Gött å leva!
2012-02-26
Vilken härlig dag! Temperaturen runt 0-strecket och solen skriker på himlen! Har precis varit ute och kört med 6 av 7. Senna slapp undan den här gången, för matte var rätt trött och Senna är den som gärna slipper dra. Han lunkar helst på och luktar på lite pink och annat spännande efter vägen. Tur han har att moster-Rut och han har sin rutin med lång-promis varje vardag-kväll då! Danica tycker att hon är ful i selen, t o m när hon får dra, och jag undrar om hon inte drar mer i vanligt koppel... (ler ironiskt) Men övriga älskar det! Niki fick inleda idag, och Pirelli bara skrek rätt ut för att hon inte fick följa. För om nu 5 av 7 gillar att dra, så är Pirelli den som fullständigt älskar det! Det är verkligen hennes grej! Alla var jätte-duktiga. Vägarna på byn är väl inte jätte-bäst plogade, men jag har sagt åt folk att inte klaga, för det är perfekt underlag att köra hund på! Lite skogsbilvägs-stuk! Inte för halkigt och inte för löst heller.
Sista svängen gick jag och Danica förbi och drev ut mamma också, och väl ute mötte vi morfar. Så det var ren och skär släktträff!
Igår var Robert och pappa till Lycksele för notskrivning. Christer Hedlund, en vän i Lycksele, bistod Robert på sträckorna, och det hade fungerat toppen-bra! Under tiden var pappa och fördrev tiden tillsammans med Per Hedestig och Berra Nyman. Kan nästan misstänka att det pratats ett och annat motorminne... (ler) Gubbarna åkte vid 5-tiden, och var hemma vid 21-tiden. Lite länge egentligen för pappa, men å andra sidan var det en dag med så mycket trevligheter, så man mår bra av det istället.
Mamma och jag röjde i mitt förråd, samt att hon lärde mig hur hon gör sina underbart goda revbensspjäll, som vi frossade av i en städpaus. Sammanfattat så var det här helt enkelt två toppen-dagar i mitt liv!
Vilken härlig dag! Temperaturen runt 0-strecket och solen skriker på himlen! Har precis varit ute och kört med 6 av 7. Senna slapp undan den här gången, för matte var rätt trött och Senna är den som gärna slipper dra. Han lunkar helst på och luktar på lite pink och annat spännande efter vägen. Tur han har att moster-Rut och han har sin rutin med lång-promis varje vardag-kväll då! Danica tycker att hon är ful i selen, t o m när hon får dra, och jag undrar om hon inte drar mer i vanligt koppel... (ler ironiskt) Men övriga älskar det! Niki fick inleda idag, och Pirelli bara skrek rätt ut för att hon inte fick följa. För om nu 5 av 7 gillar att dra, så är Pirelli den som fullständigt älskar det! Det är verkligen hennes grej! Alla var jätte-duktiga. Vägarna på byn är väl inte jätte-bäst plogade, men jag har sagt åt folk att inte klaga, för det är perfekt underlag att köra hund på! Lite skogsbilvägs-stuk! Inte för halkigt och inte för löst heller.
Sista svängen gick jag och Danica förbi och drev ut mamma också, och väl ute mötte vi morfar. Så det var ren och skär släktträff!
Igår var Robert och pappa till Lycksele för notskrivning. Christer Hedlund, en vän i Lycksele, bistod Robert på sträckorna, och det hade fungerat toppen-bra! Under tiden var pappa och fördrev tiden tillsammans med Per Hedestig och Berra Nyman. Kan nästan misstänka att det pratats ett och annat motorminne... (ler) Gubbarna åkte vid 5-tiden, och var hemma vid 21-tiden. Lite länge egentligen för pappa, men å andra sidan var det en dag med så mycket trevligheter, så man mår bra av det istället.
Mamma och jag röjde i mitt förråd, samt att hon lärde mig hur hon gör sina underbart goda revbensspjäll, som vi frossade av i en städpaus. Sammanfattat så var det här helt enkelt två toppen-dagar i mitt liv!
