Danica opererad!
2011-03-04
Terror-tvillingarna har en mysstund, efter en sammandrabbning;
Danica ovanpå Niki.
Här har det varit rent ut sagt dåligt på hundbloggen ett tag, men mycket beroende av att det har varit mycket
med både det ena och det andra, och motorbloggen har dessutom fått lite mer uppmärksamhet så här under brinnande säsong.
Igår tog vi så äntligen bort Danicas knöl vid tassen, vilket man misstänkt för att vara ett Histiocytom (en godartad
hudtumör). Men troligtvis var det inte en sådan, utan mera troligt en körtelliknande växt, med inslag av brosk. Vi får invänta analysen innan vi vet mer. Jag fick vara med på operationen, och det var intressant! I och med att jag ville vara med, fick jag också assistera med att hålla i Danica och hålla lite koll på att hon andades som hon skulle och blinka lite då och då så inte ögonen blev torra när hon var under lätt narkos. Tack och lov krävdes endast en lättare sövning och istället lokalbedövning! Hon somnade på en gång, till skillnad från när Niki skulle sövas för ett tag sedan, då hon skulle sys efter en av terror-tvillingarnas sammandrabbningar. Hon vaknade till så fort en hund skällde i väntrummet, och veterinären fick ge två extra doser av "vad-hon-nu-gav". I Danicas fall hade knölen blivit rätt stor nu, så det blev ett rätt rejält sår. Men veterinär Kristina Olsson var verkligen skicklig på att sy ihop allt. Det gick både fort och smidigt, och såret såg fint ut när hon var klar. Märks att hon börjar ha en hel del rutin. Har tyckt bra om Kristina ända sedan vi hade Aki, för han godkände henne också rakt av!
Det jobbigaste med Danica har väl dock precis börjat, för stygnen ska sitta i minst 12 dagar. Hon måste ha tasskydd utomhus i 2-3 veckor för att skydda såret, och det är inte populärt. Men än har hon inte börjat ge sig på bandaget, så vi har sluppit krage hittills, och det är skönt!
Det hopsydda såret, innan bandaget kom på.
Lite typiskt att ta knölen nu, då hon precis kommit igång och blivit jätte-duktig att vara lös på våra kvällsrundor. Men ändå var det skönt att få det bortgjort nu innan vårslasket kommer igång på allvar!
En ännu rätt vingelbent och groggy Danica, väntar på "mormor" i
solskenet utanför veterniärstationen.
Våra kvällsrundor till Axelsvik, där vi först checkar av sträckan vi ska gå med bil, så vi vet att det är fritt från både folk och fä, innan vi släpper tokarna. Vi har tagit det pö om pö och känt av vilka vi vågar lita på. Igår testade vi Niki igen, damen som varit för stressad för att ha tid att hålla koll på oss 2-beningar. Men igår gick det
jätte-bra! Så nu är det bara Senna som får vara kopplad. Men med hans jakt-intresse vet jag inte om hoppet är så stort att ha honom lös, förutom möjligen på isen där man har full uppsikt över att inga djur är i farten.
En häftigt osannorlik grej hände i förrgår. Jag har köpt en liten LED-lampa på Tradera, till att ha i halsbandet på en av de lösa hundarna (vi har inte fler än två lösa samtidigt!), så man har koll på dem i mörkret. Men så hade Danica på den när hon var hos pappa med Senna, då jag var på en begravning, och så hade hon tappat halva lampan. Men mamma har hittat andra halvan, så vi ska se om vi får liv i den så småningom! Men då köpte moster-Rut två nya blinkisar i Haparanda, vilka lyst några minuter och sedan slagit av. Till slut tappade Penske sin röda, och den vita tappade batteriet hemma på bron. Jag lagade den vita, som nu lyser betydligt bättre. Den röda trodde vi var totally lost, ända till vi får se något blinka i plogkarmen, flera dagar efter den tappats! En sak att den låg just där och inte tappad batteriet trots att bakluckan var borta, men att dessutom hundarna lyckas trampa på den så den går igång... Häftigt! Men den har jag inte riktigt fått ordning på än, återstår lite silvertejp och grejor så den lyser lite längre.
