, fick vi även Frida, vår första tjej. Även Murre försvann för oss, men Frida blev kvar länge, innan även hon försvann. Men Frida kom tillbaka, enormt avmagrad och svag. Troligen hade hon jagat råttor och blivit instängd någonstans. Hon dog samma natt hon kom tillbaka. Därefter var vi utan katt några år, innan min morbror-Ola fick kattungar. Bland annat en hel-vit skapelse som jag övertalade mamma och pappa att skulle få flytta till oss. Han döpte jag till Volvo, och han var både stor och vacker. Men troligen kan han ha tagits av någon rovfågel, eftersom han såg ut som en hare och förmodligen hade svårt att gömma sig med sin kritvita färg. När Ola fick sin nästa kull, fick det bli en tjej igen, en Tjorven som vi hade kvar i många år, och hon blev även starten på en era med många kattungar i vår familj.
Tjorven var verkligen en tjorvig katt. Hennes första unge, Bjöörne, var ensam i sin kull. Troligen hade hon gott om mjölk och lite ont i sitt juver, så hon brukade lägga honom i pappas hand när pappa låg i sängen. Antagligen för att hon ville att pappa skulle hålla honom varm, medan hon fick vila. Det blev ett gäng ungar som Tjorven födde fram, och när hon skulle unga, ville hon ha mig sittande vid lådan. Vid ett tillfälle fick jag stanna hemma från skolan för att vara med henne. Jag gick då på högstadiet. I en av sina kullar fick Tjorven en svart tjej som döptes till Helmer. Vi trodde först att det var en kille, men dessutom döpte jag ungarna efter traktorer, och Helmer har vi alltid kallat pappas Hemek´ar. Helmer fick sedan också någon kull, osäker, men jag tror det bara blev tre kullar, varav två kullar med bara en unge i. Den första kullen har jag för mig att det var fyra ungar i, varav en var våran Pricken. Ännu en av dessa underbara svart-vita skapelser. Pricken var mest svart, men med ett ruter-format vitt fäls på halsen, samt några vita fjun på magen. Det här var runt den 15 Maj 1996, vi skulle åka till Tomelilla för rallycross SM-premiär i de dagarna. Helmer var jätte-tjorvig med sina ungar, och vid ett tillfälle drog hon iväg med hela gänget. Vi hittade snabbt en av pojkarna, han flyttade så småningom till en familj i Haparanda och döptes till Elvis av dem. Men efter några dagar hittade vi även Pricken och de andra syskonen. Redan innan de försvann, hade jag lyckats övertala Robert att Pricken skulle bli våran katt, som skulle flytta med oss när den dagen kom. Den dagen kom redan i Augusti, då vi flyttade till egen lägenhet i Boden. Ett litet avspår är att i Helmers andra kull, föddes Newton, en grå pojke som flyttade till Roberts kusin-Jonas. Newton var ofta hos oss i Boden, då Jonas ibland jobbade utomlands, och Pricken och Newton blev de bästa vänner.
Robert, som aldrig haft ett husdjur tidigare, föll direkt för Prickens charm, och de hade sina procedurer. Varje middag skulle Pricken sitta i Roberts famn, varje gång han gick på toa var det samma visa. Varje gång Robert skulle knyta arbetsskorna på morgonen, var det fullt bus med snörena. Varje kväll apporterade vi med flikar till mjölkpaket och "plingen", en lite obetydlig garnleksak som från början hade en pingla. Pinglan försvann fort, men den lilla dammiga saken kom Pricken jämt och bar på, och vi kallade den för plingen. Den finns kvar än...
Efter drygt ett halvår utökade vi familjen med vår älskade akita, Aki.
Prickens bästa vän, vår akita Aki, som lämnade oss den 13 Maj 2008
Det började med att Pricken gav Aki en lång reva på nosen. Sen tog det ungefär två veckor med ställningstagande och en hel del livade upptåg, innan de blev de bästa av vänner, för en livslång vänskap. Pricken brukade stå och dricka ur Akis skålställning, och det såg så gulligt ut, för han fick stå på bakbenen, stödd på frambenen så skulderbladen buktade ut på ryggen, för att nå. Men gott var det uppenbarligen!
För att få uppmärksamhet brukade Pricken ofta sitta på bokhyllan och peta ner saker, bara för att då visste han att någon åtminstone skulle bli arg på honom = uppmärksamhet!
Han älskade mitt långa hår, och ville gärna ligga på rygg i min famn, och dra i det med tassarna och klorna.
Med mattes hår...
När Pricken skulle fylla fyra år, i Mars 2000, utökades familjen med Lotus. En katt-flicka som mormors katt Molly fick i en kull om fyra katter. Robert skulle välja en pojke, och kom hem med kullens enda tjej! Även Lotus är svart och vit, men med betydligt mer vitt än Pricken. Det tog väldigt länge för Pricken att acceptera Lotus. Hon var ett riktigt busigt troll, och totalt orädd för allt.