Jackie har öroninflammation
2012-02-11
Jag vet inte om jag ska våga fortsätta plugga hundsjukvård, för Jackie har utvecklat en tendens att få de sjukdomar jag läser om! När jag läste om allergier, då fick hon hela nosen full av urtikaria och utvecklade från det en djup pyodermi (varande infektion) i nosen. Förra kursbrevet jag läste tog upp örats anatomi, och det seneaste örats sjukdomar. Tror ni inte tösabiten går och får öroninflammation då?! Nåväl, pluggandet har ju å andra sidan gjort mig uppmärksam, så jag fångade upp henne så tidigt, och var så duktig på att rengöra i örat, att veterinären först inte trodde att det var nån otit (=öroninflammation). Men som tur var gjorde hon ett utstryk och kollade i mikroskop i alla fall, och då fanns det en liten växt av bakterier i alla fall. Så nu rengör vi för fullt och droppar örat 2 ggr / dag, vilket ska pågå en vecka. Det var i onsdags vi var till veterinären, och hon var verkligen super-duktig! Lugn och fin som vanligt, och skällde inte alls mycket åt de andra hundarna i väntrummet! Matte-betyget ger "med beröm godkänt".
Jackie på undersökningsbordet hos veterinären i Kalix, med hängande
och nedkladdat öra. Våran duktiga tjej!
I veckan har jag bänglat lite, så jag har en arm och en fot som inte är helt kry; "är huvudet dumt får kroppen lida!", men "inget ont som inte har något gott med sig", det har gett mig plugg-ro och nu ligger jag riktigt bra med till och med i mina egna mått mätt! Sen önskar man ju alltid att man orkade läsa ännu mer, men klart på en godkänd nivå efter mina egna höga krav i alla fall! Har träff på tisdag igen, så jag behöver dock läsa på mer för just det området. Känns viktigt så man kan hänga med på lektionen, så man verkligen tar vara på den möjlighet man har fått!
Till sommaren kan vi få oss ett riktigt äventyr förresten. Min galna pappa har ju sina idéer, och för tillfället byggs det flitigt på en Rally-Amazon i vårt garage. Pappa har länge drömt om att köra Midnattsolsrallyt, men nu har han hittat ett annat Klassiker Rally, som går från Uppsala till Arjeplog. När han nu har chansen att uppfylla en av sina drömmar, då ger han istället Robert chansen att få köra. Självklart nappade Robert direkt, och det blir en super-kompis som även går under benämningen "min storasyster" (fast vi inte ens är släkt) som kommer att åka kartis med honom, Pia från Örebro. Jag skulle självklart helst vilja åka själv, men tror dels det skulle bli rätt tufft med min åksjuka, men sen pågår ju tävlingen 3 dagar, utöver vårt förflyttande ner till Uppsala och sedan hem från Arjeplog, så jag tror nog "fröken hundmamma" gör störst nytta med trollungarna. Tack och lov har vi ju både stor-bussen och Vito´n, och hela gänget gillar att åka buss. Sen avgudar både kartis-Pia och hennes Lill-Janne (som vår älskade kanin var döpt efter...) våra trollungar, så det här är verkligen något vi ser fram emot! Bara bilen hinner bli färdig i tid också! Jag har förresten blivit nedröstad när det gäller färgen på bilen. Jag ville ju helst ha gul, alternativt den klassiska california-vit med svart huv, men pappa och Robert har bestämt att den ska bli röd. Blir nog snyggt när det blir klart, de brukar ju inte vara så pjåkiga på att göra saker, de två männen i mitt liv!
http://www.polarclassic.se/
Det är tur vi har hjälp från P-A, för duktigare hantverkare i det här
materialet får man leta efter! Återstår en heeeel del jobb...
Måste skratta åt hur våra trollungar lindar min mamma runt lillfingret. När det var som kallast här, som värst -30, så var mamma gullig nog att gå ut och leka en extra gång med dem. Inte frös hon heller, trots att en annan inte frivilligt är ute så länge i den temperaturen! Sen har trollen förväntat sig det av henne varje gång hon kommer ner, och hon han inte motstå dem!