I förrgår vaknade jag med lite små-panik, då det var rejält överhäng med snö från taket över hundrastgården. Hade dessutom varit pluss-grader hela natten. Inte vågade jag ha ut trollen dit! Dessutom hade pappa väckt oss vid 05-30 då deras förstu-kvist höll på att tryckas loss från huset av tyngden från snön, så Robert fick åka upp med traktorn och ställa den som stöd! Robert fick bort lite av snön på baksidan, men det mesta var kvar. Till slut tog jag en livlina och ringde vår kompis Birger, som självklart ställde upp! Han jobbade och slet och till slut var taket i det närmaste snöfritt! För jisses, ensam hemma utan rastgård, det går ju inte! I synnerhet inte i dessa uppgörelsens tider, då Danica och övriga brudar gör upp i både tid och otid. Är jag bara inne och aningen beredd. är det inget problem att avbryta, men... Dessutom är Niki, Jackie och Pirelli i en hiskelig tugga-bit-och-slit period, där det går åt en och annan pryl, och en hel del silvertejp håller soffan samman! Så innan rastgården var fredad, kom mamma ner och hjälpte mig att rasta hulliganerna. Men sån överskottsenergi de hade innan de fick gå ut! De är ju så vana att vara där långa stunder varje dag. Ofta får jag bråka in dem för att de ska komma och vila en stund. När så taket var tomt, och jag öppnade dörren ut, blev det livat! Oj, vad mycket snö att busa i!!! Full fart i rastgården, är näst intill en underdrift! Jag tog in dem att sova en stund, innan gudmor-Emma skulle vara "barnvakt" när jag for till M.E Fysio och fixade ryggen. Hon var sedan ute med dem en stund till och lekte, så när det var dags för kvällis var hela gänget trötta innan vi började. Sånt är härligt! Igår var det samma visa, då Emma lekte en timme med dem i rastgården, medan jag var hos veterinären med Danica. Finns det något härligare än hundar som fått jobba sig trött både fysiskt och psykiskt?! Jag tror inte det!
Busiga-gänget i de nya snö-massorna i rastgården!
Pirelli
Niki-bus
Niki & Jackie
Danica, Niki och Jackie
Niki & Jackie
Ferdinand-varning på Penske, som gärna ligger och tuggar sin snö!
Svårt att skotta snö, då i synnerhet Kickan helst plockar den direkt
från spaden!
Smidiga snö-tokiga Kickan
Danica
Kickan
Penske-puss
Danica
Jackie
Pirelli
Niki busar med snö-klimpar
Jackie
Fönstertittare! Pirelli
Jackie
Niki
Stora plymen på Niki
Terror-tvillingarna Niki och Danica
Niki och Jackie
Pirelli, Niki och Jackie
Niki
Niki och Jackie
Niki
Danica, närmar sig att bli största tjejen i flocken. Men än är Kickan
tyngre för hon är längre i kroppen.
Niki busar med en vanilj-luktande (smakande?) bit-ring. Kallas
evighets-leksak, men det synar jag i vårat gäng. Men uppskattade är
de, och det lossnar inga bitar! Rekommenderas! 39:- på Djurmagazinet
i Kalix.
Penske med en tugg-knota. Dessa har jag börjat köpa i hel kartong
med 10 st i varje kartong, och får då 15% rabatt på dem, på
Djurmagazinet i Kalix. Kolla detta med era leverantörer, om ni inte
kan få rabatt om ni köper fler-pack! Kotorna är mycket fräschare än
när de fått ligga på hyllan ett tag, dessutom!
Det är väldigt uppskattat, bra hjärngympa och så håller sig ju tänderna
så vita och fina!
Niki
Jag har fått en kylskåpsmagnet av mamma, där det står "Hundar är inte allt här i livet, men de gör livet helt!" Bättre kunde jag inte sagt det själv!!!
När vi möblerade om i köket, eller snarast flyttade soffan, var det
många som ville hjälpa till!
Medan skivan var borta (stoppningen och tyget på tvätt o tork) var
det jätte-spännande att sitta inne i soffan! Här Jackie i soffan och
Penske i förgrunden.
Danica, med Roberts militär-scarf. Satte några DAP-droppar på dem
efter en av deras sammandrabbningar, och visserligen vet jag inte
om det skulle blivit så ändå, men lugnare blev det!
Många som hjälper husse med soff-renovering!
Puss-kalas! Pirelli och Robert
Penske
Senna gnager tjurmuskel
Kickan
Jackie
Terror-tvillingarna har en mysstund, efter en sammandrabbning;
Danica ovanpå Niki.