Lotus, tjejen som det tog länge att acceptera, men som han senare
aldrig ville vara utan
Första nätterna fick vi ha henne i sele, för hon skulle helst sova på Aki, vilket inte alls uppskattades. Det tog ca 2 månader innan Pricken började bli sig själv igen, och acceptera det nya påhittet i familjen, och ännu längre innan han riktigt förlät Robert, som faktiskt var den som drog hem den där nya! Från att hela sitt liv ha legat på ett täcke i Roberts fotände av sängen, slutade han totalt med det när Lotus kom. Då började han sova hos mig, helst på mitt bröst. Vilket under en period fick mig att oroa mig för Bechterews, innan jag förstod att mina smärtor i muskelfästena vid bröstbenet hade en annan förklaring... En svart sådan! Men när Pricken och Lotus väl blev vänner, blev de oskiljaktiga och förblev så until the bitter end.
Pricken älskade att bada bastu, t o m när man kastade på för ånga.
Nån gång kunde han kliva ner till nedre laven, men aldrig att han var
rädd. Här har Senna gjort honom sällskap för en kort stund, tillsammans
med husse på lite eftervärme.
Alldeles i början sedan vi fått Lotus, fick Pricken sin första urinsten. Som tur var hade min mosters katt Emil just haft en sådan, så jag hade i alla fall hört talas om tillståndet, och det gick därför förhållandevis snabbt till vi upptäckte det och kontaktade veterinär. Men veterinären i Kalix var på jour-utryckning i Överkalix / Övertorneå med omnejd, så vi fick hoppa i bilen och åka till Gammelstad. Pricken var ordentligt dålig när vi kom fram, och det var stora mängder urin som kunde tappas ur honom när stenen var bortplockad. Han hade några episoder till, tror det var två eller tre gånger vi var tvungna att ta veterinär-hjälp, innan vi hittade ett bra foder som fungerade.
Då sa man att det var vanligt på kastrerade katter, och att det berodde på de kringelikrokar urinröret tar precis innan det kommer ut där det ska ut. Men nu har jag fått höra att det kan ha mycket att göra med stress, och lätt kan sammankopplas med att katterna utsätts för nya obekväma situationer, som exempelvis att det kommer ett nytt husdjur till familjen. Precis vad som hände i Prickens fall alltså!
När vi börjat få ordning på kisseriet, började magkrånglet. Första gången var vi i Linköping, och sov i vår Cheva van, utanför min morbrors hus. Vi var på väg till en tävling. Mitt i natten blev båda katterna oroliga och jamiga. Robert var ut i kalsonger, mitt i natten (tur det är mörkt i södern!) och gick med Pricken i koppel runt runt, och till slut fick han bajsa en onormalt stor och hård bajs-lort. Det var den första av ett helt gäng med förstoppningar. Vi uppsökte veterinär, och det visade sig att Lotus hade urinvägsinfektion och på Pricken syntes ju inget nu, utan hon trodde som vi att han varit förstoppad. Vi köpte på oss Microlax och Paraffinolja, något som vi sedan alltid haft redo i skåpet. Varje gång Pricken haft det jobbigt, har han sökt upp mig, så jag har fått hjälpa honom, med massage på magen och medikament. Vi har försökt leta det optimala fodret för honom, men det har aldrig varit några långvariga segerrop när man trott sig hittat något bra, utan ett evigt letande. Pricken har alltid varit tunn, gränsfall till mager, och alltid både sett ut och uppfört sig som en unge. Hela sitt liv, ända till slutet. För något år sedan började han kräkas allt oftare, och för ca ett år sedan hade vi honom på veterinärundersökning. Man kollade lite blodprov och grejor, men fann inget som var galet. Vi har fortsatt att söka foder han tycker om, och som kan ge honom mer hull, samtidigt som han inte skulle spy upp det. Men det finns inte mycket hjälp att få när man har problem med undervikt. Övervikt, då finns det flera olika foder och tips. På Djurmagazinet i Kalix fick jag till slut tipset om Katt-malt, vilket hjälpt oss en hel del, men inte hela vägen. Då hittade jag en annan näringspasta, Nurish-Um, som jag också försökt få i honom. Till saken hör att det var en väldigt kräsen katt, som har varit jätte-svår att få i exempelvis maskmedel. Men vi har kämpat. Kräkningarna fortsatte, och vår redan tunna kisse blev allt tunnare. Nu sista månaden, gav vi honom varannan dag av katt-malt och nurish-um, och kom på att om vi dessutom mosade bitarna i mjukmaten och blandade i extra vatten, då gick det mycket bättre. Sista veckan innan han dog, hittade jag en näringspasta med extremt mycket kalorier, Nutrical, men då var det redan för sent för vårt älskade lilla hjärta... Man grämer sig att man inte kommit på allt tidigare, men samtidigt är man ju bara människa, även om man är en människa som älskar sina djur utöver allt annat. Samtidigt så är jag benägen att tro att det kan ha varit något elakare som bodde i Prickens mage, så det är inte alls säkert att det hade hjälpt honom ändå. Men... Man går och grämer sig att man inte gjort en massa saker, fast vi ändå gjort så mycket med vår pojke. Förutom fjolårssäsongen då bussen var full av hundar, har Pricken varit med oss på alla tävlingar. Han älskade att åka buss.