Niki myser i soffan, med den underbara uppfinningen
"antiskall-halsband" runt halsen.
En liten nostalgi-bild som jag grävde fram när ungarna fyllde 2 år.
Så näpen man kan vara!
Jag vet inte om jag ska våga fortsätta plugga hundsjukvård, för Jackie har utvecklat en tendens att få de sjukdomar jag läser om! När jag läste om allergier, då fick hon hela nosen full av urtikaria och utvecklade från det en djup pyodermi (varande infektion) i nosen. Förra kursbrevet jag läste tog upp örats anatomi, och det seneaste örats sjukdomar. Tror ni inte tösabiten går och får öroninflammation då?! Nåväl, pluggandet har ju å andra sidan gjort mig uppmärksam, så jag fångade upp henne så tidigt, och var så duktig på att rengöra i örat, att veterinären först inte trodde att det var nån otit (=öroninflammation). Men som tur var gjorde hon ett utstryk och kollade i mikroskop i alla fall, och då fanns det en liten växt av bakterier i alla fall. Så nu rengör vi för fullt och droppar örat 2 ggr / dag, vilket ska pågå en vecka. Det var i onsdags vi var till veterinären, och hon var verkligen super-duktig! Lugn och fin som vanligt, och skällde inte alls mycket åt de andra hundarna i väntrummet! Matte-betyget ger "med beröm godkänt".
Jackie på undersökningsbordet hos veterinären i Kalix, med hängande
och nedkladdat öra. Våran duktiga tjej!
I veckan har jag bänglat lite, så jag har en arm och en fot som inte är helt kry; "är huvudet dumt får kroppen lida!", men "inget ont som inte har något gott med sig", det har gett mig plugg-ro och nu ligger jag riktigt bra med till och med i mina egna mått mätt! Sen önskar man ju alltid att man orkade läsa ännu mer, men klart på en godkänd nivå efter mina egna höga krav i alla fall! Har träff på tisdag igen, så jag behöver dock läsa på mer för just det området. Känns viktigt så man kan hänga med på lektionen, så man verkligen tar vara på den möjlighet man har fått!
Till sommaren kan vi få oss ett riktigt äventyr förresten. Min galna pappa har ju sina idéer, och för tillfället byggs det flitigt på en Rally-Amazon i vårt garage. Pappa har länge drömt om att köra Midnattsolsrallyt, men nu har han hittat ett annat Klassiker Rally, som går från Uppsala till Arjeplog. När han nu har chansen att uppfylla en av sina drömmar, då ger han istället Robert chansen att få köra. Självklart nappade Robert direkt, och det blir en super-kompis som även går under benämningen "min storasyster" (fast vi inte ens är släkt) som kommer att åka kartis med honom, Pia från Örebro. Jag skulle självklart helst vilja åka själv, men tror dels det skulle bli rätt tufft med min åksjuka, men sen pågår ju tävlingen 3 dagar, utöver vårt förflyttande ner till Uppsala och sedan hem från Arjeplog, så jag tror nog "fröken hundmamma" gör störst nytta med trollungarna. Tack och lov har vi ju både stor-bussen och Vito´n, och hela gänget gillar att åka buss. Sen avgudar både kartis-Pia och hennes Lill-Janne (som vår älskade kanin var döpt efter...) våra trollungar, så det här är verkligen något vi ser fram emot! Bara bilen hinner bli färdig i tid också! Jag har förresten blivit nedröstad när det gäller färgen på bilen. Jag ville ju helst ha gul, alternativt den klassiska california-vit med svart huv, men pappa och Robert har bestämt att den ska bli röd. Blir nog snyggt när det blir klart, de brukar ju inte vara så pjåkiga på att göra saker, de två männen i mitt liv!
http://www.polarclassic.se/
Det är tur vi har hjälp från P-A, för duktigare hantverkare i det här
materialet får man leta efter! Återstår en heeeel del jobb...