Här har det varit rent ut sagt dåligt på hundbloggen ett tag, men mycket beroende av att det har varit mycket
med både det ena och det andra, och motorbloggen har dessutom fått lite mer uppmärksamhet så här under brinnande säsong.
Igår tog vi så äntligen bort Danicas knöl vid tassen, vilket man misstänkt för att vara ett Histiocytom (en godartad
hudtumör). Men troligtvis var det inte en sådan, utan mera troligt en körtelliknande växt, med inslag av brosk. Vi får invänta analysen innan vi vet mer. Jag fick vara med på operationen, och det var intressant! I och med att jag ville vara med, fick jag också assistera med att hålla i Danica och hålla lite koll på att hon andades som hon skulle och blinka lite då och då så inte ögonen blev torra när hon var under lätt narkos. Tack och lov krävdes endast en lättare sövning och istället lokalbedövning! Hon somnade på en gång, till skillnad från när Niki skulle sövas för ett tag sedan, då hon skulle sys efter en av terror-tvillingarnas sammandrabbningar. Hon vaknade till så fort en hund skällde i väntrummet, och veterinären fick ge två extra doser av "vad-hon-nu-gav". I Danicas fall hade knölen blivit rätt stor nu, så det blev ett rätt rejält sår. Men veterinär Kristina Olsson var verkligen skicklig på att sy ihop allt. Det gick både fort och smidigt, och såret såg fint ut när hon var klar. Märks att hon börjar ha en hel del rutin. Har tyckt bra om Kristina ända sedan vi hade Aki, för han godkände henne också rakt av!
Det jobbigaste med Danica har väl dock precis börjat, för stygnen ska sitta i minst 12 dagar. Hon måste ha tasskydd utomhus i 2-3 veckor för att skydda såret, och det är inte populärt. Men än har hon inte börjat ge sig på bandaget, så vi har sluppit krage hittills, och det är skönt!
Det hopsydda såret, innan bandaget kom på.
Lite typiskt att ta knölen nu, då hon precis kommit igång och blivit jätte-duktig att vara lös på våra kvällsrundor. Men ändå var det skönt att få det bortgjort nu innan vårslasket kommer igång på allvar!
En ännu rätt vingelbent och groggy Danica, väntar på "mormor" i
solskenet utanför veterniärstationen.
Våra kvällsrundor till Axelsvik, där vi först checkar av sträckan vi ska gå med bil, så vi vet att det är fritt från både folk och fä, innan vi släpper tokarna. Vi har tagit det pö om pö och känt av vilka vi vågar lita på. Igår testade vi Niki igen, damen som varit för stressad för att ha tid att hålla koll på oss 2-beningar. Men igår gick det
jätte-bra! Så nu är det bara Senna som får vara kopplad. Men med hans jakt-intresse vet jag inte om hoppet är så stort att ha honom lös, förutom möjligen på isen där man har full uppsikt över att inga djur är i farten.
En häftigt osannorlik grej hände i förrgår. Jag har köpt en liten LED-lampa på Tradera, till att ha i halsbandet på en av de lösa hundarna (vi har inte fler än två lösa samtidigt!), så man har koll på dem i mörkret. Men så hade Danica på den när hon var hos pappa med Senna, då jag var på en begravning, och så hade hon tappat halva lampan. Men mamma har hittat andra halvan, så vi ska se om vi får liv i den så småningom! Men då köpte moster-Rut två nya blinkisar i Haparanda, vilka lyst några minuter och sedan slagit av. Till slut tappade Penske sin röda, och den vita tappade batteriet hemma på bron. Jag lagade den vita, som nu lyser betydligt bättre. Den röda trodde vi var totally lost, ända till vi får se något blinka i plogkarmen, flera dagar efter den tappats! En sak att den låg just där och inte tappad batteriet trots att bakluckan var borta, men att dessutom hundarna lyckas trampa på den så den går igång... Häftigt! Men den har jag inte riktigt fått ordning på än, återstår lite silvertejp och grejor så den lyser lite längre.
