The end of Oktober
2011-10-31
Sista dagen av Oktober... Men det råder härliga tider, solen skiner och temperaturen ligger med marginal på rätt sida om + strecket! En natt med frost, det är vad vi haft hittills, och ännu är ingen värme påslagen i huset!
Har haft härligt besök från Blackstahyttan, men hur länge de än stannar, känns det alltid för kort och det är alltid lika trist när de åker hem...
Men några mysiga pratstunder och lite bus och bråk har vi allt hunnit med under denna härliga helg!
Det blev "kärring-shopping" i Torneå i lördags. Janne åkte och fiskade
med morfar o Kenth, så då blev Robert hemma med hundarna och
jag åkte och förstörde pengar med mamma och Pia.
Jag är nog inte jordens trevligaste shopping-sällskap, för jag har lite
för mycket eld under fötterna och blir fort less... Kickan, som har EU-
pass fick följa med oss på turné, så när bara mat-shoppingen åter-
stod i Haparanda, gick hon och jag ut på promenad istället.
I söndags åkte vi till mitt och pappas "paradis", Inez & Fabians
Kukasjärvi. Tyvärr är ju Fabian borta sedan många år, och Inez som
är 90 år fyllda bor inte heller kvar. Men kusin-Ann-Sofie har inget
emot att vi tittar till stället när lusten faller på. Det uppskattas!
Det känns som om tiden stått stilla, och ibland får man nästan känslan
av att "snart får vi smaka på Inez goda mat, och höra på Fabians
bus"... Inget varar för evigt, men minnen kan ingen ta ifrån en!
Underbar utsikt från köksfönstret!
Våra hulliganer var så klart med, men fick vänta i bilen medan vi
var inne och tog en fika. Mestadels var vi dock ute, och då fick de
turas om att köra sina race! Som de gillade stället! De sprang så man
trodde inte de skulle orka gå tillbaka till bilen efteråt! Penske och
Kickan badade som galningar, och jag kan tala om att deras iver
gjorde inte att man tyckte sämre om stället!!!
"Lilla huset på prärien"...
Världens bästa pappa, på det här stället ramlar all stress av honom
och man ser hur bra han mår! Han och hans bröder spenderade
många somrar hos sin moster-Inez, och "ränderna går aldrig ur en
zebra!"
Fabians egenhändigt byggda bastu och egenhändigt grävda sjö.
Ser ni vidderna?! Förstår ni att hundarna trivdes?!
Sista dagen av Oktober... Men det råder härliga tider, solen skiner och temperaturen ligger med marginal på rätt sida om + strecket! En natt med frost, det är vad vi haft hittills, och ännu är ingen värme påslagen i huset!
Har haft härligt besök från Blackstahyttan, men hur länge de än stannar, känns det alltid för kort och det är alltid lika trist när de åker hem...
Men några mysiga pratstunder och lite bus och bråk har vi allt hunnit med under denna härliga helg!
Det blev "kärring-shopping" i Torneå i lördags. Janne åkte och fiskade
med morfar o Kenth, så då blev Robert hemma med hundarna och
jag åkte och förstörde pengar med mamma och Pia.
Jag är nog inte jordens trevligaste shopping-sällskap, för jag har lite
för mycket eld under fötterna och blir fort less... Kickan, som har EU-
pass fick följa med oss på turné, så när bara mat-shoppingen åter-
stod i Haparanda, gick hon och jag ut på promenad istället.
I söndags åkte vi till mitt och pappas "paradis", Inez & Fabians
Kukasjärvi. Tyvärr är ju Fabian borta sedan många år, och Inez som
är 90 år fyllda bor inte heller kvar. Men kusin-Ann-Sofie har inget
emot att vi tittar till stället när lusten faller på. Det uppskattas!
Det känns som om tiden stått stilla, och ibland får man nästan känslan
av att "snart får vi smaka på Inez goda mat, och höra på Fabians
bus"... Inget varar för evigt, men minnen kan ingen ta ifrån en!
Underbar utsikt från köksfönstret!