I vår blå buss brukade han gå upp i min säng och skrika. Då ville han berätta för mig att jag varit vaken alldeles för länge, och faktiskt borde komma upp och sova med honom en stund.
I vår gula buss, skulle han ligga större delen av resorna i min famn, i kaptensstolen jag abonnerar på.
I Sorsele smet han ur bussen vid ett tillfälle, och vi hade fullt pådrag att söka honom. Vi ropade och ropade, och till slut hör vi hans jamande, som kom från under bussen. Men ingen katt syntes. Till slut hittade Robert honom, där han hoppat upp på motorn! När dörren till bussen öppnades för att hämta mat att locka honom med, smet han självmant direkt in.
Pricken tyckte om våra får, i synnerhet Tolla. Han brukade ligga i hennes päls, och trampade som en kattunge i ullen. När Ascona första gången stapplade in hos oss som litet flask-lamm, mötte Pricken henne i dörren och var inte det minsta rädd. Trots att han var så liten, vår lilla Pricken, var han sällan rädd av sig.
Det finns så oerhört många minnen, med vår älskade kisse.
Ett vackert, lugnt och och tårfyllt slut fick han också, då han låg på mitt bröst, i lugn och ro i vår säng i sovrummet, och tog sina kämpande sista andetag. Jag sa då till honom hur mycket hans "mamma och pappa" älskar honom, men att han måste släppa taget. Han måste släppa taget, och möta Aki på regnbågsbron, för att sedan få springa med honom på de evigt gröna ängarna. Då drog han en sista suck, och klockan 17.10, måndagen den 16 Maj 2011, lämnade vår älskade Pricken oss med en ofantlig sorg, efter 15 underbara år tillsammans!
När slutet hade kommit, bäddade vi ner vårt lilla hjärta i hans bädd.
Precis som om han sover...
När jag ringde Robert och berättade att Pricken blivit dålig, skulle han skynda sig hem. På vägen hem började bilen brinna i Lappbäcken, ca 6 km hemifrån.
http://www.blaljus-norr.com/16-Maj-Brand-ute-Fordon.htm
Men mamma hämtade honom och skjutsade hem honom, och åkte själv tillbaka och tog hand om eländet tillsammans med pappa och brandkåren. Så Robert fick några timmar till med den kille som lärde honom hur vackert det är att älska och att älskas av ett barn på fyra ben!
Våra älskade pojkar, har nu vandrat över regnbågsbron, och leker
på de evigt gröna ängarna. En gång möts vi igen!
Prickens 15-års dag!
2011-05-15
Idag är det vår älskade katt, Prickens 15-års dag. Har bakat en tårta till honom, men det ser ut som om det finns fler som förväntar sig att få smaka :
Misslyckades kapitalt med bottnarna, men i gengäld lyckades jag med
vaniljkrämen som blev tok-god! Ser ut som om det finns frivilliga prov-
smakare i alla fall...
Kickan och Penske har parkerat ifall jag tappar något tårttillbehör!
Årets första rökta aborrar, direkt från morfars rökeri! Den uppmärksamme
ser förstås att det även ligger en sik till Robert här. Han sa en gång att
han mycket hellre äter sik än aborre, och vem gör inte det? Men efter
det får han alltid sik, hur få det än finns tillgång till, och oftast special-
halstrade till honom (med fjällat skinn så han kan äta även det). Gulliga
mormor och morfar!
Robert och Östen har lagt plattorna färdigt i rastgården, och det inspekterades direkt väldigt nos-noga av hela gänget. Jackie var dock snabb att hitta en fåra utan sten, grävde lite med tassen, vände sig om, och såg ut att säga :
- Kolla gänget, här kan vi gräva!
Busiga underbara ungar!
Idag är det vår älskade katt, Prickens 15-års dag. Har bakat en tårta till honom, men det ser ut som om det finns fler som förväntar sig att få smaka :
Misslyckades kapitalt med bottnarna, men i gengäld lyckades jag med
vaniljkrämen som blev tok-god! Ser ut som om det finns frivilliga prov-
smakare i alla fall...
Kickan och Penske har parkerat ifall jag tappar något tårttillbehör!
Årets första rökta aborrar, direkt från morfars rökeri! Den uppmärksamme
ser förstås att det även ligger en sik till Robert här. Han sa en gång att
han mycket hellre äter sik än aborre, och vem gör inte det? Men efter
det får han alltid sik, hur få det än finns tillgång till, och oftast special-
halstrade till honom (med fjällat skinn så han kan äta även det). Gulliga
mormor och morfar!
Robert och Östen har lagt plattorna färdigt i rastgården, och det inspekterades direkt väldigt nos-noga av hela gänget. Jackie var dock snabb att hitta en fåra utan sten, grävde lite med tassen, vände sig om, och såg ut att säga :
- Kolla gänget, här kan vi gräva!
Busiga underbara ungar!
Grävmaskinerna stoppas!
