Fredag den trettonde

2011-05-13
Hade inte en tanke på att det var fredag den trettonde idag, inte förrän mamma upplyste mig om det efter vi lyckats reda ut några riktigt kluriga situationer på kvällens hundvallning!

Vi började lugnt och sansat, med Danica och Kickan ute på Frevis. Danica busade lite med två Canada-gäss, men hon är verkligen jätte-duktig och kommer direkt jag ropar. Hon har inte alls haft någon förkärlek till vatten, utan undvikit det i mesta möjliga mån. Men ikväll fick Kickan henne att ändra uppfattning!


Hiskeligt lågt vatten! Där man ser att spåren slutar, brukar normalt sett
vattnet börja. Nu är det ända där man ser lite snö!


Två Kanada-gäss låg och badade, men blev störda av oss förmodligen.
När de flög upp ville Danica springa efter, men avbröt direkt jag sa till
- stolt matte!


Kickan och Danica


Rut kastar favvo-kongen!




Danica upptäckte att vatten inte är så hemskt!




Danica
























Vackra Kanada-gäss


Utöver dessa, såg vi änder, harar och en räv. Så det märks verkligen
vilken hög aktivitet det råder i naturen nu!





Därefter blev det Penske och Niki som stod på tur, och det började med en liten mini-utflykt så vi fick lite höjd puls. Men efter bara nån minut var de tillbaka, och höll sig alldeles nära oss, kanske med viss hjälp av påsen med Mamma Scans köttbullar som vi placerat i Ruts jack-ficka. Jag var inne i min foto-bubbla, när jag hörde Emma skrika : - En hund, EN HUND!
Då ser jag plötsligt en Jämthund (möjligen Gråhund, men jag tror den var för stor för det...) på väg mot Niki och Penske, som var en bit ifrån mig och busade. Jag ropade vårt klassiska "godis" och båda två vände fokus mot mig och kom springande. Men en liten bit ifrån mig hörde uppenbarligen Penske förföljaren, och vände sig om. Hans skall fick givetvis Niki att vända även hon, och det blev ett hiskeligt skällande från tre håll. Men tur i oturen så var det en hanhund, så kombinationen blev "13 rätt", för Niki är tik och Penske kastrerad hane och super-snäll! Så jag fick fast både Penske och Niki i halsbanden, och så kom mina kollegor springande och kopplade dem och räddade den systemkamera jag krampaktigt nöp fast under armen. Jag lämnade raskt över både Niki och Penske, och stormade iväg mot Jämthunden och drev barskt iväg den med bestämd stämma, utan att vara arg ändå. För den hade ju inte gjort något fel. Samtidigt såg jag hans husse komma från andra hållet, men långt bort, så jag fick driva den ett tag. Husse var jätte-trevlig och frågade om det blev något slagsmål, men jag lugnade honom och meddelade att det gått bra.
Med facit i hand, tror jag ändå att det här blev till något positivt. I synnerhet för våran stukade Niki. För dels fick hon uppleva att den andra hunden var snäll, var ju snarast uppvaktande mot henne (jag tror hon ska löpa snart...) och sen fick jag nu vara den starka ledaren som drev iväg den andra hunden.




Penske och Niki




Svårt att tro att lilla Niki kan få 45 kg Penske att lätta från backen!












Vid närmare eftertanke och en använd lina i form av "ring en vän",
kom jag på att den trevliga "jägaren" inte var någon jägare, utan en
fiskare, som är pappa till Anette som jag tränat lite hund med, och
den vackra killen på bilden går under namnet "Bosse"


Att jag inte fick ihop det till huruvida Bosse är gråhund eller jämthund,
fick sin förklaring i att han är blandras av båda sorterna. Storlek som
en jämte, men annars väldigt lik en gråhund. Precis som jag tänkte
också!

Med aningen höjd puls åkte vi hem och bytte gäng, men beslutade oss nu för att det fick räcka med Frevis-turnéer, och återgick till "trygga" Axelsvik. Klockan hade dragit iväg, så vi tog alla tre som var kvar; Senna, Pirelli och Jackie. Det var inget folk i farten, så alla tre fick vara lösa. Det var ganska lugnt, eller kändes hyffsat under kontroll, då framförallt Senna och Jackie hade vanligt fokus på sin "blå-boll". Jag och Emma stannade och fotade solen, i syfte att jämföra hur olika våra kameror bearbetar bilderna, när vi ser att mamma och Rut blir lite upphetsade. Först fattade jag inte varför, men så insåg jag att hundarna farit ut på den lilla is som var kvar! Jag han göra en rask förflyttning med plan om ett kyligt bad, när jag till min lycka insåg att alla tagit sig upp. Jackie hade uppenbarligen börjat utflykten, och Senna följde efter. Jackie åkte igenom, men hade hela tiden huvudet ovanför vattenytan. Senna däremot försvann hela han för några sekunder, och de han bli oroliga att han skulle hamna under is-kanten. Men det slutade lyckligt även detta! Därefter var det ännu galnare hundar, kanske delvis på grund av att de två som vår-badat var lite skärrade. Så när då mamma upplyste oss om att det var fredag den trettonde, blev det koppel på!


Här ligger isen i princip bara som en "landkalla" vid stranden, och då
Jackie och Senna testade bärigheten visade den sig vara lika med
noll...


Är ju nästan helt öppet vatten...


Så här blöt och liten blev vår trollunge! Ganska uppspelt var han
också efteråt, så det blev snabbt "koppel på"!


Naturen hade vackra skådespel för oss!




Axelsvik har varit mitt hundparadis ända sedan mellanstadiet, då jag
och min vän Mia brukade gå hit med vår labrador Laban och bada.


Idag är det på dagen tre år sedan våran Aki gick bort, så det räcker med tråkiga minnen från denna dag. Hemska tanke om vi hade förlorat även Senna idag... Nä, sudd, sudd, sådana tankar raderas!


Älskade Aki


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0