Nya familjemedlemmar!

2012-05-17
Igår var det på dagen ett år sedan vår älskade Pricken promenerade över regnbågsbron, och saknaden efter honom är fortfarande enorm. Jag inbillar mig fortfarande att jag hör honom jama ibland...
Utan att ha tänkt på det, blev det genast ett trevligare skimmer över en annars svart dag i historien, då mamma påminde mig för ett tag sen att det börjar vara dags att fixa en ny kanin till Robert. Våran Lill-Janne dog ju i vintras, och även om alla våra djur så klart är gemensamma, så var det något av Roberts hjärteprojekt och han som engagerade sig mest. Så igår kom jag mig för att kolla av blocket, och hittade givetvis massor av sötnosar. Dock var jag helt inne på att vi helst skulle ha en vuxen kanin som var van att vara ute. Inte bara för ute-vanan, utan även för att det liksom med hundar och andra djur alltid är ett så mycket större intresse på bäbisar. Jag tycker inte att man begått något fel för att man blivit stor!
Rätt snabbt hittade jag två tjejer i Överkalix, 1-åriga systrar (Lejonhuvade dvärgkaniner) som såldes inklusive bur. Jag ringde på annonsen, och fick prata med en jätte-trevlig karl. Det visade sig att kaninerna haft ett jätte-bra hem, men att barnbarnen som egentligen ägde kaninerna, hade flyttat till Luleå. Jag fick förtroende direkt, och mamma och pappa ställde så klart upp direkt! (som alltid!) och givetvis slutade det också med att vi fick kaninerna och buren av dem. Till Robert sa vi inte ett ord.
När de kom hem med tjejerna, låg Robert och sov på soffan (slutkörd av alla garage-timmar), så jag väckte honom och ljög att han skulle komma och bära en hylla som mamma varit och hämtat åt mig. Sur som ättika vandrade han upp, och förkunnade att vi inte hade nån plats för hyllan. Jag spedde på och sa att den kunde väl stå i garaget till jag hade gjort plats! Ännu surare, ny-vaken och små-grinig, kom han ut och tittade motvilligt in i Citran. Efteråt har han berättat att han blev alldeles ställd, att det tog ett tag innan han fattade att det inte bara var en bur, och sen han väl fattat att det var en kanin blev han upplyst om att det var två. Först var han tveksam varför det var två, men sen han väl landat tyckte han det var jätte-bra! Vi hade tidigare pratat om att köpa en kompis till Lill-Janne, men fick då lära oss att det inte är så lätt att få kaniner att vilja ha en kompis, att det lätt blir slagsmål. I så fall ska man ha haft ihop dem från början.
Dessa tjejer är alltså systrar, men man tog den bruna tjejen först och någon vecka senare den grå. Det hade blivit en rejäl fight först, men sedan de rett ut rangordningen har det fungerat jätte-bra!
Som vanligt valde vi namn med race-anknytning efter storheter och personer vi tycker om, så numera går brudarna under namnen Pia och Michele. Pia är en underbar vän i Örebre och Michele kan vi knyta till både Michele Mouton (stor rally-kvinna på 80-talet, åkte bl a VM) och även favorit-däckmärket Michelin.

Tjejerna var jätte-rädda efter färden till nya hemmet, så klart. Så vi har främst fått dem på plats, en lite provisorisk plats till gräset kommit igång och börjat växa, samt gett dem mat och grejor. Vi får ta kontakten i sakta mak, så de får vänja sig med sina nya omgivningar.
Kusin-Linnea skrattade och tyckte att det blir lämpliga tjejer till hennes Ludde (samma ras som tjejerna), men Robert sa stopp, inga bäbisar här inte! (ler)

På hundfronten är det mesta som vanligt. Väntar på att Kickan, Niki och Pirelli ska börja löpa, för hormonerna flödar fritt här på Egnahemsvägen!
I skrivande stund har Jackie precis klättrat upp på skrivbordsstolen bakom mig. Blev tydligen lite matte-sjuk...

Lev å må!


Michele, nya buren står bara provisoriskt på en lugn plats vid garaget.
Vi kommer att flytta buren till en gräsplätt, så snart gräset kommit
igång och börjat växa.



Pia, lilla räddharen. Inte lika kavat som Michele som raskt sprang
ner till burens undervåning



Fina buren som följde med. Bilden tillhör gamla ägarna, Göran &
Christina, men den var så fin så jag lånar den för att visa.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0