2011-05-14
Nu har husse åkt till Kalix för att hämta betongplattor som "morfar-Henry" har fixat till rastgården. För även om vi är hemskt lena och fina när vi vaknar på morgonen, efter att ha kört total kropps-peeling med all sand i sängen, så är vi lite smått negativa till allt grävande i rastgården. Inte bara för sanden som dras in heller, utan nästan ännu mer för att man ser alla hål som en potentiell risk till benbrott när man tok-springer där sen!
Rastgården består ju redan nu till ca 3/4 av grus, men då dogsen dissade gruset totalt och inte ens ville ut i rastgården när vi förstörde deras första stoooora grävplats, utökade vi rastgården med ca 3x4 m (den är ca 10x4 totalt, med fritt inspring till inglasning och hus) och lät dem hållas där. Tog ju inte många dagar innan gräset var ett minne blott, och sanden åter ett faktum. Men vi stod ut i hopp om att det skulle bli tidig snö... Sällan har snön låtit vänta på sig så länge som i fjol! Men vi överlevde, och står nu inför samma problem än en gång, och nu kom jag på att plattor är relativt lätta att hålla rena, eftersom vi har vatten-utkastare inne i rastgården, samt att det inte gör ont i tassarna att gå på dem och de borde vara kalla och fina att ligga på. Rastgården är i totalt norr-läge, och bara sol riktigt tidigt på morgonen. Sen återstår det att se vad hulliganerna tycker...
Förhoppningsvis ska stängselhöjningen fortsätta under helgen. Det tar ju en hel del tid i anspråk. Men det blir bra när det är klart! Ska bli skönt att till 100% kunna koncentrera sig på lek och träning, och inte behöva vara orolig att nån blir busig och hoppar över. Har börjat köra lite klicker-träning på våra singel-promenader. Penske är nog minst intresserad, men duktig ändå. Niki är nog mest intresserad, tack och lov, för henne tänkte jag gå vidare med klickerträning som lugnande signaler (har en bok på området) i och med att hon är så rädd och osäker för så mycket. Men först måste hon vara ordentligt inklickad, och det finns även andra saker som behöver tränas in. Jackie är annars duktig, men är vi ute är hon så fokuserad på om jag har nån leksak eller något annat spännande i närheten, så det är svårt att vinna hennes uppmärksamhet. Men det är en morot att övervinna även sådant. Övriga gänget är jätte-duktiga, i synnerhet Senna som älskar klickerträning!
Danica, som varit lugnet själv den senaste månaden. Peppar, peppar,
ta i trä! Men enda gångerna hon små-morrar åt sina syskon, är när
det väntas på att få gå ut! Så då är det ju lättare för oss att vara
beredda att avbryta henne också. Dessutom har man börjat bli duktigare
på att läsa henne, så även vi har blivit duktigare ledare!
Pirelli, med örat på vädring, i favorit-positionen = ryggläge
Vacker som en dröm, vår Pirelli-brud
Snuff på Danicas tassar, trött efter lite bus
Med garnbollen i munnen, främst i syfte att få någon annan att jaga
henne, för bollar har inte alls varit någon höjdare. Men vi har jobbat
på det, och nu är hon lite mer lättlekt!
Danica jobbar på en Baskeri-variant av Marianner-graven
Här hjläper Pirelli och Niki också till
Niki med sitt lilla hål, som snart leder henne ut i fårhagen!
Hundarnas utsikt från rastgården, över får-hagen. Tolla och Bella
syns i höger bild-kant
Ascona Bä till höger om trappen, står och kliar sig på en stolpe
Niki håller koll på vad som händer utanför fönstret
En flitigt använd positiont!
Pirelli och Djurmagazinet-nallen som jag fått sy ihop x flera!
Fredag den trettonde
2011-05-13
Hade inte en tanke på att det var fredag den trettonde idag, inte förrän mamma upplyste mig om det efter vi lyckats reda ut några riktigt kluriga situationer på kvällens hundvallning!
Vi började lugnt och sansat, med Danica och Kickan ute på Frevis. Danica busade lite med två Canada-gäss, men hon är verkligen jätte-duktig och kommer direkt jag ropar. Hon har inte alls haft någon förkärlek till vatten, utan undvikit det i mesta möjliga mån. Men ikväll fick Kickan henne att ändra uppfattning!
Hiskeligt lågt vatten! Där man ser att spåren slutar, brukar normalt sett
vattnet börja. Nu är det ända där man ser lite snö!
Två Kanada-gäss låg och badade, men blev störda av oss förmodligen.
När de flög upp ville Danica springa efter, men avbröt direkt jag sa till
- stolt matte!
Kickan och Danica
Rut kastar favvo-kongen!
Danica upptäckte att vatten inte är så hemskt!
Danica
Vackra Kanada-gäss
Utöver dessa, såg vi änder, harar och en räv. Så det märks verkligen
vilken hög aktivitet det råder i naturen nu!
Därefter blev det Penske och Niki som stod på tur, och det började med en liten mini-utflykt så vi fick lite höjd puls. Men efter bara nån minut var de tillbaka, och höll sig alldeles nära oss, kanske med viss hjälp av påsen med Mamma Scans köttbullar som vi placerat i Ruts jack-ficka. Jag var inne i min foto-bubbla, när jag hörde Emma skrika : - En hund, EN HUND!