Måste skratta åt hur våra trollungar lindar min mamma runt lillfingret. När det var som kallast här, som värst -30, så var mamma gullig nog att gå ut och leka en extra gång med dem. Inte frös hon heller, trots att en annan inte frivilligt är ute så länge i den temperaturen! Sen har trollen förväntat sig det av henne varje gång hon kommer ner, och hon han inte motstå dem!
Niki myser i soffan, med den underbara uppfinningen
"antiskall-halsband" runt halsen.
En liten nostalgi-bild som jag grävde fram när ungarna fyllde 2 år.
Så näpen man kan vara!
R.I.P lilla kanin
2012-02-04
Så kom då ännu en hemsk dag i familjen HN, o än inte oväntat. Vår lilla kanin, en tjej som vi döpte till "Lill-Janne", innan vi insåg att hon var en tjej. Men namnet delade hon med en mycket kär vän, så det fick hon ändå behålla och gick väl mest under namnet "Lillis". 2006 valde hon själv att flytta till oss. Vi fångade henne i vår fårhage, och bar tillbaka henne till min moster, där hon bodde (på samma gata). Men det dröjde inte länge så var hon tillbaka i fårhagen, och då hämtade vi hennes bur och lät henne välja själv. Efter det blev det inga fler utflykter, och det kan man förstå, så bortskämd som hon blev från första stund av Robert! Hon var ungefär 13 år, så det var verkligen en aktningsvärd ålder på en kanin. Hennes bror, som min kusin Emma hade, dog redan 2008 om jag inte missminner mig, och var redan då en kanin med hög ålder. Nu får Lillis invänta sommaren i vår frys, för att gräva nu är inte att fundera på. R.I.P lilla vän, vi saknar dig!
R.I.P "Lill-Janne", nu väntar regnbågsbron och
de evigt gröna ängarna för dig!
Penske fick sin nya sele igår, en måttsydd sak som passade perfekt!
Har sån tur att jag har en klasskompis med draghundar, och dessutom
butik med bara bra grejor! Så ni som behöver nåt på den fronten, ska
verkligen kolla in Annemos butik :
www.annemonenshuskys.se
Har varit lite kreativ, i synnerhet idag då jag gjort 5 hängen av glas som jag har lött. Mina senaste böjelser på smycke-fronten är tenntrådsarmband och just lödda glassmycken. Sen är ju foto-berlocker alltid en kär syssla, men man måste variera sig lite!
Mina lödda hängen.
Tenntrådsarmband med inflätad pärlsilkestråd.
I söndags var jag, mamma och mina mostrar Åse och Rut "Modell för en dag!". En lite konstig upplevelse som jag var väldigt nervös inför, men det var skoj! Rekommenderas! Vi välkomnades och fick först träffa en make-up artist, som frågade om vi hade några egna önskemål om make-up. Hmmm... Önskemål? Jag vet ju knappt vad deras färgburkar heter! Så jag gav dem fria händer, vilket även mamma och mostrarna gjorde. Känner mig väl inte helt bekväm med att lägga ut bilder på mig själv här på bloggen, men det här var en så annorlunda situation, så jag bjuder på det!
Mamma & Jag
Så kom då ännu en hemsk dag i familjen HN, o än inte oväntat. Vår lilla kanin, en tjej som vi döpte till "Lill-Janne", innan vi insåg att hon var en tjej. Men namnet delade hon med en mycket kär vän, så det fick hon ändå behålla och gick väl mest under namnet "Lillis". 2006 valde hon själv att flytta till oss. Vi fångade henne i vår fårhage, och bar tillbaka henne till min moster, där hon bodde (på samma gata). Men det dröjde inte länge så var hon tillbaka i fårhagen, och då hämtade vi hennes bur och lät henne välja själv. Efter det blev det inga fler utflykter, och det kan man förstå, så bortskämd som hon blev från första stund av Robert! Hon var ungefär 13 år, så det var verkligen en aktningsvärd ålder på en kanin. Hennes bror, som min kusin Emma hade, dog redan 2008 om jag inte missminner mig, och var redan då en kanin med hög ålder. Nu får Lillis invänta sommaren i vår frys, för att gräva nu är inte att fundera på. R.I.P lilla vän, vi saknar dig!
