Träningsvärk av att promenera - hur är det möjligt?!
2013-03-25
Ännu en härlig helg är till ände, och måndag blev det igen.
Ännu en härlig helg är till ände, och måndag blev det igen.
Lomben fick ännu ett besök av vårat gäng, och det blev både slädkörning och lek i skogen. Alla fick springa fritt en stund, och var jätte-duktiga!
Senna njuter av friheten
Kickan
Senna försöker knycka go-benet av Niki
En lycklig Penske lyckades knycka ett go-ben, och njuter av lite välförtjänt vila efter mycket spring!
Föräldrarna till hela flocken
Söndag var det så dags att prova de "nya" skaklarna och pulkan vi köpt av en kompis i Boden.
Det blev varierat resultat, en del väntade och andra oväntade, av både positiv och negativ sort.
Pirelli kan vara lite fjantig med saker som kommer bakom henne, så här var det väntat att det skulle bli
lite problem.
Penske studsade till en gång när han såg pulkan, men
sen var det lugna puckar.
Niki kan vara en liten har-palt, så här hade jag förväntat mig lite problem. Men icket! Hon var lugnet själv!
Så här stolt var hon när vi kom tillbaka från våran runda! Mattes duktiga tjej!
Jackie var helt lugn när jag spände fast henne
Men sen kom hon på att det var nåt läskigt som följde efter henne!
Alternativ-spår var inte riktigt det bästa att välja...
Men sen var det inga problem, och hon var jätte-duktig hela vägen!
Kickan var som väntat lugnet själv, och det var inga bekymmer alls.
Tordes t o m släppa henne loss till husse som satt och väntade med kameran hemma på gården.
Danica tycker ju att hon är "ful" i sele, så här väntade jag mig lite motstånd, men icke det! Jätte-duktig
tjej!
Lite läskigt var det förstås från början, men det gick fort över!
Eftersom det gick så bra med Danica, tänkte jag att det skulle gå riktigt fint med Senna. Ack så fel jag
hade!
Inledningsvis var han helt lugn, inga problem att sela på, och till en början traskade han på jätte-fint.
Men sen kom han på att et var nåt läskigt som följde efter honom, och då blev det handbromsvändning
med pulkan mitt på vägen. Hade en unge legat i pulkan hade det blivit en häftig karusell-upplevelse!
Här ser det riktigt fint ut, men sen blev det fjant-August av full dignitet! Han skulle klättra upp i famnen på
mig, eller gå bakom benen på mig och smälla skaklarna i knäveckan. Så det slutade med att jag släppte
loss fjanten och drog pulkan själv. Han var lika rädd som för åskan, och det gör att jag överväger att inte
ens prova fler gånger med honom. Det här ska ju vara skoj, inget tvång. Men vi får se. Till sommaren ska
husse göra i ordning vår skrinda, så den går att dra med skaklar. Kanske gör vi ett nytt försök då, den
låter ju inte lika "konstigt" som pulkan...
Efter Senna ville jag ge Pirelli ett nytt försök, och den här gången gick det jätte-bra. Kändes skönt, för
normalt sett är hon ju en av de duktigaste att dra och hon tycker ju det är så roligt.
Här ser man att hon är betydligt mer avslappnad än vid första försöket, så även om vi har mycket att
träna, känner jag att vi kommer att ro i land det här.
Tung-häng!
Senna njuter av friheten
Kickan
Senna försöker knycka go-benet av Niki
En lycklig Penske lyckades knycka ett go-ben, och njuter av lite välförtjänt vila efter mycket spring!
Föräldrarna till hela flocken
Söndag var det så dags att prova de "nya" skaklarna och pulkan vi köpt av en kompis i Boden.
Det blev varierat resultat, en del väntade och andra oväntade, av både positiv och negativ sort.
Pirelli kan vara lite fjantig med saker som kommer bakom henne, så här var det väntat att det skulle bli
lite problem.
