När eldsjälarna brunnit ut...
2010-07-26
Igår var jag, Robert och pappa på Rallycross SM i Piteå. Senna fick semester och stannade hemma med mamma, medan övriga gänget var med. Vi tog så klart bussen, och kära J-O Renberg var gullig nog att fixa plats nära depån så vi hade nära med både foto-grejor och hundgrejs. Det gick så klart bra som vanligt, men det är förstås rätt jobbigt när gänget ska skälla åt andra hundar, och varvar upp varandra så fantastiskt. Vi har även börjat märka av en tendens till uppgörelse i flocken, om vem som ska bestämma. Helt klart är att det inte blir Jackie, men sen är det en öppen historia. Att det sedan var extra oro i flocken, gick nog att skylla på vädret, för det var ett jäkla regn-rusk. Så jag och valparna spenderade både andra och tredje omgången i värmen i bussen. Med en liten runda i depån i pausen mellan omgångarna för mig och Penske, medan Robert fick torka en stund i bussen. Den rundan gick däremot jätte-bra, för en och en är valparna exemplariska!
Bäst jag satt där i bussen ramlade lite tankar över mig, som jag var tvungen att skriva ner, och nu tänkte jag dela med mig av dem här på bloggen även om det inte har med mitt huvudtema, hundar, att göra. Men väl mitt andra stora intresse, bilsport :
"Sitter här i en varm och skön buss, och ser hur regnvattnet strilar i en jämn ström på rutorna. Jag lyssnar till ljuv musik, i form av andra omgången av Rallycross SM i Piteå. Jag finner till min häpnad, och även en viss besvikelse, att jag inte har något problem med att sitta här i bussen och hålla våra hundar sällskap, trots det jag hör att pågår där ute.
Har man då alltså till slut lyckats knäcka även mitt tidigare så brinnande intresse?! Kanske det, efter så många år av tjaffs, konstiga regeländringar och totala överkörningar av oss på fältet. Visst kan även jag se att det är ett uppsving i år, med fler startande i SM än på ett antal år, vilket inte alls är konstigt när man sett över det här med vilka klasser som är de intressanta och justerat startavgifter och annat till en human nivå. Det bästa av allt är förstås att 2400 cc äntligen fått SM-status.
Men än fler kunde det varit, och så även på vår sinande DM-nivå, men med det senaste slaget under bältet, där "gamla" bilar rensades bort ur SM, gick luften ur fler än oss.
För visst är det många man saknar! Här jag sitter i Piteå behöver jag inte ens ta bort skygglapparna för att se att jag saknar Andreas Petterssons Opel Kadett C, Daniel Loggerts Opel Ascona B, Jaakko Ollilas VW bubbla, och gläntar man lite på skygglapparna saknas så klart Urban Anderssons Volvo PV också. Givetvis fler än så, men jag känner att de namnen kan räcka för att anföra en stor trupp av utstötta.
Jag begriper inte status-höjningen i att ta bort fina och välskötta bilbyggen, bara för att karossen slutade tillverkas i utskottets ögon för "alldeles för många år sedan". Vad är då bättre med att bilar som tillverkas idag, får köra med motorer från samma stenålder som man förbjöd karosser ifrån?! Det mina ögon ser idag, är inte den stora mångfald av bilar som man säger sig ha uppnått. Istället ser jag främst väldigt många BMW M3 (som i och för sig är en bil jag gillar och hade önskat mig tillsammans med körkortet!) och fortfarande väldigt många Volvo S40 och 240. Givetvis ett fåtal modeller därutöver, men jag ber om ursäkt om nån blir kränkt, då mitt tränade bilsportöga knappt ser skillnad på de Hyundai och Skoda som deltar, och skillnaden är inte heller särskilt stor till Volvo C30. Så för mig har mångfalden i att utan att ha ett tränat öga, se flera olika modeller på banan som vi gjort förrut, försvunnit. För att inte tala om de förare som inte klarat att hosta upp ansenlig mängd pengar, alternativt inte hunnit bygga nytt med tanke på att regeländringen inte blev känd förrän början av November 2009.
