Fästing-eländen!
2012-05-28
Igår var jag och mamma och promenerade i skogen på Frevis med Danica och Niki. När vi kom hem och jag skulle släppa ut dem ur bilen, såg jag en fläskigt stor (för att vara krypande) fästing i Danicas ansikte! Usch, tvi, blä, urkel, usch! Var våra myggor verkligen tvungna att berätta för dem att Norrbotten är ett paradis?! Hellre en miljard jobbiga myggor, än en enda vidrig fästing! De är ju inte bara äckliga och har ett äckligt förfaringssätt när de ska kalasa på lite mat, utan sprider ju en mängd jobbiga sjukdomar också. Vi plockade 2 fästingar på hundarna i fjol, så vi får väl hoppas att de inte har ökat i antal och blivit jätte-många i år heller! Förlåt vänner i södra Sverige, men ni får gärna behålla dessa monster! Har även läst om att den bruna hundfästingen börjat komma till Sverige. Den är ännu vidrigare än de vi redan har, men tack och lov har den ännu bara påträffats i Skåne! Hoppas verkligen den utrotas i tid!!!
Jackie hade två urtikaria-bulor på nosen i lördags, men peppar, peppar, sen har jag inte sett något. Måste väl dock ändå tyda på att det inte är maten hon reagerar på, eftersom hon ätit samma mat i princip hela vintern... Tror snarast det är något luftburet, eller något hon far och undersöker utomhus, som hon inte borde undersöka... Bara hålla tummarna och hålla koll, så jag inte släpper det till samma djupa nasala pyodermi hon fick i höstas. Vill gärna slippa både antibiotika och kortison!
I lördags blev fåren klippta! Skönt att ha det gjort! Emma, Robban, Rut och mamma var här och hjälpte till. Som vanligt såg jag till att klippa klövarna medan fårklippar-Jörgen hade dem sittandes på rumpan.
Det sägs att det var morsdag igår. En lite konstig dag om man tänker efter. Om jag gratulerar mamma på morsdag, blir det ju ungefär som att klappa sig själv på axeln och säga "grattis för att du fått dras med mig i så här många år!" Mamma är min bästis, och jag älskar henne varje dag. Hon skrattade själv åt det, och sa att jag inte fick köpa någon morsdagsblomma till henne, för det hade hon gjort själv! Hmmm... kan det tolkas till att hon inte tyckt att det varit så anskrämligt att dras med mig ändå?! Om hon gratulerar sig själv på morsdag menar jag, för man kan väl ändå inte gratulera sig själv till något man inte tycker om?! (ler) Nåväl, mamma köpte även en marsipan-tårta, bara för att det är så jäkla gott, så inte ens en tårta behövde jag göra! Får göra en nån annan gång, bara för att det är så gott!
Nu återstår bara en data-träff på hundsjukvården den här terminen, och då står test-tenta på schemat. Senaste träffen, förra tisdag, hade mina hjärnceller tagit semester, och jag betedde mig som om jag inte hade läst något alls under det senaste läsåret. Pinsamt var det! Tisdag den 11/9 står riktig tenta för första halvan, dvs ca 1000 A4-stenciler, på schemat. I övrigt återstår ett år, och det är jag glad över. Den här kursen är så intressant att jag inte vill att den ska ta slut! Har så mycket trevligt med mina kursare och vi lär oss så mycket av varandra också!
I fredags provade jag Halti-nosgrimma för första gången. Funkade hur bra som helst på både Jackie och Pirelli, som gick helt lugnt och utan att stressa som vanligt i kopplet. Niki gick klart lugnare, men självklart var min stukade harpalt inte helt lugn vid första försöket ändå, men klart åt rätt håll! I lördags testade jag även på Kickan, och det var tok-stor skillnad mot tidigare! Visst tenderar hon att dra ut i kopplet bra mycket oftare än övriga, men jämfört med hur hon varit tidigare så var det helt underbart att gå med henne! På Danica testade jag Halti-sele, och det funkade också toppen. Testade densamma på Pirelli igår, och även på henne funkade det! Jag har tidigare sett såna hjälpmedel som nederlag och bevis på att min egen träning inte funkat som jag hoppats. Men efter att ha sett en jätte-duktig kursare till mig lägga ut bilder på facebook med halti på sina hundar, då insåg jag att det inte var något nederlag utan som hon sa med sin kloka utläggning : - Nej, det är inte ett nederlag, bara en liten genväg!
Det lät jätte-bra tycker jag! Jag kommer givetvis fortsätta att träna på att försöka få dem att gå fint utan hjläpmedel, men min stackars rygg är väldigt glad över att ha fått hjälp!
Den här underbara bilden har jag "knyckt" (fast ägaren vet om det!)
av min klasskompis Anneli. Jag kunde inte låta bli, för jag blev totalt
såld när jag såg den. En promenad med hennes vita schäfer-tjejer
och sonen i dragkärra; klart en förening av nytta och nöje!
Direkt solstolen kom på plats i rastgården, intog Jackie sin tron!
Vet inte, men jag hade planerat den till mig själv...
Förövrigt syns en röd badbalja i bakgrunden; Ö&B har nu fått hem nya
"sandlådor" (som de kallar dem) som passar perfekt att ha till hundarna
till att leka i och kyla av sig i - rekommenderas!