Då ser jag plötsligt en Jämthund (möjligen Gråhund, men jag tror den var för stor för det...) på väg mot Niki och Penske, som var en bit ifrån mig och busade. Jag ropade vårt klassiska "godis" och båda två vände fokus mot mig och kom springande. Men en liten bit ifrån mig hörde uppenbarligen Penske förföljaren, och vände sig om. Hans skall fick givetvis Niki att vända även hon, och det blev ett hiskeligt skällande från tre håll. Men tur i oturen så var det en hanhund, så kombinationen blev "13 rätt", för Niki är tik och Penske kastrerad hane och super-snäll! Så jag fick fast både Penske och Niki i halsbanden, och så kom mina kollegor springande och kopplade dem och räddade den systemkamera jag krampaktigt nöp fast under armen. Jag lämnade raskt över både Niki och Penske, och stormade iväg mot Jämthunden och drev barskt iväg den med bestämd stämma, utan att vara arg ändå. För den hade ju inte gjort något fel. Samtidigt såg jag hans husse komma från andra hållet, men långt bort, så jag fick driva den ett tag. Husse var jätte-trevlig och frågade om det blev något slagsmål, men jag lugnade honom och meddelade att det gått bra.
Med facit i hand, tror jag ändå att det här blev till något positivt. I synnerhet för våran stukade Niki. För dels fick hon uppleva att den andra hunden var snäll, var ju snarast uppvaktande mot henne (jag tror hon ska löpa snart...) och sen fick jag nu vara den starka ledaren som drev iväg den andra hunden.
Penske och Niki
Svårt att tro att lilla Niki kan få 45 kg Penske att lätta från backen!
Vid närmare eftertanke och en använd lina i form av "ring en vän",
kom jag på att den trevliga "jägaren" inte var någon jägare, utan en
fiskare, som är pappa till Anette som jag tränat lite hund med, och
den vackra killen på bilden går under namnet "Bosse"
Att jag inte fick ihop det till huruvida Bosse är gråhund eller jämthund,
fick sin förklaring i att han är blandras av båda sorterna. Storlek som
en jämte, men annars väldigt lik en gråhund. Precis som jag tänkte
också!
Med aningen höjd puls åkte vi hem och bytte gäng, men beslutade oss nu för att det fick räcka med Frevis-turnéer, och återgick till "trygga" Axelsvik. Klockan hade dragit iväg, så vi tog alla tre som var kvar; Senna, Pirelli och Jackie. Det var inget folk i farten, så alla tre fick vara lösa. Det var ganska lugnt, eller kändes hyffsat under kontroll, då framförallt Senna och Jackie hade vanligt fokus på sin "blå-boll". Jag och Emma stannade och fotade solen, i syfte att jämföra hur olika våra kameror bearbetar bilderna, när vi ser att mamma och Rut blir lite upphetsade. Först fattade jag inte varför, men så insåg jag att hundarna farit ut på den lilla is som var kvar! Jag han göra en rask förflyttning med plan om ett kyligt bad, när jag till min lycka insåg att alla tagit sig upp. Jackie hade uppenbarligen börjat utflykten, och Senna följde efter. Jackie åkte igenom, men hade hela tiden huvudet ovanför vattenytan. Senna däremot försvann hela han för några sekunder, och de han bli oroliga att han skulle hamna under is-kanten. Men det slutade lyckligt även detta! Därefter var det ännu galnare hundar, kanske delvis på grund av att de två som vår-badat var lite skärrade. Så när då mamma upplyste oss om att det var fredag den trettonde, blev det koppel på!
Här ligger isen i princip bara som en "landkalla" vid stranden, och då
Jackie och Senna testade bärigheten visade den sig vara lika med
noll...
Är ju nästan helt öppet vatten...
Så här blöt och liten blev vår trollunge! Ganska uppspelt var han
också efteråt, så det blev snabbt "koppel på"!
Naturen hade vackra skådespel för oss!
Axelsvik har varit mitt hundparadis ända sedan mellanstadiet, då jag
och min vän Mia brukade gå hit med vår labrador Laban och bada.
Idag är det på dagen tre år sedan våran Aki gick bort, så det räcker med tråkiga minnen från denna dag. Hemska tanke om vi hade förlorat även Senna idag... Nä, sudd, sudd, sådana tankar raderas!
Älskade Aki
Hade inte en tanke på att det var fredag den trettonde idag, inte förrän mamma upplyste mig om det efter vi lyckats reda ut några riktigt kluriga situationer på kvällens hundvallning!
Vi började lugnt och sansat, med Danica och Kickan ute på Frevis. Danica busade lite med två Canada-gäss, men hon är verkligen jätte-duktig och kommer direkt jag ropar. Hon har inte alls haft någon förkärlek till vatten, utan undvikit det i mesta möjliga mån. Men ikväll fick Kickan henne att ändra uppfattning!
Hiskeligt lågt vatten! Där man ser att spåren slutar, brukar normalt sett
vattnet börja. Nu är det ända där man ser lite snö!
Två Kanada-gäss låg och badade, men blev störda av oss förmodligen.