Själva kör vi förmodligen sista säsongen, eftersom vi redan kör på övertid med RM i Back-seriens största klass. Det är till och med så att jag för första gången känner att jag vill prioritera åtgärder i vårt länge eftersatta hem, istället för vår högt älskade tävlingsbil. Betänk att de orden kommer från en som 2007 valde att köpa en gemensam bröllopspresent till vår 10-åriga bröllopsdag, i form av en Sellholm styrväxel till Asconan...!
Min spontana känsla är att jag inte vill ha någon ny bil. Asconan är liksom vår grej, sen gör ju givetvis aspekten att inte ha råd sitt också. För det är inte så bara att fixa en ny kaross, även om dyra detaljer som motor, växellåda och bakaxel passar, så är det mycket annat som drar iväg. Bara sånt man sparat på sig i reservdelar genom åren, som framvagnsdelar, fälgar, etc.
Som det verkar nu kommer jag inte behöva lämna gården nästa år för att få se Asconan, och i dagsläget är den konstiga känslan att det främst är kompisarna man kommer sakna. Givetvis även adrenalin-kicken, men...
Antingen börjar jag bli gammal, eller också är det bara så att även mitt mått blivit mer än rågat. Visst kommer det att bli tomt, för det är en medfödd livsstil som går i graven!
Så det är vad man åstadkommit, alla "gubbar" som genom åren önskat bygga monument över sig själva, med den ena knäppare regeländringen efter den andra.
Men om nu eldsjälarna börjar ge upp, vem ska då brinna för sporten?!"
Kristoffer Andersson och Fredrik Tiger, dras till varandra som två
magneter.
Jag avser inte att kasta någon skugga över vare sig BMW...
... Volvo S40...
... eller någon annan bilmodell...
... snarast vill jag låta solen lysa även på de utstötta modellerna!
Igår var jag, Robert och pappa på Rallycross SM i Piteå. Senna fick semester och stannade hemma med mamma, medan övriga gänget var med. Vi tog så klart bussen, och kära J-O Renberg var gullig nog att fixa plats nära depån så vi hade nära med både foto-grejor och hundgrejs. Det gick så klart bra som vanligt, men det är förstås rätt jobbigt när gänget ska skälla åt andra hundar, och varvar upp varandra så fantastiskt. Vi har även börjat märka av en tendens till uppgörelse i flocken, om vem som ska bestämma. Helt klart är att det inte blir Jackie, men sen är det en öppen historia. Att det sedan var extra oro i flocken, gick nog att skylla på vädret, för det var ett jäkla regn-rusk. Så jag och valparna spenderade både andra och tredje omgången i värmen i bussen. Med en liten runda i depån i pausen mellan omgångarna för mig och Penske, medan Robert fick torka en stund i bussen. Den rundan gick däremot jätte-bra, för en och en är valparna exemplariska!
Bäst jag satt där i bussen ramlade lite tankar över mig, som jag var tvungen att skriva ner, och nu tänkte jag dela med mig av dem här på bloggen även om det inte har med mitt huvudtema, hundar, att göra. Men väl mitt andra stora intresse, bilsport :
"Sitter här i en varm och skön buss, och ser hur regnvattnet strilar i en jämn ström på rutorna. Jag lyssnar till ljuv musik, i form av andra omgången av Rallycross SM i Piteå. Jag finner till min häpnad, och även en viss besvikelse, att jag inte har något problem med att sitta här i bussen och hålla våra hundar sällskap, trots det jag hör att pågår där ute.
Har man då alltså till slut lyckats knäcka även mitt tidigare så brinnande intresse?! Kanske det, efter så många år av tjaffs, konstiga regeländringar och totala överkörningar av oss på fältet. Visst kan även jag se att det är ett uppsving i år, med fler startande i SM än på ett antal år, vilket inte alls är konstigt när man sett över det här med vilka klasser som är de intressanta och justerat startavgifter och annat till en human nivå. Det bästa av allt är förstås att 2400 cc äntligen fått SM-status.