Igår var jag och mamma och promenerade i skogen på Frevis med Danica och Niki. När vi kom hem och jag skulle släppa ut dem ur bilen, såg jag en fläskigt stor (för att vara krypande) fästing i Danicas ansikte! Usch, tvi, blä, urkel, usch! Var våra myggor verkligen tvungna att berätta för dem att Norrbotten är ett paradis?! Hellre en miljard jobbiga myggor, än en enda vidrig fästing! De är ju inte bara äckliga och har ett äckligt förfaringssätt när de ska kalasa på lite mat, utan sprider ju en mängd jobbiga sjukdomar också. Vi plockade 2 fästingar på hundarna i fjol, så vi får väl hoppas att de inte har ökat i antal och blivit jätte-många i år heller! Förlåt vänner i södra Sverige, men ni får gärna behålla dessa monster! Har även läst om att den bruna hundfästingen börjat komma till Sverige. Den är ännu vidrigare än de vi redan har, men tack och lov har den ännu bara påträffats i Skåne! Hoppas verkligen den utrotas i tid!!!
Jackie hade två urtikaria-bulor på nosen i lördags, men peppar, peppar, sen har jag inte sett något. Måste väl dock ändå tyda på att det inte är maten hon reagerar på, eftersom hon ätit samma mat i princip hela vintern... Tror snarast det är något luftburet, eller något hon far och undersöker utomhus, som hon inte borde undersöka... Bara hålla tummarna och hålla koll, så jag inte släpper det till samma djupa nasala pyodermi hon fick i höstas. Vill gärna slippa både antibiotika och kortison!
I lördags blev fåren klippta! Skönt att ha det gjort! Emma, Robban, Rut och mamma var här och hjälpte till. Som vanligt såg jag till att klippa klövarna medan fårklippar-Jörgen hade dem sittandes på rumpan.
Det sägs att det var morsdag igår. En lite konstig dag om man tänker efter. Om jag gratulerar mamma på morsdag, blir det ju ungefär som att klappa sig själv på axeln och säga "grattis för att du fått dras med mig i så här många år!" Mamma är min bästis, och jag älskar henne varje dag. Hon skrattade själv åt det, och sa att jag inte fick köpa någon morsdagsblomma till henne, för det hade hon gjort själv! Hmmm... kan det tolkas till att hon inte tyckt att det varit så anskrämligt att dras med mig ändå?! Om hon gratulerar sig själv på morsdag menar jag, för man kan väl ändå inte gratulera sig själv till något man inte tycker om?! (ler) Nåväl, mamma köpte även en marsipan-tårta, bara för att det är så jäkla gott, så inte ens en tårta behövde jag göra! Får göra en nån annan gång, bara för att det är så gott!
Nu återstår bara en data-träff på hundsjukvården den här terminen, och då står test-tenta på schemat. Senaste träffen, förra tisdag, hade mina hjärnceller tagit semester, och jag betedde mig som om jag inte hade läst något alls under det senaste läsåret. Pinsamt var det! Tisdag den 11/9 står riktig tenta för första halvan, dvs ca 1000 A4-stenciler, på schemat. I övrigt återstår ett år, och det är jag glad över. Den här kursen är så intressant att jag inte vill att den ska ta slut! Har så mycket trevligt med mina kursare och vi lär oss så mycket av varandra också!
I fredags provade jag Halti-nosgrimma för första gången. Funkade hur bra som helst på både Jackie och Pirelli, som gick helt lugnt och utan att stressa som vanligt i kopplet. Niki gick klart lugnare, men självklart var min stukade harpalt inte helt lugn vid första försöket ändå, men klart åt rätt håll! I lördags testade jag även på Kickan, och det var tok-stor skillnad mot tidigare! Visst tenderar hon att dra ut i kopplet bra mycket oftare än övriga, men jämfört med hur hon varit tidigare så var det helt underbart att gå med henne! På Danica testade jag Halti-sele, och det funkade också toppen. Testade densamma på Pirelli igår, och även på henne funkade det! Jag har tidigare sett såna hjälpmedel som nederlag och bevis på att min egen träning inte funkat som jag hoppats. Men efter att ha sett en jätte-duktig kursare till mig lägga ut bilder på facebook med halti på sina hundar, då insåg jag att det inte var något nederlag utan som hon sa med sin kloka utläggning : - Nej, det är inte ett nederlag, bara en liten genväg!
Det lät jätte-bra tycker jag! Jag kommer givetvis fortsätta att träna på att försöka få dem att gå fint utan hjläpmedel, men min stackars rygg är väldigt glad över att ha fått hjälp!
Den här underbara bilden har jag "knyckt" (fast ägaren vet om det!)
av min klasskompis Anneli. Jag kunde inte låta bli, för jag blev totalt
såld när jag såg den. En promenad med hennes vita schäfer-tjejer
och sonen i dragkärra; klart en förening av nytta och nöje!
Direkt solstolen kom på plats i rastgården, intog Jackie sin tron!
Vet inte, men jag hade planerat den till mig själv...
Förövrigt syns en röd badbalja i bakgrunden; Ö&B har nu fått hem nya
"sandlådor" (som de kallar dem) som passar perfekt att ha till hundarna
till att leka i och kyla av sig i - rekommenderas!
Kommentarer
Trackback
