Jackie har öroninflammation
2012-02-11
Jag vet inte om jag ska våga fortsätta plugga hundsjukvård, för Jackie har utvecklat en tendens att få de sjukdomar jag läser om! När jag läste om allergier, då fick hon hela nosen full av urtikaria och utvecklade från det en djup pyodermi (varande infektion) i nosen. Förra kursbrevet jag läste tog upp örats anatomi, och det seneaste örats sjukdomar. Tror ni inte tösabiten går och får öroninflammation då?! Nåväl, pluggandet har ju å andra sidan gjort mig uppmärksam, så jag fångade upp henne så tidigt, och var så duktig på att rengöra i örat, att veterinären först inte trodde att det var nån otit (=öroninflammation). Men som tur var gjorde hon ett utstryk och kollade i mikroskop i alla fall, och då fanns det en liten växt av bakterier i alla fall. Så nu rengör vi för fullt och droppar örat 2 ggr / dag, vilket ska pågå en vecka. Det var i onsdags vi var till veterinären, och hon var verkligen super-duktig! Lugn och fin som vanligt, och skällde inte alls mycket åt de andra hundarna i väntrummet! Matte-betyget ger "med beröm godkänt".
Jackie på undersökningsbordet hos veterinären i Kalix, med hängande
och nedkladdat öra. Våran duktiga tjej!
I veckan har jag bänglat lite, så jag har en arm och en fot som inte är helt kry; "är huvudet dumt får kroppen lida!", men "inget ont som inte har något gott med sig", det har gett mig plugg-ro och nu ligger jag riktigt bra med till och med i mina egna mått mätt! Sen önskar man ju alltid att man orkade läsa ännu mer, men klart på en godkänd nivå efter mina egna höga krav i alla fall! Har träff på tisdag igen, så jag behöver dock läsa på mer för just det området. Känns viktigt så man kan hänga med på lektionen, så man verkligen tar vara på den möjlighet man har fått!
Till sommaren kan vi få oss ett riktigt äventyr förresten. Min galna pappa har ju sina idéer, och för tillfället byggs det flitigt på en Rally-Amazon i vårt garage. Pappa har länge drömt om att köra Midnattsolsrallyt, men nu har han hittat ett annat Klassiker Rally, som går från Uppsala till Arjeplog. När han nu har chansen att uppfylla en av sina drömmar, då ger han istället Robert chansen att få köra. Självklart nappade Robert direkt, och det blir en super-kompis som även går under benämningen "min storasyster" (fast vi inte ens är släkt) som kommer att åka kartis med honom, Pia från Örebro. Jag skulle självklart helst vilja åka själv, men tror dels det skulle bli rätt tufft med min åksjuka, men sen pågår ju tävlingen 3 dagar, utöver vårt förflyttande ner till Uppsala och sedan hem från Arjeplog, så jag tror nog "fröken hundmamma" gör störst nytta med trollungarna. Tack och lov har vi ju både stor-bussen och Vito´n, och hela gänget gillar att åka buss. Sen avgudar både kartis-Pia och hennes Lill-Janne (som vår älskade kanin var döpt efter...) våra trollungar, så det här är verkligen något vi ser fram emot! Bara bilen hinner bli färdig i tid också! Jag har förresten blivit nedröstad när det gäller färgen på bilen. Jag ville ju helst ha gul, alternativt den klassiska california-vit med svart huv, men pappa och Robert har bestämt att den ska bli röd. Blir nog snyggt när det blir klart, de brukar ju inte vara så pjåkiga på att göra saker, de två männen i mitt liv!
http://www.polarclassic.se/
Det är tur vi har hjälp från P-A, för duktigare hantverkare i det här
materialet får man leta efter! Återstår en heeeel del jobb...
Måste skratta åt hur våra trollungar lindar min mamma runt lillfingret. När det var som kallast här, som värst -30, så var mamma gullig nog att gå ut och leka en extra gång med dem. Inte frös hon heller, trots att en annan inte frivilligt är ute så länge i den temperaturen! Sen har trollen förväntat sig det av henne varje gång hon kommer ner, och hon han inte motstå dem!
Niki myser i soffan, med den underbara uppfinningen
"antiskall-halsband" runt halsen.
En liten nostalgi-bild som jag grävde fram när ungarna fyllde 2 år.
Så näpen man kan vara!