R.I.P "Lill-Janne", nu väntar regnbågsbron och
de evigt gröna ängarna för dig!
Penske fick sin nya sele igår, en måttsydd sak som passade perfekt!
Har sån tur att jag har en klasskompis med draghundar, och dessutom
butik med bara bra grejor! Så ni som behöver nåt på den fronten, ska
verkligen kolla in Annemos butik :
www.annemonenshuskys.se
Har varit lite kreativ, i synnerhet idag då jag gjort 5 hängen av glas som jag har lött. Mina senaste böjelser på smycke-fronten är tenntrådsarmband och just lödda glassmycken. Sen är ju foto-berlocker alltid en kär syssla, men man måste variera sig lite!
Mina lödda hängen.
Tenntrådsarmband med inflätad pärlsilkestråd.
I söndags var jag, mamma och mina mostrar Åse och Rut "Modell för en dag!". En lite konstig upplevelse som jag var väldigt nervös inför, men det var skoj! Rekommenderas! Vi välkomnades och fick först träffa en make-up artist, som frågade om vi hade några egna önskemål om make-up. Hmmm... Önskemål? Jag vet ju knappt vad deras färgburkar heter! Så jag gav dem fria händer, vilket även mamma och mostrarna gjorde. Känner mig väl inte helt bekväm med att lägga ut bilder på mig själv här på bloggen, men det här var en så annorlunda situation, så jag bjuder på det!
Mamma & Jag
2 år idag!
2012-02-02
Hipp hipp hurra, trollungarna fyller 2 år idag!
Tårta till 2-åringarna! Givetvis kommer vi själva också att smaka...
Tänk att det redan gått 2 år, sen den dag vårt liv fick sig en rejäl förändring. Men jag skulle inte ändra en minut, även om jag fick chansen! Lilla Penske på dryga 500 g rymdes i mina händer, och fick mun-mot-nos av mig. Idag väger han 47 kg och det är frågan om ens hela hans nos får plats i mina händer... Klockan 10.02 föddes lilla Andretti, som var störst av alla nykomlingar. Närmare 21-snåret föddes Danica, som nr 13 i vår stora skara! Tyvärr var det 2 som inte fick uppleva sitt första andetag, en pojke och en flicka, men trots att det var hemskt är vi så tacksamma att övriga 11 nu vuxit upp till starka och friska individer!
En hel del har så klart hänt sedan senast jag skrev. Bl a har det hunnit vara lite rally på agendan. Mamma är hemma igen, och det blev ingen operation. Bara hoppas det håller i sig!
Elen i vårt extrahus havererade ordentligt, bra precis till det var dags för vår elektriker att ha tid för det stora projektet. Källaren blev svart, och när man vred på reglagen till spisen, så tändes fläktlampan! Men nu är snart källare och nedervåning klar, bara hoppas det går fort med övervåningen, för snart kommer världens bästa Pia med familj på besök!
Vi har tok-kallt, nedåt -25 under sina stunder, och det är väl typiskt när elen krånglat i reservhuset, så vi har fått dra kablar från garaget och dit. Man hade ju kunnat hoppas att det skulle läka lite värme från vårt borrhål! (ler) För det tar vi inte i bruk förrän oljan är slut, vilket förhoppningsvis inte blir förrän nån gång i månadsskiftet, eller ännu hellre en bit in i Mars!