I förrgår vaknade jag med lite små-panik, då det var rejält överhäng med snö från taket över hundrastgården. Hade dessutom varit pluss-grader hela natten. Inte vågade jag ha ut trollen dit! Dessutom hade pappa väckt oss vid 05-30 då deras förstu-kvist höll på att tryckas loss från huset av tyngden från snön, så Robert fick åka upp med traktorn och ställa den som stöd! Robert fick bort lite av snön på baksidan, men det mesta var kvar. Till slut tog jag en livlina och ringde vår kompis Birger, som självklart ställde upp! Han jobbade och slet och till slut var taket i det närmaste snöfritt! För jisses, ensam hemma utan rastgård, det går ju inte! I synnerhet inte i dessa uppgörelsens tider, då Danica och övriga brudar gör upp i både tid och otid. Är jag bara inne och aningen beredd. är det inget problem att avbryta, men... Dessutom är Niki, Jackie och Pirelli i en hiskelig tugga-bit-och-slit period, där det går åt en och annan pryl, och en hel del silvertejp håller soffan samman! Så innan rastgården var fredad, kom mamma ner och hjälpte mig att rasta hulliganerna. Men sån överskottsenergi de hade innan de fick gå ut! De är ju så vana att vara där långa stunder varje dag. Ofta får jag bråka in dem för att de ska komma och vila en stund. När så taket var tomt, och jag öppnade dörren ut, blev det livat! Oj, vad mycket snö att busa i!!! Full fart i rastgården, är näst intill en underdrift! Jag tog in dem att sova en stund, innan gudmor-Emma skulle vara "barnvakt" när jag for till M.E Fysio och fixade ryggen. Hon var sedan ute med dem en stund till och lekte, så när det var dags för kvällis var hela gänget trötta innan vi började. Sånt är härligt! Igår var det samma visa, då Emma lekte en timme med dem i rastgården, medan jag var hos veterinären med Danica. Finns det något härligare än hundar som fått jobba sig trött både fysiskt och psykiskt?! Jag tror inte det!
Busiga-gänget i de nya snö-massorna i rastgården!
Pirelli
Niki-bus
Niki & Jackie
Danica, Niki och Jackie
Niki & Jackie
Ferdinand-varning på Penske, som gärna ligger och tuggar sin snö!
Svårt att skotta snö, då i synnerhet Kickan helst plockar den direkt
från spaden!
Smidiga snö-tokiga Kickan
Danica
Kickan
Penske-puss
Danica
Jackie
Pirelli
Niki busar med snö-klimpar
Jackie
Fönstertittare! Pirelli
Jackie
Niki
Stora plymen på Niki
Terror-tvillingarna Niki och Danica
Niki och Jackie
Pirelli, Niki och Jackie
Niki
Niki och Jackie
Niki
Danica, närmar sig att bli största tjejen i flocken. Men än är Kickan
tyngre för hon är längre i kroppen.
Niki busar med en vanilj-luktande (smakande?) bit-ring. Kallas
evighets-leksak, men det synar jag i vårat gäng. Men uppskattade är
de, och det lossnar inga bitar! Rekommenderas! 39:- på Djurmagazinet
i Kalix.
Penske med en tugg-knota. Dessa har jag börjat köpa i hel kartong
med 10 st i varje kartong, och får då 15% rabatt på dem, på
Djurmagazinet i Kalix. Kolla detta med era leverantörer, om ni inte
kan få rabatt om ni köper fler-pack! Kotorna är mycket fräschare än
när de fått ligga på hyllan ett tag, dessutom!
Det är väldigt uppskattat, bra hjärngympa och så håller sig ju tänderna
så vita och fina!
Niki
Jag har fått en kylskåpsmagnet av mamma, där det står "Hundar är inte allt här i livet, men de gör livet helt!" Bättre kunde jag inte sagt det själv!!!
När vi möblerade om i köket, eller snarast flyttade soffan, var det
många som ville hjälpa till!
Medan skivan var borta (stoppningen och tyget på tvätt o tork) var
det jätte-spännande att sitta inne i soffan! Här Jackie i soffan och
Penske i förgrunden.
Danica, med Roberts militär-scarf. Satte några DAP-droppar på dem
efter en av deras sammandrabbningar, och visserligen vet jag inte
om det skulle blivit så ändå, men lugnare blev det!
Många som hjälper husse med soff-renovering!
Puss-kalas! Pirelli och Robert
Penske
Senna gnager tjurmuskel
Kickan
Jackie
Kommentarer
Trackback