Våra hulliganer var så klart med, men fick vänta i bilen medan vi
var inne och tog en fika. Mestadels var vi dock ute, och då fick de
turas om att köra sina race! Som de gillade stället! De sprang så man
trodde inte de skulle orka gå tillbaka till bilen efteråt! Penske och
Kickan badade som galningar, och jag kan tala om att deras iver
gjorde inte att man tyckte sämre om stället!!!
"Lilla huset på prärien"...
Världens bästa pappa, på det här stället ramlar all stress av honom
och man ser hur bra han mår! Han och hans bröder spenderade
många somrar hos sin moster-Inez, och "ränderna går aldrig ur en
zebra!"
Fabians egenhändigt byggda bastu och egenhändigt grävda sjö.
Ser ni vidderna?! Förstår ni att hundarna trivdes?!
Aki-dagen...
2011-10-26
Idag är det 16 år sen Syooris kennel berikades med födseln av vår Aki och hans kullsyskon. Oj, så tiden går, snart 3,5 år sen han lämnade ett överjordiskt tomrum efter sig... Men det är tur att kroppen lever sitt eget liv, och på något sätt alltid hittar ett sätt att läka alla sår. Nu lever Aki som ett vackert minne i våra hjärtan, och istället för att tårarna börjar trängas i ögonvrån, dras mungiporna i ett leende istället, när tankarna går till honom. Blev extra påmind om detta i veckan, då en väns Schäfer-hane fick ta sina trötta ben till promenaden över regnbågsbron. Trots att åren har gått, sitter minnena av smärtan i ett farväl av sin bästa vän djupt rotade, och jag lider med min vän.
Finaste Aki
Tack och lov råder ett lugn på sjukdomsfronten i hundfamiljen för tillfället. Vågar knappt printa bokstäverna till de orden, för då kommer väl något bakslag. Men, nej, så ska vi inte ens tänka! Penske har förvisso ett sår i sidan, från en lite väl burdus uppläxning av Danica som inte ville ha sällskap i sängen. Var inte ens i närheten av ett bråk, så jag såg först inte ens att det blivit ett sår, trots att jag undersökte för säkerhetsskull. Inte förrän 2 dagar senare insåg jag att det blivit en rejäl reva i sidan, genom alla hudlager. Då det ändå var för sent att sy, utan att behöva göra ett större ingrepp under narkos, så beslutade jag mig för att försöka greja saken själv. Peppar, peppar, ta i trä, men såret har nu helat underifrån och i stort sett återstår bara översta hudlagret som ska bli ett ärr istället för en skorpa. Jag har utvecklat en egen metod att tejpa ihop såret, vilket inte ska vara möjligt på en hund. Steri-strips fäster inte, men däremot ett plåster som heter Leukoplast. Detta plåster tejpade jag längs efter sårets kanter, på var sida. Därefter drog jag ihop såret med två plåster tvärs över. Detta innebar att såret hölls ihop, men var trots allt inte mer stängt än att all vätska slapp ut därifrån. Såret har inte såsat det allra minsta, trots att pojken t o m han bada i havet x 2 innan jag upptäckte det! Vågar väl inte riktigt ropa hej, men så skönt om vi klarar detta utan både antibiotika och narkos! Duktigare än duktigast har grabben i alla fall varit, och han har klarat sig fin-fint med bara en uppblåsbar krage. Den tredje i ordningen i familljen förövrigt, punka på två redan nu...
Penskes reva, fjärde dagen, dvs två dagar med plåster
Penske med finfina kragen
Vi har haft några härliga bad-dagar på Frevisören i höst, och en av dessa dagar förgylldes av vår härliga etta i kullen, Andretti och hennes trogna följeslagare Ingo, Nina och Moa! Så roligt vi hade! Våra tjejer fick gråta en stund i bilen, medan pojkarna fick leka med Moa och Andi. Penske har verkligen ett underbart psyke, och är så respektfull mot andra hundar, i synnerhet om de är äldre än honom. Andi var lite rädd för sin bror, som vuxit ett x antal kg sedan de träffades senast. Eller vad sägs om senaste invägningens 47,3 kg?!