Pluggandet går bra, även om det var en djup svacka i samband med att mamma var sjuk. Har inte haft motivation. Men nu är jag igång igen, även om jag alltid önskar att jag orkade mer. Idag har jag börjat läsa om Epilepsi, denna grymma sjukdom som jag verkligen hoppas slippa i vår flock! Men när man läser om elände, måste man försöka lätta upp vardagen. Jag fick verkligen dra lite på munnen, när jag läste om symtom som kan uppträda vid partiell epilepsi : Ylande, skällande, okontrollerat springande, fånga flugor, jaga svansen... Hmmm... Jag tror bestämt hela vår flock är drabbad! Nä, usch så hemskt, men det är skönt att man kan skoja så man kan avdramatisera hemska saker. Annars skulle man nog fort bli knäpp!
Jag har ju inte delat med mig av de senaste bilderna jag fått på Monza förresten! Älskar dessa mail jag får från hennes matte Gun-Mari! Det är verkligen en herdestund att få rapporter om sina trollungar!
Monza har uppenbarligen samma uppdrag som våra troll, dvs att
agera "Bosch-fördisk"!
Gott var det, men det tog slut för fort!
Myyyys!
Tok-vacker tjej med underbar lejon-man!
Nyfiken i en strut!
Hipp hipp hurra, trollungarna fyller 2 år idag!
Tårta till 2-åringarna! Givetvis kommer vi själva också att smaka...
Tänk att det redan gått 2 år, sen den dag vårt liv fick sig en rejäl förändring. Men jag skulle inte ändra en minut, även om jag fick chansen! Lilla Penske på dryga 500 g rymdes i mina händer, och fick mun-mot-nos av mig. Idag väger han 47 kg och det är frågan om ens hela hans nos får plats i mina händer... Klockan 10.02 föddes lilla Andretti, som var störst av alla nykomlingar. Närmare 21-snåret föddes Danica, som nr 13 i vår stora skara! Tyvärr var det 2 som inte fick uppleva sitt första andetag, en pojke och en flicka, men trots att det var hemskt är vi så tacksamma att övriga 11 nu vuxit upp till starka och friska individer!
En hel del har så klart hänt sedan senast jag skrev. Bl a har det hunnit vara lite rally på agendan. Mamma är hemma igen, och det blev ingen operation. Bara hoppas det håller i sig!
Elen i vårt extrahus havererade ordentligt, bra precis till det var dags för vår elektriker att ha tid för det stora projektet. Källaren blev svart, och när man vred på reglagen till spisen, så tändes fläktlampan! Men nu är snart källare och nedervåning klar, bara hoppas det går fort med övervåningen, för snart kommer världens bästa Pia med familj på besök!
Vi har tok-kallt, nedåt -25 under sina stunder, och det är väl typiskt när elen krånglat i reservhuset, så vi har fått dra kablar från garaget och dit. Man hade ju kunnat hoppas att det skulle läka lite värme från vårt borrhål! (ler) För det tar vi inte i bruk förrän oljan är slut, vilket förhoppningsvis inte blir förrän nån gång i månadsskiftet, eller ännu hellre en bit in i Mars!
Pluggandet går bra, även om det var en djup svacka i samband med att mamma var sjuk. Har inte haft motivation. Men nu är jag igång igen, även om jag alltid önskar att jag orkade mer. Idag har jag börjat läsa om Epilepsi, denna grymma sjukdom som jag verkligen hoppas slippa i vår flock! Men när man läser om elände, måste man försöka lätta upp vardagen. Jag fick verkligen dra lite på munnen, när jag läste om symtom som kan uppträda vid partiell epilepsi : Ylande, skällande, okontrollerat springande, fånga flugor, jaga svansen... Hmmm... Jag tror bestämt hela vår flock är drabbad! Nä, usch så hemskt, men det är skönt att man kan skoja så man kan avdramatisera hemska saker. Annars skulle man nog fort bli knäpp!
Jag har ju inte delat med mig av de senaste bilderna jag fått på Monza förresten! Älskar dessa mail jag får från hennes matte Gun-Mari! Det är verkligen en herdestund att få rapporter om sina trollungar!
Monza har uppenbarligen samma uppdrag som våra troll, dvs att
agera "Bosch-fördisk"!
Gott var det, men det tog slut för fort!
Myyyys!
Tok-vacker tjej med underbar lejon-man!
Nyfiken i en strut!