När de flög upp ville Danica springa efter, men avbröt direkt jag sa till
- stolt matte!
Kickan och Danica
Rut kastar favvo-kongen!
Danica upptäckte att vatten inte är så hemskt!
Danica
Vackra Kanada-gäss
Utöver dessa, såg vi änder, harar och en räv. Så det märks verkligen
vilken hög aktivitet det råder i naturen nu!
Därefter blev det Penske och Niki som stod på tur, och det började med en liten mini-utflykt så vi fick lite höjd puls. Men efter bara nån minut var de tillbaka, och höll sig alldeles nära oss, kanske med viss hjälp av påsen med Mamma Scans köttbullar som vi placerat i Ruts jack-ficka. Jag var inne i min foto-bubbla, när jag hörde Emma skrika : - En hund, EN HUND!
Då ser jag plötsligt en Jämthund (möjligen Gråhund, men jag tror den var för stor för det...) på väg mot Niki och Penske, som var en bit ifrån mig och busade. Jag ropade vårt klassiska "godis" och båda två vände fokus mot mig och kom springande. Men en liten bit ifrån mig hörde uppenbarligen Penske förföljaren, och vände sig om. Hans skall fick givetvis Niki att vända även hon, och det blev ett hiskeligt skällande från tre håll. Men tur i oturen så var det en hanhund, så kombinationen blev "13 rätt", för Niki är tik och Penske kastrerad hane och super-snäll! Så jag fick fast både Penske och Niki i halsbanden, och så kom mina kollegor springande och kopplade dem och räddade den systemkamera jag krampaktigt nöp fast under armen. Jag lämnade raskt över både Niki och Penske, och stormade iväg mot Jämthunden och drev barskt iväg den med bestämd stämma, utan att vara arg ändå. För den hade ju inte gjort något fel. Samtidigt såg jag hans husse komma från andra hållet, men långt bort, så jag fick driva den ett tag. Husse var jätte-trevlig och frågade om det blev något slagsmål, men jag lugnade honom och meddelade att det gått bra.
Med facit i hand, tror jag ändå att det här blev till något positivt. I synnerhet för våran stukade Niki. För dels fick hon uppleva att den andra hunden var snäll, var ju snarast uppvaktande mot henne (jag tror hon ska löpa snart...) och sen fick jag nu vara den starka ledaren som drev iväg den andra hunden.
Penske och Niki
Svårt att tro att lilla Niki kan få 45 kg Penske att lätta från backen!
Vid närmare eftertanke och en använd lina i form av "ring en vän",
kom jag på att den trevliga "jägaren" inte var någon jägare, utan en
fiskare, som är pappa till Anette som jag tränat lite hund med, och
den vackra killen på bilden går under namnet "Bosse"
Att jag inte fick ihop det till huruvida Bosse är gråhund eller jämthund,
fick sin förklaring i att han är blandras av båda sorterna. Storlek som
en jämte, men annars väldigt lik en gråhund. Precis som jag tänkte
också!
Med aningen höjd puls åkte vi hem och bytte gäng, men beslutade oss nu för att det fick räcka med Frevis-turnéer, och återgick till "trygga" Axelsvik. Klockan hade dragit iväg, så vi tog alla tre som var kvar; Senna, Pirelli och Jackie. Det var inget folk i farten, så alla tre fick vara lösa. Det var ganska lugnt, eller kändes hyffsat under kontroll, då framförallt Senna och Jackie hade vanligt fokus på sin "blå-boll". Jag och Emma stannade och fotade solen, i syfte att jämföra hur olika våra kameror bearbetar bilderna, när vi ser att mamma och Rut blir lite upphetsade. Först fattade jag inte varför, men så insåg jag att hundarna farit ut på den lilla is som var kvar! Jag han göra en rask förflyttning med plan om ett kyligt bad, när jag till min lycka insåg att alla tagit sig upp. Jackie hade uppenbarligen börjat utflykten, och Senna följde efter. Jackie åkte igenom, men hade hela tiden huvudet ovanför vattenytan. Senna däremot försvann hela han för några sekunder, och de han bli oroliga att han skulle hamna under is-kanten. Men det slutade lyckligt även detta! Därefter var det ännu galnare hundar, kanske delvis på grund av att de två som vår-badat var lite skärrade. Så när då mamma upplyste oss om att det var fredag den trettonde, blev det koppel på!
Här ligger isen i princip bara som en "landkalla" vid stranden, och då
Jackie och Senna testade bärigheten visade den sig vara lika med
noll...
Är ju nästan helt öppet vatten...
Så här blöt och liten blev vår trollunge! Ganska uppspelt var han
också efteråt, så det blev snabbt "koppel på"!
Naturen hade vackra skådespel för oss!
Axelsvik har varit mitt hundparadis ända sedan mellanstadiet, då jag
och min vän Mia brukade gå hit med vår labrador Laban och bada.
Idag är det på dagen tre år sedan våran Aki gick bort, så det räcker med tråkiga minnen från denna dag. Hemska tanke om vi hade förlorat även Senna idag... Nä, sudd, sudd, sådana tankar raderas!
Älskade Aki
Ibland kan man hålla sig för skratt...