Senna hade uppnått ofattbara 34,3 kg, och är numera insatt på light-foder. Han är inte tjock, det vore att ta i att säga så, men han ligger i överkant och eftersom han är så förtjust i mat numera, är det mest humant att ge honom ett Light-foder så han kan äta sig mätt som vanligt. Kickan däremot, har fått större portion igen, då hon hade minskat ett kg och låg på 34 kg blankt. Tror att hon kan ha varit lite skendräktig en period, för jag upplevde att hon började hulla på sig, och drog ner lite på maten. Men nu är hon i tunnaste laget, och tar lyckligt emot större portioner med mat! Niki var numera flockens tyngsta tik, med några hg över 34, Pirelli skuggar och plötsligt är Danica näst lättast även om de ligger nära varandra. Lättast är ju så klart lill-skrot-ungen Jackie, som trots allt ökat till 27,7 kg!
Andretti - en av våra utflyttade trollungar, nr 1 i race-valpkullen!
Moa, Andretti´s "storasyster"
Andretti, Moa och Penske
Puss
Senna och Penske badar mycket, gärna och ofta, till skillnad från
Andi och Moa...
Nina, Ingemar och Robert
Andi
Danica fick ett bett, eller nåt liknande, vid ögat en av dagarna vi varit
på Frevis. Svall upp från ingenstans, och var helt borta efter några
timmar. Hon visade inget besvär av det alls.
Under helgen var jag och mamma duktiga och storstädade på övervåningen i vårt extra-hus. Har sett ut som en ren mardröm där, då det fyllts på med allehanda ting från både butiken, köksbygget förra hösten, omflyttning från nedervåningen efter Rut flyttade in, etc. Man slapp knappt upp dit kan jag meddela. Men två hela dagars slit gjorde susen, och nu är det t o m lite fria golvytor. Givetvis mycket lådor, men de står prydligt i hyllor, och alla garderober är fullastade med grejor. Det här har vi behövt göra länge, men vi fick en bra spark i rumpan, då vi får kärt besök från "Paradise City" (Örebro) på fredag!
Här syns inte all röra vi hade att ta tag i... Då kanske ni förstår hur
mycket vi burit i helgen!
Jag skulle flytta om en hög med mattor, men halvvägs i förflyttningen
la sig Danica att mysa på dem!
Danica la sig att sova i röran på sängen
Det tog sig till slut!
Skolan trummar på, och igår hade jag fjärde data-träffen. Såååå himla intressant, och fortfarande är det bara skoj att plugga. Trots det hittar man på allehanda skäl till att inte plugga... Hur är man funtad egentligen? Nåväl, hundarna och jag själv genomgår nu alla möjliga sjukdomar så klart. Åtminstone har hundarna haft mask och jag själv skabb! Eller också inte, men det sätter sprätt på fantasierna i ett dumt flickhuvud att läsa om såna här saker! Något av det bästa med utbildningen, är alla härliga "klass-kompisar". Vi har så mycket att lära av varandra, och det sker ett utbyte konstant. Ingen som anser sig för duktig för att fråga heller.
Jag läste förövrigt om en intressant, men lite läskig sak när det gällde skabb (Sarcoptes scabiei), och förutom de läskiga krypen så var det behandlingen som var lite creepy. Åtminstone när det gäller den här hundfamiljen och alla utflyttade troll. Det är nämligen så, att två av de behandlingsmetoder man kan välja (injektion eller tablett, finns fler också men de var inte farliga) är rent livsfarliga för alla typer av Collie´s, dvs även Shetland Sheepdogs, bordercollies och sist men inte minst blandisar med collie med i stamtavlan! Shit, tänker alla veterinärer på det när det gäller våra troll? Är ju så få som tänker på att det är blandis överhuvudtaget, och att då dessutom tänka på att det just är collie inblandat... Oj, oj, oj! Tänk på det mina kära vänner, att alltid se till att uppge att det är blandisar när ni är på besök hos veterinärer. De är inte mer än människor de heller, så det skadar inte att de blir påminda. Finns säkert andra saker och raser som har sina gissel också, och det lär ju inte vara meningen att alla ska måsta plugga hundsjukvård för att säkerställa sina trollungars väl och ve?!