Men än fler kunde det varit, och så även på vår sinande DM-nivå, men med det senaste slaget under bältet, där "gamla" bilar rensades bort ur SM, gick luften ur fler än oss.
För visst är det många man saknar! Här jag sitter i Piteå behöver jag inte ens ta bort skygglapparna för att se att jag saknar Andreas Petterssons Opel Kadett C, Daniel Loggerts Opel Ascona B, Jaakko Ollilas VW bubbla, och gläntar man lite på skygglapparna saknas så klart Urban Anderssons Volvo PV också. Givetvis fler än så, men jag känner att de namnen kan räcka för att anföra en stor trupp av utstötta.
Jag begriper inte status-höjningen i att ta bort fina och välskötta bilbyggen, bara för att karossen slutade tillverkas i utskottets ögon för "alldeles för många år sedan". Vad är då bättre med att bilar som tillverkas idag, får köra med motorer från samma stenålder som man förbjöd karosser ifrån?! Det mina ögon ser idag, är inte den stora mångfald av bilar som man säger sig ha uppnått. Istället ser jag främst väldigt många BMW M3 (som i och för sig är en bil jag gillar och hade önskat mig tillsammans med körkortet!) och fortfarande väldigt många Volvo S40 och 240. Givetvis ett fåtal modeller därutöver, men jag ber om ursäkt om nån blir kränkt, då mitt tränade bilsportöga knappt ser skillnad på de Hyundai och Skoda som deltar, och skillnaden är inte heller särskilt stor till Volvo C30. Så för mig har mångfalden i att utan att ha ett tränat öga, se flera olika modeller på banan som vi gjort förrut, försvunnit. För att inte tala om de förare som inte klarat att hosta upp ansenlig mängd pengar, alternativt inte hunnit bygga nytt med tanke på att regeländringen inte blev känd förrän början av November 2009.
Själva kör vi förmodligen sista säsongen, eftersom vi redan kör på övertid med RM i Back-seriens största klass. Det är till och med så att jag för första gången känner att jag vill prioritera åtgärder i vårt länge eftersatta hem, istället för vår högt älskade tävlingsbil. Betänk att de orden kommer från en som 2007 valde att köpa en gemensam bröllopspresent till vår 10-åriga bröllopsdag, i form av en Sellholm styrväxel till Asconan...!
Min spontana känsla är att jag inte vill ha någon ny bil. Asconan är liksom vår grej, sen gör ju givetvis aspekten att inte ha råd sitt också. För det är inte så bara att fixa en ny kaross, även om dyra detaljer som motor, växellåda och bakaxel passar, så är det mycket annat som drar iväg. Bara sånt man sparat på sig i reservdelar genom åren, som framvagnsdelar, fälgar, etc.
Som det verkar nu kommer jag inte behöva lämna gården nästa år för att få se Asconan, och i dagsläget är den konstiga känslan att det främst är kompisarna man kommer sakna. Givetvis även adrenalin-kicken, men...
Antingen börjar jag bli gammal, eller också är det bara så att även mitt mått blivit mer än rågat. Visst kommer det att bli tomt, för det är en medfödd livsstil som går i graven!
Så det är vad man åstadkommit, alla "gubbar" som genom åren önskat bygga monument över sig själva, med den ena knäppare regeländringen efter den andra.
Men om nu eldsjälarna börjar ge upp, vem ska då brinna för sporten?!"
Kristoffer Andersson och Fredrik Tiger, dras till varandra som två
magneter.
Jag avser inte att kasta någon skugga över vare sig BMW...
... Volvo S40...
... eller någon annan bilmodell...
... snarast vill jag låta solen lysa även på de utstötta modellerna!
Kommentarer
Trackback