2011-05-11
Ibland kan man hålla sig för skratt. Har varit i lite seg form med begynnande huvudvärk idag, så jag intog lite lunch och lite piller, och satt mig på soffan framför TV´n med min pärlvirkning. Efter ett tag la jag mig för att vila, men just då kände alla hulliganer för att bli pigga. Till slut lugnade de ner sig, och jag måste ha slumrat, för sen vaknade jag av att de var igång och busade igen. Gissa med vad?!
Jag kan meddela att det finns inget hopp, varken för garnets fortsatta existens, eller min pärlvirkning. Tyvärr måste jag erkänna att jag brusade upp och blev lite arg på mina troll. Tycker inte om att bli det, och egentligen blev jag ju mest ledsen. Men det är ju faktiskt en världslig sak, och de ville ju bara ha lite skoj med nystanet. De förstod ju inte att de förstörde många timmars jobb för matte. Nåväl, så arg blev jag ju inte så det var någon fara vare sig för eget blodtryck och hälsa, eller hulliganernas väl och ve. Men man kan ju hoppas att jag har lärt mig att inte somna med mitt "handarbete" framme fler gånger! (ler ironiskt)
Nu sover trollen som små lamm, och det är svårt att tro att det verkligen var dessa underbara skapelser som för ett ögonblick förvandlades till garn-hulliganer och lindade min virkning runt halva vardagsrummet!
Nu ska jag snart ha ut dem i rastgården en stund, innan gudmor-Emma kommer och är barnvakt ca en halvtimme innan husse kommer hem. Själv ska jag motvilligt åka till Kalix och klippa mig så lite som möjligt. Tycker inte om att klippa mig, är sällan nöjd förrän efter flera veckor. Lite som "Simpson och Delilah". Knäpp? Tveklöst!
Förhoppningsvis ska jag och pappsen hitta upp lite billiga betongplattor att lägga i rastgården också. För även om det är nyttigt att gräva för trollen, är det inte så nyttigt för vår inomhusmiljö med all jord och sand som kommer in. I synnerhet inte sängen! Har ju grus i större delen av rastgården, men där tycker de inte om att ligga, gör bara behov där. Så då kom vi på att plattor är ju lätta att spola av, de gånger behoven blir gjorda där. Den som lever får se!
Ibland kan man hålla sig för skratt. Har varit i lite seg form med begynnande huvudvärk idag, så jag intog lite lunch och lite piller, och satt mig på soffan framför TV´n med min pärlvirkning. Efter ett tag la jag mig för att vila, men just då kände alla hulliganer för att bli pigga. Till slut lugnade de ner sig, och jag måste ha slumrat, för sen vaknade jag av att de var igång och busade igen. Gissa med vad?!
Jag kan meddela att det finns inget hopp, varken för garnets fortsatta existens, eller min pärlvirkning. Tyvärr måste jag erkänna att jag brusade upp och blev lite arg på mina troll. Tycker inte om att bli det, och egentligen blev jag ju mest ledsen. Men det är ju faktiskt en världslig sak, och de ville ju bara ha lite skoj med nystanet. De förstod ju inte att de förstörde många timmars jobb för matte. Nåväl, så arg blev jag ju inte så det var någon fara vare sig för eget blodtryck och hälsa, eller hulliganernas väl och ve. Men man kan ju hoppas att jag har lärt mig att inte somna med mitt "handarbete" framme fler gånger! (ler ironiskt)
Nu sover trollen som små lamm, och det är svårt att tro att det verkligen var dessa underbara skapelser som för ett ögonblick förvandlades till garn-hulliganer och lindade min virkning runt halva vardagsrummet!
Nu ska jag snart ha ut dem i rastgården en stund, innan gudmor-Emma kommer och är barnvakt ca en halvtimme innan husse kommer hem. Själv ska jag motvilligt åka till Kalix och klippa mig så lite som möjligt. Tycker inte om att klippa mig, är sällan nöjd förrän efter flera veckor. Lite som "Simpson och Delilah". Knäpp? Tveklöst!
Förhoppningsvis ska jag och pappsen hitta upp lite billiga betongplattor att lägga i rastgården också. För även om det är nyttigt att gräva för trollen, är det inte så nyttigt för vår inomhusmiljö med all jord och sand som kommer in. I synnerhet inte sängen! Har ju grus i större delen av rastgården, men där tycker de inte om att ligga, gör bara behov där. Så då kom vi på att plattor är ju lätta att spola av, de gånger behoven blir gjorda där. Den som lever får se!
Bus-ungar
2011-05-05
När jag och Danica var och gick kvällis, var det ganska rejält kyligt. Större delen av Axelsviksvägen ligger i skugga den tiden på kvällen, så det gjorde det extra kallt. Då kändes det som om det var läge att leka på gården en stund; varmare, hundarna älskar det och lite omväxling. Men tyvärr har vi ju inte hunnit byta nåt stängsel än, även om det inköpta viltstängslet ligger prydligt på släpet och väntar. Som en klausul kan jag tillägga att vi nu fått ett gäng stängsel till, av en vän i Boden som var vaken och lyckades stoppa att man kastade bort stängslet från en gammal tennisplan. Så det ska hämtas till veckan! 2,5 m högt, borde stoppa hulliganerna!