På tal om det förresten, så blev Pirelli ordentligt sjuk för ca 2 veckor sedan, kan vara lite mer också (har det uppskrivet i min lilla bok). Det hade varit en del snaskande på märgben, som snälla älgjägare försett oss med, och en liten tendens till lite lösa magar. Hade egentligen inte tänkt ge mer ben den dagen, men så kom det nya färska saker och inte kunde jag ju missunna trollen något så gott! Så de fick gnaga en stund, och nya ben innebär ju godsaker som lite kvarlämnat kött och senor också. Vi låter dem aldrig ha benen mer än max en timme, oftast bara en halvtimme för att skona magarna, och så även denna kväll. Vid 23-tiden fick Pirelli spy, och det kom upp en massa jox från benet. Men sen fick hon spy igen, och igen och igen, och till slut började det vara blod med i kräket! Hon spydde ända fram till 01, och var jätte-ynklig, det skar som slöa knivar i modershjärtat när hon tog i och hulkade. Var på väg att kontakta veterinär, men samtidigt förstod jag ju att de inte kunde göra så mycket den tiden ändå. Blodet berodde ju ändå med största sannorlikhet på små kärl som brustit av allt hon fått ta i när hon kräkts. Men det var hemskt! Sen blev det skonkost några dagar, innan magen helt stabiliserat sig, men nu är hon helt kry vår gumma!
Dagen efter Pirelli varit så dålig, spydde Niki upp en hel menisk... Så de är inte alltid så nog med att tugga alla godsaker, vilket kanske inte är så liten bidragande orsak till vissa kräk-upplevelser...
Vi har förövrigt köpt en frysbox för att kunna spara alla ben vi föräras med. Finns inget bättre för tandhälsan, och dessutom verkar det inte finnas godare för hundarna heller.
De tre musketöserna, Niki, Pirelli och Jackie
Frevisören
Kickan
Jackie och Niki myser i soffan, vilken vi förövrigt nyss fått "ärva" av
mamma och pappa. Den blå vi tidigare haft, förlöste så mycket skum-
gummi av nån underlig anledning... Den här är inte lika skön, men
dumt att köpa ny innan hulligan-takterna lagt sig!
Pirelli-stumpan har intagit sin favorit-plats, på övervåningen till
Jackie och Niki. Härifrån har man bra koll på läget!
Frevisören. Har fått en ny super-fin telefon av mamma och pappa, en
Sony Ericsson Xperia Ray. Nästan alla bilder i den här blogg-upp-
dateringen är tagna med den. För första gången känns det värt namnet
att säga att man har en "kamera-mobil"! Är såååå nöjd! Robert är
lika nöjd med den Xperia Active de förärade honom med!
Snart dags middags-dags för både 4- och 2-beningar. Men efter en sån har rejäl uppdatering, hoppas jag att jag ska komma igång med mina mer regelbundna uppdateringar igen. Blir så lätt när man hamnat på efterkälken, att man gruvar sig för att ta tag i saken... Men ju jä...
Jackie med höstens sista ros. Kändes nästan hemskt att städa bort
blommorna när de var så här fina. Men å andra sidan är det inte skoj
att höststäda när det blivit alltför kallt heller!
Idag är det 16 år sen Syooris kennel berikades med födseln av vår Aki och hans kullsyskon. Oj, så tiden går, snart 3,5 år sen han lämnade ett överjordiskt tomrum efter sig... Men det är tur att kroppen lever sitt eget liv, och på något sätt alltid hittar ett sätt att läka alla sår. Nu lever Aki som ett vackert minne i våra hjärtan, och istället för att tårarna börjar trängas i ögonvrån, dras mungiporna i ett leende istället, när tankarna går till honom. Blev extra påmind om detta i veckan, då en väns Schäfer-hane fick ta sina trötta ben till promenaden över regnbågsbron. Trots att åren har gått, sitter minnena av smärtan i ett farväl av sin bästa vän djupt rotade, och jag lider med min vän.