Jag vet inte om jag ska våga fortsätta plugga hundsjukvård, för Jackie har utvecklat en tendens att få de sjukdomar jag läser om! När jag läste om allergier, då fick hon hela nosen full av urtikaria och utvecklade från det en djup pyodermi (varande infektion) i nosen. Förra kursbrevet jag läste tog upp örats anatomi, och det seneaste örats sjukdomar. Tror ni inte tösabiten går och får öroninflammation då?! Nåväl, pluggandet har ju å andra sidan gjort mig uppmärksam, så jag fångade upp henne så tidigt, och var så duktig på att rengöra i örat, att veterinären först inte trodde att det var nån otit (=öroninflammation). Men som tur var gjorde hon ett utstryk och kollade i mikroskop i alla fall, och då fanns det en liten växt av bakterier i alla fall. Så nu rengör vi för fullt och droppar örat 2 ggr / dag, vilket ska pågå en vecka. Det var i onsdags vi var till veterinären, och hon var verkligen super-duktig! Lugn och fin som vanligt, och skällde inte alls mycket åt de andra hundarna i väntrummet! Matte-betyget ger "med beröm godkänt".
Jackie på undersökningsbordet hos veterinären i Kalix, med hängande
och nedkladdat öra. Våran duktiga tjej!
I veckan har jag bänglat lite, så jag har en arm och en fot som inte är helt kry; "är huvudet dumt får kroppen lida!", men "inget ont som inte har något gott med sig", det har gett mig plugg-ro och nu ligger jag riktigt bra med till och med i mina egna mått mätt! Sen önskar man ju alltid att man orkade läsa ännu mer, men klart på en godkänd nivå efter mina egna höga krav i alla fall! Har träff på tisdag igen, så jag behöver dock läsa på mer för just det området. Känns viktigt så man kan hänga med på lektionen, så man verkligen tar vara på den möjlighet man har fått!
Till sommaren kan vi få oss ett riktigt äventyr förresten. Min galna pappa har ju sina idéer, och för tillfället byggs det flitigt på en Rally-Amazon i vårt garage. Pappa har länge drömt om att köra Midnattsolsrallyt, men nu har han hittat ett annat Klassiker Rally, som går från Uppsala till Arjeplog. När han nu har chansen att uppfylla en av sina drömmar, då ger han istället Robert chansen att få köra. Självklart nappade Robert direkt, och det blir en super-kompis som även går under benämningen "min storasyster" (fast vi inte ens är släkt) som kommer att åka kartis med honom, Pia från Örebro. Jag skulle självklart helst vilja åka själv, men tror dels det skulle bli rätt tufft med min åksjuka, men sen pågår ju tävlingen 3 dagar, utöver vårt förflyttande ner till Uppsala och sedan hem från Arjeplog, så jag tror nog "fröken hundmamma" gör störst nytta med trollungarna. Tack och lov har vi ju både stor-bussen och Vito´n, och hela gänget gillar att åka buss. Sen avgudar både kartis-Pia och hennes Lill-Janne (som vår älskade kanin var döpt efter...) våra trollungar, så det här är verkligen något vi ser fram emot! Bara bilen hinner bli färdig i tid också! Jag har förresten blivit nedröstad när det gäller färgen på bilen. Jag ville ju helst ha gul, alternativt den klassiska california-vit med svart huv, men pappa och Robert har bestämt att den ska bli röd. Blir nog snyggt när det blir klart, de brukar ju inte vara så pjåkiga på att göra saker, de två männen i mitt liv!
http://www.polarclassic.se/
Det är tur vi har hjälp från P-A, för duktigare hantverkare i det här
materialet får man leta efter! Återstår en heeeel del jobb...
Måste skratta åt hur våra trollungar lindar min mamma runt lillfingret. När det var som kallast här, som värst -30, så var mamma gullig nog att gå ut och leka en extra gång med dem. Inte frös hon heller, trots att en annan inte frivilligt är ute så länge i den temperaturen! Sen har trollen förväntat sig det av henne varje gång hon kommer ner, och hon han inte motstå dem!
Niki myser i soffan, med den underbara uppfinningen
"antiskall-halsband" runt halsen.
En liten nostalgi-bild som jag grävde fram när ungarna fyllde 2 år.
Så näpen man kan vara!
Kommentarer
Trackback