Men som sagt, det hade vi inte igår. Vi började att leka med Niki och Jackie, och det var full fart. De busade både med oss och jagade varandra, och till slut var det långa tungor, så vi beslutade oss för skiftbyte. Men det ville inte Jackie, som fintade oss alla tre (jag, Rut och Emma) och drog iväg, över stängslet och in i fårhagen. Givetvis följde Niki som en skugga och for över hon med. Som tur var, var Tolla och Bella inne i sitt hus, men Ascona fick sig en omild omgång av tjejerna. Dock springer hon ju inte iväg, så det gör ju saken klart bättre. Vi sprang ner i hagen, och fick ganska fort med oss tjejerna därifrån, tack och lov, och ännu mer tack och lov var Ascona helt oskadd och inte nämnvärt påverkad av incidenten. Så nu har både Jackie och Niki "lek-på-gården-förbud" till stängslet är avsevärt mycket högre! Pirelli och Senna skötte sig däremot exemplariskt! Men Kickan och Penske åkte vi ut till ordinarie kvällis, för Penske har tidigare hoppat över x flera, och det ville vi inte riskera. Det fick räcka så!
Jackie med ett blodpudding-o-köttbullspreparerat märgben. Hon brukar
förfölja mig med det i munnen, ser ut som en strut som sticker ut, för
att inte Danica ska knycka det av henne. Ser så söt ut, men jag har inte
lyckats ha kameran nära när det har hänt. Jobbar vidare i frågan!
Danica på gårdagens kvällis till Axelsvik. Kallt, men vackert!
Från den här stenhöjden, fick Danica för sig att hon skulle hoppa, rätt
ut på vägen. Jisses, trodde hon skulle bryta benen av sig, för den är
hög!
Isen jobbar en ojämn kamp mot tinandet!
Vackert med solreflexer i "vattenpölarna"
Danica och Senna har dragkamp om en nalle. Danica som tidigare
varit den lugnaste av dem alla inomhus, har nu vänt och är komplett
sjövild. Dock är det positivt att hon numera gärna leker med sina
syskon också, utan att ha hål på skinnet på dem! (ler ironiskt)
När jag och Danica var och gick kvällis, var det ganska rejält kyligt. Större delen av Axelsviksvägen ligger i skugga den tiden på kvällen, så det gjorde det extra kallt. Då kändes det som om det var läge att leka på gården en stund; varmare, hundarna älskar det och lite omväxling. Men tyvärr har vi ju inte hunnit byta nåt stängsel än, även om det inköpta viltstängslet ligger prydligt på släpet och väntar. Som en klausul kan jag tillägga att vi nu fått ett gäng stängsel till, av en vän i Boden som var vaken och lyckades stoppa att man kastade bort stängslet från en gammal tennisplan. Så det ska hämtas till veckan! 2,5 m högt, borde stoppa hulliganerna!
Men som sagt, det hade vi inte igår. Vi började att leka med Niki och Jackie, och det var full fart. De busade både med oss och jagade varandra, och till slut var det långa tungor, så vi beslutade oss för skiftbyte. Men det ville inte Jackie, som fintade oss alla tre (jag, Rut och Emma) och drog iväg, över stängslet och in i fårhagen. Givetvis följde Niki som en skugga och for över hon med. Som tur var, var Tolla och Bella inne i sitt hus, men Ascona fick sig en omild omgång av tjejerna. Dock springer hon ju inte iväg, så det gör ju saken klart bättre. Vi sprang ner i hagen, och fick ganska fort med oss tjejerna därifrån, tack och lov, och ännu mer tack och lov var Ascona helt oskadd och inte nämnvärt påverkad av incidenten. Så nu har både Jackie och Niki "lek-på-gården-förbud" till stängslet är avsevärt mycket högre! Pirelli och Senna skötte sig däremot exemplariskt! Men Kickan och Penske åkte vi ut till ordinarie kvällis, för Penske har tidigare hoppat över x flera, och det ville vi inte riskera. Det fick räcka så!
Jackie med ett blodpudding-o-köttbullspreparerat märgben. Hon brukar
förfölja mig med det i munnen, ser ut som en strut som sticker ut, för
att inte Danica ska knycka det av henne. Ser så söt ut, men jag har inte
lyckats ha kameran nära när det har hänt. Jobbar vidare i frågan!
Danica på gårdagens kvällis till Axelsvik. Kallt, men vackert!
Från den här stenhöjden, fick Danica för sig att hon skulle hoppa, rätt
ut på vägen. Jisses, trodde hon skulle bryta benen av sig, för den är
hög!
Isen jobbar en ojämn kamp mot tinandet!
Vackert med solreflexer i "vattenpölarna"
Danica och Senna har dragkamp om en nalle. Danica som tidigare
varit den lugnaste av dem alla inomhus, har nu vänt och är komplett
sjövild. Dock är det positivt att hon numera gärna leker med sina
syskon också, utan att ha hål på skinnet på dem! (ler ironiskt)