Finaste Aki
Tack och lov råder ett lugn på sjukdomsfronten i hundfamiljen för tillfället. Vågar knappt printa bokstäverna till de orden, för då kommer väl något bakslag. Men, nej, så ska vi inte ens tänka! Penske har förvisso ett sår i sidan, från en lite väl burdus uppläxning av Danica som inte ville ha sällskap i sängen. Var inte ens i närheten av ett bråk, så jag såg först inte ens att det blivit ett sår, trots att jag undersökte för säkerhetsskull. Inte förrän 2 dagar senare insåg jag att det blivit en rejäl reva i sidan, genom alla hudlager. Då det ändå var för sent att sy, utan att behöva göra ett större ingrepp under narkos, så beslutade jag mig för att försöka greja saken själv. Peppar, peppar, ta i trä, men såret har nu helat underifrån och i stort sett återstår bara översta hudlagret som ska bli ett ärr istället för en skorpa. Jag har utvecklat en egen metod att tejpa ihop såret, vilket inte ska vara möjligt på en hund. Steri-strips fäster inte, men däremot ett plåster som heter Leukoplast. Detta plåster tejpade jag längs efter sårets kanter, på var sida. Därefter drog jag ihop såret med två plåster tvärs över. Detta innebar att såret hölls ihop, men var trots allt inte mer stängt än att all vätska slapp ut därifrån. Såret har inte såsat det allra minsta, trots att pojken t o m han bada i havet x 2 innan jag upptäckte det! Vågar väl inte riktigt ropa hej, men så skönt om vi klarar detta utan både antibiotika och narkos! Duktigare än duktigast har grabben i alla fall varit, och han har klarat sig fin-fint med bara en uppblåsbar krage. Den tredje i ordningen i familljen förövrigt, punka på två redan nu...
Penskes reva, fjärde dagen, dvs två dagar med plåster
Penske med finfina kragen
Vi har haft några härliga bad-dagar på Frevisören i höst, och en av dessa dagar förgylldes av vår härliga etta i kullen, Andretti och hennes trogna följeslagare Ingo, Nina och Moa! Så roligt vi hade! Våra tjejer fick gråta en stund i bilen, medan pojkarna fick leka med Moa och Andi. Penske har verkligen ett underbart psyke, och är så respektfull mot andra hundar, i synnerhet om de är äldre än honom. Andi var lite rädd för sin bror, som vuxit ett x antal kg sedan de träffades senast. Eller vad sägs om senaste invägningens 47,3 kg?!
Senna hade uppnått ofattbara 34,3 kg, och är numera insatt på light-foder. Han är inte tjock, det vore att ta i att säga så, men han ligger i överkant och eftersom han är så förtjust i mat numera, är det mest humant att ge honom ett Light-foder så han kan äta sig mätt som vanligt. Kickan däremot, har fått större portion igen, då hon hade minskat ett kg och låg på 34 kg blankt. Tror att hon kan ha varit lite skendräktig en period, för jag upplevde att hon började hulla på sig, och drog ner lite på maten. Men nu är hon i tunnaste laget, och tar lyckligt emot större portioner med mat! Niki var numera flockens tyngsta tik, med några hg över 34, Pirelli skuggar och plötsligt är Danica näst lättast även om de ligger nära varandra. Lättast är ju så klart lill-skrot-ungen Jackie, som trots allt ökat till 27,7 kg!
Andretti - en av våra utflyttade trollungar, nr 1 i race-valpkullen!
Moa, Andretti´s "storasyster"
Andretti, Moa och Penske
Puss
Senna och Penske badar mycket, gärna och ofta, till skillnad från
Andi och Moa...
Nina, Ingemar och Robert
Andi
Danica fick ett bett, eller nåt liknande, vid ögat en av dagarna vi varit
på Frevis. Svall upp från ingenstans, och var helt borta efter några
timmar. Hon visade inget besvär av det alls.
Under helgen var jag och mamma duktiga och storstädade på övervåningen i vårt extra-hus. Har sett ut som en ren mardröm där, då det fyllts på med allehanda ting från både butiken, köksbygget förra hösten, omflyttning från nedervåningen efter Rut flyttade in, etc. Man slapp knappt upp dit kan jag meddela. Men två hela dagars slit gjorde susen, och nu är det t o m lite fria golvytor. Givetvis mycket lådor, men de står prydligt i hyllor, och alla garderober är fullastade med grejor. Det här har vi behövt göra länge, men vi fick en bra spark i rumpan, då vi får kärt besök från "Paradise City" (Örebro) på fredag!