Penske studsade till en gång när han såg pulkan, men
sen var det lugna puckar.
Niki kan vara en liten har-palt, så här hade jag förväntat mig lite problem. Men icket! Hon var lugnet själv!
Så här stolt var hon när vi kom tillbaka från våran runda! Mattes duktiga tjej!
Jackie var helt lugn när jag spände fast henne
Men sen kom hon på att det var nåt läskigt som följde efter henne!
Alternativ-spår var inte riktigt det bästa att välja...
Men sen var det inga problem, och hon var jätte-duktig hela vägen!
Kickan var som väntat lugnet själv, och det var inga bekymmer alls.
Tordes t o m släppa henne loss till husse som satt och väntade med kameran hemma på gården.
Danica tycker ju att hon är "ful" i sele, så här väntade jag mig lite motstånd, men icke det! Jätte-duktig
tjej!
Lite läskigt var det förstås från början, men det gick fort över!
Eftersom det gick så bra med Danica, tänkte jag att det skulle gå riktigt fint med Senna. Ack så fel jag
hade!
Inledningsvis var han helt lugn, inga problem att sela på, och till en början traskade han på jätte-fint.
Men sen kom han på att et var nåt läskigt som följde efter honom, och då blev det handbromsvändning
med pulkan mitt på vägen. Hade en unge legat i pulkan hade det blivit en häftig karusell-upplevelse!
Här ser det riktigt fint ut, men sen blev det fjant-August av full dignitet! Han skulle klättra upp i famnen på
mig, eller gå bakom benen på mig och smälla skaklarna i knäveckan. Så det slutade med att jag släppte
loss fjanten och drog pulkan själv. Han var lika rädd som för åskan, och det gör att jag överväger att inte
ens prova fler gånger med honom. Det här ska ju vara skoj, inget tvång. Men vi får se. Till sommaren ska
husse göra i ordning vår skrinda, så den går att dra med skaklar. Kanske gör vi ett nytt försök då, den
låter ju inte lika "konstigt" som pulkan...
Efter Senna ville jag ge Pirelli ett nytt försök, och den här gången gick det jätte-bra. Kändes skönt, för
normalt sett är hon ju en av de duktigaste att dra och hon tycker ju det är så roligt.
Här ser man att hon är betydligt mer avslappnad än vid första försöket, så även om vi har mycket att
träna, känner jag att vi kommer att ro i land det här.
Tung-häng!
För min del blev det dryga tre timmars promenerande, och kroppen var väl en aning mör. Idag är det träningsvärk i benen av slalom-typ, vilket jag aldrig trodde skulle ske med tanke på hur mycket jag promenerar med våra troll. Men på ett mjukt skoterspår blir det lite andra muskler som får jobba, och det är väl inte alltför ofta man promenerar så länge i ett kör, bara paus vid hundbyte.
Det härligaste med dagens äventyr, är att trots betydligt kortare promenad / aktivitetsnivå fysiskt än vid lördagens slädäventyr, så var hundarna mycket tröttare igår. Det bevisar bara än en gång hur viktigt det är att låta hunden lära sig nya saker, och få en mental stimulering. Sedan man väl vant sig med skaklar och saker som följer efter, blir ju inte stimuleringen densamma, men då söker vi nya utmaningar!
Det härligaste med dagens äventyr, är att trots betydligt kortare promenad / aktivitetsnivå fysiskt än vid lördagens slädäventyr, så var hundarna mycket tröttare igår. Det bevisar bara än en gång hur viktigt det är att låta hunden lära sig nya saker, och få en mental stimulering. Sedan man väl vant sig med skaklar och saker som följer efter, blir ju inte stimuleringen densamma, men då söker vi nya utmaningar!
Att få leva i en hundflock med så här härliga individer, är verkligen en gåva! Visst sliter man sitt hår ibland, är väl därför det är så långt, men så mycket roligt vi har och sååååå mycket kärlek!
Lev å må!
Kommentarer
Trackback