Här syns inte all röra vi hade att ta tag i... Då kanske ni förstår hur
mycket vi burit i helgen!
Jag skulle flytta om en hög med mattor, men halvvägs i förflyttningen
la sig Danica att mysa på dem!
Danica la sig att sova i röran på sängen
Det tog sig till slut!
Skolan trummar på, och igår hade jag fjärde data-träffen. Såååå himla intressant, och fortfarande är det bara skoj att plugga. Trots det hittar man på allehanda skäl till att inte plugga... Hur är man funtad egentligen? Nåväl, hundarna och jag själv genomgår nu alla möjliga sjukdomar så klart. Åtminstone har hundarna haft mask och jag själv skabb! Eller också inte, men det sätter sprätt på fantasierna i ett dumt flickhuvud att läsa om såna här saker! Något av det bästa med utbildningen, är alla härliga "klass-kompisar". Vi har så mycket att lära av varandra, och det sker ett utbyte konstant. Ingen som anser sig för duktig för att fråga heller.
Jag läste förövrigt om en intressant, men lite läskig sak när det gällde skabb (Sarcoptes scabiei), och förutom de läskiga krypen så var det behandlingen som var lite creepy. Åtminstone när det gäller den här hundfamiljen och alla utflyttade troll. Det är nämligen så, att två av de behandlingsmetoder man kan välja (injektion eller tablett, finns fler också men de var inte farliga) är rent livsfarliga för alla typer av Collie´s, dvs även Shetland Sheepdogs, bordercollies och sist men inte minst blandisar med collie med i stamtavlan! Shit, tänker alla veterinärer på det när det gäller våra troll? Är ju så få som tänker på att det är blandis överhuvudtaget, och att då dessutom tänka på att det just är collie inblandat... Oj, oj, oj! Tänk på det mina kära vänner, att alltid se till att uppge att det är blandisar när ni är på besök hos veterinärer. De är inte mer än människor de heller, så det skadar inte att de blir påminda. Finns säkert andra saker och raser som har sina gissel också, och det lär ju inte vara meningen att alla ska måsta plugga hundsjukvård för att säkerställa sina trollungars väl och ve?!
På tal om det förresten, så blev Pirelli ordentligt sjuk för ca 2 veckor sedan, kan vara lite mer också (har det uppskrivet i min lilla bok). Det hade varit en del snaskande på märgben, som snälla älgjägare försett oss med, och en liten tendens till lite lösa magar. Hade egentligen inte tänkt ge mer ben den dagen, men så kom det nya färska saker och inte kunde jag ju missunna trollen något så gott! Så de fick gnaga en stund, och nya ben innebär ju godsaker som lite kvarlämnat kött och senor också. Vi låter dem aldrig ha benen mer än max en timme, oftast bara en halvtimme för att skona magarna, och så även denna kväll. Vid 23-tiden fick Pirelli spy, och det kom upp en massa jox från benet. Men sen fick hon spy igen, och igen och igen, och till slut började det vara blod med i kräket! Hon spydde ända fram till 01, och var jätte-ynklig, det skar som slöa knivar i modershjärtat när hon tog i och hulkade. Var på väg att kontakta veterinär, men samtidigt förstod jag ju att de inte kunde göra så mycket den tiden ändå. Blodet berodde ju ändå med största sannorlikhet på små kärl som brustit av allt hon fått ta i när hon kräkts. Men det var hemskt! Sen blev det skonkost några dagar, innan magen helt stabiliserat sig, men nu är hon helt kry vår gumma!
Dagen efter Pirelli varit så dålig, spydde Niki upp en hel menisk... Så de är inte alltid så nog med att tugga alla godsaker, vilket kanske inte är så liten bidragande orsak till vissa kräk-upplevelser...
Vi har förövrigt köpt en frysbox för att kunna spara alla ben vi föräras med. Finns inget bättre för tandhälsan, och dessutom verkar det inte finnas godare för hundarna heller.
De tre musketöserna, Niki, Pirelli och Jackie
Frevisören
Kickan
Jackie och Niki myser i soffan, vilken vi förövrigt nyss fått "ärva" av
mamma och pappa. Den blå vi tidigare haft, förlöste så mycket skum-
gummi av nån underlig anledning... Den här är inte lika skön, men
dumt att köpa ny innan hulligan-takterna lagt sig!
Pirelli-stumpan har intagit sin favorit-plats, på övervåningen till
Jackie och Niki. Härifrån har man bra koll på läget!
Frevisören. Har fått en ny super-fin telefon av mamma och pappa, en
Sony Ericsson Xperia Ray. Nästan alla bilder i den här blogg-upp-
dateringen är tagna med den. För första gången känns det värt namnet
att säga att man har en "kamera-mobil"! Är såååå nöjd! Robert är
lika nöjd med den Xperia Active de förärade honom med!
Snart dags middags-dags för både 4- och 2-beningar. Men efter en sån har rejäl uppdatering, hoppas jag att jag ska komma igång med mina mer regelbundna uppdateringar igen. Blir så lätt när man hamnat på efterkälken, att man gruvar sig för att ta tag i saken... Men ju jä...
Jackie med höstens sista ros. Kändes nästan hemskt att städa bort
blommorna när de var så här fina. Men å andra sidan är det inte skoj
att höststäda när det blivit alltför kallt heller!
Hjälp - nu är jag på youtube också!
2011-10-01
Crazy thing, det är redan Oktober! Det är bara att lägga ner alla desperata försöka att på något vis hänga med i tiden som uppenbarligen springer fram.
Att jag skulle bli facebook-nörd och ha egna bloggar, det trodde jag absolut inte för några år sen. Men att jag dessutom skulle bli youtube-användare, det låg ännu längre bort. Nu är jag även där. Har upptäckt det smidiga med att lägga dit filmklipp man vill dela med sig av. Det började med att jag skulle hjälpa vår vän Larsa att få upp lite filmklipp av en traktor på hemsidan, men hur jag än försökte ville det sig inte. Men så helt plötsligt slog min hjärna en frivolt, och vipps kom jag att tänka på youtube och att jag sedan kunde länka dit. Sagt och gjort, nu har jag ett youtube-konto, och då kan jag väl lika gärna använda det till något nyttigt = dela med mig av lite mysiga hundklipp. Vilket jag tänker göra nu, några busiga race på Frevisören :
http://www.youtube.com/watch?v=IiQ9Pdp7lvw
http://www.youtube.com/watch?v=DX8ianHV1HY
http://www.youtube.com/watch?v=sGnJHChlJ6g
http://www.youtube.com/watch?v=uc2_NwmytOg
Crazy thing, det är redan Oktober! Det är bara att lägga ner alla desperata försöka att på något vis hänga med i tiden som uppenbarligen springer fram.
Att jag skulle bli facebook-nörd och ha egna bloggar, det trodde jag absolut inte för några år sen. Men att jag dessutom skulle bli youtube-användare, det låg ännu längre bort. Nu är jag även där. Har upptäckt det smidiga med att lägga dit filmklipp man vill dela med sig av. Det började med att jag skulle hjälpa vår vän Larsa att få upp lite filmklipp av en traktor på hemsidan, men hur jag än försökte ville det sig inte. Men så helt plötsligt slog min hjärna en frivolt, och vipps kom jag att tänka på youtube och att jag sedan kunde länka dit. Sagt och gjort, nu har jag ett youtube-konto, och då kan jag väl lika gärna använda det till något nyttigt = dela med mig av lite mysiga hundklipp. Vilket jag tänker göra nu, några busiga race på Frevisören :
http://www.youtube.com/watch?v=IiQ9Pdp7lvw
http://www.youtube.com/watch?v=DX8ianHV1HY
http://www.youtube.com/watch?v=sGnJHChlJ6g
http://www.youtube.com/watch?v=uc2_NwmytOg
